Så var det dags igen. Förra gången var det Statsvetaren Emma Åhman som tolkade ickefeministiska röster på jämställdistiska bloggar. Den här gången är det Genusvetaren Hugo Ewald som som gör exakt samma sak i sin uppsats: ”Vart är patriarkatet när männen behöver det som mest?” – En analys av de dominerande diskurserna rörande jämställdhet och feminism på Flashback Forum (PDF)
Likheterna mellan de bägge uppsatserna är slående. Bägge är skrivna av feminister och bägge liknar mer skvallerjournalism med obefintlig faktakoll än ansatser till vetenskaplig analys. Rent praktiskt talar vi om en intellektuell motsvarighet till renommésnyltning där man gör en sak på insidan men ger intryck att göra något annat på utsidan. Man använder gärna ord som teori och vetenskap men man låter dem betyda något helt annat än de brukar betyda, På så sätt snyltar man åt sig trovärdighet utan att behöva skapa den med eget arbete.
Inom traditionell vetenskap när man pratar om teori (exempelvis evolutionsteori) menar man deskriptiv teori. Detta är hypoteser som har bevisats genom tester och där fakta styr teori. Inom otraditionell vetenskap när man pratar om teori (exempelvis genusteori) så menar man däremot normativ teori, dvs regler som styr hur observationer skall tolkas och där personer styr teorin. Kvinnan anses alltså av dem inte underordnad genom någon form av forskning eller studie som visar det. Kvinnan anses underordnad av en enda orsak. Höjdare inom ”teorin” säger det är så. Jag passar på att peka ut samma stycke som Bittergubben bloggat om.
Den poststrukturalistiska förståelsen av vad en diskurs är växte fram inom humaniora och samhällsvetenskap som en motreaktion mot de utpräglat positivistiska strömningarna som dominerade inom sociologi och psykologi. Poststrukturalismen som teoribildning är därför ofta definierad genom sitt motstånd mot det upplysningstänkande som postulerar förnuftet som grundstommen i mänskligt varande ‒ och som en väg till sanningen. Poststrukturalister ställer sig i motsättning till denna tro på universell och objektiv kunskap, för att istället mena att kunskap alltid är partisk och situerad. All kunskap är på så sätt konstruerad, och enbart giltig inom specifika sociala kontexter (MacLure 2003:174).”
För att det skall bli tydligare vad det handlar om så är diskurser här bara ett annat ord för RÖSTER. Det hörs olika röster i samhället beroende på vilken grupp människor man väljer att lyssna på. Positivister förespråkar man bedömer vilken röst som har mest rätt genom att samla in data och kontrollera vilket alternativ som stämmer. Poststrukturalister å sin sida beskrivs som en motreaktion på detta och problemet med den beskrivningen framgår av följande exempel:
Betänk två familjer som skall åka tåg. Den positivistiska familjen hoppar på tåget till Göteborg. Hoppar poststrukturalismen på tåget INTE till Göteborg? Positivismen leder till Göteborg men vart leder poststrukturalismen någonstans? Beskrivningen är värdelös. Uppdatering: Poststrukturalism är en del av fransk intellektualism. Så här beskriver Noam Chomsky hur franska filosofins teorier skapades som ett sätt för egotrippade filosofer att nå förstasidor i franska massmedia.
Det här med problemen i trovärdighet tycks även Ewald känna till för så här beskriver han analysens trovärdighet:
Det är viktigt att förstå dessa slutgiltiga diskursanalyser som just konstruerade. Det är inte nödvändigtvis så att det är just på detta sätt den faktiska diskurserna ser ut, eller på detta sätt skribenterna faktiskt förstår världen ‒ men det är det sätt man logiskt kan förklara deras resonemang utifrån trådarnas innehål
Vad kommer Ewald då fram till? Jo något som ingen här behöver en studie för lista ut. Nämligen att de två ickefeministiska röster som hörs högst på Flashback är den konservativ-korporativistiska diskursen (chauvinism) som förespråkar traditionella könsroller och den liberal-jämställdistiska diskursen (jämställdism) som förespråkar individen framför grupp (Har vi inte sett det här redan?)
Om den konservativ-korporativistiska diskursens centrala nodalpunkt utgörs av av just av en appeal to nature som sin grundstomme utgår den liberal-jämställdistiska diskursen istället utifrån en humanistiskindividualistisk nodalpunkt, där människors rättigheter, förnuft och individualitet sätts i centrum. Dessa två utgångspunkter blir centrala för de två diskurserna. Som allt mänskligt tänkande och handlande är förstås diskurserna motsägelsefulla, särskilt i fallet med den liberal-jämställdistiska diskursen.
Det sista är rent nonsens. När vi tittar på de två punkter som Ewald påstår beskriver jämställdistiska motsägelser visar det sig i själva verket handla om hans egen okunskap på de områden som berörs. Detta är givetvis fullkomligt logiskt, den som inte tror på objektiv sanning blir inte särskilt duktig på att hitta den heller.
1. Om det biologiska är det som främst determinerar mänskligt handlande, hur kan då det fria valet ställas i centrum som rör frågor som t.ex. varför kvinnor tenderar att hamna i låglönesektorer? Hur kan det både vara deras fria val och därför ansvar, men samtidigt också uttryck för deras biologiska betingelser?
Det biologiska determinerar inte handlande, det biologiska determinerar motivation/preferens. Kvinnor tenderar att hamna i låglönesektorer dels för att de tenderar att föredra sådana arbeten samt för att de i högre grad än män har möjligheten att välja bort hög lön för jobb de trivs bättre med utan att drabbas sociosexuellt.
2. Om jämställdhet kännetecknas av lika rättigheter och möjligheter, i sig ett uttryck för alla människors lika möjlighet att använda sig av sitt förnuft, hur kommer det sig då att män kan vara strukturellt diskriminerade (men uppenbarligen inte kvinnor)?
Diskrimineringen av män beskrivs inte som strukturell utan som institutionell/formell. Det här vet Hugo Ewald mycket väl. Det finns ju attacker på ideer om könsneutral lagstiftning i själva uppsatsen där han använder postrukturalismens cirkelresonemang som argument. Hela argumentet kan sammanfattas ”det är så för vi säger det är så” Han går även vidare till rent filosofiska perspektiv i frågan om jämställdhet. Där blir det ännu galnare.
Detta går att förstå på två sätt; antingen så menar dessa personer att människor, när de har samma rättigheter och skyldigheter, har lika möjlighet att faktiskt göra det de själva vill. Eller så menar de att detta är det enda sättet att praktiskt genomföra en implementering av jämställdhet som mål. Denna pliktetiska definition av jämställdhet står i motsatsställning till en artikulering som istället menar att lika möjligheter, oavsett tillvägagångssätt, främst definierar begreppet
Med andra ord: Feminister nöjer sig inte längre med att felslutet att förväxla korrelation med kausalitet. Nytt för dagen i den feministiska låtsasvetenskapen är att förespråka kausalitet upphör att existera. Oklart är dock hur Hugo Ewald menar kausaliteten skall upphävas. Det kanske skall ske genom gudomligt dekret? Jag kan se stadsutroparen framför mig:
YE YE YE! Henceforth, no causality shall be allowed to exist between the choices of persons and the results said persons get through their choices. So say Lord Gender.
Pingback: Genusvetenskap att ”tolka” antifeministers engagemang? (ÄNNU EN?) | UmeNytt.se - Nyheter Umeå Sverige - Nyhetsportal
Pingback: Summering av den senaste tidens debatter – Länkmaraton | Aktivarum
Nu har jag inte läst hela uppsatsen, men du har helt klart hittat några guldkorn som visar på hur genusvetenskapen inte är en vetenskap.
Jag gillar framförallt citatet du avslutar med:
Denna pliktetiska definition av jämställdhet står i motsatsställning till en artikulering som istället menar att lika möjligheter, oavsett tillvägagångssätt, främst definierar begreppet
Kan det bli mer tydligt att feminister inte anser sig behöva ta ansvar för sitt liv? Att man bara ska få allt? Kombinera detta med vad Anders postade igår:
http://genusdebatten.se/hur-far-pojkarna-med-samre-betyg-alla-toppjobb/
Genusvetenskapen och feminismen kan omöjligt förstå hur välstånd skapas. Det värsta är att jag behöver inte ens dra in marknadsekonomi. Till och med en planekonomi behöver uppfylla ett antal grundkriterier för ökat välstånd. Nu har feminismen publicerat två saker på kort tid som visar att deras verklighetsförankring är icke existerande på ett väldigt farligt sätt.
Om dessa muppar får igenom sin verklighetsförankring i Sverige lär vi snart inte ha något välstånd.
”Det biologiska determinerar inte handlande, det biologiska determinerar motivation/preferens.”
Ordet ”determinerar” är för starkt. Det biologiska påverkar preferenser, tillhandahåller de ”underliggande” preferenser som driver hur benägen man är att uppskatta olika stimuli, alltså vilka preferenser man utvecklar med en given socialisering/kultur, men det determinerar inte.
Genuslåtsasvetenskap i Sverige blev livrädda när dokumentären könskriget sändes så därför stoppades den. Norska Hjernevask blir deras undergång…
@Läsare XY:
Det är därför vi troligtvis aldrig kommer att få se Hjernevask på svensk TV. Om de väljer att sända det som kommer det bli inbakat tillsammans med en paneldiskussion där panelen består enbart av feminister som kan förklara hur fel programmen har.
Män diskrimineras formellt, och sådan diskriminering mot kvinnor accepteras inte. Det är förvisso något som jämställdister reagerar på, och om feminister brydde sig om jämställdet, skulle de också reagera på det. Men det finns även informell diskriminering, och anpassning mer till det ena könet än det andra – så at man har samma regler, och samma behandling, men detta är anpassat så att det passar personer som är typiska för det ena könet, och passar illa för många av det andra könet. Även för sådan ”diskriminering” finns en acceptans för det mot män, men inte mot kvinnor. Och även här är det relevant för jämställdister att reagera. Betrakta t.ex. flickanpassningen av pedagogiken i grundskolan. Även sådan diskriminering, som värderar människors behov utifrån deras kön, ingår i jämställdismen – lika rättigheter, skyldigheter, och VÄRDE. Feminister skulle antagligen kalla sådan diskriminering för ”strukturell”.
Den som inleder sin text med ”Vart är…” har sannerligen inte gjort det lätt för sig om man vill framstå som trovärdig
Både detta och förra inlägget visar på det uppenbara felslutet i genusvetenskapens namn! Man måste förstå, emellertid, att dessa ”vetenskapliga” författarstollar inte är isolerade utan texterna har gåtts igenom och godkänts av ett kollegium. Opponenter synes inte ha tillträde överhuvudtaget.
Med detta vill jag säga, de här två ”vetenskapliga” alsterna kommer att ingå och hänvisas till när diskussionen blir besvärlig och en tänkt debattör skriker ”läs in er på!”. Eller när nyhetsupppläsaren på SVT uppger att ”nu har ny forskning avslöjat”. Då kan det vara dessa båda papper man syftar på.
Hjälper det då att vi sitter här på sidan och gnäller, även om ”gnället” är av hög klass rent kunskapsmässigt och intellektuellt? Det är ju oss det handlar om. Är det månde en satsning för att vetenskapligt påvisa att vi har fel och inte behöver tas hänsyn till. Vi vet att det finns en stor skara människor som applåderar tramset i genusvetenskapen och tar det till sig utan någon kritisk värdering alls.
Ni i GDs redaktion, vore det möjligt att släppa pressreleaser med motargumentation och dementier? Någon borde få upp ögonen för tillståndet i debatten i så fall.
Tyvärr ni kommer inte få lättare att våldta kvinnor och barn med era sjuka propaganda inlägg! Det enda raka är egentligen att drägg som er försvinner ut från samhället. Pedofiler är obotliga, vilket är vetenskapligt bevisat.Kvinnor som backar upp våldtäktsmän och pedofiler är tyvärr inte speciellt smarta. Men det är ju fint att det östeuropeiska våpet Tanja Bergkvist backar upp kriminella drägg som dig och ditt anhang med en fin liten dotter att ställa till sitt förfogande.Här finns en sajt för dig och dina grabbar:http://www.pedofil.se/Jag måste ändå säga att Torstensson är väldigt söt när han spelar kvinnan Mariel. Kanske kan Erik Wedin få upp sin lilla sparris när det sitter en man och spelar kvinna!? Alla minns ju när Torstensson satt på Genusnytt och berättade hur han sprang på gayklubbar och kunde lura vem som helst att han var en kvinna. Nu har hans stora dröm gått i uppfyllelse och män blir tända på en man utan sin vetskap.[”Polisen”, det här är inte OK! Man får gärna tycka att vi argumenterar fel och påpeka vari felet ligger. Man får också vara frän i sin kritik. Dock är det inte OK att:
1. Kalla andra för pedofiler och våldtäktsmän. Att anklaga annan offentligt för brottslig gärning utan bevis är förtal. Det är åtalbart!
2. Blanda in andras barn i sina sjuka fantasier offentligt. Tanjas dotter har ingenting med detta att göra.
3. Uttrycka sig negativt om andras lagliga sexuella preferenser. Vi accepterar varken homohat, heterohat eller missaktning mot transsexuella.
Den enda orsaken att du får stå kvar är som varning till andra som vill sprida otidigheter här och som bevis för din oerhört låga nivå. Stick och göm dig under din sten eller skärp dig!]
Anders
Jag ifrågasätter det vetenskapliga i att han inte citerar skribenterna, utan baserar analysen på sin egen omskrivning av vad de har sagt.
Flashback forum???? Men herre gud det är lika illa som att försöka bilda sig en uppfattning om kvinnor genom att läsa ”Se och Hör”.
Det lustiga är att alla feminister som ondgjorde så över att Per Ström och Pelle Billing refererade till en studie utförd på Famljeliv.se, kommer anse att trollen på flashback utgör en representativ bild av antifeminister.
@Polisen:
@Lena Lillie/LottaOnline
Sök hjälp, nu!
@Polisen. Ta ett djupt andetag, slappna av, res dig från datorn och gå ut i vårt vackra Augustiväder. Det kommer jag göra efter jobbet och det är helt underbart.
Näthat drabbar kvinnor värst. För de får ju sitta på Hinseberg när de närhatar.
@Polisen:
Dette minner etterhvert sterkt om Kverulantis paranoia i full blomstring.
Jag vill påpeka att de problem jag tagit upp inte alls är isolerade till genusvetenskap/feminism och de kommer heller inte därifrån utan främst kommer de från det kalla krigets konflikt där en mycket hög andel akademiker var investerade i idén att det bara var en tidsfråga förrän kapitalismen kollapsade och Sovjetkommunismen vann.
De akademikerna är fortfarande lika investerade i den idén trots att Sovjet för länge sedan i riktiga världen fallit samman. I vissa akademikers ”diskurser” är detta alltså en händelse som aldrig inträffat och man fortsätter att producera referenser från 60-70-talet som om ingenting hade hänt sedan dess. Poststrukturalism är ett typiskt exempel på flum från 60-70 talets Franska filosofer.
Det finns nu en video i inlägget där Noam Chomsky beskriver hur denna kvacksalvarskola uppkom. Det är alltså från vänsterkanten av den politiska skalan som den här kritiken kommer, inte från konservativa eller liberala håll. Chomsky påpekar att man må ha lyxen att förkasta förnuft här men när man gör det i fattiga länder i tredje världen blir det riktiga och allvarliga konsekvenser.
Detta innebär att personer som förespråkar fransk intellektualism automatiskt gynnar den politiska och ekonomiska makten. Det rimmar såklart mycket illa på hur de själva framställer sig som svagas beskyddare som alltså är en helt falsk bild.
@BjörnM
Det kan inte vara så att Evalds har valt att citera någon från Flashback i sin rubrik? Jag hittar inget om det i uppsatsen (sökte på ordet ”vart”), men jag får ändå en bestämd känsla av att det är så. Det är ju knappast hans egen fråga, eller hans eget perspektiv som luftas, eller hur? Dessutom har han faktiskt citationstecken runt den första meningen i titeln (och jag skippar egna citationstecken nedan):
”Vart är patriarkatet när männen behöver det som mest?” – En analys av de dominerande diskurserna rörande jämställdhet och feminism på Flashback Forum
@bittergubben:
Nej ordet determinerar är inte för starkt. Alla data vi har tyder på att män och kvinnor föds med olika preferenser, det är inte kanske så att kvinnor eventuellt med rätt socialisering har andra prioriteringar (generellt) än män. Det är så att kvinnor alltid och helt oavsett socialisering har det. Vad som sedan skiljer sig är enbart frihet och förmåga att följa de preferenserna.
Det är här könsparadoxen (The sexual paradox) uppstår. En kvinnas sannolikhet att välja sysselsättning i enlighet med kvinnliga preferenser är i direkt korrelation till den grad av personlig frihet som hon lever inom. Detta är inte ens en paradox det kallas bara så eftersom det går emot normativa teorier som feminister hittat på för länge sedan. Det är ju vad feminister kallar ”akademiskt arbete” att hitta på saker ur tomma intet utan belägg.
Men ”paradoxen” går inte på något sätt emot några riktiga data. Det är bara så att feministers teorier grundas inte på data överhuvudtaget så det är inget som hindrar dem att hävda raka motsatsen till vad det finns belägg för att påstå i riktiga världen. I den riktiga världen är det inte fria kvinnor som väljer feministiskt, det är kvinnor vars länder står i rödflagg gällande personlig frihet.
Men personlig frihet betyder ingenting för de franska intellektuella som de här diskussionerna ytterst handlar om. De är helt enkelt antihumanister.
@Polisen:
Vänligen ignorera inlägget av signatur ”Polisen” Det finns ingen orsak att slösa tiden på fjanterier av den sorten.
Varför inte blockera sådana uppenbara troll/foliehattar som Polisen ? Möjligen kan man visa ett av dennes inlägg för att visa på vilka stollar som uttalar sig i feminismens namn men sedan förlorar den typen av inlägg allt värde i en seriös debatt
enligt min mening. Jag tycker inte att det handlar om censur att ta bort ett inlägg som enbart handlar om att slänga ur sig en massa otrevligheter och mer eller mindre förtäckta hot mot namngivna personer.
Pingback: Gudruns 33 anledningar « Toklandet
@Pelle2:
Varför inte blockera sådana uppenbara troll/foliehattar som Polisen ?
Hon är blockad flertalet gånger, men är hal som en ål. Hon byter ip, så är hon inne igen. Mariel tar detta nya ip igen när hon kommer in. Bästa är om alla bara ignorerar henne. Det blir konstigt att radera kommentar när andra skrivit till eller om henne.
Könskommunisten sa ”Lika möjligheter oavsett tillvägagångssätt.”
Lika möjligheter oavsett tillvägagångssätt? Really? Så om jag som tillvägagångssätt av egen maskin väljer att låta mig marineras i könskommunistisk verklighetsförnekelse, genusvetenskap, i flera år, på universitet, så ska jag med hjälp av Statliga Genusmyndighetens(?)långa fingrar ges lika möjligheter som en erfaren och utbildad hjärnkirurg – att erhålla tjänsten som praktiserande hjärnkirurg?
Hur låter det sig rent praktiskt göras? Statliga Genusmyndigheten kvoterar bort kompetenta sökande? Statliga Genusmyndigheten anordnar lotteri om tjänsten? Statliga Genusmyndigheten manipulerar kompensatoriskt landets alla tillsättningar efter eget så kallat genusvetenskapligt, i praktiken, godtycke?
Feminist förnedrar och kränker syster och kvinna kallar henne för våp. H*n beter sig likadant som dom som kallar kvinnor för horor. Det är Förnedringar och smädesord feminister ondgör sig över som nu används av feminist för det passar egna syften. Kortslutning eller dubbelmoral?
@BjörnM: Vi får nog ha överseende. Han kanske drabbades av antipluggkultur under svenskalektionerna.
Bra artikel, Erik!
En sak förstår jag inte: Jag har fått lära mig att det finns två vetenskapsfilosofier:
1. Positivism, dvs bevis/motbevis genom empiri (data från verkligheten)
2. Hermeneutik, dvs tolkningar av empirisk data. Exempelvis historia, där datan (dokument, föremål från arkeologiska utgrävningar) inte räcker för att visa allt som hände (det är ju väldigt ont om exempelvis filminspelningar från 1700-talet). Historikerna tolkar därför in saker, olika historiker olika saker vilket framgår av många historieböcker.
Hur kommer poststrukturalism in här? Är det en extrem variant av hermeneutik?
Som jag ser det är positivism den metod som ger absolut säkrast resultat. Obs att naturvetenskapen ofta, men inte alltid, kan bevisa saker. Big bang är till exempel en obevisad teori. Inom humaniora är det svårare med bevisningen, t.ex. eftersom experiment med människor kan vara besvärligt att genomföra och eftersom det mänskliga psyket inte precis låter sig modelleras enkelt (än). Så, hermeneutik är alternativ två.
Poststrukturalism/postmodernism är väl OK så långt att alla forskare givetvis kan ha förutfattade meningar, men såvitt jag vet har man länge försökt motverka detta genom granskningar och att många forskare kan återupprepa resultaten. Att däremot ”ge upp” och säga att man aldrig ens kan komma i närheten av någon objektiv sanning, är bara trams. Vad ska man göra istället då, när man nu hittat alla dolda motiv (förutom sanningssökande då?) i forskningsrapporterna? Ska de forskare som representerar den svagastè (vem bestämmer det?) gruppen ”vinna”? Vad är tanken?
Jag har även läst att en viktig faktor bakom det här tramset är rasbiologin… man ”bevisade” där att vissa ”raser” var underlägsna genom att mäta hjärnor, och sedan kom Hitler. För att undvika att det händer igen ska då all kunskap ifrågasättas genom någon slags ”motiv bakom forskningen”-analys. Den analysen kan man förstås göra om man vill, men ett vetenskapligt resultat kan ENBART bevisas eller motbevisas genom VETENSKAPLIGA metoder, inte genom att säga att forskarens motiv var dåligt (eller bra). Jag får inte ihop det..,
Jag tittade lite på Ewalds diskurs-karta. Tycker att metodiken var rätt trevlig förresten.
Grejen är att han drar ett antal felaktiga slutsatser från den. Dels är kvaliteten på Flashback minst sagt varierande (ja, jag har konto där) och det är svårt att sovra bland postningarna.
Den liberala-jämställdistiska diskursen beskrivs utan att Ewald tagit upp det individuella perspektivet någonstans.
1. En utgångspunkt som grundar sig i biologiskt determinism. Ja, på GRUPPNIVÅ, men det säger ingenting om varje enskild individ i gruppen.
2. Det finns stora skillnader mellen kvinnor och män. Förutom problemet att kvanitifiera ”stora”, så säger det ingenting om hur stor skillnaden är mellan en godtycklig individ ur varje grupp.
3. Detta innebär att kvinnor och män är bra på olika saker.
Det är fortfarande så att INDIVIDER är bra på olika saker. Det är betydligt större sannolikhet att hitta en man som drar 105 kg i bänkpress än en kvinna, men det är inte omöjligt att hitta en kvinna som gör det.
4. Men detta spelar ingen roll för människor får forma sina liv som de vill.
Nu är Ewald ute och slirar. Människor ska få forma sina liv som de vill med de förutsättningar och begränsningar de har. Det vore jättekul om jag skulle kunna springa 100 meter lika snabbt som Usain Bolt, men det spelar ingen roll hur mycket jag VILL, jag kommer aldrig ens i närheten.
Vad som däremot är centralt är att samhället inte försöker BEGRÄNSA mig om jag vill träna 100 meter till fötterna blöder.
5. Men eftersom skillnaderna är biologiskt betingade ska inte staten kompensera för dem. Spelar ingen roll om skillnaderna är biologiska eller insocialiserade, staten (samhället antar jag att Ewald menar) ska inte KOMPENSERA för dem i alla fall. Vilka ”tillkortakommanden” ska samhället kompensera för?? Hur lång ska den listan vara?
6. Likhet inför lagen är viktigast. Ja, lagen är vår kodifierade kultur, vår minsta gemensamma nämnare för vad som krävs för att kunna vara en medlem i samhället.
@Erik:
Noam Chomsky om postmodernism.
”Some of the people in these cults (which is what they look like to me) I’ve met: Foucault (we even have a several-hour discussion, which is in print, and spent quite a few hours in very pleasant conversation, on real issues, and using language that was perfectly comprehensible—he speaking French, me English); Lacan (who I met several times and considered an amusing and perfectly self-conscious charlatan, though his earlier work, pre-cult, was sensible and I’ve discussed it in print); Kristeva (who I met only briefly during the period when she was a fervent Maoist); and others. Many of them I haven’t met, because I am very remote from these circles, by choice, preferring quite different and far broader ones—the kinds where I give talks, have interviews, take part in activities, write dozens of long letters every week, etc. I’ve dipped into what they write out of curiosity, but not very far, for reasons already mentioned: what I find is extremely pretentious, but on examination, a lot of it is simply illiterate, based on extraordinary misreading of texts that I know well (sometimes, that I have written), argument that is appalling in its casual lack of elementary self-criticism, lots of statements that are trivial (though dressed up in complicated verbiage) or false; and a good deal of plain gibberish”
@Erik:
Mig veterligen innebär determinera att något bestäms på ett väldefinierat vis. Att om X determineras av Y, så är X bestämd om man känner Y. Att om X är en funktion av både Y och Z, då kan man inte säga att X determineras av Y. Även om det skulle vara så att X främst determineras av Y, behöver man ändå ta med Z för att determinera X. I en sådan mening är inte motivation/preferenser determinerade av biologi; även socialisering påverkar.
Eftersom du motiverar ordvalet med: ”Alla data vi har tyder på att män och kvinnor föds med olika preferenser, det är inte kanske så att kvinnor eventuellt med rätt socialisering har andra prioriteringar (generellt) än män.”, så använder du uppenbarligen ordet i en betydligt svagare betydelse än jag uppfattar ordet.
Kausalitet är en manlig härskarteknik. Ska förbjudas.
@John Nilsson: Den meningen kommer ifrån sida 24, sista stycket i ’forumtråden’.
Har skummat igenom resultatdelen nu, ser inte hur personen fortfarande kan kalla sig feminist efter att han läst igenom det där. Han kommer i slutet med två frågor som han säger e emotsägelser.
1. Om det biologiska är det som främst determinerar mänskligt handlande, hur kan då det fria valet ställas i centrum som rör frågor som t.ex. varför kvinnor tenderar att hamna i låglönesektorer? Hur kan det både vara deras fria val och därför ansvar, men samtidigt också uttryck för deras biologiska betingelser?
2. Om jämställdhet kännetecknas av lika rättigheter och möjligheter, i sig ett uttryck för alla människors lika möjlighet att använda sig av sitt förnuft, hur kommer det sig då att män kan vara strukturellt diskriminerade (men uppenbarligen inte kvinnor)?
På den första frågan har jag svårt att se vart problemet ligger. Kvinnor har en biologisk betingning att dra sig till yrken där de har säkerhet, trygghet, frihet osv. O de väljer oftast dessa yrken, trots att de helt fritt kan välja andra yrken, som ger mer betalt.
Den andra utgår ifrån att han felaktigt tror att antifeminister, jämställdister, förnekar att kvinnor kan blir diskriminerade strukturellt. Att kvinnor inte blir diskriminerade strukturellt betyder inte att de inte kan bli det. Troligtvis kommer det från att den strukturella diskriminering som feminister klagar på, t.ex. lönediskriminering blivit motbevisat fler gånger än vad som egentligen behövts, och detta skulle vara att förneka att kvinnor skulle kunna bli diskriminerade, istället för att vara just att kvinnor inte blir diskriminerade.
@Kjell:
Kjell!
Jag har studerat vetenskapsteori (vetenskapsfilosofi) i fyra terminer så jag känner att jag måste göra ett försök att svara på din fråga.
Det är lämpligt att utgå ifrån logisk positivism. Denna filosofiska skola strävade under mellankrigstiden efter att hitta en logisk hållbar grund för den empiriska vetenskapen. Positivismen fick stor betydelse genom att skapa en bild av vetenskap men lyckades egentligen inte med att nå de mål de själva satt upp. Positivismen stammade ur en äldre empiristisk kunskapsfilosofi och ingick i det bredare
modernistiska projektet.
Inom vetenskapsfilosofin fick positivismen kritik från andra empiristiska vetenskapsfilosofer som Karl Popper och Thomas Kuhn som menade att vetenskapen inte fungerade på det ideala sätt som positivisterna menade. Popper försökte hitta andra rationella argument för att motivera vetenskap medan Kuhn menade att vetenskap inte arbetade rationellt men att den ändå i längden fungerade. Dessa båda kritiker av positivismen var ändå förespråkare av empirisk vetenskap.
Hermeneutik är något annat. Om man som akademiker sysslar med att förstå texter (i vid mening) så är det inte empirisk vetenskap. Jag tror inte att det finns seriösa positivister som menar att vetenskapliga metoder kan ge vetenskapliga resultat avseende meningen i en text. Det blir dock ett problem när hermeneutiska akademiker utan förståelse för vetenskap ser världen som en ”text” som man kan tolka på många olika sätt och utan att något är rätt eller fel.
Postmodernismen och
poststrukturalismen
är närbesläktade riktningar där postmodernism är ett vitt begrepp medan poststrukturalismen var den filosofiska riktning som fick störst påverkan på synen på vetenskap. (Det finns mängder av ismer som börjar på post- och jag brukar tänka på kollektivet som ”postisar”.) I den vulgära varianten så uppfattas detta som att allt är relativt, det finns ingen säker kunskap och därmed är det lika rätt att välja vilken teori man ska utgå ifrån som att utgå ifrån vetenskapliga resultat. Det blir förvirrande när en stor del av de antivetenskapliga intellektuella återfinns på högskolor och universitet och själva verkar de inte ha något emot att ta del av den respekt som samhället har för akademiker.
Min personliga uppfattning är att vetenskap i stort fungerar och det är vetenskapliga och tekniska framsteg som gjort det möjligt för vårt samhälle att utbilda och sysselsätta stora grupper av intellektuella som exempelvis genusvetare.
Du har rätt i att det inom naturvetenskapen finns många obevisade teorier, exempelvis Big Bang. Då måste man förstå att detta är den modell som, utifrån det vi känner till idag, bäst beskriver vetenskapliga observationer (av exempelvis kosmisk bakgrundsstrålning och rödförskjutning mm). Vill man inom vetenskapen ersätta denna teori måste man försöka hitta en bättre teori/modell.
Jag själv har även studerat arkeologi och därmed intresserat mig för arkeologins vetenskapsteori. Där heter riktningarna processuell arkeologi (modernism) och postprocessuell arkeologi (postmodernism). De postprocessuella arkeologerna menar att arkeologi är subjektiva tolkningar men de menar ändå att akademiska arkeologer är mer värda att lyssna på än amatörer
. Tyvärr förstår de inte heller sig på vetenskapliga metoder inom arkeologin, exempelvis humangenetik, så mycket av det intressantaste om vår förhistoria skrivs idag av icke arkeologer.
Det är smart av Ewald att utgå från ”dårhuset” flashback i sin analys över antifeminism/jämställdism om hans syfte med uppsatsen är att göra sig ett namn inom genusvetenskapen.
Några väl valda citat, medvetna misstolkningar och diverse vinklingar som uppfyller framtida kollegors förväntningar till 100% kan säkerligen snabba på karrären!
Vem som helst kan ju räkna ut med att en uppsats om antifeminism och flashback kommer att få all den uppmärksamhet man skulle kunna önska sig som nybliven genusteoretiker!
Om det nu är så att detta var hans syfte så är det bara att gratulera Hugo!
Flashback är betydligt bättre än sitt rykte. Visst, det pendlar hej vilt mellan högt och lågt, men det är lite av charmen med forumet. Dessutom finns det inlägg om det mesta mellan himmel och jord. Har man 783 000 konton reggade så lär man hitta det mesta.
Att det skulle vara nåt dödsknarkarnazistnäste är det mest korkade politiker och träskalliga journalister som anser. Att journalisterna själva sitter och letar material på forumet håller de tyst om…
@Kjell:
”2. Hermeneutik, dvs tolkningar av empirisk data. Exempelvis historia, där datan (dokument, föremål från arkeologiska utgrävningar) inte räcker för att visa allt som hände (det är ju väldigt ont om exempelvis filminspelningar från 1700-talet). Historikerna tolkar därför in saker, olika historiker olika saker vilket framgår av många historieböcker.”
Man kan dela in arkeologi/historia (och många andra vetenskaper) i två delar; deskriptiv och experimentell. I den deskriptiva arkeologin söker man spår efter tidigare människor, i deskriptiv historia letar man dokument. Dessa tolkas mycket riktigt, men med dessa tolkningar måste man vara mycket försiktig. Det är mycket lätt att göra tolkningar färgade av samtiden. Rudbecks Atlantica är ett skräckexempel. Idag kan vi kombinera arkeologi/historia med naturvetenskap. Hur gammalt är egentligen huset (dendrokronologi), har man bedrivit svedjebruk här (pollenanalyser i bottensediment)? Ju mer deskriptiv data vi har desto bättre bild av sanningen har vi. Dock har deskriptiv vetenskap sina begränsningar. Det är här den experimentella tar fart. Hittar man fragment av en solkompass tillverkar man en och försöker navigera efter den. Hittar man fragment av kläder försöker man göra liknande textil, syr kläderna och använder dem för att förstå hur de fungerar. Men vad har detta i en genusdiskussion att göra? Jo här kommer min poäng:
Vi får ständigt höra att kvinnor i alla tider har gått en golgatavandring i lidande där deras arbete alltid är mindre värd än männens. Denna tolkning har gjorts utifrån både bristfällig data och klart färgad av den egna ideologin. Jo, läser man gamla vikingaskrönor är det mycket kungasöner som dödar varandra och drar i härnad med x antal långskepp. Se bara hur mansfixerade de var. Men så mitt i mellan alla tappra Jomsvikingar kommer en rad: båten gick ner, men de räddade seglet. Varför var det en så viktig detalj att notera? Vi kan tolka mer eller mindre kvalificerat, men om vi faktiskt gör ett segel från början med deras metoder vilka svar får vi då? Jo, det visar sig att seglet tog lika många kvinnotimmar att göra som resten av båten. Arbete som männen på resa hade svårt att göra. Seglet var större delen av båtens värde! Med experimentell historia får vi en mycket bättre bild där tolkningar (mer eller mindre kvalificerade gissningar) tappar mark. Vi vet nu att kvinnors arbete värderades högt! Textilier var dyrbara.
Flashback har fler medlemmar än alla riksdagspartier tillsammans.
http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lista_över_politiska_partier_i_Sverige_efter_antal_medlemmar
Aftonbladet daglig upplaga 182.000
Ickebetalande internetläsare per vecka
ca 2miljoner
Flashback ca 2miljoner läsare per vecka,
en typ av medborgarjournalistik som växer stadigt.
Just saying
@Jakob och @Anders:
Tack för infon! Jo, jag vet att Big Bang-teorin stämmer bäst med de observationer man gjort, jag försökte bara förstå vad kritiken mot positivismen handlar om. Får väl läsa på om Popper…
Så det finns olika filosofier inom de olika vetenskaperna… Nå det var ju för väl, då är inte allt hopp borta! Så nästa gång man läser en artikel om arkeologi borde man alltså ta reda på författarens filosofi…
Om vetenskapsteorier och fransk antirationalism
@Kjell:
Tack
Det finns i grunden två olika vetenskapliga metoder som kompletterar varandra. Först har man kvantitativ (positivistsk) metod där man utgår från empiri, sedan har man kvalitativ (hermeneutik) där man tolkar data och lägger in egen förförståelse. Ett typiskt exempel på hermenutik är när Emma Åhman gör intervjuer med jämställdister och försöker tolka deras politiska engagemang utifrån vad de (dvs vi) säger.
Precis, och sedan måste historiker logiskt motivera varför just deras tolkning är den rätta.
Nej, poststrukturalism är varken positivism eller hermeneutik, det är felaktigt att se den som likvärdig med endera då de två första är långvariga kunskapstraditioner medan den sistnämnda bara är en väldigt högljudd fluga från 70-talets Frankrike och den radikala vänstervåg som DÅ drog genom universitetsvärlden. Poststrukturalism är omöjlig att begripa utan att först förstå den situation ur vilken den skapades.
Positivism och Hermeneutik är två metoder som kommpletterar varandra för att producera säker kunskap om världen. Poststrukturalism däremot innebär att man förkastar den tanken och beskriver all sådan kunskap i förtryckartermer. Det är alltså helt fel att kalla poststrukturalism en alternativ vetenskaplig metod. Det är ingen metod alls det är enbart en kritik, ett ifrågasättande som erbjuder ingenting istället. Vi skall inte lära oss om världen alls, sådan generell kunskap finns inte, aspirationer på sådan kunskap är i sig förtryck, allt är förtryck, förtryck förtryck förtryck och alla förutom de upplysta skall oavbrutet anklagas för rasism och liknande…
*Positivism säger vi skall mäta upp världen
*Hermenutik säger vi skall tolka världen
*Poststrukturalism säger vi skall attackera idéer som positivism och hermenutik och eventuell kunskap som de kommer fram till skall beskrivas i förtryckartermer, attackera attackera attackera.
Ja givetvis, därav förmågan att skapa medicin, fungerande flygplan och inte minst datorer.
Man bevisar inte (deskriptiva) D-teorier, man har hypoteser som antingen valideras (styrks) eller falsifieras (försvagas) när man testar dem. När en hypotes testats och styrkts flertalet gånger blir det en D-teori. Observera att vi bör börja kalla det D-teori så vi kan påtala när vad som kallas teori är en N-teori, normativ regeel som styr hur observationer tolkas.
Det stämmer inte alls att det är svårare med bevisningen i humaniora. Problemet med humaniora som beskrivs av Professor Svante Nordin, är att man först bytte ut alla vetenskapliga aspirationer mot marxism (naturvetenskap skulle ha en funktion, samhällsvetenskap en annan och humaniora en en tredje) och när marxismen sedan föll samman styrdes humaniora av fd marxister med kritisk teori som inte längre hade något system att heja på vars enda egentliga intresse var att se till att vinnarna inte heller hade det.
Och därför skapade man socialkonstruktivism, postmodernism och alla andra postflummerier. De är inte modeller för vetenskap, de är ursäkter att attackera vinnarna.
Nej det är inte ok. Here we go again! Du har en gubbe som bygger upp hus, du har en annan som river ner hus, det tar ett år att bygga ett hus, det går att riva ner hus på en dag…. enligt vilken logik är gubbar som river ner hus lika värdefulla som gubbar som bygger upp hus?
Vilket ignoreras helt av postflummare eftersom hela poängen är att sådan säker kunskap inte kan eller iaf inte får finnas, och om den finns skall den attackeras politiskt med anklagelser som rasism och liknande så arbete blir omöjligt.
Man skall göra exakt vad de gjort, roffa åt sig så mycket posititioner det går och försvara sina positioner i all evighet så att det vetenskapliga arbetet (som de anser är förtryckande) saboteras fullkomligt.
Att förstöra! Att kritisera! Att sabotera… det är tanknen.
Precis! Och givetvis är detta ren lögn. Som Steven Pinker påtalar var det ingen som applicerade samma logik på de sociologiska modeller som styrde forna Sovjet och Kina, som i praktiken orsakade långt värre elände än Hitler. Så varför skulle modeller utsättas för den här skiten bara för att Hitler använde dem. Skall vi bryta upp Autobahn också för den hade Hitler också nytta av?
Det är ingen analys, det är en politisk ursäkt från det kalla krigets förlorare. Det är precis som när kvinnor i vårdnadstvister hellre skadar sina egna barn än låter mannen komma undan… det är exakt samma sak som skett på universiteten.
Lästips:
Svante Nordin – Humaniora i Sverige
Steven Pinker – Ett oskrivet blad
@Kjell:
Problemet är väl delvis:
1, ingen observerar utan att ha en tanke bakom varför man vill observera något.
2, Hur kommer du från enstaka observationer till allmängiltiga teorier?
Kritiken rör dock till stor del vetenskap. Inom Teknologi forskning är vi rätt beroende av att visa resultat vilket gör att vi använder rätt mycket induktion. Exempelvis utveckling av produkt X innehåller prototyper och tester som sen får anses vara allmängiltiga för den färdiga prototypen. Visar det sig sen att detta inte stämmer får man konstruera om från de nya erfarenheter man fått från existerande lösning.
Vad Popper påpekade är att man borde beskriva forskningen så att man istället försöker motbevisa sin tes. Hela idén är att man jobbar med den tes som är fungerar till man upptäcker att den inte fungerar, då man får skapa en ny förklaring. Poppers teori om falsifikation stämmer dock inte riktigt jämnt, så den har också lite problem. Ett problem är med vilken teknik/kunskap använder du att falsifiera teorin.
@Erik:
En rätt bra beskrivning av en antipluggkultur.
Det är väl vad det handlar om också. Jag förstår att poststrukuralism-postmodernism-socialkonstruktivism blev populärt i Frankrike, då kunde ju 68-studenterna som Daniel Cohn-Bendit & co ägna sig åt att revoltera, kasta gatsten, riva Sorbonne och röka på istället för att plugga.
@Jakob:
Om man skall ha en vetenskaplig diskussion är utgångsläget inte om man lyckas eller misslyckas utan ”vad vi skall ha istället?” Att säga positivismen misslyckats är som att säga demokrati misslyckas – i grunden felaktigt. Positivismens syfte var att skapa ett bättre alternativ till å ena sidan dogmatism, å andra sidan relativism så frågan är idag vad vi har som i detta syfte är bättre än positivism?
Vilket inte alls stämde, givetvis visste positivisterna hur vetenskap fungerade, då de utövade den. Poängen är att icke-vetenskapsmän inte visste hur vetenskapen fungerar. Det var huvudsakligen filosofer och författare som förvånades över vad Kuhn sade, för vetenskapsmän var det intet nytt.
Det snällaste jag kan säga om Tomas Kunn är att han var en ansvarslös idiot som spred relativism utan att själv ens vara medveten om det. Kuhn själv skall ha sagt ”I am not Kuhnian” Vilket är föga till tröst för de vetenskapsmän som drabbas av hans skapelse som talande nog skrevs 1962 dvs lade grunden för vad som skulle komma efteråt.
För att det där uttalandet skall bli förståeligt måste du först förklara vad en ”text” är för någonting. De flesta vet inte att i detta sammanhang är exempelvis en långfilm att betrakta som en text att ”läsas” av filmkritiker i enlighet med olika teorier om filmkonst.
Här kommer vi utan tvekan in på det faktum att den världsåskådningen härleds till rena feltolkningar av lingvisten Ferdinand de Saussure (jag säger tolkningar för hans tankar på ämnet är i själva verket postuma anteckningar ufgivna av två av hans studenter). Dessa feltolkningar gar gjorts huvudsakligen av samma inkompetenta verklighetsfrånvända gäng egotrippade ”franskintellektuella”
Själv kallar jag dem postflummare.
Vilket är rena lögnen för samtidigt som postflummare påstår de har den åsikten så är det bara i teorin det är sant. I klassrummet så var i själva verket nyvänsterns (western marxism) politiska teorier objektivt sanna och postflummares övertygelse i den frågan är mer dogmatisk än relativistisk. De är de goda, de andra är de onda… man byter ut vetenskapens principer mot religionens.
Dvs de kunde inte tänka sig nåt annat och det var därför de låtsades inte tro på sanning. För att faktabaserad forskning kan motbevisa deras politiska synsätt. Detta är fält som låtsas relatvistiska medan de dogmatiskt hamrar nyvänstern åsikter (dvs western marxism) i sina studenter.
Givetvis inte, Baader-Meinhof-ligan (Röda Armé fraktionen) hade heller inget emot de pengar de rånade från banker. Ett av de mer underhållande fenomenen i vänsterradikalismens historia är debatterna gällande rätten att ta emot pengar från system man arbetar för att sabotera.
Huruvida vetenskap fungerar eller inte är inte en fråga om personlig uppfattning. Din dator antingen fungera, eller inte, huruvida du tror på den är besides the point. Allt handlar i grunden om en mycket enkel fråga: Om ditt barn blir sjukt går du till ett vetenskapligt styrs sjukhus med positivistiskt skapade mediciner som följer våra principer eller föraktar du dessa och går hellre till en Voodoo-doktor med ditt problem?
@robjoh
Det här med induktiv respektive deduktiv kunskap eller vetenskap, kunde kanske vara intressant att förtydliga i sammanhanget. Jag vet inte vilken betydelse det kan ha för värderingen mellan, säg naturvetenskap och genusvetenskap, men jag minns det som rätt grundläggande i det lilla stycke vetenskapsteori som jag fått mig till livs. Nån som kan och vill reda ut begreppen?
Daniel Dennet skriver en del bra om sanningsbegreppet:
http://ase.tufts.edu/cogstud/papers/postmod.tru.htm
Det är egentligen ganska ointressant för de hårda vetenskaperna huruvida de kan förmedla en objektiv sanning eller inte, det de vill få fram är repeterbarhet och deduktion från ”fastlagda” teorier. Man behöver också ha falsifierbara teorier för att veta vad det är man skall ta reda på.
Diskussionen om sanningsbegreppet har förts av bla fysikern Alan Sokal och ett antal postmodernistiska tänkare i form av det sk ”Science Wars”:
http://en.wikipedia.org/wiki/Science_wars
Trots vad man skulle kunna tro så har filosofer och vetenskapsteoretiker haft mycket liten inverkan på den vetenskapliga metoden då de tenderar att mer diskuttera ”filosofisk sanning”, vilket som sagt är ganska ointressant för vetenskapen. Postmodernister däremot tenderar att beskylla vetenskapen (och därmed den vetenskapliga metoden) att besudla den objektiva sanningen genom att vara styrd av sociala konstruktioner. Detta medför således att den sanning vi lever i färgas av de strukturer som råder inom vetenskapen (typ att det är många vita män).
Det är lärosätena överallt i världen som har tagit in postmodernismen och det är deras ansvar att göra sig av med den. Det kommer att ta tid, men det måste göras.
De hårda vetenskaperna (matematik, fysik, datavetenskap, biologi, mfl) har klarat sig ganska helskinnade medans de mjukare har drabbats hårdare. Konst är i princip trasigt, genusvetenskap är i princip helt besudlat, sociologi verkar vara lite blandat (stort och viktigt ämne), likaså psykologi (olika inom olika grenar).
Vi ser hur okritiskt till exempel vissa socialsekreterare verkar ha tagit det de lärt sig från sina läroböcker och vad det resulterar i för behandling när män kliver in på deras kontor.
Jag tror inte detta har sträckt sig lika mycket till rättsväsendet ännu, men om inte Universiteten fixar problemet så har vi det snart där också. Systemen (rättsväsende, sociala, polis, mfl) har visat sig vara det mest effektiva vi har gjort under civilisationen för att bekämpa våldet. Det som oroar mig är vad som händer om man ruckar på detta. Vi vet vad som händer med delar av samhället som känner sig utanför: ökat våld, ökad hedersmentalitet, mm. När våldet ökar så ökar också våld mot kvinnor och våldtäkter.
Då vi inte längre har en media som förmedlar djupdykande journalism utan ägnar sig åt Justin Bieber och några tanter som hittat internettroll som skäller på dem och vi har en befolkning som har ett attention span på typ 20 sekunder när det är som längst så vet jag inte hur man skall komma ur det.
Men lärosätena måste ta itu med vad de ställt till med, det är illa nog som det är och de bär det största ansvaret.
Under tiden kan man roa sig med att skapa egna postmodernistiska essäer gratis här (användbart för de på genusvetenskap som inte orkar skriva c-uppsats själv):
http://www.elsewhere.org/pomo/
@Jakob
Angående Hermeneutik så tolkar jag dig som att du inte avskriver det som en vetenskaplig metod men att du menar att hermeneutisk synsätt som metod kräver att forskaren/studenten bygger vidare på de antaganden om verkligheten som allt eftersom uppkommer under studiens gång.
Att gära en uppsatts med ett hermeneutiskt synsätt kan vara mycket kreativt och givande och ett bra alternativ till att utgå från fasta antaganden.
@notsure:
Bland alla kloka och intelligenta kommentarer här på sidan är det denna som jag ser som viktigast. Du beskriver en infektionsfas som håller på att ge samma sjukdomsbild i hela samhället. Resultatet blir sådant som vi märker genom exempelvis vårdnadstvister och kvoteringsbabbel. Men du pekar på något mycket större, orsaken till denna vridning åt postmodernistiskt håll som besudlar och infekterar olika instanser. Det bästa med denna ordning, för utövarna, är att ingen utsaga har krav på belägg, det räcker med att tillräckligt många yttrar samma sak för att bevisa giltigheten. Denna pågående process måste stoppas, våra politiker måste uppmärksammas, och det måste ske nu!
Du befarar ett framtida postmodernistiskt övertagande av de juridiska fakulteterna, det är onekligen på gång men från en annan institution. Genusvetenskapen verkar se som sitt mål att göra sina postmodernistiska ambitioner giltiga på alla fakulteter inte minst den juridiska. Vi kan alltså få en ordning där man gör en genusanalys och därmed utan rättegång kan finna gärningsmän som exempelvis i da Costa-fallet. Det finns unga kvinnliga irrpannor som ropar på fängelse för alla män eftersom alla män är våldtäktsmän. Nåväl, sådana rop hörs kanske inte från genusfakulteten men stolligheter uttrycks dagligen därifrån. Och vem vet, det blir ju sant om ett antal personer av rätt sort säger samma sak, eller hur?
Detta är ett mycket viktigt påpekande, bra!
Angående vetenskapsmetodik.
Problemet med genusvetenskapen är inte metoden, det är att teorierna i sig (underordning) är forskarnas kära och omhuldade barn viktigare än att faktiskt tolka resultatet och överge teorierna om de inte stämmer.
I genomgången av genusbiblioteket ingår två doktorsavhanlingar som båda konstaterar att forskarna inte ser samma hierarkier i fält. Det borde lett till att man faktiskt ifrågasatte teorier om kvinnors underordning. Jag har än inte hittat någonstans där man faktiskt gör så.
Hade inte forskarna varit så förblindade av detta ”kära och omhuldade barn”, hade de de inte bara konstaterat att de inte ser samma hierarkier i fält. Då hade de sett det jag ser när jag läser deras forskning, att teorin är 180 grader fel. Och saken är att blir genusvetenskapen en pusselbit som passar in i resten av det vetenskapliga pusslet kring kön om man vänder på teorierna.
@John Nilsson:
Ok då gör vi ett snabbt förtydligande
Induktion = Att dra slutsatser från Empiri (erfarenheter)
Deduktion = Att dra slutsatser från Logik (givna premisser)
@Ninni:
Nej, det stämmmer inte att det borde ha lett till att man ifrågasatte genusvetenskapliga teorier om kvinnors underordning.
Teorierna om kvinnors underordning är N-teorier (Normativ=styrande teori) dvs teorier som styr tolkning i den riktning som forskningsdisciplinen (och i regel ideologin) bestämt är önskvärd. Vad du tänker på nu är D-teorier.
D-teorier (Deskriptiv=beskrivande teori) ifrågasätts när man hittar data som tyder på motsatsen eftersom syftet med teorin är att korrekt beskriva världen. N-teorier har inget intresse av att beskriva världen korrekt, de har tvärtom ofta syftet att se till forskare INTE beskriver världen korrekt utan ljuger i syfte att hjälpa ”det goda” på traven.
I praktiken ansåg Karl Marx (och alla hans efterföljare) att
”The purpose with THEORY is to CHANGE the world”
Att ljuga och vinkla anser de alltså inte är det minsta problematiskt, tvärtom – Att sprida stereotyper DET är minsann det stora problemet, oavsett om de är sanna eller inte. Syftet är ju att lura människor att tro vad de gillar är mer populärt än det är samt att lura människor att tro vad de ogillar är mindre populärt.
Syftet är att ÄNDRA världen, syftet är att ifrågasätta människors åsikter och byta ut dem med ledande teoretikers synsätt, förståelse och åsikter. Med andra ord oavsett hur säker du är på din sak är ”forskarens” roll enligt dem att med alla medel, ljuga, luras, hota och falskanklaga för hatisk aktivitet i syfte att antingen få dig osäker på vad du är säker på…. eller bara få tyst på dina skadliga influenser ändå spridandet av uppfattningen de är farliga.
Det är alltså långt värre än de flesta kan föreställa sig och den främsta anledningen till att det är så illa verkar vara total okunskap om att de fält som kan summeras ”social studies” (womens studies, black studies etc) använder N-teorier, inte D-teorier…. De flesta säger bara ”teori” Vi kan likna det med att prata om ”plan” och sedan inte ha en aning om man pratar om ett flygplan eller en fotbollsplan.
Genusvetares Teorier ändras alltså inte med resultat som motsäger deras giltighet, de har aldrig haft intresse av att tala sanning och det enda som deras teoriers giltighet bestäms av är ideologin i sig.
@John Nilsson:
Tycker @Erik: förklarar det rätt bra.
Induktiv eller deduktiv borde inte spela någon som helst roll för skillnaden på naturvetenskap och genusvetenskap. @Ninni: har en poäng när hon säger att problemet egentligen är att de inte är beredda att förkasta sin teori.
Hur du insamlar eller för den delen behandlar din information spelar nog ingen större roll så länge du är beredd att erkänna att något inte fungerar.
Exempel: Jag genomför ett antal test som visar att X fungerar i liten skala, från detta drar jag slutsatsen att X även bör fungera i fullskala. Någon bygger nu X i fullskala och det visar sig att det fungerar inte. Nu har man två alternativ:
1, Jag kan envisas med att fortsätta att säga att X fungerar.
2, Jag kan erkänna att det inte fungerar och försöker förstå varför.
Dessa två alternativ borde du nå oavsett om du ”är” deduktiv eller induktiv. Problemet med genusvetenskapen är att de väljer alternativ 1 oavsett vad folk argumenterar. Det spelar liksom ingen roll för dem vad data säger för de vet redan hur världen ser ut. Deras metod kanske är rätt, men deras forskningsmetodik är fel.
@Erik:
Nej, det stämmmer inte att det borde ha lett till att man ifrågasatte genusvetenskapliga teorier om kvinnors underordning.
Nej? Jag ser inget motsatsförhållande alls i din och min kommentar.
Min kommentar svarar på frågan ”vad är problemet?” (Teorin förkastas inte när datan pekar ut att den är fel)
Din kommentar svarar på frågan ”Varför problemet inte åtgärdas” (man är inte intresserad av att försöka närma sig sanning)
Det finns ytterligare en fråga:
”Varför är man inte intresserad av sanning?”
Det handlar om maktelitens maktgirighet. Vi ska jobba som arbetsmyror till makteliten till så låg kostnad som möjligt, för då blir deras vinst och makt större.
Det är inget fenomen isolerat till bara om Genusvetenskapen. Såg ni tv-programmet om nationalekonomin och den, utifrån deras teorier, i decennier bedrivna arbetsmarknadspolitiken härförleden? Inte helt olikt Hjärnvaske.
@Ninni:
Anledningen teorin inte förkastas är att den överhuvudtaget inte är någon teori. Det kallas teori men det är inte teori. Det kallas vetenskap men det är inte vetenskap och det definieras utifrån sitt motstånd till vetenskap.
Man tror inte på existensen av gemensam sanning överhuvudtaget. Det finns alltså i deras hjärnor ingen sanning man kan närma sig.
Givetvis handlar det delvis om att makteliten vill ha arbetsmyror men när det handlar om feminister så är de inte ens en del av (den politiska och ekonomiska) makteliten ifråga. Makteliten gynnas av deras ideer men det är inte deras egna ideer. Det är ju i själva verket radikala akademikers (sk intellektuellas) ideer.
Javisst, och det är ju precis likadant där… radikala intellektuella på universiteten som ansvarslöst häver ur sig saker som enbart makteliterna tjänar på.
Lästips: Christopher Lasch – Eliternas uppror
@Erik:
Nå, det stämmer nog väl in på postflummarna, men det intressanta är ju att även feminister som har visat sig fullt kapabla att hantera positivistisk metodik tenderar att bli blinda när det gäller just maktförhållandena mellan könen.
Min egen hypotes är att det lönar sig evolutionsmässigt för kvinnor att vara blinda för sin egen makt, eftersom de på så vis kan bli extra trovärdiga i att framhäva sin skyddsvärdhet. Dvs dessa kvinnor låtsas inte att de är i underläge – de tror på fullt allvar att de är det! De har därmed inget egenintresse av att upptäcka sin egen blindhet.
På motsvarande sätt kan det löna sig för en man att nedvärdera sin egen sårbarhet. Många pojkar behöver lära sig det den hårda vägen, men för vissa pojkar kommer det naturligt.
Det känns fullt rimligt att dessa är delvis framavlade egenskaper som valideras av erfarenhet: kvinnor belönas när de verkar sårbara och män belönas när de inte gör det.
@Erik:
Ah, då blev relationen positivism/hermeneutik/poststrukturalism betydligt klarare. Det sista är alltså bara marxistisk inspirerad kritik av de två metoderna utan att något bättre alternativ presenteras.
Men då undrar jag hur man ska tolka (!) följande utdrag ur de 14 genusvetarnas artikel efter att Eva Lundgren sågades av granskarna 2005:
http://www.dn.se/debatt/eva-lundgrens-granskare-saknar-kompetens-for-uppgiften
”I ett hermeneutiskt perspektiv har emellertid ett begrepp som falsifiering inte någon större mening.
{-]
Det blir också tydligt i granskningsrapporten att det granskarna gör, handlar om en tolkning, en tolkning som inte är mera sann, perspektivlös eller neutral. Den sker bara utifrån andra referensramar och en annan förförståelse.”
Är denna beskrivning av hermeneutisk metodik korrekt? Ingen tolkning är mer sann än någon annan? Och
”Detta betyder naturligtvis inte att det går an att påstå vad som helst.” Nähä, men det skrev ni ju nyss?
Normer är väl annars ekvivalent med moral, ”så här bör människor göra”, vilket i sin tur hänger samman med politiska ideologier (även om ”du bör inte döda” är en ganska okontroversiell norm). Om en N-teori styr hur observationer ska tolkas, låter det ungefär som när en statlig utredning (som görs av sakkunniga) får ”direktiv” som kan innebära vilka faktorer inom ämnet som utredningen inte ska undersöka (dvs en selektiv verklighetsbild), vilka slutsatser som utredningen inte ska komma fram till (som när sexköpslagen utvärderades för ett par år sedan och utredningen inte fick ifrågasätta lagen), eller värst av allt vilka slutsatser utredningen SKA komma fram till. Dvs en mer eller mindre meningslös ”utredning”, för att inte säga ”trams”.
”Poststrukturalism/postmodernism är väl OK så långt att alla forskare givetvis kan ha förutfattade meningar” (min tidigare kommentar). Det är inte OK att påstå att inga sanningar existerar, men att ta hänsyn till förutfattade meningar är OK (”så långt”). Detta tar dock hermeneutiken hänsyn till (förförståelse), så poststrukturalism/postmodernism har därmed inget att tillföra i det sammanhanget.
Är socialkonstruktivism ungefär samma sak som poststrukturalism, fast inom de ”sociala” vetenskaperna?
Steven Pinkers bok har jag läst (mycket bra, den rekommenderas till alla!), Svante Nordins bok ska jag försöka leta upp.
@Ulf T:
Min egen hypotes
Jag bara ler och nickar. Min med. Häftigt att vi tänker så lika.
Det är precis detta jag menar när jag någon gång sagt att jag menar att vi är biologiskt programmerade sexister som värderar kvinnor högre. Och det är den stora utmaningen i jämställdhets- & genusfrågor att få oss att ta ett steg över vår ”biologiska sexism”.
Jag vill dock lägga till lite/omformulera i din formulering av din hypotes för att testa om vi är på samma sida i boken där med?:
@Kjell:
”Är socialkonstruktivism ungefär samma sak som poststrukturalism, fast inom de ”sociala” vetenskaperna?”
Jag är ingen expert på dessa ismer men jag har insett att man inte ska missa skillnaden mellan socialkonstruktivism och socialkonstruktionism:
Wikipedia
@Ninni:
Just så.
Aktuellt exempel diskuteras på flashback
http://www.newsmill.se/artikel/2013/…ch-sanningen-1
En intressant artikel från Bo Rothstein där han beskriver lite närmre om varför Eva Lundgren granskades. En del intressanta poänger är att hon forskade tillsammans med en väldigt liten grupp där alla var ideologiskt likriktade. Där teorierna inte testades på samma sätt som vid all annan forskning. Det är inte så svårt att förstå vad som kan ske under ett sådant klimat där man kan bedriva forskning i skyddad verkstad utan granskning. Trovärdighetsproblem kommer som ett brev på posten.
@Kjell:
Per-Johan Ödman tillhör tungviktarna inom hermeneutiken och hans bok – Tolkning, förståelse, vetande: Hermeneutik i teori och praktik – används som lärobok på de flesta universitet i Sverige. Jag har haft den boken hemma förut, men har den inte längre.
I den länkade texten står också:
Är det en viss Eva-Britt Dahlström vi har att göra med alltså?
Antijämställdist är blockad pga. antagligen samma person som tidigare fått varning och blivit blockad.
@Ulf T: Låter vettigt! Inte alls som vissa genusvetare beskriver ”sin” hermeneutik.
@Läsare XY: Länken är bruten… den ska (tror jag) vara
http://www.newsmill.se/artikel/2013/03/22/maria-sveland-k-nskriget-och-sanningen-1
@robjoh
Sent svar, hoppas du (och Erik) läser.
Min fundering runt det här med induktiv respektive deduktiv kunskap, var antagligen någonting i den här stilen, ”lätt” generaliserande:
Många feminister, åtminstone av äldre datum, och de som fått sin ”fostran” genom diverse kvinnojourer, verkar ha gjort rätt dåliga erfarenheter med män, och har kanske på grund av denna ”induktiva” empiriska och tämligen privata/personliga (och emotionella) kunskap, frestats att dra slutsatser och ”deducera” vidare om ”patriarkat”, ”könsmakts”- och ”genusordningar”, på ett sätt som de sedan egentligen inte kunnat, eller ens bemödat sig om att försöka styrka, med empiri.
Jag spekulerar, men eftersom feminister själva också gärna hänvisar till ”den kvinnliga erfarenheten” som en kunskapskälla (som följaktligen skulle vara omöjlig för män att ha tillgång till), kanske de heller inte har sett något behov av att stödja sin ”forskning” med empiri av något slag. Kvinnor förstår ändå, så att säga, och män skulle ändå inte förstå, hur mycket ”empiri” man än kastade över dem.
( http://sv.wikipedia.org/wiki/Feministisk_vetenskapsteori#Feministisk_st.C3.A5ndpunktsepistemologi.2Fst.C3.A5ndpunktsteori )
Att det skulle kunna finnas en liknande ”manlig kunskap”, beroende av de erfarenheter män gör, verkar inte ha fallit dem in, eller att denna ”manliga kunskap” skulle kunna vara en annan, än vad dessa kvinnor/feminister föreställer sig att denna utgörs av. Därav också kanske deras ointresse för andra möjliga förklaringar till könsskillnader (till exempel biologiska förklaringar), och deras oförståelse för ”mansfrågor”, ”mäns rättigheter” etc.
Bara några lösa funderingar alltså, det går säkert att gå djupare. Kanske har jag inte använt termen deduktion korrekt, enligt den strikt vetenskapsteoretiska definitionen, men jag försöker förstå vissa saker ändå, liksom…
Kjell
Tack. Mer information sipprar fram.
En annan intressant aspekt som Bo Rothsrein talar om i slutet är hur lite hennes forskning trots allt har betytt internationellt. Att hon aldrig publicerades i de viktigaste tidskrifterna inom genusvetenskapen och att hon refereras ytterst sällan av andra forskare. Jämför det med hennes påverkan i Sverige och hur ROKS svalde hela hennes förklaring om könsmaktsordning och normaliserande av våld. Teorier som var ytterst tveksamma när man granskade datan bakom och man ansåg att om hon inte MED FLIT dragit felaktiga slutsatser baserat på sin världsbild så har hon och hennes medarbetare tolkat datan väldigt slarvigt.
Eva Lundgren fick bygga upp en egen avdelning och lämnades fri utan granskning om vad som försiggick. Ansvaret hamnar på Uppsala Universitet UU som är högst medskyldiga men var livrädda för att bli nedfläckade och förlora anseende. Trots det allvarliga inträffade ligger Eva Lundgrens sk. ”forskning” till grund för lagstiftning och styrdokument för svenska myndigheter.
Universitetet kunde inte bevisa att hon medvetet fabricerat data eftersom hon inte ville lämna ut sin grunddata. På grund av detta går det inte heller att bevisa att hon inte har gjort det…
ja, samma sak som med Gillberg på Göteborgs Universitet. När hans forskning skulle granskas så förstörde han all arkiverad grunddata. Forskare som inte tillåter sig att bli granskade är inte riktiga forskare. Det är ytterst anmärkningsvärt att dölja sin empiriska grund för granskare.
Forskning där man inte kan eller vill redovisa källmaterial, där man ger empiriska påståenden utan grund, där man motsäger sig själv och generaliserar från ett litet underlag?
Det går inte att granska forskning om man inte kan granska källorna, det säger sig själv. Utan källor ingen forskning.
@Läsare XY:
Eva Lundgren bekräftade Roks och andra feministers fördommar om män därför blev hon en mega stjärna i Sverige vilket också bekräftar att vi har statsfeminism i Sverige vilken inte är lika utbredd i andra länder därför så få publiceringar i andra länder.
Feministiska politiker och genusvetenskap lever i en osund symbios där beroendet av varandra har blivit ett slutet ekosystem där båda är beroende av varandra för sin överlevnad därför sin paniska skräck för kritik där minsta rubbning i detta sköra system får det att dö ut.
Därför hjälper feminister och genusvetare varandra att bete sig som dom tre aporna ser inget hör inget säger inget.
michael
Feminismens proportioner har blivit direkt samhällshotande och här är Lundgren en nyckel-person. Det bör inte vara personligt sånt här, men att låta en människa som är direkt sinnes-sjuk diktera reglerna i samhället, går inte.
forskare som ges skattpengar och makt att verkligen skada människor.
Lundgren tilläts bedriva ”forskning” utan krav på falsifiering. Det får UU ta på sig eftersom de utnämde henne till professor. Bristfällig forskning på grundval av att snarare understödja egna åsikter än att utöka kunskapen är så nära urkundsförfalskning som det går att komma. EL använde renommerade sociologiska teorier från helt andra områden på den ”forskning” hon påstod sig bedriva. En ”forskning” vars avsikt endast var att bevisa det som skulle bevisas, nämligen att män är svin och kvinnor är offer. UU höll naturligtvis på att skita i byxan när verkligheten kom på tal, via Evin Rubars program, och försökte på klassiskt vis både äta kakan och ha den kvar. Det har aldrig legat i UU:s intresse att fälla EL Ett sådant avslöjande skulle vara till förfång för UU, varvid de på bästa sätt försökte förskjuta frågan. De har uppenbarligen lyckats
Notera också att UU fick en bok om hennes förfalskningar bränd på bokbål.
Pether
Värsta nazi! Det klart det blir ohållbart med att stoppa huvudet i sanden inför alla internationella skandaler Tomas Quick Assange som skakar och skämmer Sverige.
Recension
”… hoten var resultatet av att journalisterna framfört åsikter som ogillats av skribenterna på hemsidor som …”
Notera att studien tar sin ansats ur ett svepande falskt och oärligt påstående. Det får anses allvarligt och påverkar rapportens trovärdighet.
Medialt inflytelserika feminister (personer med makt) provocerar genom radikal feminism fram reaktioner och kritik.
Reaktionerna och kritiken uttrycks främst i kanaler som inte är offentliga, eller som inte censureras av media. Det betyder bara att människor varken vill betala priset att bli smutskastade och karaktärsmördade, eller få sina åsikter bort-modererade med förevändningar om god ton, det vill säga fel åsikter.
När det gäller de förhållandevis få labila knäppgökar i samhället som hotar journalister, så agerar de samtidigt nyttigt verktyg både för det massmediala näthat-drevet och enskilda journalisters karriärframgångar. Det är berättigat att fråga sig vem som utgör den primära målgruppen för dessa provokationer, som ett led i feminismens radikaliseringsprocess.
Författaren kopplar med en enkel och svepande formulering samman dessa enskilda labila individer med de alternativa kanalerna. Det är intellektuellt ohederligt och ger underkänt.
Det går inte att uppnå en förståelse för alternativa plattformer eller alternativa kanaler utan att ta hänsyn till svensk konsensuskultur och politisk korrekthet som kritiseras bland annat från vårt grannland Danmark. Författaren slirar komiskt nog själv på frågan om folkets inställning till dagens feminism.
Rapporten framställer feminism och poststrukturalism som något självklart och naturligt, medan kritik mot feminism och antifeminism beskrivs som något som gror, ungefär som mögel, och tar sig uttryck i form av näthat eller kvinnohat.
Bortser man från saker som aldrig går att komma ifrån, som författarens vinklade beskrivningar med en genomgående raljerande och förlöjligande feministisk ton, så är rapporten ändå ganska bra skriven. I synnerhet för att komma från en feministisk författare och bastion. Det finns trots allt en strimma potential att skapa förståelse för olika perspektiv.
Rapporten innehåller logiska brister likt en schweizerost men orkar inte nämna alla.
Författaren kan inte för hela sin värld förstå att det han beskriver som ”strukturell diskriminering mot män” är något som, dels den feministiska rörelsen cementerar och förstärker i ett slags nollsummespel istället för att motverka, men också att det oftast används rent argumentatoriskt, som motargument för att ge djup till feministiska föreställningar, och för att sätta feministiska konspirationsteorier om underordning i perspektiv, i formen ”ifall kvinnor ska anses underordnade pga … så …”, och inte för att som feminister skrika att män är diskriminerade eller förtryckta.
Författaren tolkar det som att människor tar ställning för ett kön och mot ett annat och kallar det hyckleri. Könskrig förekommer både på pro- och anti-feministiska sidor, som ett led i en feministisk radikaliseringsprocess. Det måste dock sättas i perspektivet att feminister offentligt går ut med könshat i massmedia och skriver saker som att män är vådtäktsmän och mördare. Retorik som författaren implicit försvarar med ”strukturer” och härskartekniker som att ingen ska behöva bli kränkt, ta åt sig eller bli upprörd. Det som diskuteras är snarare jämförelser och principer.
Den påtagliga inneboende feministiska dubbelmoralen försöker författaren med andra ord förskjuta på meningsmotståndet.
Författaren erkänner själv att han jobbar med godtyckliga, icke representativa avgränsningar och rapporten är stundvis ett tafatt trevande för att försöka sammankoppla antifeminism med rasism.
Då är det mer originellt av författaren att kritisera antifeminism utifrån ett dimmigt resonerande om fria val, vilket är oerhört tacksamt då människors fria val alltid är föremål för diskussion i alla situationer.
Genom biologisk predisposition och biologiska drivkrafter så påverkas det fria valet. Då ska man tydligen bli ansvarsbefriad om man är av ett visst kön. Det låter mer som en efterhandskonstruktion och känsloargumentation där ansvar blandas med skuldbeläggande.
Författaren försöker alltså indirekt rättfärdiga en offerroll, men sanningen är den att det är upp till varje enskild individ att själv bestämma om den ser sig själv som ett offer eller inte.
Pingback: Snärjd av vetenskapsteori | Johan Grå
Pingback: Min granskning av Anna Lindeborgs Masteruppsats i Genusvetenskap – del 1 | Genusdebatten