Gästinlägg: Svar till Lina Thomsgårds krönika i Aftonbladet den 15 april 2014
avatar

Dagens gästinlägg kommer från signaturen Larsson. Det är ett svar på Lina Thomsgårds krönika ”Äntligen är det killdags!”. Och så mycket mer behöver väl inte sägas.

Kära Lina Thomsgård!

Jag skulle givetvis tacka ja till att vara med att skapa framtidens jämställdhet. Men samtidigt undrar jag vad du behöver vår hjälp med, när du redan definierat vad det är som du behöver hjälp med. Lagstiftningsvägen står öppen, det är fullt möjligt att driva alla de frågor som du nämner utan mäns medverkan, med dagens parlamentariska läge.

Men när jag ändå har din uppmärksamhet, skulle jag då kunna få berätta vilka frågor som vi skulle vilja arbeta med för att få ett jämställt Sverige. Pojkar och män diskrimineras i dagens samhälle på ett alltmer flagrant sätt. I skolan är det mer än dubbelt så vanligt att killar lämnar grundskolan utan att kunna läsa, skriva och räkna ordentligt. Och det är inte få killar det handlar om. Kanske är det så många som 15 % av alla killar som lämnar grundskolan utan rimliga kunskaper i kärnämnena.

Lika illa är det med pojkars psykiska hälsa. Självmord bland ungdomar är ett pojkproblem där mer än 3 gånger så många unga killar som tjejer tar sitt liv. Ändå verkar alla insatser och den allmänna opinionen vara inställd på att det i huvudsak är unga kvinnor som mår dåligt. Kanske hänger dessa båda frågor ihop. Pojkar förväntar sig inte att bli sedda och söker heller inte i samma utsträckning hjälp. De tror inte de kommer att tas på allvar, och kan någon klandra dem?

Ohälsa är för övrigt ett problem även bland vuxna män. Vi män förväntas ha ett 4 år kortare liv än kvinnor, vi drabbas i högre grad av hjärt- och kärlsjukdomar; utslagning i form av missbruk och hemlöshet är väldigt mycket större för män än för kvinnor, och väldigt många fler män än kvinnor har stora problem att hitta vänner och en social tillvaro att vara nöjd med. Till råga på allt är vår kontakt med våra barn ofta villkorad av den kvinna som är barnens mor.

Men om vi hjälptes åt och jobbade tillsammans med alla dessa orättvisor, både de som du ser som orättvisa och de som jag ser som orättvisa, kanske vi skulle kunna hitta arbetssätt som gav fördelar för oss båda. En sådan fråga är våldet. Du gör det till en kvinnofråga men män drabbas faktiskt ännu hårdare av våldet än kvinnor gör, i antalet misshandelsfall och mord och dråp. Även våld inom familjen drabbar män i samma utsträckning som kvinnor även om det finns stora skillnader i hur det ser ut.

En annan fråga är lönearbetet. Men med kvinnorna som dominerande inom samtliga delar av utbildningssektorn, är det mycket troligt att detta kommer att lösa sig mer eller mindre av sig självt i framtiden. Skillnaderna minskar. Vi får allt fler kvinnor i ledande positioner. Redan idag slussas dubbelt så många kvinnor som män ut från de högre utbildningarna, till en arbetsmarknad som allt mer prioriterar de formella meriterna. Problemet som jag ser framför mig är att kvinnorna så till den grad kommer att ta över att män kommer att bli diskriminerade i framtiden. Om man är för jämställdhet borde det vara en risk som man borde se över. Men givetvis kan vi även diskutera de frågor som du tar upp.

Som jag ser det har vi goda möjligheter att komma fram till resultat som blir bättre både för män och för kvinnor. Det enda som krävs är att vi tillsammans kan definiera frågorna om jämställdhet. Det är väl inte för mycket begärt.

Hälsningar Larsson

men-clip-art-2

Kommentarer

Gästinlägg: Svar till Lina Thomsgårds krönika i Aftonbladet den 15 april 2014 — 15 kommentarer

  1. Enligt Lina Thomsgård så är det sexism när män generaliserar och talar nedlåtande om kvinnor men jämställdhet när kvinnor generaliserar och talar nedlåtande om män.
    Så ser Lina Thomsgårds jämställdhet ut som hon anser att alla killar ska godkänna.

  2. En komisk grej är att krönikan vid en första anblick har en inbjudande ton, men ändå finns där inget kommentarsfält. #facepalm

  3. @Bashflak:
    I ditt svar skriver du:
    ”Uppskattningsvis 1-2 miljoner av Sveriges nu levande män kommer aldrig ens att komma till steg 1 under sin livstid.”
    Tyvärr kan jag inte kommentera där, då jag saknar inloggning, så jag ställer frågan här. Menar du att mellan en och två miljoner män, i runda slängar mellan 25 och 50%, aldrig kommer att bli fäder? Var hittade du den statistiken?

  4. @Kollen:

    Finns nån uppskattning utifrån genetiska data att bara ca 40% av världshistoriens män och 80% av kvinnorna fått föra sina gener vidare till våra dagar.
    Men den siffran kan nog skrivas upp idag när fler överlever till vuxen ålder och (förhoppningsvis) slipper krig.

    Å andra sidan ökar antalet singlar i hela västvärlden och många lever barnlösa, så man kan nog räkna med att procentsiffran på de barnlösa männen åtminstone är tvåsiffrig. När kvinnors status ökar blir de mer kräsna på vilka män om duger som partner. Ett fåtal framgångsrika män skaffar flera barnkullar med olika kvinnor, medan andra män blir utan barn. Erik (Aktivarum) har skrivit mycket om det där. Kan även rekommendera Laasanens inlägg om kvinnans sexuella makt.

  5. Pingback: Vem är egentligen Lina Thomsgårds målgrupp? | Genusdebatten

  6. @Bashflak:

    Jag tyckte det lät högt först också men är förmodligen inte helt orimligt. Tar jag mina närmsta kompisar så har ca 2/3 fått barn. En kanske får barn snart men det skulle inte förvåna mig om han blir barnlös. En annan kommer med säkerhet att bli det.

    Mina bröder kommer med 99% säkerhet inte att få barn.

  7. @Kollen:

    ”Menar du att mellan en och två miljoner män, i runda slängar mellan 25 och 50%, aldrig kommer att bli fäder? Var hittade du den statistiken?”

    Först och främst så är det i runda slängar 15% av alla par i norden som är barnlösa
    http://www.aftonbladet.se/kampanj/life/article17157359.ab

    Sedan skall man komma ihåg att det finns ett antal män som likt Kung Robert Baratheon i Game of Thrones bara trodde de var pappor men där deras frus barn i själva verket kom från sex med en annan man. Detta kallas ”parental fraud” Och oavsett hur många dessa är så är det enda säkra att de är för många för att politiker skall våga lagstifta om att försörjningsansvaret ryker och pengarna återbetalas vid negativa DNA_tester.

    Slutligen har vi alla män som är singelbarnlösa. Dvs som inte bara inte får barn utan inte hittar kvinna att få barn med.

    Lägg ihop dessa tre kategorier och det kan mycket väl hända att siffran hamnar mellan 1 och 2 miljoner män som inte får barn. Om jag minns rätt så var 20% av de norska männen barnlösa medan kvinnorna i högre grad ”återanvände” attraktiva män för att skaffa barn. Vilka egenskaper gjorde då en man attraktiv att ha barn med för norska kvinnor? 1. Han hade redan barn 2. Han tjänade bra med pengar

    And there you have it

  8. Pingback: Blodstörtning medelst Aftonpravda | Susanna's Crowbar

  9. Den exakta siffran är att 19% av de svenska männen dör barnlösa och 14% av kvinnorna. Mellanskillnaden fylls ut av de män som får barn med minst två kvinnor. Så det finns en tydligsexuell selektion där vissa kvinnor hellre skaffar barn med en ”begagnad” man än väljer en man som inte redan har barn. Men skillnaden är inte dramatisk. 4/5 av fem svenska män hittar trots allt en kvinna som vill föda deras barn.

  10. tack gäst för bra inlägg.

    mkt tveksamt om jag kommer få barn/familj i framtiden, med tanke på hur dålig jag är på hela den biten. det är det enda jag tänker på vissa dagar (kärlek, inte sex). känner mig styrkt av lina thomsgård krönika dock:

    ”Ni börjar med att begära pappaledighet och skaffa er en god vän som inte är en man. ”

    om det är så enkelt att skaffa nya nära tjejkompisar kan inte steget till partner ligga långt efter.

  11. om det är någon som fjärmar sig från det andra könet så är det väl förresten feminister. attityden till cis-män.

  12. @Bashflak
    I ett reportage om ofrivillig kvinnlig barnlöshet (från någon svensk kvinnoorganisation som jag inte kommer ihåg) hade de även med statistiken för herrarna.

    Jag vill minnas siffrorna för ofrivillig barnlöshet som de gav dem som:
    Kvinnor: 7% barnlösa
    Män: 15% barnlösa

    Om vi krasst låter 7% av männen vara tillsammans och barnlösa med de 7% kvinnor, blir det en rest på 7% av Sveriges män som aldrig får barn trots att de vill det.

    Det är många det.

  13. Fast 8%. Det är sent och min hjärna har redan gått och lagt sig. Tror jag ska låta kroppen göra detsamma.

  14. @jaja: Glad att du uppskattade inlägget. Många har skrivit bra om det. Jag ville skriva om en annan jämställdhet, den som inte blåser upp vissa siffror och negligerar de andra. Den som handlar om att ge värde till män och kvinnor. Den som belyser nuvarande problemen likväl som de problem som vi ser i framtiden… i korta ordalag. Man kan inte få med alla frågor, kanske inte alla från listan av vad de som rör sig kring denna sida. Men några i alla fall, som rör jämställdhetsproblematiken.