Gästinlägg: Järnvägsstationen som patriarkatets knutpunkt
avatar

Dagens jästpaket är en återpubb av inlägget med samma namnEkvalist blogg från några dagar sedan. Många har otvivelaktigt redan sett det, men för dem som inte har det …
Det är för bra för att missas.

patriarkal järnvägsstationJag sprang nyligen på en samman­ställning av genus­doktors­avhandlingar från 2014. Många godbitar. Men en av dem var särskilt anmärkningsvärd, nämligen nummer 19 i uppräkningen. Det handlar om doktors­avhandlingen ”Rum, rytm och resande” från Linköpings universitet (pdf). Sammanställningen sammanfattar:

”Avhandlingen undersöker järnvägstationer som fysiska platser och sociala rum ur könsperspektiv. Kimstad pendeltågsstation, Norrköpings järnvägsstation och Stockholms Centralstation ingår i studien. Resultaten visar att järnvägsstationerna reproducerar könsmaktsordningen och att detta påverkar både män som kvinnor som vistas där”.

En doktorand har alltså ägnat minst 4-5 år och flera miljoner skattekronor åt att besöka järnvägsstationer och komma fram till att ”järnvägsstationerna repro­du­cerar könsmaktsordningen”. Doktorandens chef har planerat detta arbete och chefens chefer har godkänt det. Dessutom har en betygskommitté med externa granskare bedömt och skrivit under på att doktorsavhandlingen håller måttet.

Det var katten. Men det blir värre.

Doktorsavhandlingen sammanfattas på engelska. Det börjar med:

”Results from the study show that individuals in different ways are affected by gendered power relations that dwell in rhythms of collective believes and in shape of materialized objects that encounter the commuters when visiting the railway station. While the rhythms of masculine seriality contains believes of males as potentially violent, as defenders and as bread winners, the rhythms of female seriality contains believes of women as primary mothers and housewives, of women as primary victim of sexual violence and of objectification of women’s bodies as either decent or as sexually available to heterosexual men”.

Rytmer av könsmaktsordningen. Poetiskt.

Andra nedslag i avhandlingen:

”5.4.3 Urvalsmetoder
För att finna resenärer till studien använde jag mig av flera tillvägagångssätt. Vid ett tillfälle rekryterades en resenär efter ett spontant möte på Norrköpings station, en annan resenär kom jag i kontakt med när jag ringde runt till organisationer. Den övervägande delen av resenärer fann jag genom bekanta, bekantas släktingar, vänner eller kollegor”.

Vetenskapsteori, vetenskaplig metodik och statistik utgjorde uppenbarligen marginella inslag i doktorsutbildningen.

”Under intervjuerna fick resenärerna även i uppgift rita mentala kartor över de järnvägsstationer som de skildrade. En mental karta är en individs subjektiva skildring av ett visst geografiskt område”.

Jag avstår från att kommentera detta.

”5.8.5 Min kropp som ett laddat redskap
Under de observationer som genomfördes före augusti 2011 var jag själv resenär. Då tog jag in järnvägsstationen med min egen kropp, inställd på att göra resan med uppmärksamheten riktad mot att hinna med min egen avgång (…)”.

Vad ska man säga?

”5.9 Analys av materialet
Analysen av materialet kan definieras som en ’kristallisering’ (Richardson & Adams St. Pierre 2005:962–963). Kännetecknande för en kristallisering är att materialet kan liknas vid en kristall som kan betraktas dels som en helhet, dels som sammansatt av flera ytor beroende på hur materialet vinklas. Reflektioner och återverkningar av andra material förstärker uttrycket. Här har de olika materialen använts för att på olika sätt fördjupa förståelsen för genusdimensioner i hur resenärer upplever järnvägsstationsmiljöer”.

O-kej!

”6.2.1 Förseningar och den exotiserande, hindrande vita blicken
(…)
I teorikapitlet utvecklade jag hur Ahmed (2011) menar att samhället är normerat efter en vit fientlig blick som rasifierar, exotiserar och ser kroppar som inte uppfattas som vita som ’främlingar’ eller ’nyligen anlända’, även om de varit närvarande i rummet under hela sitt liv. I den ovan återgivna händelsen blir det tydligt att även jag använder mig av denna kollektiva blick, som jag lägger på kvinnan. Genom att beskriva henne som ’svart’ och låta mig hänföras av hennes schal kan jag sägas såväl exotisera som rasifiera henne och betrakta henne likt en färgsprakande exotisk växt i förhållande till övriga närvarande på Norrköpings järnvägsstation”.

Vänta nu, var det här en doktorsavhandling eller var det pinsamma bekännelser i en ovanligt flummig självbiografi?

”Då mannen lade sin ’vita blick’ på kvinnan och förstod att hon var i mitt sällskap tycktes det som att även jag i hans ögon ’tog färg’ och sjönk i status”.

Mycket viktig iakttagelse. Nobelklass.

”Avståndstagandet visade sig i form av en avspisning genom att nämna att han var tvungen att gå på ’muggen’. Här tolkas uttalande innehålla avstånd i såväl klass- som genusserialitet. Genom att hänvisa till toalettbesök markerade han en gräns mot oss som kvinnor som i princip innebar att det var omöjligt för kvinnan att följa honom. Genom benämningen ’muggen’, som är en benämning av lägre valör, tyckes uttalandet som ett klassmässigt nedsättande tilltal”.

Ord och inga visor. Här kom både klassanalys och genusanalys med. Snyggt!

Jag slutar här, för att inte ge mina läsare ett alldeles för högt blodtryck.

Sammanfattande intryck av doktorsavhandlingen: Tyst, min mun, så får du socker.

Bloggat om doktorsavhandlingen: Tysta tankar, Jämställdhetsfeministern, von Mises-institutet, Fröken Missnöjd, Toklandet och särskilt Susanna Varis.

Avhandlingen har även blivit nyhet i danska dagstidningen Berlingske.

Kommentarer

Gästinlägg: Järnvägsstationen som patriarkatets knutpunkt — 15 kommentarer

  1. Milda makter, inga förslag på ombyggnader i avhandlingen? … Fast JÄRNväg, det säger väl lite av sig själv…? Både grundämnet ”järn” och könet ”man” har ju samma symboltecken! (Hittar ändå inte tecknet på min dator, illa.) Undrar hur länge Volvo vågar ha kvar den symbolen, så som drevet går? Notera detta senare…

  2. @Joakim Steneberg:

    Hittar ändå inte tecknet på min dator, illa.

    Unicode U+2642 (♂) Smile

  3. @Jens:
    Jag läste nyss den artikeln, och tyckte den var mycket bra.
    Beviljar Norge politisk asyl för vita, medelålders, svenska män? Jag tror mig ha yrkeskompetens som efterfrågas även hos er.

  4. Tack Tommy, men blev inte så mycket klokare… Hur gör man, steg för steg? Och kan jag hitta damernas symbol också?

  5. Hvis dere leser i kommentarfeltet så vil dere se en svenske som kaller seg aliene som argumenterer for at det ikke er noe galt med den svenske feminismen og at Rolness bare trekker frem irrelevante unntak. Jeg ser Dagbladet ber henne i en kommentar om å skrive et ordentlig avisinnlegg som de vil trykke. Hvis de gjør det hadde det vært fantastisk om en av dere skrev et motinnlegg der dere forklarte nettopp hvor problematisk svensk feminisme er. Det beste hadde vært om Ninni eller en annen kvinne skrev. Og hvis noen av dere føler for å gi en annen beskrivelse av svensk feminisme en Aliene i kommentarfeltet er det også bra.

  6. Faktisk er det en relativt god mulighet for at dere vil få et innlegg på trykk som en oppfølger til Rolness sin artikkel selv om det ikke kommer noe innlegg fra Aliene som forsvarer svensk feminisme. Rolness sin artikkel aktualiserer svensk feminismes ekstremhet i norsk debatt på en måte som gjør at et innlegg fra en svenske som er kritisk til svensk feminisme kan slippe til. Det er verdt å prøve.

    Et slikt innlegg burde både vise at de ekstreme rare tingene fra svensk feminisme faktisk representerer ikke bare et uvesentlig ytterpunkt, men noe som har bred utbredelse i svenske feministiske miljøer og innlegget burde vise at det er mye annet galt med den mer ”normale” svenske feminismen. Ting som benektelse av partnervold mot menn, fornektelse av menns likestillingssaker, tiltak som forverrer situasjonen for menn, måter å snakke fiendtlig til menn på som er blitt normale. Et godt tips ville også være å påpeke at mange unge gutter reagerte svært negativt på å bli vist SCUM manifestet på skolen.

  7. @Joakim Steneberg:

    Hur gör man, steg för steg? Och kan jag hitta damernas symbol också?

    Jag trycker Ctrl+Skift+U (U för Unicode), skriver in teckenpositionen (2642) och avslutar med Enter. Det fungerar med Gnome på Linux, men om du använder Windows, Mac OS etc krävs säkert något annat handgrepp.

    [Med webbläsaren Opera (classic) kan jag också skriva 2642 följt av Ctrl+Skift+X, vilket fungerar även under Windows.]

    Med Windows brukar man kunna hålla Alt-tangenten nedtryckt medan man slår in kodpositionen på det numeriska tangentbordet, men jag vet inte om det fungerar med alla koder – jag har ingen dator med Windows hemma. I så fall är det nog det decimala värdet (9794) du ska använda i stället för det hexadecimala 2642.

    Den feminina symbolen ♀ har kodpositionen U+2640 (9792 decimalt). Det finns också diverse varianter som ⚥ (U+26A5) m.fl. som jag antar är symbolmotsvarigheten till ”hen”. Razz

    Om du inte hittar något sätt att skriva in tecknet kanske det finns något program som visar alla tecken (som Font Viewer i Gnome)? Om du har Microsoft Word installerat tror jag att det finns en funktion där för att knappa in teckenpositionen i Unicode. Leta efter ”Infoga symbol” eller nåt i den stilen.

  8. @Jens:

    Haha. Du er hjertelig velkommen

    Takk! Rose

    Et slikt innlegg burde både vise at de ekstreme rare tingene fra svensk feminisme faktisk representerer ikke bare et uvesentlig ytterpunkt, men noe som har bred utbredelse i svenske feministiske miljøer og innlegget burde vise at det er mye annet galt med den mer “normale” svenske feminismen.

    Men kommer läsare utanför Sverige verkligen att tro på en sådan redogörelse? Tas det inte som en överdrift eller som skämt (spøk)? Jag kan knappt tro det själv, och då bor jag ändå mitt uppe i eländet!

  9. @Jens:

    Hvis de gjør det hadde det vært fantastisk om en av dere skrev et motinnlegg der dere forklarte nettopp hvor problematisk svensk feminisme er. Det beste hadde vært om Ninni eller en annen kvinne skrev.

    Feminismen är, som du vet, en ideologi med totalitär karaktär. Och som sådana ideologier gör så kommer den smygande, ett litet steg i taget, och helt plötsligt sitter man i den situation vi har i sverige av idag.

    Jag tycker inte det behövs väntas till det blir ett motinlägg, det finns orsak att göra något i förebyggande syfte, därför att:

    Jag skulle tro att norrmän ser Kjetil Rolness skrifter som en motsvarighet till våra norgehistorier, roligt men överdrivet och bara på skoj.
    Och om norska folket inte är förberedda och beväpnar sig med kunskap nu … så kommer ideologin även där utvecklas till de totalitära drag vi ser i sverige av idag, då kvinnans skyddsvärde fungerar som en kraftfull motor.

    Jag har häcken full just nu, men jag ska se vad vi kan göra. Jag ska ta upp det med de andra skribenterna och kanske även Kjetil Rolness som jag tidigare varit i kontakt med.

    @Tommy:

    Haha. Du er hjertelig velkommen

    Jag och min man har seriöst diskuterat flykt till Norge. Så du kanske inte ska skratta, blir kanske en hel invasion av svenska politiska flyktingar Wink

  10. @ Ninni

    Det var en träffande iakttagelse du gjorde om att ideologin kommer smygande. Från Finland vet jag att ideologin nog finns, men den är inte allenarådande som i Sverige. Man stöter inte i samma utsträckning på att rent vansinne skulle stå oemotsagt.

    Men när jag läser denne åländske bloggare

    http://mellanvassenochland.blogspot.se/

    så inser ja att åländska medier är drabbade och åkomman sprider sig, kanske i förta hand på svenskspråkigt håll i Finland, men såsom vår vän Henry Laasanen skrivit också på finskt håll. Men som sagt, det är fortfarande tillåtet att diskutera saker och ting i Finland, liksom tydligen även i Norge.

    Man förväntas helt enkelt (ännu)inte vara fanatiker bara för att behålla jobbet.

  11. Spännande att historien får spridning i Norge också. Och, jo, även jag har funderat på att fly dit. Debattklimatet och den offentliga mobbningen av oliktänkande i det här landet är kvävande.

    Men jag tror inte att det kan vara i evighet. På 70-talet var det accepterat att hylla Brezjnev och Pol Pot, men sen kom 80-talet. Men det kommer inte att vara kritiken mot feminismen som bryter isen (vi är för få), utan kritiken mot invandringen.