I Metro finns den s k ”Viralgranskaren” Jack Werner. Jag ska inte opponera mot utgångsidén, att en tidning granskar tokigheter som förekommer på nätet, utan istället fokusera på uppdraget. Min första impuls till denna text var måndagen 20 oktober, då Werner gick ut med varför han är ”feminist”. Jag har absolut inget emot att han ser sig själv som feminist (men man undrar ju vilken sorts feminist han är), men däremot att han går ut med det på ett forum som ”Viralgranskaren”. Han kopplar det indirekt till det s k ”Gamergate” med en vanlig journalistisk ensidig referens, till hot mot dem som kritiserar kvinnoroller i dataspel, och nämner särskilt Anita Sarkesiaan.
Nu är jag inte särskilt insatt i ”Gamergate”, eftersom jag är totalt ointresserad av spel, men så mycket har jag förstått, att det verkligen inte bara är de som kritiserar kvinnorollen i spel som utsätts för förföljelse och hot. Det gäller också dem som kritiserar ”genusperspektiven”. Det förefaller som om journalister idag i stort sett (enstaka, sällsynta undantag finns) är i total avsaknad av att rapportera objektivt, utan istället tror de sig ha en ”mission” att leda människor ”rätt”. Det gäller t ex när Maria Sveland drar igång en kampanj mot ”män som hatar kvinnor på Internet”, när man diskuterar relationsvåld eller mobbing. Texterna som prånglas ut måste med absolut nödvändighet vara politiskt korrekta och blint dualistiska. Det står mellan gott och ont, vitt och svart, och den för stunden rådande konsensus är alltid det goda. Näthatet är bara män mot kvinnor, det är bara män som slår och bara killar som mobbar. Man undrar var på vägen dessa ”journalisters” (egentligen är det kränkande mot det ursprungliga begreppet att kalla dagens propagandaskribenter för journalister) förmåga till att kritiskt granska ”konsensus” försvinner? Är det på journalisthögskolan, före denna, eller på de politiskt korrekta vänster-/MP-präglade redaktionerna? Är det i parken på Söder (kliniskt befriat från icke konsensus människor och fattiga invandrare) under barnledigheten, eller över ölen på den trendiga kvarterskrogen?
Jag vet inte, jag vet bara att ensidighet av det slag som Jack Werner och andra uppvisar i kontroversiella frågor i mina ögon berövar dem all trovärdighet. Det gör att man automatiskt frågar sig: ”Vad är det han utelämnar som inte får rapporteras om?” Verkligheten – oavsett om det gäller ”Gamergate”, relationsvåld, mobbing eller hatare på nätet – är att det inte kan knytas till ”fel” grupp av människor. Det finns lika mycket hos ”rätt” grupp av människor. Men eftersom ”rätt” grupp – som t ex journalistkåren – alltid sitter vid köttgrytorna så har de egenintresse av att ignorera de egna hatarna och dissidenterna. Men, som en anhängare av Gamergate uttycker det; ”Genom en snöbollseffekt av desinformation, och ideologisk/känslomässig störning på bägge sidor sjunker frågan snabbt ner i ett träsk, lockandes troll, extremister och opportunister som helt onödigt rör om i kontroversgrytan.” Och väldigt mycket av desinformationen står medierna/journalistkåren för med sin ensidiga rapportering!
Jack Werner tror alltså uppenbarligen att han har ett ansvar för att styra människor ”rätt”, i det att han på ”Viralgranskaren” måste motivera varför han är ”feminist”. Vad har hans personliga uppfattning att göra med att han ska granska tokigheter på Internet? Vill han tala om för oss att vi inte ska lita på hans rapportering därför att han låter sin övertygelse styra honom istället för traditionella publicistiska ideal?
Jag har absolut inget emot att Jack Werner anser sig vara feminist, men däremot att han blandar ihop det med sitt uppdrag. Det har ingenting med hans okunnighet i andra frågor att göra (som t ex posten om sexualiserade julleksaker i samma nummer – julen är ursprungligen inte ett firande av Jesus födelse, utan en fruktbarhetsfest centrerad kring sex) men däremot att han bör hålla det borta från sin uppgift som ”Viralgranskare.” Feminist kan han vara i andra sammanhang och i andra forum, men saluför han det som ”Viralgranskare” säger han indirekt: ”ni kan inte lita på mitt omdöme”.
”Konsensusvärlden,” som omvärver Jack Werner, antyds också i ett reportage torsdagen 30 oktober då ”Viralgranskaren” berättar för oss att Stefan Löfven inte vill beskatta sex. Naturligtvis är det inget fel på rapporteringen i själva texten. Det är satir det handlar om, men det som stämmer till eftertanke är med den självklarhet som människor idag kan tro att detta är på allvar – vilket också uppenbarligen är självklart för Werner. Jag är övertygad om, att ingen (eller åtminstone väldigt få) i mitten av 1970-talet hade trott att en rubrik av detta slag kunde vara sann. Att många gör det idag är ett tydligt tecken på vart vi är på väg. Sexualpuritanismen – som ju drivs av religiösa och (radikal)feminister tillsammans (t ex här och här) – gör idag att människor finner det inom rimlighetens gräns att en skatt på sex faktiskt skulle kunna föreslås av en svensk regering. Jag hade gärna sett en reflektion kring detta – just därför att en riktig journalist ska kunna ställa en sådan fråga, och ifrågasätta konsensussamhället – men någon sådan är knappast att förvänta av en feminist med en mission att leda människor rätt.
Avslutningsvis ska jag presentera ”frågan” som gör att jag inte är ”feminist” (vilken naturligtvis inte skulle platsa i ”Nätkolumnen” hos ”Viralgranskaren”). Jack Werner redovisar i och för sig flera frågor, men landar till slut i en: ”Är jag någonsin rädd för att bli våldtagen?” Jag skulle kunna anföra ett antal frågor jag med, men landar i den motsvarande; ”är jag rädd för att om jag misshandlas av en kvinna så skulle jag bli ignorerad?” Svaret är otvetydigt ja! I det ”feministiska” samhälle vi har skapat har ingenting gjorts åt det faktum att minst lika många män misshandlas av sina kvinnor i förhållanden som tvärtom. Frågan lyftes redan 1976, i och med Strauss och Gelles’ första stora amerikanska undersökning, och ända sedan dess har ”feministerna” gjort allt för att mörka detta faktum och bara fokusera på ”mäns våld mot kvinnor”. I ett ”feministiskt” samhälle kan jag uppenbarligen inte förvänta mig rättssäkerhet som man. Därför är jag inte feminist, för jag är absolut motståndare till att någon ska diskrimineras i rättsväsende eller annorstädes p g a sitt kön. Jag tror inte på det ”feministiska” samhälle vi har skapat, där bara ”rätt” fakta – som hos Viralgranskaren” – ska få presenteras, där ”fel” människor (som opponerar mot konsensus) ska hängas ut och dömas utan rättegång och dom, där man ska gynnas p g a sitt kön istället för sin kompetens, där man ideologiskt avvisar mäns och kvinnors under miljontals år evolutionärt nedärvda biologiska skillnader, eller där staten tror sig ha det högsta ansvaret för människors privatliv.
Och, ja det finns fog för att oroa sig för att bli misshandlad av en kvinna. Jag har själv bevittnat det och har flera vänner som råkat ut för det. F ö kan jag till Jack Werner och andra rekommendera ”Slagen man” av Camilla Palmberg och Heidi Wasén. Den publicerades för 11 år sedan men ändå sopas det fortfarande medvetet under mattan av ”feminister.”
Journalisters uppgifter är att förmedla information.
Inte värderingar.
Den stora tavla han gjorde var i samband med Elliot Rodgers fasansfulla dåd pekade ut honom som del av mansrättsrörelsen med källa från fempers (har jag för mig). I jämförelse är denna fadäs ganska mild. Använder man extremistisk tidskrift som sanningskälla förtjänar man banne mig betydligt mer ifrågasättande än det pillande under hakan han fått från massmedia.
”julen är ursprungligen inte ett firande av Jesus födelse, utan en fruktbarhetsfest centrerad kring sex”
jaså?
När Jack Werner deklarerar att han är feminist svär han sin trohetsed till etablissemanget,vilken innehåller vinkling censur och enögdhet som arbetsredskap.
Eftersom Metro är på fallrepet så är det bra att ha feminist i sitt CV för Jack,detta fungerar som smörjmedel för att göra sig anställningsbar på andra tidningar eller inom andra medier.
I dom gamla kommunistiska diktaturerna Sovjet DDR osv så var partibok ett krav för att kunna bli journalist,i Sverige har man en informell partibok som kallas värdegrund.
Idag när man ska anställa en journalist så kommer frågan om värdegrund upp som ett sätt att sortera ut vilka journalister som är anställningsbara och vilka som inte är det.Denna gummiparagraf kan även användas godtyckligt mot personer man finner misshagliga pga andra orsaker,alltså det är inte personens journalistiska hantverk som bedöms utan om personen ifråga passar in i den journalistiska homosociala strukturen dvs konsensus.
Journalistförbundet som egentligen ska kämpa för journalisters rättigheter dvs individens rättigheter som medlem mot företaget,har numer inskrivet om värdegrund och anser att journalister som inte svär sin trohet till detta är det rätt att ge sparken och även göra oanställningsbara dom blir svartlistade.
För varje person som ser yttrandefriheten som helig ter sig detta som oacceptabelt medans i Sverige ses det som ett normalt förfarande.
Kan inflika att Viralgranskaren också haft fel i sin granskning gällande barn som tigger där de hävdat att det inte finns i stockholm. Som daglig resenär i kollektivtrafiken är det en lögn jag då och då påminns om. Ofta är tiggeriet fördolt genom försäljning av enkla ting du inte behöver eller vill ha samt presenterat med en falsk historia om varför du borde ge ifrån dig pengarna och anspelar på samma emotionella strängar som tiggande barn.
Jag tyckte inte mer om det när jag läste det än att det är rimligt att Viralgranskaren inte kan ha åkt på alla linjer alla tider och känna till allt som pågår. Sen har man då kanske dålig förmåga att rama in sina icke-fynd.
http://www.metro.se/nyheter/nej-tiggarna-styrs-inte-av-kriminella-ligor/EVHnhB!R8zdmiAt7b1g/
Men nu har jag i artikeln kontrollerat att källorna som Viralsgranskaren anger är regeringens förre hemlöshetssamordnare och polisen. Dvs Viralskgranskaren presenterar den våldsbaserade sektorns officiella framställningar av omständigheter som en sorts ”granskning”.
Det är knappast att vara granskande och föga förvånande att det också blir fel rent sanningsmässigt.
Sen kan det grädden på moset också vara så att polisen blivit något felaktig citerad, det står att polisen ”förnekar” att barntiggeri förekommer. Dvs Viralgranskaren presenterar polisen som skyldig genom att presentera polisen som förnekande av något. Man har alltså ett sanningstummande förhållande till den man citerar. Även om det så må vara att det är slentrian i Sverige och framförallt media att kalla de lagenliga för såväl förnekande av brott som skyldiga i form av o-skyldiga.
@vrb: Det jag lärt/hört är att den fornnordiska julen (bloten) firades för att blidka gudarna så att det skulle bli en bra skörd kommande år. De kristna ”kidnappade” sedan julhelgen genom rätt fult bestämma sig för att man istället skulle fira Jesus födelse. Till saken hör att bibeln inte nämner något datum (förstås) men att födelsen av allt att döma ägde rum under sommarhalvåret
@bem: Hmm, detta blir ett offtopic-inlägg, men men..
Att julen har en koppling till förkristna seder och firanden vänder jag mig inte emot, utan mot den självklarhet Dick anger vara dess ursprung.
Går vi till tidpunkten för julfirandet har det att göra med vintersolståndet, då denna dag, efter Julius Caesars kalenderreform, inföll den 25e december, varefter olika firanden kom att kopplas till denna senare under kejsartiden. (Utifrån detta skulle man kunna hävda att firandet är en förtäckt solkult.) Vad gäller ett förkristet julfirande i Norden vet vi varken när den inföll eller hur firandet såg ut. Jag bedömer att källäget är för osäkert för att göra självsäkra uttalanden om detta. Därtill ansluter jag mig till den kritik av att i tid och stund koppla högtider till sex. Det är som med midsommarstångens ursprung. Den breda allmänheten ser det som en självklarhet att det är en fallos-symbol (och det är ur denna föreställning midsommarfittan uppkommit). Våra tidigare textkällor säger inget om detta dock. Jag blir nyfiken på vad du Dick stöder dig på? Vad är beläggen för ett att den förkristna julen var en fruktbarhetsfest centrerad kring sex? Jag finner den inte osannolik, men skulle hellre framhålla att julen är sprungen ur offerfester till jordens äring. Det övriga är sexuella konnotationer.