FN:s löjliga Cyberviolence-rapport är full av ogiltiga referenser
avatar

Den 24 september presenterade FNs kvinnoorganisation ”UN Women” sin rapport om vad de kallar #Cyberviolence. När jag först fick höra om FN-rapporten så trodde jag att fokus skulle hamna på att vi åter ser definitioner av våld som är Eva Lundgren-breda och kan beskrivas inkludera praktiskt taget allt som ”känns obehagligt”. Jag trodde även vi skulle prata om hur detta var exempel på vad vi har att vänta av ”Mänskliga rättigheter: The Saudi way.

Jag hade rätt i att det skulle bli diskussioner men fel om var fokus skulle hamna någonstans. UN Women lyckades klanta sig så enormt på ett annat sätt att diskussionerna inte fokuserade på något av mina bägge förslag. Vad som istället blev fokus är hur FN skämmer ut sig med ogiltiga källreferenser vilket uppmärksammas på reddit under den talande rubriken: Went through all 120 citations in the UN Cyber Violence report. Worst sourcing I’ve ever seen. Full of blanks, fakes, plagiarism, even a person’s hard drive.

Listan på felaktiga referenser i rapporten är så omfattande att reddit-användaren skrev två olika versioner om samma ämne. För den som vill snabbt sätta sig in i vad det handlar om finns den kortare Citation Games By the United Nations’ #CyberViolence. För en längre och fullständig genomgång av alla 120 källreferenserna finns #CyberViolence Citations Needed där man bland annat kan hitta följande exempel med tillhörande kommentar.

Halder, Debarati & K. Jaishankar (2015). Harassment via WHATsAPP in Urban & Rural India. A Baseline Survey Report (2015) file:///C:/Users/owner/Downloads/CCVCresearchreport2015.pdf

…What.
Dear “owner,”
Your C drive is not a valid source.
Additionally, you have the wrong year. You sourced something in 2015 for the bibliography yet in the end notes it’s 2010.

Borsett detta särskilt pinsamma exempel har vi en diger lista av felciteringar, falska citeringar, rena plagiat och sist men inte minst visar sig en stor mängd av referenserna vara antingen till tidningsartiklar eller till FN själva.

Over 15% of the citations for the entire document (including those that would otherwise be removed in the above) are to the UN itself.

Som vanligt är det Milo Yannopoulos på Breitbart.com som gör riktigt journalistiskt arbete medan stora delar av massmedia mer agerar som om de vore FN:s egen PR-byrå och skriver artiklar om en rapport som flera erkänner de inte ens läst.

Breitbart: The UN wants to censor the entire internet to save feminists feelings

”The UN is hung up on “cyber violence against women,” a Kafkaesque term that is apparently shorthand for “women being criticised on the internet.” At least, that’s how at least two attendees at the launch of the UN report, published by the United Nations Broadband Commission, explained it yesterday.”

Breitbart: Am I the only responsible tech journalist left on the planet?

We weren’t the only outlet to cover the UN “cyber violence” report, which has inspired widespread ridicule on the internet, and even a trending hashtag. TIME, The Mary Sue, and the influential legal blogger Ken White, also known as Popehat, also published articles about it. But none of the others managed to spot the glaring weaknesses in the report’s source material. Why? Unlike Breitbart, they didn’t bother to actually read it.

Vilket bara blir ännu mer absurt när man betänker att rapporten bara är på ca 60 sidor.

Kommentarer

FN:s löjliga Cyberviolence-rapport är full av ogiltiga referenser — 6 kommentarer

  1. Som sagt, att hänvisa till sig själv eller egna dokument är inte nödvändigtvis fel. Det gör vi ju själva ganska så friskt.

  2. Hej.
    Man (jag i alla fall) blir konspiratorisk av sånt här. Är det stockkonservativa krafter som låter nyfeministerna larva runt i FN med dylika dokument, så att de inte skall få för sig att börja undersöka patriarkala strukturer i vissa stater? Eller är det de västerländska nyfeministerna som helt enkelt inte törs utmana andra än de män som de vet inte är särskilt våldsbenägna?

    Inte för att jag egentligen tror det, men man börjar ju undra.
    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  3. @Rikard: Hej

    Det är inte konservativa krafter nej. Snarare är det nykommunism som växt sig starkare med dess narrativ att den förtryckta alltid har rätt. Detta gynnar de stock-konservativa grupper i världen som bäst utmålar sig som offer för onda hemska moderniteten.

  4. Naturligtvis är det konservativt. Samma logik lag bakom den pryda viktorianska eran: kvinnor skulle skyddas fran minsta sexuella antydning, och en enda förolämpning av en kvinnas sexuella ära kunde leda till dueller. I ett land ironiskt nog styrd av en mycket stark drottning, reducerades kvinnor till sköra porslinsdockor, till bräckliga, dyra porslinsvasar som männen har ansvar att försvara (couverture-systemet gav till och med män det juridiska ansvaret för hustruns brott). Svimning och luktsalt tillhör epokens kännetecken.

    Jag ser samma logik här. Kritik pa internet leder till PTSD, att fa sin oskuld ifragasatt är lika skrämmande som att fa sitt ben avskjutet eller som att torteras i fangenskap. Men framför allt skall män tala mycket mer. Att män utsätts minst lika mycket för kritik och hat nämns inte ens; även om det skulle vara ett problem, är det, som i det viktorianska England, mannens egen uppgift att göra rätt för sig. Kvinnors ansvar avvisas bestämt, ibland som kvinnohat.

    Sa visst är det socialkonservatism. Visst kommer det att bidra till att göra det svarare att anställa kvinnor till chefspositioner – en chef maste kunna tala en hel del.

    Men vi vet ju redan att dagens feminism har sin grund i könsrollskonservatism. Vi vet ocksa att manga är överkänsliga. Och vi vet att opportunister som Sarkeesian komme att dra nytta av möjligheter att hamna i rampljus, vare sig det är pga sin sangröst eller offerkoftan. Business as usual.

    Men det som är skrämmande är hur en viktig organisation som FN bestämmer sig för att lägga sa mycket uppmärksamhet pa nyviktoriansk hysteri. Att de bestämmer sig för att lyssna pa ideologer och narcisster som vill tumma pa yttrandefriheten. Att de överhuvudtaget en enda sekund överväger att kalla detta en prioritet. När över en miljard människor lever i extrem fattigdom, när miljoner tvingas fly fran krig, när brutala diktatorer tillats halla miljoner människor i skräck – glöm det, den amerikanska överklassens kvinnor maste först och främst inte utsättas för nagon form av kritik.