Eders Ödmjuke har tänkt till om tiggerit
Att rätt och slätt bara tillåta tiggeriet är inte en bra lösning. Det har i den offentliga miljön i det närmaste blivit vad man skulle kunna likna vid en sanitär olägenhet.
Att förbjuda tiggeriet är inte heller en bra lösning. Argumentet emot att ”man kan inte förbjuda fattigdom” anser jag vara ett fullt giltigt argument. Och ett förbud innebär i princip ett svårt gränsdragningsproblem. När är det att betrakta som tiggeri att be någon om pengar och när är det inte det? Och skall vi, potentiellt, låta människor svälta ihjäl för att de inte får tigga?
Det falska dilemmat uppstår därför att man inte granskat problemet ordentligt.
Frågan är inte om man borde förbjuda tiggeriet, utan under vilka omständigheter och kriterier det skall vara tillåtet.
Det var mycket länge sedan jag var utanför Norden, men jag vill minnas att jag har fått intyga innan inresa till annat land att jag har de medel jag behöver för mitt uppehälle i landet. Det är vad jag kan se en förnuftig utgångspunkt.
Från den utgångspunkten kan man som en likaledes förnuftig lösning på tiggeriproblemet fastslå att det tillhör de medborgerliga rättigheterna, och är man inte medborgare uppfyller man inte kraven på att få tigga i landet. Man är välkommen hit under förutsättning att man inte lämpar över sina problem på oss.
Man kan tänka sig lite skilda sätt att implementera detta praktiskt, men hur man än gör så måste det göras ordentligt. Men ett sätt man skulle kunna göra är att man helt enkelt sätter tiggarna på närmsta flyg eller båt hem och skickar räkningen till ambassaden. Eftersom myndigheter inte har några som helst problem med att ta ut ockeravgifter från sina egna medborgare (t.ex. 500 kronor i förseningsavgift om du glömmer att betala en vägtull på 65 kronor; nej jag glömde inte, men hotet stod där klart uttalat) så borde man inte ha några betänkligheter att tillämpa samma princip när det gäller andra nationer. Om de inte betalar räkningen, som då minimum skall vara faktiska kostnader såsom biljettkostnader, andra utgifter plus arbetstid fakturerad med 800 kronor per arbetstimme (siffran är inte tagen helt ur luften, länsstyrelsen som fakturerar i block om en halvtimme har mage att fakturera 400 kronor för att de tar emot ett begärt intyg per e-mejl) så lägger man på en miljon eller två i förseningsavgift. Om landet ifråga får någon form av bistånd så kan man helt enkelt dra in utbetalningar av bistånd för att betala kostnader.
Alternativt kör man tiggarna till ambassaden och överlämnar dem där (med en räkning för hanteringen, som hanteras på samma sätt som ovan) och låter (läs kräver) att ambassaden hanterar problemet.
Problem solved.
Att tigga när man är i nöd kan förvisso anses vara en mänsklig rättighet. Men inte att göra det på andras mark.
©2016 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.
Ett stort problem med romers tiggeri är att den romska kulturen är hierarkisk med s.k hövdingar och dess familjer även släktingar som styr,dessa har status och makt vilket även andra romer måste ge en del av sina inkomster till.
Hövdingar och dess familj lär andra romer om att t,ex utbildning hotar den romska kulturen därav varför romer oftast låter barn endast gå i skolan till sjätte klass,detta gör man eftersom en bra utbildning och ett jobb skulle bryta loss många romer från hövdingens och familjens inkomster.Man när även ett starkt tänk inom den romska kulturen av ett vi och dom tänk med en starkt nedvärderande syn på icke romer för att sluta leden.
För att kunna bryta romers utanförskap från samhället måste man våga kritisera hur den romska kulturen är uppbyggd,och inte endast låta dom som är längst upp i hierarkin vara talespersoner för alla romer vilka tjänar pengar på att statusquo uppehålls.
Tyvärr finns det romer som tjänar pengar på att andra romer tigger och är outbildade,så länge man inte talar om detta så kommer ingen lösning hittas.
Hej.
Inhemsk person som tillfälligt tigger en slant till bussen? Helt okej.
Utländsk person som systematiskt tigger? Inte okej.
Den som tycker att detta är samma sak får gärna visa hur.
Med återinförande av lokal ordningspolis till fots kommer dessa att precis som förr kunna avgöra om det är tillresta zigenare eller det vanliga a-laget som tigger. Låt därför avgörandet om det skall beivras, eller rendera tillsägelse och förflyttning, ligga hos polisen på platsen.
Annars är din sista lösning helt rätt, med några tillägg: identifiera personen och registrera identiteten (blodprov, fingeravtryck, etc). Tiggeri, och brott mot allemansrätten, ockupation av mark od. medför minst fem års inresetillstånd.
Klagar EU så dra kostnaden för hanteringen på avgiften, och se om det blir tyst på klagolåten.
Ett lands lagars fri- och rättigheter gäller landets medborgare i första hand – inte hela planeten.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Drar mig tillminnes Marine Le Pens svar när frågan om det zigenska tiggeriet kom på tal i en intervju i fransk TV, ”Det är inte vårt ansvar”. Det gäller även oss i Sverige.
@michael:
Vad du säger är intressant och förtjänar att undersökas närmare, men jag har alltför dålig koll på romsk/zigenisk kultur för att uttala mig om saken.
@Rikard:
Just det där med att tigga en slant till bussen är sånt som jag tänkte på när jag talar om gränsdragningsproblem. (Det exempel jag närmast hade i åtanke annars hade varit någon som förlorat sin plånbok och ber om en slant för att kunna ringa ett samtal, men just det exemplet funkar inte så bra i dagens samhälle eftersom mynttelefoner har blivit en anakronism.)
Jag ser inte förbud mot tiggeri som något man kan försvara etiskt i ett frihetligt samhälle, men man kan kräva att tiggeriet sker på hemmaplan.
Till det kommer, fast jag var i lite tidsnöd när jag färdigställde inlägget så jag tog inte upp det fast det var tänkt från början, att man som markägare bör ha rätt att avhysa tiggare. Det är kanske inte så relevant för bonden eller skogsägaren, men jag antar att butiker i vanliga fall kan anses ha ett ägarskap åtminstone till den omedelbara ytan vid ingången till butiken.
@Lejeune:
”Ansvar” är i sig ett intressant ämne som jag skulle kunna skriva ett flertal inlägg om (och hoppas att något kommer att bli producerat om den saken). Att ta ansvar innebär att man gör ett aktivt val, och att välja att inte ta på sig ett problem är också en form av ansvar. Att helt urskillningslöst acceptera alla problem som omvärlden presenterar är i högsta grad oansvarigt. ”Inte mitt problem, det är ditt problem. Lös det själv.” är många gånger (inte alltid) ett korrekt och ansvarsfullt svar.