Aktuellt bjöd igår på vad som bäst kan beskrivas som dubbelhaveri. Jag hade egentligen velat ta upp bägge sakerna nu – det finns om inte annat en indirekt koppling i bakgrunden mellan dem – men det blir lite för mycket, så jag tar mig an Egor Putilov idag och låter Jan Helin vänta tills i morgon, men var lugn, han kommer att få sina fiskar varma han med.

Först ut i Aktuellt var en debatt mellan sverige­demo­kraternas Mattias Karlsson och centerns Anders W Jonsson, den senare kräver att fallet Egor Putilov skall utredas. Ni må ursäkta, men jag har som vanligt lite avvikande åsikter här, dels vad gäller själva ansvarsfrågan, dels uppfattar jag det som att man, i vanlig ordning, kör med dubbla måttstockar.

Här själva inslaget:

Mattias Karlsson – Anders W Jonsson

aktuellt-28-sep-2016-del-1

Först och främst, som Mattias Karlsson hävdar i SD-kuriren* så finns i nuläget inget som pekar på att någon begått något brott eller gjort något som i sig är ett säkerhetshot. Det handlar enbart om spekulationer.
*Det är en direktlänk till SD-kuriren av den enkla anledningen att jag inte lyckades spara sidan i någon av arkivtjänsterna som finns

Det sagt, vems ansvar är säkerhetskontrollerna till riksdagen egentligen?

Riksdagen har en egen säkerhetsavdelning, likväl som SÄPO ansvarar för rikets säkerhet. Så här presenteras SÄPO på sin egen sajt (min gröna kursivering):

Säkerhetspolisen skyddar Sveriges demokratiska system, medborgarnas fri- och rättigheter och den nationella säkerheten. Det gör vi genom att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet, bekämpa terrorism och skydda den centrala statsledningen.
– – –
Verksamheten kan i huvudsak delas in i fem områden:

• Kontraspionage innebär att förebygga och avslöja spioneri och annan olovlig underrättelseverksamhet. …
• Kontraterrorism innebär att förebygga och avslöja terrorism som riktas mot Sverige …
• Författningsskydd innebär att motverka verksamhet som med trakasserier, hot, våld, tvång eller korruption syftar till att påverka det demokratiska statsskickets funktioner. Säkerhetspolisens uppdrag är att motverka de krafter som försöker utöva otillåten påverkan på det politiska beslutsfattandet, verkställandet av politiska beslut och den fria debatten.
• Säkerhetsskydd på Säkerhetspolisen innebär att höja säkerhetsnivån i samhället. Analyser och rekommendationer till myndigheter, vars verksamhet har bäring på rikets säkerhet, om hur de kan höja sin säkerhet och skydd är stora delar av verksamheten. Registerkontroller och tillsyn är andra konkreta sätt att säkerställa att skyddsvärd verksamhet är skyddad på lämpligt sätt.
• Personskydd handlar om bevaknings- och säkerhetsarbete för den centrala statsledningen, kungafamiljen, främmande stats beskickningsmedlemmar samt vid statsbesök och liknande händelser.

Det finns alltså två organ som har säkerheten som sin uppgift. SÄPO och, utgår jag ifrån, riksdagens egen säkerhetsavdelning. För om säkerhetsavdelningen inte ansvarar för säkerheten begriper jag inte varför man har en.

Att man ställer politiskt tillsatta ledamöter och deras tjänstemän till ansvar för bristande säkerhets­kontroller är lite som att ställa medborgarna till ansvar för skattemyndigheternas folkbokföring.

Detta innebär inte att de som arbetar och verkar politiskt i riksdagen kan skita i säkerheten. Men, notera att i SÄPOs uppgifter ingår ”rekommendationer … om hur de kan höja sin säkerhet och skydd” och ”registerkontroller och tillsyn” för att ”säkerställa skyddsvärd verksamhet”. Det faller alltså under SÄPOs (och säkerhetsavdelningens) ansvar att utarbeta säkerhetsrutiner, se till att de implementeras och fungerar, vilket inbegriper att se till att rutinerna är kända och förstås av alla berörda. De som inte har säkerhet som sitt egentliga arbetsområde (dvs. riksdagsledamöter, partifunktionärer, tjänstemän osv.) är skyldiga att följa gällande föreskrifter och rutiner. Men, det förutsätter att rutinerna finns och är kända.

Så, ansvaret är ytterst SÄPOs. Att göra en partiskandal av saken, eller ställa specifika partifunktionärer mot väggen, blir aktuellt först om man kan påvisa att man medvetet brutit mot, eller försökt kringå, gällande säkerhetsförekrifter.

Den andra sidan här är dubbelmoralen. Egor Putilov har tidigare varit anställd hos bland annat migrationsverket, Aftonbladet och SVT utan att någon reagerat. Och än sen att han har ”fem identiteter”? Pseudonymer är knappast något nytt. Tvärtom, de är väldigt vanliga. Och även om ”fem” kanske inte är så vanligt ser jag inget principiellt fel med det. Och om vi nu skall börja ställa partifunktionärer till svars för säkerhetsrisker, borde det inte vara dags att ha ett allvarligt samtal med herr Frigolit, Romson och Löfven om en viss Mehmet Kaplan. För att citera mig själv:

En skarpsynt uv, Rebecca Weidmo Uvell, frågade redan i december 2014: Vad gör Mehmet Kaplan? och granskade hans förehavanden med örnblick …. Hon ställde alla de frågor som chefsgalt Löfven och Säpos blodhundar borde ha frågat (och kanske Säpo gjorde det, men det var för mycket bök och väsen vid tråget för att Löfven skulle höra). Uvells granskning är en bra början, och den som vill kan därefter med en enkel googling själv leta redan på hur mycket som helst om Kaplans kopplingar med både gråa vargar och turkiska hökar.

Det är fan i mig helt obegripligt att någon överhuvudtaget kan försvara att han varit minister, och till och med menar på att det är fel att han får avgå.

Karln är ju för fan, med sina kopplingar till främmande makt en uttalad säkerhetsrisk.

Det var en minister det. Inte en anställd tjänsteman.

Sen blir det en viss ofrivillig humor i att man talar om Egor Putilovs kopplingar till Ryssland (som, om det Mattias Karlsson säger är korrekt, består i att han gjort affärer med en person vars fru arbetar på den ryska skattemyndigheten). Jag menar, det har väl aldrig någonsin förekommit tidigare att någon i riksdagshuset haft en ”vän och kamrat” i ett annat land, framför allt inte i Ryssland (eller Sovjetunionen på den tiden när det fanns ett östblock som dignade under det kommunistiska blocket).

©2016 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.