Det finns ett uttryck som ibland tas till på skämt i militära sammanhang, ”om kartan inte stämmer med terrängen så är det kartan som gäller”. När det gäller det svenska samhällets kurs så är det tyvärr på fullaste allvar så som de ”rätta” människorna resonerar, och vi har många som gärna ritar kartor som de kräver ska gälla.

Ett lysande exempel på ”kartritning” är det parlamentariska läget, där ”kartritarna” framställer kartor som saknar SD och kräver att samhället ska följa de kartorna, inte terrängen. Man kan ju tänka sig exemplet att de t ex ritar ut en icke existerande väg på en geografisk karta och vad som skulle hända om de dirigerade in trafiken på den. Det skulle naturligtvis vara initialt billigare, eftersom man inte behövde betala för vägens byggande utan bara låtsas som den fanns genom att rita den på kartan, men det skulle leda till förödande konsekvenser för dem som tvingades köra på denna fiktiva väg.

Just den här kartritningen är särskilt populär bland radikalfeminister av olika politiska schatteringar. Kartritare Schyman ritar t ex en karta där enbart kvinnor är goda, män däremot aggressiva och onda – särskilt om de är vita och heterosexuella. Med tanke på att man nu i svensk kultur ska klippa bort allt ”olämpligt” (som tur är så finns det självutnämnda kartritare som kan veta exakt vad som är så olämpligt att det inte ska finnas kvar på kartan) för att det är kränkande, så kanske vi borde bannlysa orden vita och hetero (och sex/sexuell med för den delen, sex är ju tydligen mer kränkande än något annat, för att inte tala om ordet kön). Det gäller bara att hitta på passande omskrivningar som inte är kränkande. Kanske läsarna av denna text kan ha förslag att komma med som vi kan ge till kulturcensorerna?

Men låt oss återvända till kartritare Schyman. På hennes karta, som hon fordrar ska gälla istället för terrängen, är som sagt män våldsverkare och kränkande mot kvinnor bara i kraft av att vara män. De ickeexisterande vägar som hon ritar ut är t ex kvotering och lagar som ska rikta sig mot mäns rörelsefrihet. Enligt hennes karta är det jämlikhet och rättvisa att ha ett sådant könssegregerat samhälle.

En annan kartritare är t ex Birgitta Ohlsson i FP. Hennes karta överensstämmer ganska bra med kartritare Schymans men hon lägger mer vikt vid den kränkande sexualiteten. Som tur är vet hon exakt vad som är ”rätt” sexualitet, så hon kan rita in den ”rätta” sexualiteten på kartan och eliminera det som är ”fel”. Men ibland kan man också göra om terrängen – som hennes parti t ex har bidragit till – för att den ska stämma med kartan. I jämlikhetens namn har man därför byggt en väg som leder till att allt fler pojkar slås ut i samhället. Man undrar därför om det är avsiktligt som man omskapar terrängen för att få en kader av missnöjda, presumtiva rekryter till extremistgrupper eller om det är för att man i framtiden på fullaste allvar än mer ska fortsätta i de totalitära staternas fotspår och börja ”eliminera” ”felaktiga” män?

Egentligen har jag inga problem med folk som ritar kartor. Jag gjorde det själv som barn, ritade kartor där Sverige inte förlorade det stora Nordiska kriget mot Ryssland, Brandeburg och England, utan istället segrade, men jag slutade med det när jag kom upp i tonåren (och inser numera att det var tur att vi förlorade det kriget). Det gjorde tydligen inte kartritare Schyman, Ohlsson, Sveland, Ekman, m fl. Men vad jag har problem med är, att de försöker tvinga andra att följa deras kartor istället för terrängen. När man som kartritare Schyman och hennes F! ska ”omskola” män till att bli rätt har man inte mycket hum om terrängen och då kommer det i slutänden leda till katastrof!

De flesta människor inser ju att kartorna numera inte överensstämmer med terrängen och normalt sett skulle de protestera mot de felaktiga kartor som politiker, ideologer och journalister ständigt öser över oss. Men då finns det en lysande metod – utprövad i samhällen som Sovjetunionen och Nazityskland med stor framgång – nämligen skrämsel och skräckscenarier. Det är t ex därför som vi året 1976 hade det lägsta antalet anmälda våldtäkter någonsin i vårt land, för sexualiteten hade under en period avdramatiserats. Den sågs som något roligt och hälsosamt istället för att utmålas som kränkande och farlig. Eller som Helena Bergman uttrycker det, då var slagordet ”befria dig själv”, men nu är det ”skydda dig själv”. En direkt följd av skrämselaktivismen, vilken är en synnerligen självgynnande och lönande verksamhet för dem som vill rita kartor som inte stämmer överens med verkligheten, är just att skrämda människor är lätta att manipulera. Blir folk bara tillräckligt skräckslagna är de beredda att följa de felaktiga kartorna, oavsett hur terrängen ser ut. I vårt land är vi snart lika duktiga på att skrämmas som i häxjakternas Europa, Sovjetunionen och Nazityskland.

F ö är mitt förslag till ny benämning av ”vita heterosexuella män” ”ljushyade icke hbtq hön’s” (jag anser ”hön” vara ett bättre könsneutralt pronomen, eftersom ”hen” kan associeras med ”hen-ne”, men ”hön” kan applicera till både ”hen-ne” och ”ho-nom”, problemet då är ju bara att ”vita heterosexuella kvinnor” kan komma att inbakas i detta begrepp – och det vore ju hemskt för en mängd kartritare).