Artikel från ”Nyheter P4 Östergötland” Nyheter/Ekot [sverigesradio.se]
”NORRKÖPING
Deppiga män sjukskrivs sällan
Publicerat: onsdag 18 november 2009 kl 22:21 , Nyheter P4 ÖstergötlandBara en av tio män som fick diagnosen depression blev sjukskrivna, jämfört med mer än hälften av kvinnorna. Det visar en studie vid Kolmårdens vårdcentral.
Nära 150 patientjournaler som innehöll diagnoserna, värk, smärta och depression har granskats.
Fler än hälften av männen i granskningen som led av depression fick medicin som behandling, jämfört med bara en femtedel av kvinnorna.
När det kom till vilka som sjukskrevs visar granskningen att mer än hälften av kvinnorna sjukskrevs, men bara en av tio män.
Smärtpatienter behandlades också olika. Kvinnor med diagnosen värk eller smärta sjukskrevs i dubbelt så hög grad som männen.
Granskningen är en en del av ”Jämt sjukskriven”, ett projekt för jämställdhet inom vården som drivs av Sveriges kommuner och landsting.”
Vad kan man dra för slutsatser av de siffrorna?
Det är helt klart så att kvinnors depressioner och smärta inte tas på allvar. En man får en korrekt behandling med medicin och en kvinna får uppmaningen att skärpa sig.
/Slut på humor
Man kan inte dra några bra slutsatser utifrån en så kort text utan faktiska siffror. Hur många män / kvinnor ingår i undersökningen. Vi vet inte om det kanske är tio män och 1000 kvinnor, eller tvärt om. Vi har ingen aning om patientens önskemål. Kvinnorna kan ha uttryckt en önskan om att få vila upp sig och männen en att inte behöva missa jobbet.
Det handlar väl om att män ska bita ihop och inte gnälla gå till jobbet och dra in stålar till familj och staten så som alltid.
Jag tänker litegrann på vita kränkta män som säger sig vara emot könsstereotypa roller men som själva bygger på det där vita män ska hålla käften och inte gnälla.
Hej allihop! Nu är jag inloggad för första gången här.
Det är inte förvånande att män sjukskrivs för depression mindre ofta för vilken nytta har ”vi” som samhälle av deprimerade män? Särskilt relevant är den frågan eftersom jag haft en vilokur de senaste dagarna och då hade jag bland annat tid att börja se serien ”Sveriges historia” med Dick Harrisson och Martin Timell. Även om det som väntat är en del onödiga Pk-utläggningar (mest om invandring) så är den som helhet en bra dokumentation över processen hur vi går från utfattiga jägar-samlare i stenåldern till bönder och mer sofistikerade samhällen.
I seriens sammanhang blir diskussionen om ”depression” löjeväckande, De forntida människorna hade inte råd att vara deprimerade och då forntida kvinnor födde rätt många barn så var det främst männen som fick uppgifter där mental hälsa var en lyx man inte hade råd med. Vidare så var skillnaden mellan fattig och rik en mycket större fråga än skillnaden mellan man och kvinna. Idag är det inte särskilt annorlunda. Att sätta upp som jämställdhetsmål att ”män skall lika lätt kunna sjukskrivas” är betydligt lättare än att garantera de män som gör det får bibehållen respekt.
Jag tänker att det är till fördel för männen faktiskt… Ett av de effektivaste sätten att bekämpa depressioner är att hålla sig aktiv och inte isolera sig. Att då INTE bli sjukskriven tror jag kan vara ett ganska bra sätt att se till att den deprimerade inte isolerar sig själv.. Fast det beror väl iofs på vad man jobbar med osv… Att sedan få medicin på köpet tror jag faktiskt är bra, även om biverkningarna kan vara jobbiga.
Vad tänker ni om mitt resonemang?
@Ligneto: Jag skulle svara ja och nej (jobbigt svar jag vet) Det kanske i vanliga fall skulle vara en fördel för männen men i ett politiserat offentligt landskap (som vårat är idag) är det inte till fördel att anstränga sig extra mycket för allt man tjänar på den ansträngningen räknas i den offentliga debatten som följden av förtryck och orättfärdigt tillskansade fördelar. (Vilket har en omfattande påverkan på allting)
Rent praktiskt innebär det att män borde göra precis tvärtom! Dvs sjukskriva sig för minsta lilla vilket skulle överbelasta den byråkratiska apparat som försörjer sig på att skuldbelägga dem för att de inte gör det idag och ”se” det som tecken på kvinnoförtryck. ”Jämställdhet av genustyp” i sjukskrivning mellan män och kvinnor kan inte uppnås genom att kvinnor blir friskare utan bara genom att män börjar bli sjukare. Dvs börjar kosta samhället mycket mycket mer i enligthet med könsbalansens logik.
Detta är också sant gällande brottslighet och invandring. Om bara ”vita svenskar” i lika hög grad börjar hitta ursäkter att begå vissa brott så kan ingen längre hävda ”invandrare” begår brott varken för att de är offer för en särskilt svår situation eller pga nån sorts etnisk orsak. Det skulle innebära både viktimologer och rasister såg mattan ryckas undan fötterna på dem samtidigt vilket skulle göra underverk för den offentliga debatten.
Vad vore då nackdelarna? Jo det skulle logiskt också innebära levnadsstandarden i Sverige sjönk i takt med att alla blev lika mycket offer som de grupper som idag är mest framgångsrika att marknadsföra sig som sådana.
Här finns slutrapporten för ”Jämt sjukskriven”, för den som vill läsa.
https://www.skl.se/MediaBinaryLoader.axd?MediaArchive_FileID=a017189a-f379-4a45-be7d-5360e08b547b&FileName=Rapporten_j%c3%a4mt_sjukskriveSlutrapport.pdf&MediaArchive_ForceDownload=true
eller här om det är svårt att få länken att fungera (till höger, ”Slutrapporten från projektet (pdf)”)
https://www.skl.se/vi_arbetar_med/halsaochvard/sjukskrivningarna/sjukskrivningsmiljarden/jamstalld_sjukskrivning
Lite intressant är hur läkarens kön påverkar sjukskrivningsgrad och sjukskrivningarnas längd och hur dessa samverkar med patientens kön.
Jag tror för övrigt att de viktigaste slutsatserna från en sån här rapport är att det finns skillnader och att beslutet ifall någon blir sjukskriven eller inte är väldigt subjektivt och beroende på patienten. Mao, det styrs till stora delar av förväntningarna på individen och beror inte på hur sjuk någon egentligen är.
@En annan Andreas: Jag skulle säga det har mycket mer med ekonomi att göra än det har med förväntningar (dvs vad man tror kommer att hända) Förväntningar handlar ju om vad som redan gäller. Inte praktiskt arbete för att skapa något nytt. Feminister förväntar sig inte män skall vara mer med barnen, de kräver det, sedan förväntar de sig (i strid med en mängd forskning) att relationerna skall bli mycket bättre och kvinnor mycket nöjdare.
Samhällets skatteavlönade personal förväntar sig inte män skall vara mer friska. De förväntar sig däremot män som är sjuka i högre grad skall bita ihop. När däremot offergrupper är en högre ekonomisk belastning så finns en utbredd acceptans – vilket sannolikt har en hel del att göra med hur dessa kostnader ger ständiga karriärsvägar för just samhällets personal själva.
Dvs ju mer pengar en skatteavlönad byråkrat kan visa denna använt för dessa gruppers fromma ju mer hyllas denne som ett chefsämne och detta pågår tills den dag som byråkraten ifråga råkar lägga pengarna på saker som alltför tydligt handlar mer om byråkraterna själva än på den utpekade gruppen (exempelvis tillväxtverket som var en stor framgång ju mer pengar de gjorde av med så länge pengarna teoretiskt gynnade kvinnor.
En läkare som låter män kosta för mycket pengar riskerar att ifrågasättas. En läkare som låter kvinnor kosta mycket mer pengar ifrågasätts inte. I den mån detta är en individuell fråga skulle det betyda individen är en läkare som glatt saboterar sin egen karriär i jämställdhetens namn. Det normala är dock att de slösar pengar på kvinnor för chefer och politiker tycker det är mer ok.
@Erik:
Intressant, har inte hunnit se den serien. Kan tänka mig att dom som vanligt hävdar att det inte finns svenskar, utan vi är en kompott av hans-tyskar, finländare samt valloner. Det är en jävla hets kring det där med svenskhet och svenskt utseende i Sverige. Man är som mest svensk när man är utomlands och märker hur folk där ser mig som betydligt mer som ”något kulturellt eget” än det är i själva Sverige. Samma sjuka inställning till sin egna kultur har inte minst många, väldigt många, tyska unga politiskt korrekta tyska kvinnor. Nazismen är iofs något man kan skämmas över, och man ska vara noga med att inte få den utvecklingen igen absolut. Men vad det missas i alla TV4-dokumentärer om andra världskriget är hur det tyska befolkningen ledd precis lika mycket som den brittiska. När britterna fick gömma sig i tunnelbanorna så svarade Churchill med att bomda sönder en av de vackraste tyska städerna någonsin. Dresden. Man jämnade Dresden jäms med marken och bömbade natt och dag. Tyskarna har också lidit av vad Hitler ställde till med. Tyska kvinnor blev brutalt våldtagna av ryska soldater som än idag satt och flinade åt det som gamla gubbar när dokumentärkameran åkte fram. ”Det var heroiskt att våldta en tysk kvinna” sen ett flin rätt in i kameran. Lite troll har det gått i det här med att hindra en liknande utveckling anser jag. Framförallt har detta drabbat Sverige, där självutnämnda deckarförfattare sitter och leker vetenskapsmän och går runt och tittar på kyrko-fresker för att bevisa att svenskar på medeltiden minsann hade svart hår. Jan Gouillou gör ju allt för att framställa Sverige som ett andra Vallonien, han är besatt av detta och jag undrar om det härrör från hans övriga storhetsvansinne. Vi kommer alla ihåg hans bok ondskan, Erik hade killen där och han beskrevs ju som den värsta super-människan jorden överhuvudtaget frambringat. Av fransk börd, precis som Guillou själv. Något svenskt får absolut inte finnas, och det syntes tydligt nu under julen, då media hela tiden skulle påminna svenskarna om att dom inte har funnits. Det där är inte alls bra. Sen finns det precis som Olof Palme sa, en sanning i att ”vi svenskar är inte så lätta att leva med”. Men det är en annan diskussion och den är jag helt med på. Men då får man samtidigt erkänna att svenskar finns, och jag tror inte Palme någonstans hade gillat det som Jan Guillou håller på med, även om Palme var internationalist. Den dokumentären såg jag igår, man kan tycka vad man vill om Palmes retorik, men jag tycker att han precis som hans företrädare sade, var den absolut störste retoriken Sverige någonsin haft.
Nu tänkte jag gå in här för att skriva något annat som tidigare har diskuterats men det är återigen det här med att feminister vägrar bli ihop med feministiska män. Jag får det till att sådana män rent biologiskt inte är intressanta, även för feminister. Men vad värre är, ingen feminist jag frågar om saken vill svara på följande fråga: Är din kille också feminist?.
Det där måste lyftas fram ännu mer, för det där är den värsta dubbelmoralen kring feminismen som finns och då blir feminism inget annat en en fackförening för kvinnor som vill ta sig fram i karriären på mäns bekostnad. Özz Nujen kör sitt ”jag är inte rasist, men…”
Ganska bra punchline och floskler är ju bra i debatter där man får ett fåtal sekunder på sig att svara innan moderatorn kastar sig över en. Samma punch line kan användas mot feminister.
”Jag är feminist, men jag vill inte leva feministiskt”. Dvs ”Jag är feminist, men….” JD sa att det behövs in mer humor för att det är effektivt, jag är med på det. Man skulle kunna skapa en egen flick för sådana här saker där man ironiserar över feminismen.
Jag är feminist på jobbet, men hemma är jag ihop med Persbrandt ” Etc etc. Andra förslag? Är idén bra?
@Torstensson:
Det märks att det här ämnet för svenska massmedia är känsligt eftersom de trots att programmet i övrigt är mycket bra måste sabotera några minuter i varje program med vad som är föga annat än ett försök att debattera Sverigedemokraterna. SD skall dock inte vara en faktagrundande instans mer än historiker skall agera politiska debattörer. Sålunda blir dessa bara störande moment och där det knappast hjälper att Harrissons har usla argument.
1) För att göra en lång historia kort så har Dick Harrison i invandringsfrågan fel eftersom man inte kan invandra till ett land som ännu inte existerar. Ett land är mer än marken saker byggs på eller namnet på en skylt på flygplatsen.
Det här är enkelt att se om vi istället för att prata om länder pratar om företag.
Exempel: Invandrade Kamprad till Ikea? Var folk som råkade bo på samma mark där företaget 100 år senare hade en av sina fabriker ”original Ikea”? Svaret är rätt uppenbart eller hur?
2) Dick Harrison har fel i jämställdhetsfrågan (om både Drottning Margareta och Drottning Filippa) eftersom hans argumentation baserar sig på idén att det är lugnt i landet när kvinnor har makten FÖR ATT kvinnor har makten och var så bra chefer och sedan ignoreras detta för att de var kvinnor.
Den förklaring som Harrison inte låtsas om är att det ses som mer imponerande att bygga ett företag än att förvalta ett företag som någon annan byggt upp oavsett könet på förvaltaren. Dvs vi upplever inte krig som ”manligt” utan helt enkelt som mer nödvändigt för landets existens.
Vi upplever inte förvaltare som lika imponerande och viktiga som byggare. Hur många kan nämna namnet på någon annan av Apples chefer än den krigare som byggde företaget från grunden?
Men som sagt, de här försöken till debatt var en liten del av materialet. Programmet som helhet var riktigt bra.
Jag ska titta mer på rapporten. Generellt tror jag man kan vara säker på att män med depression dessutom underdiagnostiseras. Det finns amerikanska studier som tyder på att deprimerade män har delvis annorlunda symptom än kvinnor, mer ilska och mer undvikande genom exempelvis alkohol. Män tenderar också söka hjälp för psykiska besvär i lägre omfattning.
Som Ligneto så kan det ju vara en fördel eftersom sjukskrivning kan vara destruktivt. Å andra sidan finns det många fall där sjukskrivning är nödvändigt för att depressionen inte ska förvärras. Man ska inte heller överskatta medicinering. Det är ett av de bästa verktygen vi har men det är en stor andel som inte hjälps av antidepressiva. Terapi är något bättre och har färre biverkningar.
Min pappa är djupt deprimerad och smått suicidal, sedan det är en stor emotionell kris han går igenom. Jag oroar mig för honom väldigt mycket ibland och han är väldigt ensam många gånger. Han har bara sina barn i princip och att sjukskriva sig är någonting han inte tänker på.
@Ligneto:
”Jag tänker att det är till fördel för männen faktiskt… Ett av de effektivaste sätten att bekämpa depressioner är att hålla sig aktiv
[…]
Vad tänker ni om mitt resonemang?”
Jag tänker att jag tänker likadant.
Brukar inte två veckor nämnas som en magisk gräns för sjukskrivning överhuvudtaget? Vill minnas att jag hörde det på radion nyligen.
Mer än två veckor och chanserna att komma tillbaka med full styrka minskar signifikant. Vanligtvis är män sämre på att ta hand om sig (dör tidigare) men i det här fallet verkar de fattat galoppen.
@AxLaouS: Det låter som att han skulle behöva någon professionell att prata med.
@En annan Andreas:
Här är en annan länk till slutrapporten.
De inleder med det obligatoriska snacket om att manligt/kvinnligt är socialt konstruerat, med referens till Hirdman. Sedan beskriver de den process de använt, baserad på JämStöds Praktika, som i sin tur beskriver utgångspunkten så här:
Jag har iofs inga invändningar mot att man hänvisar till statliga utredningar (speciellt i statliga utredningar), och processbeskrivningen i sig tycks genomtänkt och rätt konventionell, säkerligen baserad på bred erfarenhet inom utredning och projektarbete. Det som stör mig är det okritiska upprepandet av genusperspektivet och maktomfördelning som givna sanningar.
Sedan konstaterar man att förändringsarbetet inte har stor effekt, och hänvisar åter till Hirdman på ett sätt som illustrerar att utgångspunkten var en ofalsifierbar teori, som förklarar såväl hur saker är, och varför förändring baserat på den analysen inte fungerar, vilket därmed bekräftar teorin; att människor på bred front motarbetar sig förändring är i sig ett argument för att försöka ännu mer – inte en indikation på att man tänkt fel. (Men just denna typ av självkritik är som sagt frånvarande).
Hur detta färgar ”Projekt Jämt sjukskriven” är förstås en annan fråga. De har valt att utgå ifrån Nolan’s Breakthrough Series, vilket verkar vara en mycket bra modell för verksamhetsförbättring, och som bygger på några väldigt enkla och kraftfulla ledord:
På sid. 20 finner jag bl.a. denna formulering:
Men man noterar samtidigt att detta i stort sett är hur patienterna beskriver sig själva också.
Jag påminns genast om Warren Farrell’s kommentar om att ”Women are seen as human beings, men as human doings”. Medan analysen ofta blir att kvinnor förminskas genom att man sjukskriver av sociala skäl, skulle man lika gärna kunna säga att männen förminskas genom att de behandlas som om det inte fanns några sociala skäl. Rapporten konstaterar att det är svårare att diskutera drogmissbruk med kvinnor, men nämner inte att det är svårare att diskutera utsatthet för misshandel med män (jag kan gräva efter referens om ni vill).
Nå, rapporten verkar läsvärd. Jag fortsätter läsa, och kommer kanske till delrapporterna senare.
@Erik:
Det är nog en delförklaring. Jag brukar se det som att vi inte har någon mall för hur man skall förhålla sig i ett överflödssamhälle, och att de grundläggande beteenden vi har, som är hårt inriktade på överlevnad och fortplantning, ständigt ställer till problem.
Det man ju nu börjar lära sig mer och mer om, är hur destruktiva våra kamp- och flyktsystem är, när de ständigt är aktiverade – dvs långvarig stress, även om den inte är så intensiv, har en förödande effekt på hälsan, och klinisk depression är en av de vanliga konsekvenserna. Jag länkade tidigare till en intressant föreläsning i ämnet av Prof. Peter Währborg.
Det finns skäl att anta att denna typ av dolda stress är ett större problem för män, och möjligen en viktig orsak till att män i snitt lever kortare än kvinnor. Att man även inom sjukvården bemöter män som om sociala faktorer, som familj och barn, inte fanns, torde öka risken för att många stressfaktorer missas och depression underdiagnostiseras, som Johan Grå antydde. Att kvinnor i större utsträckning väljer livsbalans före lön och karriär är då i detta perspektiv till stor fördel för kvinnorna.
Jag hittade för övrigt åtminstone en delrapport ur projektet:
Skurup vårdcentral – Slutrapport
Det första som sticker ut är förstås sammansättningen av arbetsgruppen – 5 personer, alla kvinnor. Å andra sidan verkar det vara någorlunda representativt för könsfördelningen på vårdcentralen:
Man kan ändå fråga sig om det hade varit acceptabelt att på en mansdominerad (85%) arbetsplats studera jämställdhet utan att ha med någon kvinna i arbetsgruppen?
Jag har ännu inte läst rapporten, så hur detta färgat deras slutsatser kan jag inte uttala mig om. Det som mest intresserar mig är vilka observationer och ’indikationer’ som lyfts upp i huvudrapporten, och vilka som eventuellt utelämnats.
@Ulf T:
Ulf
Intressant, som vanligt. Eller rättare sagt så är ju alla här intressanta men man har ju sina personliga favoriter när ämnena och tankarna är lika. Nu vet jag inte om jag tillför något men när det gäller att kvinnor väljer livsbalans och män inte gör det så har jag tolkat det som att till mycket stor del så beror detta på att män teoretiskt har samma möjligheter som kvinnor att prioritera familj och egenlycka framför andra saker. Men i praktien har vi inte det. Vi män har smärtsamt fått erfara att profession and money talks. Kvinnor har fått erfara att deras status är beroende av deras utseende. Men det orättvisa eller hur man ska uttrycka sig är ju att en snygg kvinna inte nöjer sig med en snygg man. Han måste vara värd henne. En snygg rik man nöjer sig med en snygg tjej. Några övriga krav är generellt sätt inte alls nödvändiga eller kanske ens önskvärda. Detta är den privata sfären av livet sägs det, den är inte akademiskt lika ”viktig” för feminismen och skulle den vara det i något avseende så är det för att påvisa ytterligare någon negativ sak med att vara kvinna. Problemet med en sådan verklighetsbeskrivning är att merparten av kvinnorna i väst inte har samma mål eller livsbeskrivning som feminister har. De flesta män vet att kvinnor har makten i den privata sfären, men jag tror inte de upplever det som något konstigt. Denna privata del och den makt kvinnan har där förklarar varför en arbetslös kvinna kan leva ett betydligt mer behagligt liv än en arbetslös man. Ur ett evolutionosykologiskt perspektiv tror jag också det är orsaken till att fler män än kvinnor är emot invandring då män inte har någon som helst anledning att vilja att samhället drar på sig kostnader (förlorade jobb i välfärden). Ett samhälle som förlorar pengar är ett samhälle som direkt drabbar män värst och framförallt då genom att ett fattigare samhälle medför att männen inte motsvarar de krav kvinnor har på dom. (Jobb och vara bread winner). När man säger sånt här så är man dessutom en vit kränkt man, man hånas och skrattas åt. Jag hade velat vara en kvinna. Herregud, tänk att dessutom vara en snygg kvinna, hur lätt hade det inte varit att nå det som det tar en hel livslängd för en man att nå? Pardon my french men ibland undrar jag om feminismen uppstod för att dölja de fördelar som det innebär att vara en västerländsk kvinna. Effekten har iaf blivit så.
@Erik:
Rimligen är det förväntningar som mer direkt styr resultatet för individen, om de sen uppkommit ur värderingar, ekonomi eller något annat går inte att säga så mycket om utifrån en sådan här undersökning.