Jag har nu skrivit tre delar om nördkultur och dataspel. Den första delen handlade om förlorare i popkultur. Den andra delen handlade om triumf över popkultur och den tredje delen handlade om tjejer och prinsessor. Anita Sarkeesian-affären belyser dock inte bara det manshat som förekommer hos medias kulturkritiker i form av allmänt föraktfull inställning till manskultur. Det finns även rasistiska budskap i samma debatt som bör belysas. Som exempel på detta kan vi återgå till en Kotaku-länk jag nämnde tidigare i en kommentar. I länken finns den frågeställning jag besvarade, vilken ser ut så här.

”How in a span of 20 years did the stigmata of gamers go from ”nerds who live in their parents basements” go to ”every white male gamer is a sexist, misogynist asshole”?”

Som ni redan vet är mitt svar att när gamers blev fler och äldre och började generera pengar och inflytande så ändrades medias beskrivning från ”Förlorare! Håll er borta!” till ”Förtryckare ! Sluta hålla oss borta!” så det behöver jag inte ta upp här. Vad jag dock tänker ta upp är det absurda med att det särskilt påpekas i citatet att de pratar om WHITE male gemers. Det är nämligen ren lögn att beskriva dataspelsbranchen som vit.

Låt oss titta på några av branschens stora varumärken. Nintendo, Sega, Sony, Konami, Capcom, Namco, Squaresoft, Enix och Temco – för att nämna några exempel – har alla gemensamt de är JAPANSKA företag vars produkter i främsta hand produceras för japanska marknaden. Som videon ovan demonsterar är det inte vita personer som kontrollerar designen av dataspel. Den mesta makten att skapa spelen finns i Japan, sedan säljs med ytliga modifikationer exakt samma spel i USA och Europa.

Detta innebär att kulturkritiken i allmänhet och dataspelsjournalismen i synnerhet genom att associera kritik av dataspel med kritik av vita män har ett dubbelt rasistiskt utgångsläge. Man ljuger om spelens ursprung eftersom man redan har negativa åsikter om vita som man vill få utlopp för och då blir japansk kultur bara en bekväm ursäkt att få attackera vita män ännu mer. Så uppenbarligen var målet att få ursäkter att svartmåla vita män.

Kulturritikers rasism mot japaner har kulturella orsaker

Inom vetenskapen kallas den här sortens blindhet etnocentrism. Tendensen att bedöma allting i hela världen som om det skapats utifrån den egna kulturens värderingar. Betänk studenten som kommer till en Karate-dojo och vägrar buga för som svensk medborgare brukar man hälsa på andra sätt. I ämnen som genushistoria kan vi även se en tendens vi kan kalla kronlogisk centrism. Tendensen att betrakta allting utifrån de värderingar som gäller i nutid. Exempelvis fördöma vita länder för historisk erövring i en tidsålder då det ansågs ok att erövra länder och alla som kunde göra det gjorde det. För fler exempel läs mitt inlägg om rasbråken i den offentliga debatten.

Kulturkritikers rasism mot vita har politiska orsaker.

När man fördömer vita för något alla gjorde är budskapet dubbelt rasistiskt. Dels säger man att vita historiskt borde ha varit ”morally superior” än något annat folk – vilket är rasism mot alla som inte är vita. Budskapet är inte att alla borde ha vetat bättre utan att vita borde ha vetat bättre så den logiska slutsatsen är att man då anser vita står över andra folk i moralisk förmåga. Dels så är man rasistisk mot vita – inte för vad man gjorde – utan pga att vita gjorde det mer framgångsrikt. Känner vi inte igen den tendensen någonstans från? Jovisst, det var exakt så media betedde sig gällande nördar och nördkultur:

Nördkillar fick inte kritik för vad de gjorde utan för att de nådde framgång och först NÄR de nådde framgång. Hade nördar bara förblivit förlorare hade kulturkritiker inte haft några problem med deras hobbyintressen. Kulturkritiker har alltså inte problem med de saker de säger de har problem med. Det är att andra är framgångsrika som kulturkritiker har problem med. Sarkeesian säger det själv på TED, dataspel är intressanta för att det är ett växande medium.

Dataspelen i sig gör dem alltså inte intressanta för kulturkritisk låtsasgranskning (riktigt granskning har inte resultatet bestämt från början). Det är deras framgång som är orsaken mängder av kulturkritiker och speljournalister nu känner sig nödgade att bete sig som grälsjuka femåringar. Likadant är det med utpekandet av VKM (Vita kränkta män) Det spelar alltså ingen som helst roll vad vita män gör…. Kulturkritiker är helt en del av ett Offerperspektiv (Threat narrative) som gör att mannens beteeende saknar betydelse för hur mannen beskrivs. I detta fall var den beskrivna mannens beteende så oviktigt att man helt enkelt tog en annan mans beteende och klistrade på den man man ville svartmåla.

Den första mannen var japan och svartmålades genom att hans skapelse etnocentriskt beskrevs som en vit skapelse och sålunda bedöms på helt falska premisser. Den andra mannen var vit och svartmålades genom att han fick skulden för japanens skapelse. Även där bedömdes skapelsen på falska premisser. Vidare är det ett faktum att kritikers rasism är kontraproduktiv. Det spelar ingen roll hur många gånger använder strukturer som ursäkt. När vita män blir svartmålade för saker de BEVISLIGEN inte gjort kan de lika gärna börja begå brottet de redan bestraffats för.

Har kulturkritiker och andra mediafolk tänkt så långt?