Jag vill en gång för alla bemöta den kritik vi skribenter på Genusdebatten får/fått.
Inledning
Ungefär en gång i veckan får jag besök av ett gäng helt underbara ungdomar. Det är ett gäng killar på 15-16 år. Egentligen besöker dessa grabbar såklart min son, men innan de bänkar sig i soffan för att lira tv-spel, så pratar de alltid en stund med den som fått epitetet ”cool morsa”.
Dessa grabbar, som alla och envar äger en egen plats i mitt hjärta,
växer upp i en värld som utmålar dem som onda och framtida förövare.
Dessa grabbar, vars skratt ger mig kraft att jobba för det jag tror på,
lever i ett land där de kommer att diskrimineras för de råkar ha fötts med snopp.
Det får f*n vara nog nu!
Jag har en dröm om ett samhälle,
där kön (o.d.) saknar betydelse.
Jag har en dröm om ett samhälle,
där det är lika ok att välja traditionella val som icke-traditionella.
Jag har en dröm om ett samhälle,
där jag åter kan använda min rösträtt.
Jag har en dröm om ett samhälle,
där feminism marginaliseras till en hörna liksom dess ”tvilling-ismer” .
För att nå denna dröm tror jag på Genusdebattens grundtanke.
En skål med blandat godis
Denna grundtanke beskrivs bäst med en liknelse; en skål med blandat godis. Eftersom vi människor alla är olika, så är poängen med Genusdebatten att godiset ska vara blandat. Högt och lågt, allvar och humor i en salig blandning.
Vi skribenter är människor, ibland skriver vi bättre, ibland sämre. Inget mer med det, det gör också godisskålen blandad.
Det innebär att ni som läsare får ta till er vad ni vill i skålen, låta resten vara till någon annan. Det går utmärkt att välja att läsa bara en eller några av skribenterna, bara att trycka på namnen där uppe. Vill man rekommendera till nära och kära, informera om denna godisskål och rekommendera de skribenter just du tycker är bra.
Bidra till festen med dina kommentarer och låt oss krossa feminismen tillsammans!
Låt oss tillsammans arbeta för en bättre värld med denna stora mans ord, som vår ledstjärna!
Men önskar du något annat än en skål med blandat godis, så är inte Genusdebatten rätt plats för dig. Då önskar jag dig all lycka på din väg.
Väl talat!
Ifall någon undrar så håller jag med om allt Ninni sade ovan. När jag tog initiativet till en blogg/tidning/hemsida där debatten kunde fortsätta efter att Pär Ström tog break (Pelle Billing hade ännu inte stoppat sitt bloggande då men när han gjorde det ökade behovet) så var hela poängen med min idé att vara flera olika skribenter.
Alltså riktig mångfald, till skillnad från statsfeminismens falska mångfald där man å ena sidan vill ha fler personer med invandrarbakgrund eller intersexuell läggning (Alltså som ser olika ut) men å andra sidan inte bara vill alla människor skall ha samma åsikter utan även i hög grad samlar personer med samma intressen och samma personlighet.
Sedan har vi den här kritiken om att vissa inlägg är mer ”seriösa” än andra och att man därför inte kan rekommendera genusdebatten till kompisar och arbetskamrater? Med samma logik kan man inte läsa ett reportage i DN pga en identitetspolitisk krönika som Malin Ullgren skrivit i samma tidning är det verkligen en rimlig slutsats?
Däremot vet jag att saker som implicit humor, sarkasm och ironi är svåra i textform och särskilt på internet där de lätt kan missförstås så en konstruktiv kritik som kan utläsas här skulle vara att vi skribenter skulle kunna ”tagga” våra inlägg tydligare eftersom det är en sak som kritiker1 hade rätt i. Vi skall inte ge vapen till oppositionen.
Så vad säger ni, skall vi satsa på några enhetliga taggar så nya besökare snabbt ser vilken sorts inlägg de läser och inte får för sig att bokstavstolka humor som i ett större sammanhang (för oss) är uppenbar?
@ Erik
Så vad säger ni, skall vi satsa på några enhetliga taggar så nya besökare snabbt ser vilken sorts inlägg de läser och inte får för sig att bokstavstolka humor som i ett större sammanhang (för oss) är uppenbar?
Vill man missförstå kommer man göra det oavsett om vi så kunde stämpla ”satir” eller ”humor” tvärs över hela texten. Och det kommer man vilja göra den dagen bloggen blir stor nog. Vissa damer kommer inse att ett paradigmskifte hotar deras levebröd och…. metoderna dom känner vi redan till…. behöver jag säg mer än t. ex. ”fulcitera” eller medborgare X?
Däremot kan taggar hjälpa våra läsare att hitta inlägg i deras smak? Och för den saken tycker jag det är en god idé.
Äh, det är ju jätteenkelt! Det man inte gillar ger man fan i att läsa helt enkelt! Det är väl självklart att varje enskilds sätt att skriva inte passar alla människor. Liksom att varje enskilt ämne inte heller kan passa alla. Börjar man läsa och märker att det inte var bra så är det ju bara att sluta läsa, tycker man att det är något extra viktigt så kan man ju skicka mail eller nåt till just den skribenten och tala om vad man tyckte var fel/dåligt eller vad det nu kan vara. Kommer det in 20 st mail om samma sak så kan ju skribenten fundera på om det kanske är något som man kanske ska ändra på, något som man inte tänkt på själv?
Patetiska gnällare och gnällerskor, av alla sorter, samt proffessionella självömkerskor, professionella manshaterskor, dvs. smygkommunister med sina falska feministiska (”genusvetenskapliga”) offerkoftor kommer nu och då att trilla in och gnälla alldeles oavsett vad/hur jag/du/vi jämställdister gör, säger eller skriver.
I vissa fall kan gnällspiken ha en poäng. I många fall är det bara gnäll för att få uppmärksamhet, för att obstruera och avleda.
I vilket fall som helst är det nog bra att klargöra, då och då, som Ninni nu gör att människor är olika, att alla individer är unika, och att detta är gott. Vi kompletterar varandra, och att detta är en styrka.
Själv har jag nu skrivit två inlägg om kvinnor i amerikanska militären. Jag är helt på det klara med att det är ett ämne som långt ifrån intresserar alla. Dock har det blivit livlig diskussion, låt vara mellan relativt få personer, så det känns ändå som att inläggen var motiverade.
Det känns som en stor styrka att kunna dela bloggandet mellan flera skribenter, och just kunna attackera olika infallsvinklar, var och en efter sitt eget kall.
Det tar timmar att skriva en hyfsat underbyggd artikel, alla timmar av förberedande research ej inräknat. Att läsa den är gratis, och tar inte mycket tid, men för den som vill kolla upp påståenden och gräva sig djupare, skall det finnas stöd, tycker jag. Men den formen hämmar också, och om jag tråkar ut vissa, får jag leva med det.
Jag är stolt över den substans vi lyckats leverera här, men tycker också att det är toppen att vi också får med andra dimensioner.
Ninnis liknelse ”En skål med blandat godis” tycker jag är väldigt bra! Fortsätt så här! Genusdebatten har högt i tak, i motsats till vad feministerna brukar ha. I övrigt så håller jag med ovanstående.
Ninni, ni gör ett mycket bra jobb!
För min del är det faktiskt dina inlägg jag läser mest noggrannt, dina tankar stämmer väl överens med mina egna.
Tack för att ni försöker driva detta vidare.
Känner igen mig så väl, bland mina egna två härliga barn, en tonårskille och en tonårstjej som varken är offer eller förtryckare någon av dem. Samma sak gäller deras kompisar och mina elever. De är alla värda att få växa upp utan glasögon som vill tvinga på dem att se allt i svart-vitt.