Bill Cosbys advokat, om personligt ansvar och rättsskydd
avatar

Anklagelserna mot Bill Cosby har ju pågått ett tag, och nu har Cosby skaffat sig en advokat. Hon heter Monique Pressley och intervjuas här av Huffpost Live:

The Court of Public Opinion

The Court of Public Opinion

Intervjun är intressant och på hela taget väl genomförd. I kommentarerna till videon kan man förstås se lite olika uppfattningar. Jag tänkte nämna några saker som jag själv fastnade för. Diskussionen rör sig främst kring frågor om rätten till ”due process”, det personliga ansvaret, och i viss mån om falska anklagelser, och/eller på vilka grunder man kan dra slutsatsen att man blivit kränkt.

Om rättsprocessen

Pressleys grundtes är att det är fel och oansvarigt att vänta 40 år med att föra fram brottsanklagelser, när fallet inte längre kan prövas i domstol, och den anklagade därmed (sannolikt) inte kan bevisa sin oskuld.

If a woman believes that she’s drugged, and then the next day doesn’t go to check herself out, to get a tox report, to figure out if she was drugged; if a woman believes that she was raped, and doesn’t go to the hospital, even if she’s not willing to go to a police station, and doesn’t get her body checked out, then … then we never know the truth of the matter.

And when a woman says ”I was drugged, and I think something may have happened to me, but I’m not sure, like I’m not even sure that I was penetrated, and I’m not even sure that anything happened”, then there has to be an understanding first, that’s a case that will never go forward in a criminal court – for good reason, for good reason, Mr Hill!

When you’re talking about someone’s liberty interest in a criminal context, or when you’re transferring a criminal accusation to a civil context, which still has obviously damning effects on the person’s career, on the person’s reputation …, then there’s a reason why there has to be proof.

Om falska anklagelser (09:40)

Programvärden tar upp statistik om att, enligt FBI, endast 2% av anklagelserna om våldtäkt är falska. Pressley argumenterar att de studierna inte tar hänsyn till de speciella fall som råder här: en rik, känd man.

You’d have to start asking things like: How many people of influence and means have been the victims of extortion attempts? How many women, and men, have been willing to offer up their bodies on a casting couch, have been willing to exchange sex for favors, have had remorse after doing so, and then accused someone who they believed they could get monetary gain out of, and offered to sell a story?

Det stämmer förstås. Studierna tittade inte på dessa fall. Men det är dessutom så att de studier som nämner siffror som 2 %, tittar på fall där åtal har väckts, och där det bevisats i domstol att anklagelsen var falsk. I fallet Cosby, som advokaten påpekar, är det bara två fall som ens har gått till förhandling, som sedan inte ledde till åtal eftersom det saknades bevis.

Det finns andra studier, t.ex. Kanin, där man under 9 år mätte hur stor andel av polisanmälningar om våldtäkt i ett speciellt polisdistrikt var falska, i meningen att anmälaren i samband med polisutredningen erkände att de ljugit. Där fann man att 41 % av anklagelserna var falska. Inte heller denna studie handlade om anklagelser mot personer som Bill Cosby.

Om personligt ansvar (ca 31 min och 38 min)

Pressley utvecklar sedan vad skillnaden är mellan att beskriva något i en intervju och att säga samma sak i ett vittnesmål i domstol, är att i det senare fallet kommer det att finnas en advokat som bemöter berättelsen och ställer motfrågor.

Rent allmänt är Pressley kanske lite kontroversiell i sitt insisterande att kvinnor har ett ansvar för hur de beter sig, och ett ansvar att rapportera brott som de utsatts för. Programvärden pressar henne om ”victim blaming”.

What I’m saying is that women have a responsibility. We have a responsibility for our bodies, we have responsibility for our decisions, we have responsibility for how we conduct ourselves.

I frågan om kvinnors ansvar, tycker jag att man skulle kunna förenkla diskussionen, genom att helt enkelt säga: om en man förväntas ha ett personligt ansvar i motsvarande situation, så bör vi förvänta oss samma sak av en kvinna. Om inte, bör vi förklara tydligt varför vi inte vill att män och kvinnor skall behandlas som jämställda varelser.

Tidigare i intervjun rörde sig diskussionen om vad man får och inte får säga. Pressley upprepar flera gånger att man får säga precis vad man vill. Det som möjligen kan passera obemärkt är att hon också säger att man möjligen kan drabbas av juridiska konsekvenser för det man sagt. Hon säger alltså inte att det är riskfritt att offentligt och utan bevis anklaga andra för kriminella handlingar. Även detta är en viktig rågång som kanske borde diskuteras mer.

Det man skulle kunna diskutera vidare är varför folk är så ovilliga att acceptera att det finns en juridisk process för att hantera brottsanklagelser, och att vi inte utan vidare bör ersätta den med häxprocesser i media. Vi kan nog var och en föreställa oss hur det skulle kännas att bli halstrade i media utan möjlighet att själva få presentera ett rimligt försvar.

Kommentarer

Bill Cosbys advokat, om personligt ansvar och rättsskydd — 22 kommentarer

  1. Ja det här är sannerligen minerat område .Kanins studie verkar välgjord .Man har följt en medelstor stad och tagit upp samtliga fall under en 9-årsperiod och kommit fram till siffran 41% .
    Där nämns också att alltifrån 0.25% till
    siffror på över 80% falska anklagelser förekommer i olika studier . Egentligen fullständigt orimlig spridning.Något är mycket korrumperat i de här frågorna

    En skadeskjuten Cosby blir nog en magnet för de som vill hänga på . Oavsett hans ev. skuld .

    Adv. Per Samuelsson tar upp en intressant fråga . Den att kvinnor i mycket högre grad blir trodda . Är kanske en anledning till att även mycket gamla fall dras upp .
    Ord mot ord ; där har kvinnan överläge.
    Här en replik på prof. Madeleine Leijonhufvud , som hävdar motsatsen , kvinnor blir inte trodda.
    Samuelsson har mycket väl underbyggda argument , han har suttit med i rättssalarna !
    Mkt läsvärt:
    http://www.svd.se/domstolar-tror-framst-pa-kvinnor

  2. Att andelen falska anmälningar skulle vara hög är inte alls orimligt. Hur kommer de sig att alla dessa studier kommer fram till 20-60-80% falska? Om det bara var en studie kunde man ju vifta bort det, men flera? Den tydligaste studien va ju den gjord av amerikanska militären. De frågade kvinnorna rakt ut ifall de hade ljugit o anklagat falskt, 20% svarade ja anonymt. Sedan använde man dessa 20% för att studera ut mönster, men dessa mönster frågade man de andra kvinnorna som passade in, o poof, så va andelen falska anmälningar över 60%.

  3. @Ulf T:
    Tack för den förbluffande artikeln Du länkade till. Bokmärkt .
    Det är mycket som är dolt för oss i.o.m den feministiska ”hegemonin” från 60-tal och framåt .

    Kommer osökt att tänka på att i fängelserna i dag finns inte heller nå’t förbarmande för hustrumisshandlare eller för brott mot barn ,
    En hederskodex som går som en tråd från bilderna i artikeln till nutid . Mäns hederskod , giltig under långa tider , kanske alla tider ? .

    P Samuelsons artikel är ju ett debattinlägg , spetsat med retorik .Gillar honom ändå . En av få som står upp . Hans karriär har ju fått sig törnar p.g.a engagemanget för oss män. Uppfattar att han blev bortpetad som expertkommentator i Svt bl.a .

  4. Andelen falska anmälningar kan variera kraftigt p.g.a. sådana fenomen som kvinnan i Norrköping som mer eller mindre dagligen sprang hos polisen och anmälde en våldtäkt. En sådan kvinna i kommunen och falskanmälningarna är snabbt uppe i 80 %. Gissningsvis är andelen klart lägre i frånvaro av dessa uppmärksamhetstörstande karaktärer.

  5. @Rick:

    Kanin gav iofs några exempel på de fall där personer hade ändrat sig:

    A married 30-year-old female reported that she had been raped in her apartment complex. During the polygraph examination, she admitted that she was a willing partner. She reported that she had been raped because her partner did not stop before ejaculation, as he had agreed, and she was afraid she was pregnant. Her husband is overseas.

     

    A divorced female, 25 years of age, whose parents have custody of her 4-year-old child. She lost custody at the time of her divorce when she was declared an unfit mother. She was out with a male friend and got into a fight. He blackened her eye and cut her lip. She claimed she was raped and beaten by him so that she could explain her injuries. She did not want to admit she was in a drunken brawl, as this admission would have jeopardized her upcoming custody hearing.

     

    A 16-year-old complainant, her girlfriend, and two male companions were having a drinking party at her home. She openly invited one of the males, a easual friend, to have sex with her. Later in the evening, two other male acquaintances dropped in and, in the presence of all, her sex partner ”bragged” that he had just had sex with her. She quickly ran out to another girlfriend’s house and told her she had been raped. Soon, her mother was called and the police were notified. Two days later, when confronted with the contradictory stories of her companions, she admitted that she had not been raped. Her charge of rape was primarily motivated by an urgent desire to defuse what surely would be public information among her friends at sehool the next day, her promiscuity.

     

    An 18-year-oid woman was having sex with a boarder in her mother’s house for a period of 3 months. When the mother learned of her behavior frorn other boarders, the rnother ordered the man to leave. The complainant learned that her Iover was packing and she weht to his room and told hirn she would be ready to leave with hirn in an hour. He responded with ”who the hell wants you.” She briefly argued with him and then proceeded to the police station to report that he had raped her. She admitted the false charge during the polygraph examination.

    A 17-year-old female came to headquarters and said that she had been raped by a house parent in the group home in which she lived. A female house parent accornpanied her to the station and told the police she did not believe that a rape had occurred. The complainant failed the polygraph examination and then admitted that she liked the house parent, and when he refused her advances, she reported the rape to ”get even with him.”

    A 16-year-old reported she was raped, and her boyfriend was charged. She later admitted that she was ”mad at him” because he was seeing another girl, and she ”wanted to get him into trouble.”

     

    An unmarried female, age 17, abruptly left her girlfriends in the park one afternoon allegedly to go riding with a young man, a stranger she met earlier that morning who wanted her to smoke marijuana with him. Later that day, she told her friends she was raped by this man. Her friends reported the incident to the police, and the alleged victim went along with the rape charge because ”I didn’t want them to know that I lied to them.” She explained that she manufactured this story because she wanted the attention.

  6. @Ulf T:

    De där fallen återspeglar vissa beteenden som dessvärre knappast är helt ovanliga i Sverige heller. Det verkar som om det gick att se några mönster, som t.ex. ett patologiskt behov av uppmärksamhet eller missbruk av begreppet våldtäkt för att ta hämnd för att ha blivit lämnad.

  7. Vad många fall där de misslyckats i lögndetektor…

    Hur kommer det sig egentligen att vi inte använder lögndetektor i Sverige? Anses det för osäkert?

  8. Men om kvinnorna ville ha pengar skulle de väl inte ha väntat så här länge? Nu blir det ju som sagt väldigt svårt att bevisa något överhuvudtaget.

    Så antingen ljuger de alla eller också var de så pass unga och oerfarna att de inte kom sig för att anmäla då. De skämdes kanske mycket, kvinnor som varit med om liknande brukar oftast ta på sig skulden.

  9. @Alith: Lögndetektorer är total bullshit, de är helt opolitbara. Att de ens används för att bevisa saker är en skam för mänskligheten. Däremot, kan de användas för att pressa någon till att erkänna, men att använda en uträkning är bogus.

  10. @jenny: Eller så skäms de nu när andra sagt att de blivit utsatta, dvs, de vill inte vara någon som haft sex med honom, en våldtäktsman enligt andra kvinnor, frivilligt. Poof, blir det en våldtäkt.

    En artikel på avfm om corby o fallet där han ’erkände’ att han drogade en kvinna.
    http://www.avoiceformen.com/mens-rights/cosby-deposition-shows-he-loves-women-and-women-love-him%E2%94%80and-the-liberal-media-hates-it/

    Som vanligt med alla dessa ’våltagna’ kvinnor har de inget problem med att träffa sin våldtäktsman efteråt.

  11. @Alith:
    Jag säger som Pether, lögndetektor är bullshit. Finns för mycket som kan inverka på avläsningar, inte minst faktumet att ett lögndetektortest i sig själv utgör en stressfaktor som orsaka falska positiva osv osv.
    Vad som är intressant däremot är att (återgivet av Warren Farrel i The Myth of Male Power):

    When the U.S. Air Force investigated 556 cases of alleged rape, 27 percent of the women eventually admitted that they had lied (either just before they took a lie-detector test or after they failed it). Because other cases were less certain, the air force asked three independent reviewers to review these cases. They used twenty-five criteria that were common to the women who had acknowledged they lied. If all three reviewers agreed that the rape allegation was false, it as ranked as false. (There were no convictions of these women—it was just a study.) Their conclusion? A total of 60 percent of the original rape allegations were false.

    Man kan givetvis diskutera och ha synpunkter på slutsatsen att 60 procent av de ursprungliga anmälningarna var falska, men … enligt studien var alltså minst var fjärde våldtäktsanklagelse villkorligen falsk eftersom kvinnorna själva erkände att den var falsk. Så att det var en falsk anmälan baserade sig i de fallen inte på lögndetektortestet i sig självt, det var bara en faktor i själva erkännandet.

  12. @jenny: ”Så antingen ljuger de alla eller också var de så pass unga och oerfarna att de inte kom sig för att anmäla då. De skämdes kanske mycket, kvinnor som varit med om liknande brukar oftast ta på sig skulden.”

    Men att så många vita kvinnor skulle skämmas så mycket att ingen av dom anmälde en svart våldtäktsman i USA under -60 och -70-talen..? Det låter minst lika orimligt det.

  13. @jenny:

    Så antingen ljuger de alla eller också var de så pass unga och oerfarna att de inte kom sig för att anmäla då. De skämdes kanske mycket, kvinnor som varit med om liknande brukar oftast ta på sig skulden.

    Jo… men sådana förklaringar är nog än mer träffande när det gäller män som utsatts för sexuellt tvång, men det tycks liksom inte räknas; ingen intresserar sig för deras upprättelse ändå.

  14. Ett problem med anmälningar av gamla händelser är att minnet inte är statiskt, det är alltså fullt möjligt för någon som t.ex. haft sex med en kändis t.ex. för att bättra på sin status eller chans till ett jobb, att sedan gradvis intala sig själv att det egentligen var våldtäkt för att bättra på sin självbild, via olika former av rationaliserande, och inte ett cyniskt utnyttjande av sitt sexuella kapital. Ungefär på samma sätt som människor med behov av att se sig själva som vinnare gärna omvandlar förluster till ”någon annans fel” eller ”inte förluster egentligen”.

    I ett sådant läge så hjälper det inte heller så mycket att man kan bekräfta detaljer om att någon befunnit sig på en viss plats eller träffat personen eftersom sådana delar av historien kommer att vara samma både i det korrekta minnet och det omarbetade.
    Motsvarande problem finns även när det gäller verkliga offer om det dröjer för länge mellan händelsen och vittnesmålet, de kan då bearbeta bort detaljer som gör det svårare att få en fällande dom.

    Om man vill förbättra rättssäkerheten i sådana här fall så borde den första och absolut viktigaste förändringen vara att första förhöret alltid utan undantag ska filmas och så snabbt som möjligt efter brottet. Det första förhöret måste också ges ett juridiskt värde istället för att det bara är det i rätten som sedan har betydelse. Detsamma ska givetvis också gälla alla vittnen som man hör i utredningen.

  15. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
    Det är nog riktigt att lögndetektortest i sig inte ger några säkra resultat och i de flesta fall är svårtolkade, men frågan är kanske om det skiljer sig från andra förhörsmetoder. Det ÄR svårare att ljuga under stress och när delar av historien ifrågasätts, så vitt jag vet så ingår därför sådana moment i förhörsmetoderna. I ett lögndetektortest så får man en feedback på graden av stress som personen utsätts för och det är kanske inte i första hand det instrumentella utslaget som avslöjar en lögn utan möjligheten att ställa följdfrågor kring de som orsakar stress eller ställa kritiska frågor vid en hög stressnivå.

  16. Jag tror inte att man helt ska bortse från möjligheten att Cosby faktiskt har drogat kvinnorna och haft sex med dem, men det kan också varit så att de även vid det tillfället var ganska medvetna om att de fick droger och att det antagligen skulle leda till sex även om det inte var uttalat. Vi den tiden och i de kretsarna så betraktades droger snarare som en sorts frigörelse.

  17. Ännu ett fall där en högstatusman falskanklagas och råkar illa ut:

    ”Josef hade förts ner till Egypten, där Potifar, hovman hos farao och befälhavare för livgardet, en egypter, köpte honom av ismaeliterna, som hade fört honom dit. Herren var med Josef och allting lyckades för honom. Han fick göra tjänst hemma hos sin egyptiske husbonde, som såg att Herren var med Josef och lät honom lyckas i allt han företog sig. Josef vann hans välvilja och blev hans personlige tjänare. Egyptern gav honom ansvaret för sitt hus och lämnade allt han ägde i Josefs vård. Från den stund han gett honom ansvaret för sitt hus och för allt han ägde välsignade Herren egypterns hus för Josefs skull. Herrens välsignelse vilade över allt han ägde, både hans hem och hans ägor. Han överlät allt han ägde i Josefs vård, och med honom i sin tjänst behövde han inte bekymra sig om annat än maten han skulle äta.

    Josef var välväxt och vacker. Efter en tid började husbondens hustru kasta sina blickar på honom. ”Ligg med mig”, sade hon. Men Josef avvisade henne och sade: ”Min husbonde har lämnat alla bekymmer i huset åt mig och anförtrott allt han äger i min vård. Här i huset har han inte mer att säga till om än jag, han nekar mig ingenting – utom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag då kunna handla så illa och synda mot Gud?” Och fast hon dag ut och dag in försökte övertala honom, lyssnade han inte på henne och ville inte ligga med henne och vara henne nära.

    En dag kom han som vanligt in i huset för att sköta sitt arbete, och ingen av husets folk var inne. Då högg hon tag i hans mantel och sade: ”Ligg med mig!” Men han lämnade manteln i hennes hand och sprang sin väg. När hon såg att han lämnade manteln och flydde ropade hon på husets folk och sade till dem: ”Se bara, han har tagit hit en hebré som vill roa sig på vår bekostnad. Han kom och ville ligga med mig. Men jag skrek så högt jag kunde, och när han hörde hur jag ropade och skrek lämnade han kvar sin mantel och sprang sin väg.”

    Hon lät sedan hans mantel ligga kvar tills hans husbonde kom hem. Då upprepade hon sin berättelse för honom: ”Den hebreiske slaven som du har tagit hit, han kom in till mig och ville roa sig. Men jag ropade och skrek, och då lämnade han kvar sin mantel och flydde.” När husbonden hörde sin hustru berätta om hur hans slav hade burit sig åt mot henne fylldes han av vrede. Husbonden lät gripa honom och sätta honom i det fängelse där kungens fångar hölls inspärrade.”

    (Ur 1 Mos. 39:1-20).

  18. @Ulf T:

    Ja fast nu var det ju inte våldtagna män vi diskuterade. Men vem vet, han kanske drogade ner män också och de kanske skäms några promille mer så det dröjer kanske tjugo år till innan de vågar träda fram.

  19. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
    Jag visste inte så mycket om lögndetektorer. Google verkar hålla med er.

    Däremot tyckte jag att det var lite intressant att det verkade fungera bättre på personer från vissa kulturer och sämre på personer från andra. (Enligt Wikipedia)

  20. @Alith:
    Det torde ju stämma. Själva idén bakom en lögndetektor är ju att själva ljugandet är stressande för den som utfrågas, och därför ger upphov till mätbara reaktioner. Men det finns ju de som ljuger vanemässigt utan några som helst skrupler, och de torde då kunna sitta och häva ur sig precis vad som helst utan att det ger upphov till några utslag. Det är främst ärliga människor som faktiskt upplever det som besvärande att ljuga som då åker dit på lögndetektortest. Sen är synen på ljugande olika i olika kulturer. Jag vet inte om det är sant eller inte, men jag hörde/såg någonstans för många år sedan att man t.ex. har en helt annan syn på ljugandet i många afrikanska kulturer, vilket då bland annat tar sig uttryck i att de aldrig erkänner ett fel, och att även sådana som tagits på bar gärning när de begått ett brått blåljuger ihop de mest otroligt osannolika historier för att rentvå sig. Det skulle alltså vara kulturellt betingat, för ett erkännande av brottet är mycket skamligare än brottet i sig självt. Som sagt, jag vet inte hur sant det är, men det verkar ju logiskt att synen på lögn skiljer sig mellan olika kulturer (precis som mellan olika individer) och att det skulle inverka på lögndetektorstest.
    Och som sagt vad, om man till exempel förhör en person om mordet på hans affärspartner och får reaktioner, så kan det ju mycket väl vara så att det kommer sig av andra underliggande konflikter som personen hade med den mördade, och saker som han inte vill ska upp i ljuset om de, det behöver inte nödvändigtvis vara relaterat till mordet.
    Ett litet tankeexperiment man kan göra är ju att fråga sig vad skulle hända om en vuxen var kopplad (omärkligt utan att vara medveten om det) till en lögndetektor när han/hon säger till ett barn att det skall vara snällt för annars kommer kanske inte jultomten. Skulle det registreras som en lögn? Jag vågar ganska tvärsäkert påstå att nej, det skulle det inte.