Nyligen skrev jag en hel del i kommentarsfältet på Ninnis inlägg ”Cissi Wallin diskuterar jämställdism: Del 2 – Projicering”. Anledningen till detta var att där fanns en hel del välskriven feministisk kritik från Petra och jag blir alltid mer produktiv när jag har något att utgå från. Nåväl ganska snabbt utkristalliserade sig ett huvudämne. Inledningen till detta var referenser till forskning på könsskillnader i omdömen beroende på om det är manliga eller kvinnliga namn som bedöms. Denna forskning påstås visa strukturer till nackdel för kvinnor.
Antagandet om namns neutralitet visar sig dock i sig vara felaktigt. Ett examensarbete i Norge av Iselin Farstad och Silje Kvalbein visar hur kvinnligt namn från gymnasielärare fick bättre omdöme än manligt, hur högstatusnamn fick bättre omdöme än lågstatusnamn hur dyslexi gav fördelar för lågstatusnamn men nackdelar för högstatusnamn och slutligen hur mångkulturellt namn gav fördelar. Alltså raka motsatsen till vad genusforskare brukar säga…. men helt i linje med hur lärare som tror på genusforskare kan tänkas agera för att uppväga upplevda orättvisor.
Vilket leder oss till diskussionens själva huvudämne: Stereotyper och Fördomar
Det finns sedan länge ett utbrett antagande att Stereotyper och generaliseringar är dåliga och bör undvikas. Så här summerade forskartrion Lee J. Jussim, Clark R. McCauley, och Yueh-Ting Lee det 1995 i antologin ”Stereotype Accuracy: Appreciating group differences” .
Research on any type of accuracy in soc
ial perception was all but unthinkable until the 1980s. Theoretically, social psychology has been and continues to be dominated by a focus on social cognition that emphasizes error and bias; research finding evidence of accuracy runs against the theoretical zeitgeist.
Eftersom jag skrivit flera inlägg om fenomenet stereotypfördömande så blir jag inte det minsta förvånad när jag ser kommentarer av denna sort (däremot skapas behovet av inlägg som ger generellt gångbara svar.
Jag tror vi bemöter varandra bättre om vi inte har så mycket stereotyper i huvudet. Det kan säkert finnas belägg för dina teorier och visst är det intressant, men jag undrar om ändå om sådana teorier skadar mer än de gör nytta.
Först och främst finns här en falsk kausalitet. Man kan såklart både undra saker och ha vilken åsikt man vill ha i en viss fråga men att undra någonting är i sig inte belägg för att ha en åsikt. I bästa fall är en undran en hänvisning till oklarhet i en viss fråga. I enlighet med generositetsprincipen är det den tolkningen jag väljer att utgå från i mitt inlägg. Därför gör jag här en presentation som kan ge svar på denna undran. Ämnet togs upp av företagsekonomen Jan Tullberg i Statsvetenskaplig tidskrift 2010/1: Stereotypfördömandet – En fördom om fördomar? Här citerar jag utvalda delar från artikeln.
En vanlig uppfattning är att personer som använder stereotyper gör den kategoriska bedömningen att alla individer i den gruppen har speciella egenskaper i stor utsträckning. Därefter ser personen bara sådant som bekräftar denna tes.
Här reagerar jag omedelbart på beskrivningen att det är en ”vanlig uppfattning” att personer som använder ”stereotyper” skulle vara mer kategoriska. Stereotyper är ju just vanliga uppfattningar så varför skulle ”den vanliga uppfattningen” anses mer rättvisande?
Den moraliskt instruerande uppmaningen ”man skall inte generalisera” bygger på uppfattningen att stereotypa bedömningar blockerar och förvränger observationer av verkligheten.
Vad som ofta missas är att även den ”uppfattningen” måste följa samma regler. Om de på allvar tror att stereotyper är missvisande, hur kan de då ta sitt eget (stereotypa) antagande på allvar? Det går inte alls ihop. Och när man tittar på den empiriska forskningen blir det ännu värre. Här kommer ett exempel som tydligt visar stereotypfördomande i sig – kan bygga på mycket värre fördömar.
McCauley & Stitt – Stereotypen av tyskar: Vetenskapliga men inte njutningslystna?
Tyskar beskrevs av amerikanska studenter vid Princeton som ”vetenskapliga” (scientific minded), men däremot inte som ”njutningslystna” (pleasure loving).
Det här är typiska nationella stereotyper och kan tyckas bekräfta att de amerikanska studenterna hade fördomar om tyskar men vad betyder det rent konkret att de ansåg tyskar var vetenskapliga inte njutningslystna.. MacCauley & Stitt (1978) gjorde en uppföljning som inledningsvis verkade ha fått mycket märkliga svar.
I genomsnitt bedömdes 73 procent av tyskarna som njutningslystna,
men endast 43 procent ansågs vara vetenskapliga.
Inte nog med att de ”fördomsfulla” Princeton-studenterna inte ansåg att alla tyskar var vetenskapliga. De ansåg inte ens hälften var det. Däremot ansåg de långt över hälften av tyskarna var nöjeslystna vilket inte alls stämde med stereotypen av tyskar. Att så här många tyskar ansågs njutningslystna och mycket färre vetenskapliga stämde ju inte alls med de fördomar som stereotyper ansågs skapa. Hur kom det sig? Svaret visade sig vara att studenterna inte var så korkade att de trodde de bedömde utifrån 100%. Studenterna var smarta nog att kompensera för representativt urval redan innan forskarna själva gjorde det.
När materialet studerades närmare klarnade dock den motsägelsefulla bilden. Det visade sig att den genomsnittliga andelen nöjeslystna för alla nationella grupper skattades till 82 procent, medan den vetenskapliga andelen blev 33 procent
Eller på enkel svenska, studenterna bedömde tyskar i enlighet med stereotypen men inte mer överdrivet än att de ansåg tyskar var 10% mer vetenskapliga och 9% mindre nöjeslystna än folk i allmänhet. Så här i efterhand kan vi konstatera att studenternas stereotyper om tyskar var långt svagare än forskarnas egna fördomar om studenternas oförmåga att hantera dem.
Detta är en falsifiering av grundbulten i stereotypfördömandet; det automatiska felslutet finns inte. Resultatet borde inte förvåna. Varför skulle människor vara så dumma att de inte kan tänka i medelvärden, utan med nödvändighet i kategoriska skillnader?
Det är helt enkelt fördomsfullt att ta för givet stereotyper är fördomsfulla.
Man bör fråga sig hur det kommer sig att de kritiker som hävdar att de tror människors stereotypa uppfattningar är fördomsfulla inte har några som helst problem med den egna stereotypa uppfattningen om andra människors fördomsfullhet? Varför tar de för givet de själva är mer korrekta? Det är ett solklart fall av intellektuell ohederlighet att basera en teori om fördomars felaktighet – på sin egen fördom om andra människors felaktighet. Det hela påminner om fenomenet när postmodernister säger vi inget kan veta för världen är så komplex. Så här lyder det korrekta svaret:
– Och hur kan du (postmodernist) veta det samtidigt som du hävdar dig tro man inget kan veta om världen?
Jag har avsiktligt skrivit detta inlägg så allmängiltigt och generellt som möjligt. Samtliga saker jag påpekat här gäller dock i ännu högre grad genusfrågor och liknande. Som Docent Jan Tullberg påpekade i artikeln:
Denna dominans för en fundamentalt kritisk syn på stereotyper är än mer accentuerad i andra discipliner än socialpsykologi. Den påverkar också massmedia och ses där som ”vetenskapens nuvarande ståndpunkt”.
Det är alltså i högsta grad motiverat och relevant för genusdebatten att inte bara bemöta fördömandet av könsstereotyper utan även påpeka att stereotypfödömandet i allmänhet inte alls har det vetenskapliga stöd som anhängare mer självsäker yta brukar ge intryck av.
På tal om ingenting. Det skulle uppskattas om några fler av er läsare vill vara lite mer noga med att markera när ni ser saker ni gillar med ”likes/tummar upp” och ”betygssättning” . Det finns en tendens att folk är mycket mycket mer noga att tumma ner dåliga saker än att tumma upp bra saker och det skapar en rätt jobbig situation för oss skribenter.
Mycket välskrivet!
Det som möjligen kan vara stereotyp/försumsfullhets-kritikernas argument är att VISSA människor går från ”denna grupp har i större utsträckning denna egenskap” till ”alla i denna grupp har denna egenskap fullt ut”, vilket förstås är fel, och att alla andra för DERAS skull (i nästa led den omnämnda gruppens) ska undvika generaliseringar. Ett tveksamt argument… Om de ”vissa” nu ser att andra förnekar egenskapens större (tolkat som fulla) relevans hos gruppen, är ju risken att de undrar varför de ”andra” ljuger… och blir ännu mer övertygade. Slutligen avskyr jag lögner och halvsanningar för ”det godas skull”… hur vet man hur gott resultatet blir? Och vem avgör vad som är ”gott”, innan verkligheten ”friseras”?
Intressant ämne. Och bra infallsvinkel.
Ang det sista: Jag har inte använt tumme upp eller ner i större utsträckning, inte heller stjärnsystemet. Men jag har använt det istället för svara ett par gånger, och märkt att det inte alltid fungerar. Det går inte att trycka på varken stjärnor eller tummar – eller vissa tummar kan man trycka på men inte andra. Om det är min dator som krånglar eller andras vet jag inte, men det kan ju vara värt att undersöka.
Jag ser inga stjärnor eller tummar på detta inlägg eller på kommentarerna…
”Det skulle uppskattas om några fler av er läsare vill vara lite mer noga med att markera när ni ser saker ni gillar med ”likes/tummar upp” och ”betygssättning””…Naturligtvis…sjælv har jag ej uppmærksammat funktionen. Kommer forsettningsvis anvænda mig av funktonen artikelbetygsættning.Samtidigt. jag læser bla GD just pga av alla dessa mycket intressanta artiklar och vælskrivande ff , utan undantag.
.
Per Hagman.
.
@J.G:
De är tillbaka nu, tror det var nån uppdatering som skedde och så hade man otur med tajmingen helt enkelt
.
”… bemöta fördömandet av könsstereotyper…”
.
Jupp…jag vet att mina førdomar om feminister ær sanna.
.
.
Erik…hur vill du beskriva begreppet ” førutfattad ”?
.
Per Hagman.
.
Intressant och bra skrivet.
@Per Hagman:
Det skulle jag beskriva som påverkan från tidigare erfarenheter. Ett mer neutralt sätt att formulera saken skulle vara att människor lär sig från sina misstag och därför inte går in i varje situation förutsättningslöst.
Jag blir påmind om att jag har Daniel Kahnemans Tänka snabbt och långsamt i bokhyllan, men kom av mig i läsningen.
Möjligen var det lite pga det som nämns i SvDs recension (min fetstil):
”Fördumsfulla” människor har oftare rätt än ”fördomsfria” människor. Sistnämnda grupp är ofta medveten om att så är fallet och döljer därför sina ”fördomsfulla” val och försöker påverka andra mer än sig själva.
@Erik
Bra inlägg bortsett från detta gnäll:
Välkommen till verkligheten Erik, en kall och krass verklighet som tydligt visar att t.ex. inlägget
Håll käft gubbjävel!
Fick hela 32 röster Excellent samtidigt som inlägget
Genusdebattens riktlinjer av 32 röster bara fick omdömet Excellent i två av fallen och hela Awful i inte mindre än 26 fall.
Du skriver ”Det finns en tendens att folk är mycket mycket mer noga att tumma ner dåliga saker än att tumma upp bra saker och det skapar en rätt jobbig situation för oss skribenter.” Ja Erik, så fungerar det i verkliga livet, vi människor är nog överlag dåliga på att ge positiva omdömen och har lätt för att kritisera men det gäller inte bara för er skribenter det gäller för oss som kommenterar också m.a.o. det gäller för alla!
För att lösa problemet så kan ju ni som har kontrollen över bloggen helt enkelt ta bort möjligheten till Rating och Tumme Upp/Ned om ni så önskar, det gjorde en annan mycket känd och numera nedlagd blogg när han insåg att jag som var kritisk till mycket av vad vad han skrev där och fick kanske för många tummar upp av andra kommentatorer. Alltså när inte det ”önskade” resultatet infann sig så var det lämpligare att helt enkelt ta bort möjligheten.
”Det är helt enkelt fördomsfullt att ta för givet stereotyper är fördomsfulla”
Där satt den.
@Erik: Mmmm. med andra ord ..så blir en førutfattad mening ett sætt att orientera sig… starkt sannolikt / førutsægbart , vad som kan komma eller att ske .
Ex Du vet / kan førmoda, att går du in genom just den dørren så kommer du hamna i Tigerburen o sannolikt bli attakerad /dødad / uppspist.
.
Per Hagman.
.
@barfota: Barfota du skriver…
”…dåliga på att ge positiva omdömen och har lätt för att kritisera…”
.
Barfota…du har missuppfattat begreppet , kritisera.
Kritisera betyder ej eg att avge negativa omdømen.
Kritisera betyder att ..analysera.
Att ge enbart negativa tillbakameldingar er att…Klandra.
Att ange något som Kritikverdigt innebær att det finns anledning till att nærmare analysera…ej att det er , Klandervært.
.
Per Hagman.
.
@barfota:
”För att lösa problemet så kan ju ni som har kontrollen över bloggen helt enkelt ta bort möjligheten till Rating och Tumme Upp/Ned om ni så önskar”
Att ta bort bägge löser ingenting eftersom man då får ”word”-typen av inlägg istället men det kanske skulle vara bättre om det enbart fanns möjligheten att tumma upp men inte ner…
@Per Hagman:
Jo du har helt rätt, med ”kritisera” menar jag både att kritisera och ge ”dåligt omdöme” med hjälp av tumme Upp/Ned.
@Erik:
Jag tycker det verkar vara en bra lösning att helt enkelt ta bort möjligheten att ”tumma ned” eftersom det verkar missbrukas av en hel del.
@Per Hagman:
Precis! Vilket också är en förutsättning för mänsklig utveckling. Om människan skulle tvingas börja om från början hela tiden skulle allting gå mycket mycket långsammare.
Anledningen Kina idag så snabbt utvecklas är just att de vet vad som hände när vi gjorde det. De gör på 30 år vad vi gjorde på 300 år men det betyder givetvis inte att kineserna är bättre än oss. Det betyder i själva verket enbart att vi har plogat vägen åt dem redan. Deras förutfattade meningar är nyckeln till framgången.
Jag är ganska road av metadebatten kring tumme upp/ner samt rating. Första gången jag ens fattade att det fanns tumme upp/ner var när Mariel avslutade ett meningsutbyte oss emellan med, ej exakt återgivet, ”Du har fått många ’gilla’ och jag har fått många ’ogilla'”
Först förstod jag inte ens vad hon menade, men så småningom slog det mig att hon refererade till att det gick att betygsätta kommentarer och inlägg. Jag var då tvungen att läsa igenom alla inlägg igen och se vilken ”tumme” de hade fått. Eftersom jag inte har, och avser att aldrig skaffa, facebook, så kanske min okunskap är förståelig.
Barfotas inlägg här ovan fick mig att inse att det finns ytterligare sätt att kommentera, det går alltså att betygssätta inlägg. Rent psykologiskt tror jag att en femgradig skala är sämre än tumme upp/ner eftersom de flesta kommer att gravitera till ytterligheterna, men så fungerar människor.
Att Dolfs inlägg, som jag själv skulle gett en 3-a eller 2-a, fick massvis med höga betyg, medan Mariels fick tokmycket stryk, stöder de argument jag har haft hela tiden.
Barfota har förstås helt rätt, betygen ger en ocensurerad feedback till vad de som läser bloggen tycker. Thunderf00t är ett utmärkt exempel på vad jag anser i dessa frågor.
@barfota: Det låter ju som rena 1984. Endast positiv feedback är tillåten
Det är väl en del av debatten att få återmatning!?
Har jag en åsikt som får 20 tummar ner, kan jag ju frågasätta/värdera mina åsikter lite, är jag själv ute och seglar kanske?
Därmed inte sagt att jag behöver byta åsikt, men jag hävdar bestämt att vi alla mår bra av att omvärdera våra ståndpunkter med jämna mellanrum, annars kommer vi själva i längden att bli lika cementerade som våra meningsmotståndare…..
Är det debatten vi är ute efter, eller ensidig propaganda?
Stereotyper behöver inte alls vara av ondo givet att man är beredd att genast lägga dem åt sidan ifall de inte är tillämpliga. Det här förutsätter dock en viss lyhärdhet.
Vi använder oss av någon form av steroetyper eftersom världen annars bara blir ett enda kaos. Men precis som Erik är inne på, så ska man inte dra lltför stora växlar på det här.
Min erfernhet pekar dock mot att de som talar mest om att bemöta indiver precis som de är, utan några i förväg givna omdömen, tenderar att vara de allra mest stereotypiserande. Det för alla Genusdebattens läsare bekanta fallet är feministerna, som säger sig tala mot alla könsstereotyper för att i nästa ögonblick kalla män för det ena eller det andra av motbjudande karaktär.
Jag har en hel del bekanta inom den akademiska ”antirasistiska” falangen och jag noterar att ingen annan grupp så medvetet söker efter helsvenska dagis och skolor för sina barn. De är ju vana vid att ständigt dela upp folk i kategorier och faller sedan tillbaka på det här i sin vardag. Mänskligheten består i deras tycke av två grupper, svenskar respektive icke-svenskar. Den som däremot inte är fångad i detta tänk möter liksom en färggladare värld. På samma sätt är det med kvinnor och män.
Att reagera på det där med tyckande om inlägg och kommentarer verkar mest vara tidsspill. Den som faktiskt anser något kan väl rimligtvis förväntas skriva ner någon rad.
@barfota: Enig med tanken om att Tumme Upp o Tumme Ned som egenbedømning av en kommentar eller artikel ær ett trubbigt instrument før ev kritik eller vad nu denna yttring kan innebæra.Finns det någon øverhuvudtaget någon anledning til att avge ett ”tyckande” i denna form.
Personligen anser jag att det er mer vesæntligt i sina kommentarer ange vad man lurar på eller inte er enig med etc.
Jag skriver sjelv hellre i min kommentar , intressant , kul , spænnande …tanke , mening eller næ nu er jag inte enig i dina menigar eller næ nu protesterar jag.Detta måste vara mer inspirerande till artikel førfattaren att jag tar stællning o visar mitt engagemang / ødmjukhet.
.
Per Hagman.
.
Ovan stæller krav på mig sjelv att formulera mig o inte bara vara halvjummen / lakonisk i mina funderingar.
http://www.politism.se/genusfolket/teori-aktivism-och-krangliga-ord/
.
”Är det mindre fördomsfullt att förkasta stereotyper? ”
Eriks artikel rubrik ær… slåeende.
jag omformulerar Eriks rubrik till…Ær det mindre trångsynt att førkasta stereotyper?
Generellt uppfattar jag att 70-80-90 talet har i høg grad karraktersierats av ex … social liberal ”førdomsfrihet”.
Førdomsfrihet… kan ju indikera att man inte tar stellning utifrån egna oreflekterande meningar.En øppen hållning till meningar indikerar dæremot att man er øppen før att ifrågasetta / samtala / diskutera olika former av…Værdeomdømen.
Alltså , det blir en værdefull diskusion.
.
—Nær jag ser tillbaks på 70-90 talets diskusioner , inom olika kulturella områden , ffa dær Pappersmedia drivit opion , er det slåeende hur snabbt olika kulturella diskusioner blir , snabbt , polariserade , då framførallt från vænster håll.
Dær ofta meningsmoståndaren blir anklagad før att var homofob rasist mmm.
Oftast slutar invektivet på något med —fob.
— Pappersmedias møjlighet till att bedriva en offentlig diskusion har under åren misbrukats till førmån før pingback upplagor etc.
Mindre vesæntligt har varit en balanserad retorisk debatt.
Pappersmedias ambtion har varit att dramatisera førloppen…blir mer spænnande før læsaren , fler læsare ( indignerade / indignationsjournalistik ). Vi ser som en føljd att journalisternas troverdighet har hamnat under en kritisk nivå… ett botten læge.
Deremot tystnar meningarna rett snabbt ner det blir før mycket …fob angrepp.Eller andra osakliga angrepp. Typex kan vi se kring personangreppen på Per Strøm o andra skribenter.
”Hat” mejlen har regnat in på pappersmedias / chefredaktørernas / journalisternas / krønikørernas bord.
Pappermedia har klagat på denna ”obalans” / reaktion från allmænnheten och anser sig inte ha med ”saken” att gøra.
Kul er att inse att nuvarande JK justisiekansler anser att denna uppkomna , hær kort beskrivna ,situation till stor del har skapats av…pappersmedia sjælva.
Vidare att:
JK kommer i framtiden stælla krav på att pappersmedia tar sitt ansvar inom sin opions bildning att skapa ett bedre samtalsklimat inom offentlig opions bildning.
Hur nu det skall gå till.
Men det er kul att JK tørs utmana pappersmedia.
.
.
Som svar på Eriks tanke…Ja, det er meget trångsynt att førkasta sina egna stereotyper. Kan leda till att du snabbt blir indoktrinerad.
En social liberal død sjæl
.
Per hagman.
.
Om tumdiskussionen: I början blev jag halvt förbannad när jag fick en massa tummar ner för mina kommentarer. ”Kan ni inte motivera VARFÖR ni inte håller med i stället för att bara trycka röd tumme?” hade jag velat fråga, och jag tyckte också att det är onödigt att ha möjligheten att ge tumme ner. Min lust att kommentera sjönk när jag fick många röda tummar. Men när jag funderade insåg jag att det finns väldigt många människor som läser här som inte är lika flink i fingrarna som andra och kanske har svårt att formulera sina åsikter. T.ex. min pappa skulle inte ha en chans att skriva sina åsikter här för han har så stora skrivsvårigheter. De människor som har svårt att skriva har ingen annan metod att säga ens något om de inte kan trycka tummar. Så kanske det är bra ändå.
@Anna: Jo men du …varfør stellde du ej denna… din fråga till kommentatorerna?
.
Per Hagman
@Erik: Jag gillar din attityd.
.
Per Hagman.
.
@Per Hagman: Om någon på allvar är intresserad och kapabel att motivera sin avvikande åsikt så gör den väl det i stället för att trycka röd tumme?
@Anna: Jomenvisst , det ær æven mitt ønskemål att få intressanta tillbakameldingar från læsarna.
Men det tillhør næstan sællsyntheterna att få kommentarer från læsarna.
jag skrev tidigare ledarartiklar på ledarsidan i Væsternorrland Allehanda.
Ca 15000 læsare var gång.Vid något enstaka tillfæælle fick jag ænskade tillbakameldingar.
Bra sætt att starta upp och få en pågåeende diskusion/ samtal er som du ser Erik har gort till denna artikel , næmligen att inledningsvis stælla en Fråga och avsluta med en egen kommentar alt slutsats…. liknande , vilket sætter tankarna i rørelse hoss læsaren och uppmanar till gemæle.
Samtidigt ær det svårare att skriva kærnfulla kommentarer æn artiklar.
En kommentar skall / kan / bør / vara… Kort Klar Koncis och helst int mer æn tre rader alt 50 ord och vara starkt meningsfylld o subjektiv.
.
Men du Anna… bara fortsætt o skriv.
Att skriva er ju lite av att fokusera på sina egna tankar o meningar oxo.
Eller som Erik menar… Skriv vad du tænker , Tænk på vad du skriver.
Ser jag Dina meningar Anna , så skall jag ge dig kommentarer.
.
Per Hagman.
.
@Johan:
I princip så håller jag med dig det blir ju liksom litet PK och ganska snarlikt hur det ser ut i den övriga media-världen med garanterat ”God Ton” och stort samförstånd och förutbestämt resultat
Vad jag egentligen menar är att det är bra som det är. Men om de som ligger bakom bloggen inte är nöjda så har de ju möjligheten att ta bort funktionen eller ev. modifiera den så att det inte går att trycka ”tummen ner”. Jag har nämligen sådana fördomar att jag föreställer mig att det är vissa feminister som har för vana att per automatik trycka ”tummen ned” för allt som skrivs här på denna bloggen oavsett om det är kontroversiellt eller inte.
@Per Hagman:
Well:
ger dig faktiskt ett bra svar på detta här:
Helt sant, jag har själv förbannat svårt med skriv och läsförståelse och lägger ned förhållandevis väldigt lång tid och möda på att dels försöka förstå vad som skrivs och dels på att formulera ett korrekt svar. När det då kommer till sådant som man är absolut motståndare till eller vanligt feministiskt dravel typ. osynliga strukturer, könsmaktsordningen, patriarkat etc. ja då gitter åtminstone inte jag försöka ”debattera” utan då blir det en tumme ned.
Men för att inte förstöra (kidnappa) Eriks tråd om stereotyper så släpper jag detta ämne om tummar hit eller dit.
@barfota: ….”jag har själv förbannat svårt med skriv och läsförståelse och lägger ned förhållandevis väldigt lång tid och möda…”
.
– Barfota , jag kan glædja dig med att du delar detta predikament med større delen værlden.
–Vår vardagliga kommunikation består mestadels av muntliga samtal..snarare en skriftliga dito , som kommentarer , vilka mer kan betraktas som Fire and Forget.
— Att kommunicera skriftligt er bara en træningssak.
.
Per Hagman.
.
Alltså detta med att man inte ska ha fördomar eller inte sätta in folk i stereotypa grupper är ungefär som när man hör att man inte ska generalisera, det är fel/fult. Detta är omöjligt att leva utan och nödvändigt om man ska skapa sig nån förståelse om nånting och jag misstänker att varje gång jag går och handlar mjölk så generaliserar jag mina odds och tar stöd av fördomar för att ta beslut och förstå vad som gäller av det jag ser. Det kan vara att det tar mig fel, att jag tex antar nånting av mina tidigare upplevelser som nu inte visar sig vara så denna gång. Det är väl bara de ”ickekorrekta” sakerna som man inte får ha stereotypa och generaliserande tänk om? Jag tror det är så dom menar egentligen.
Fördomar är intressant på många sätt. Framförallt handlar det ju om obalansen mellan de fördomar vi har rätt att ha om andra och de som vi inte önskar att andra har om oss.
Sedan har jag levt tillräckligt länge för att veta att fördomsfri handlar mer om det senare, och att de allra flesta som kallar sig fördomsfria ser sig som bättre än alla andra och är proppfylld med fördomar om alla de som de ser ner på för att de inte är så fria från fördomar som de.
En annan reflektion är att många av de som tar avstånd från fördomar gör det för att de har svårt att hantera medelvärdes- och spridningskoncepten. Med hygglig matematisk bakgrund inser jag att det ibland är ganska knepigt att själv få den rimliga responsen när man diskuterar stereotyper. Missförstånden haglar. Så nej, jag är inte säker på att du har rätt när det gäller allmänhetens förståelse av dessa begrepp… och jag främst tvivlar jag på journalisternas.
Välskrivet som vanligt, det blir en upptumme på den.
Att postmodernismen påstår att den vet, att man ingenting kan veta, är en variant på Epimenides paradox, en filosofisk kullerbytta.
(För den som inte är bekant med kretensaren Epimenides, det var han som utbrast att ”alla kretensare är lögnare”.
Vi höll på med sånt där när vi läste programutveckling, eftersom logik och logikens begränsningar ingår i matematikdelarna..)
Steven Pinker om stereotyper i ”Ett oskrivet blad”:
”Dessutom, även om människor anser att en viss etnisk grupp har vissa typiska drag, sitter man inte fast i ett så ytligt schablontänkande att man är övertygad om att varenda en som tillhör gruppen uppvisar dessa drag. Man har kanske en känsla av att tyskar över lag är mer effektiva än icke-tyskar, men ingen skulle komma på tanken att varenda tysk är mer effektiv än varenda icke-tysk. Och folk har inga svårigheter att bortse från schablonbilden när de får tillförlitlig information om personen i fråga.”
”Låt oss nu se på de viktiga undantagen. Stereotyper tenderar att bli mycket otillförlitliga när man haft få eller inga förstahandskontakter med representanter för gruppen i fråga, eller om man själv tillhör en grupp som är öppet fientlig till den andra gruppen.”
”Människors förmåga att bortse från sina schablonbilder när de bedömer en viss person är dessutom beroende av att man får tid till eftertanke. När man sätts under press och hetsas att komma med ett snabbt svar, hemfaller man lätt åt ett schablonmässigt tänkande och drar alla över en kam.”
(Tro detta kan härledas till boken av Jussim m.fl. som du tar upp i texten.)
@Nils D:
”Tro detta kan härledas till boken av Jussim m.fl. som du tar upp i texten.”
Visst är det så. Det är ”Stereotype accuracy” som är Steven Pinkers referens. Du hittar den i ”Ett oskrivet blads” källförteckning.
Det här med fördomar och att vara fördomsfull så hade vi en sån här fantastiskt fördomsfri bekant som alltid blev förbannad när hon hörde diskussioner om romer. Något som jag också kan bli förbittrad på – samtidigt som jag själv har förstått vad vissa av dessa fördomar baseras på och inser att det är komplex fråga.
Men i alla fall så var denna människa på Finlandsfärja med barnen när de var små och råkade ut för en familj som belägrade bollhavet. Efter denna resa så vände hon totalt och hade inget till övers för romer. Och det ligger väl lite i det att dessa människor som själv anser sig som så fördomsfria och inte ser sina egna förutfattade meningar, kanske lättare faller i fällan att var fördomsfulla. Som forskarna som inte inser att studenterna kan tänka själva.Om man själv på något sätt är rädd för att erkänna att man har fördomar och förutfattade meningar (både positiva och negativa!) så är det svårare att bearbeta sina egna känslor för personer. Själv har jag märkt att jag kan vara negativ till en människa spontant – och sedan upptäcka att det är något som helt ligger utanför den personen. Som t ex att rösten är väldigt lik någon jag genuint ogillat. Positiva fördomar brukar jag väl inte aktivt jobba på att ändra då jag tycker det kan vara bra att vara positiv till folk, men det finns även där fall. Risken då är väl att om personen inte lever upp till förväntningarna så kan man döma dem högre än man skulle en person som man inte trott skulle vara på ett visst sätt. Lite flummigt men hoppas någon förstår vad jag menar
@Trollan:
Dessutom är väl de positiva fördomarna om de favoriserade grupperna en del av de negativa fördomarna om andra? Allt är relativt…
Har I allmänhet bilder, javascript och diverse annat avstängt, så jag ser överhuvudtaget inte tummarne.
Tack för sammanfattning av postmodernismen.
@Per Hagman: Ja, du har helt rätt i att man utvecklas väldigt mycket av att skriva och kommentera t.ex. här på GD. Skulle gärna göra det mera men har mycket annat på gång just nu
Trevligt om du kommenterar tillbaka, tack!
@Kristian:
Inget javascript!
Men då missar du ju den grällt färgade ”jätteblaffan” som lägger sig över halva fönstret och blockerar nästan all text när man råkar föra muspekaren över ”rate this” i kommentatorsfältets vänstra kant, som anmodar dig att rösta på tre godtyckliga internetinlägg och som måste stängas med ett litet rött kryss.
Det vill du väl inte???
”Om man tror att generaliseringar gäller alla inom den berörda gruppen så är man en bigott; om man tror att generaliseringar utesluter alla inom den berörda gruppen så är man en idiot.”
Jag minns inte var jag hörde det, men tyckte det passade i denna kommentarstråd.
Erik: Kina har ”laddat ner våra appar”. Med större flit och utbildningsiver så kommer Asien att gå mycket långt och kanske passera Europa.
”Niall Ferguson är van vid att ta emot kritik från vänster, särskilt för hans syn på vad som historiskt har gjort västerlandet framgångsrikt. I sin senaste bästsäljare Civilization, the West and the Rest, söker Ferguson svar på frågan varför just Europa blev rikare och mäktigare än resten av världen. Och han menar att det inte handlade om imperialismen.
– Grundtesen i boken är att det finns sex idéer som utvecklades i Europa som inte uppstod på samma sätt i resten av världen. Det som gjorde verklig skillnad är inte de faktorer som man tror. Det var inte imperialismen som gjorde oss rikare och mäktigare än alla andra.
Det är annars en spridd uppfattning.
– Alla sysslade med imperialism. När engelsmän, spanjorer och portugiser började segla runt för att upptäcka världen stötte de på imperier vart de än kom. Så det är inte troligt att det var imperialismen som låg bakom skillnaden i levnadsstandard och makt mellan västerlandet och resten av världen.
Så vilka är dessa sex idéer som du menar ligger till grund för västerlandets välstånd? Som du kallar killer apps i boken?
– De saker som jag föreslår är – för det första: idén om konkurrens. Att konkurrens betraktades som legitimt både inom politik och ekonomi. Det faktum att man inte strävade efter monolitisk enighet. För det andra: den vetenskapliga revolutionen, där Sverige hade en viss roll. Den inträffade ingen annanstans. För det tredje: idén om att staten styrs av lagar, och en lagstiftning baserad på äganderätten. Mycket viktigt. Fyra: modern medicin, som är ett distinkt västerländskt fenomen. Fem: konsumtionssamhället. Utan det finns det ingen anledning att genomföra en industriell revolution. Och till sist: arbetsmoral. Det som Max Weber för hundra år sedan trodde enbart existerade i länder som Sverige och Tyskland, protestantiska länder. Men som faktiskt visade sig vara universellt.
– Så dessa sex faktorer som låg till grund för civilisationen kom från västerlandet. De förekom egentligen inte i någon annan del av världen tidigare. Och i vår egen tid har andra civilisationer ”laddat ned våra appar”.
Källa:
http://magasinetneo.se/artiklar/misslyckandet-kommer-att-fa-katastrofala-foljder/
@Maria:
”Så dessa sex faktorer som låg till grund för civilisationen kom från västerlandet.”
Dessa saker ÄR i stort sett civilisationen. Något annat måste ligga till grund för dessa saker.
Pingback: Senaste nytt: Miljöpartiets #Dumihuvudet – Bonniers censur av Jan Lööfs barnböcker | Genusdebatten