Efter de senaste turerna mellan Csaba Bene Perlenberg och Östensson et al. har nu Annelie Sjöberg och Joakim Ramstedt publicerat sina synpunkter på SVT-Opinion under rubriken ”Frånvaron av mansnorm är problemet” Här följer mina kommentarer. Vi börjar med lite fakta om hur det ser ut i dagens skola.

Att påstå att pojkar är diskriminerade i skolan är tydligen en väldigt provocerande ståndpunkt. Ändå vet vi att det är så. Statistik talar sitt tydliga språk. Pojkarna är de stora förlorarna i dagens skola.

Detta är helt sant. Pojkar är utan tvekan de stora förlorarna i dagens skola och framför allt då de barn vars föräldrar inte har akademikerbakgrund. Man behöver inte ens vara jämställdhetsdebattör för att känna till detta. Det räcker med läsning av Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet”. När 18% av eleverna inte nådde godkänt doldes bakom den siffran att det gällde 12% av flickorna och 24% av pojkarna.

Betygsglappet mellan pojkar och flickor ökar idag på ett oroväckande sätt. De senaste PISA-resultaten visar att flickor uppnår högre medelbetyg än pojkari samtliga ämnen förutom idrott.

Här kan det vara bra att komma ihåg att PISA resultaten är mer jämställda än resultaten på Nationella prov medan det redan 2006 påtalats i flera artiklar att när man jämför resultaten på nationella prov med de betyg som lärarna delar ut så höjs flickornas betyg betydligt mer än pojkarnas.

Samma tendenser ser vi för övrigt på våra universitet och högskolor. Betydligt fler kvinnor än män läser vidare på universitet och högskolor och når examen.

Detta är också sant. Könsskillnaden till pojkars nackdel på universitet och högskolor blir dessutom ännu större om man bara går på de betyg som den kvinnodominerade lärarkåren delar ut. Hittills har skolans ignorans av allt som är viktigt för pojkar och män till mindre del kompenserats av den bättre könsbalansen som finns på högskoleprovet. Annars vore det idag garanterat ännu mindre jämställt på högskolan. Såvida inte man anser att 70% kvinnor på högskolan är ännu mer ”jämställt” än 60% kvinnor.

”Att då försöka förklara dessa obestridliga fakta genom att förskjuta problemet till mansrollen är inte bara missvisande utan även rent inhumant.”

Det stämmer att det är missvisande. Huruvida det är inhumant hänger på om man anser att pojkar och män är människor och har människovärde. Om man är en gynocentrist som inte tycker att pojkar har människovärde är det lätt att se vilken sida i debatten man hamnar på. Jag kan dock inte låta bli att undra vad föräldrar till pojkar tycker om den bevisligen mycket sämre produkt de fått betala skatt för.

”Resonemanget bygger implicit på premissen: Pojkarna har inte problem i skolan. De är problemet.”

Vilket givetvis i konsekvensens namn är ren sexism om man resonerar tvärtom när det är flickors resultat som blir sämre. Det slutar dock inte – som många tycks tro – med sämre resultat för bara pojkar. Skolan använder nämligen det faktum att det går relativt bättre för flickor som kamouflage till ALLA elevers försämrade resultat. Vi har på knappt tio år gått från 9% elever ej godkända på nationella provet i matematik till 19% elever ej godkända.

Men det är inte mansnormen som är problemet i svensk skola. Det är snarare frånvaron av mansnorm samt avsaknad av pojkars perspektiv som utgör det största hindret för att vi ska komma åt problemet med skillnader i skolresultat.

Om man jämför starkare mansnorm med svagare mansnorm så är det mycket riktigt starkare mansnorm som ger bättre resultat för pojkar. Vidare är det givetvis så att en skola där de anställda saknar pojkars perspektiv har lättare att strunta i pojkars behov. Där har Annelie Sjöberg och Joakim Ramstedt tydligt vetenkapligt stöd i Dr. Ken Harland och Sam McCreadys studie  ”Taking boys seriously – A longitudinal study of adolescent male school-life experiences in Northern Ireland” Ett fem år långt projekt finansierat av Nordirlands utbildnings och justitidepartement.

 Vi har skapat ett skolsystem som gynnar flickor. Det är detta och inget annat som orsakar att pojkars resultat i skolan sjunker och att betygsglappet ökar.

Detta är helt riktigt, men det stannar inte där. Vi har ett skolsystem som inte bara gynnar flickor jämfört med pojkar utan dagens skola gynnar även barn till högutbildade föräldrar jämfört med barn till arbetarföräldrar. Dagens skola gynnar helt enkelt barn tillhörande starka grupper på bekostnad av barn till svaga grupper. Kort sagt en större del av undervisningen har lagts över på föräldrarna.

Social kompetens och samarbetsförmåga värderas i dagens skola. Detta gynnar i flickor framför pojkar som ofta drivs av inre motivation och stimuleras av utmaningar och konkurrens.

Begrepp som ”social kompetens” och ”samarbetsförmåga” står inte för kvantifierbar kunskap som skolor kan lära ut så här uppstår den kritiska frågan vem skolbetygen är till för egentligen? Är syftet att hjälpa eleverna att lära sig mer kunskap som kommer samhället till nytta eller är syftet att hjälpa lärare att favorisera elever de lär känna bäst? Den 19 Januari 2015 hittas i Göteborgsposten rubriken ”Lär känna läraren – få högre betyg”. Betyg här är inget mått på kunskap utan ett sätt för lärare att belöna elever de gillar.

Det är svårare för läraren att ge ett negativt betygsbesked till någon som man känner.

Låt mig lite kort summera vad detta innebär: Sverige har en lärarkår mestadels bestående av kvinnliga lärare som har lättare att lära känna flickor, då särskilt flickor vars föräldrars utbildningsmässiga och socioekonomiska situation liknar lärarnas egen. Dessa lärare belönar i sin tur de elever de har lättast att lära känna med högre betyg. Låter oerhört jämställt det här eller hur?

En skola som inte förmår anpassa sig efter elevernas inneboende förutsättningar kan aldrig bli den språngbräda inför ett fortsatt lyckat och framgångsrikt liv som skolan är tänkt att vara

Östensson et al. har på SVT-debatt påstått att det är mansnormen som är orsaken till att pojkar har dåliga skolresultat. Frågan är då om Ida Östensson et al. även anser att det är mansnormen – eller kanske arbetarklassnormen? – som är orsaken arbetarklassdöttrar uppvisar samma fenomen jämför med akademikerdöttrar? Har de en fungerande förklaring på varför skolans utveckling ser ut som den gör hos svaga grupper av flickor?

Pojkars sjunkande resultat i den svenska skolan är ett problem som inte bara innebär personligt lidande och risk för utanförskap. Det är också en samhällsekonomisk förlust och ett problem som är värt att tas på största allvar.

Visst är det så. Det är i praktiken till och med värre än så. När man pratar om pojkars skolresultat i den allmänna debatten så blir det ständiga svaret att det är inget problem för man har duktiga flickor. Vad man menar är dock att flickorna relativt pojkarna är duktiga. Inte att flickorna presterar objektivt bra.

Sveriges PISA-Fiasko kan inte skyllas på bara de svaga eleverna. Däremot bör vi se svenska skolans förmåga att undervisa svaga grupper som ett mått på den totala kompetens som den svenska skolan har. Kompetens testas inte när man gör uppgifter som är lätta, kompetens testas när man gör uppgifter som är svåra.