Det lät ju inte vänta på sig, nu har kritiker kommit och avslöjat att ”Amnesty sprider myter om sexhandeln”. Så låt oss granska myterna och argumentationen. Bakgrunden är Amnestys liggande interna förslag om att avkriminalisera sexköp. Jag skrev om det här. Författarna är en masterstuderande och en docent i statsvetenskap. Även om en tidningssida är begränsad så bör vi kunna ställa högre krav på bärighet och saklighet än annars. Vi kör!

”Myterna”

Den första i ordningen är påståendet att sexköp inte är ett frivilligt handelsavtal vilket som helst, utan ”att tala om frivillighet i dessa sammanhang är svårt utan att samtidigt beröra det faktum att det finns en stark samvariation mellan prostitution och tvång. Med andra ord, det är mycket vanligt att kunder och hallickar använder våld eller hot om våld för att tvinga de prostituerade till underkastelse.”

Här är det på sin plats att påpeka att man förr fick misshandla sitt tjänstefolk. Det har man fått bukt med genom att lagföra förövare. Jag är medveten om att det finns argument mot hushållsnära tjänster, men det är knappast att de anställda riskerar att få stryk av chefen. Bryr vi oss om sexsäljarna så skyddar vi dem, där har samhället svikit totalt. Aktiv lagföring av de som misshandlar är medicinen.

Den andra myten handlar om att en legalisering inte slå undan benen på den svarta marknaden, därför att ”[…] de kriminella krafter som kontrollerar handeln har varit ovilliga att avstå en del av sina intäkter till ’rimliga’ löner, skatter, avgifter och så vidare.”

Återigen skyller de sin inställning på helt andra brott. Varför inte lagföra dem för tex skattebrott som vi gör i alla andra branscher? Jag menar, att camorran-maffian ägnar sig åt sophämptning i Neapel gör knappast att sophämtning ska förbjudas. (För övrigt skulle nog många laglydiga arbetsgivare låta bli att betala skatter och sociala avgifter om de kunde. Det är inte välgörenhet, utan tvång.)

Den tredje myten handlar om att fri handel med sexuella tjänster skulle ”bekämpa människohandel för sexuella ändamål, ibland kallad sex trafficking. Bakom det argumentet finns ett antagande om att avkriminalisering tar bort motivet för sex trafficking.”

Detta är sant i sak. En reform kommer inte att minska antalet som kommer hit. Men trafficking, att mot betalning smuggla människor över gränserna är redan olagligt. Likaså att med hot eller tvång tvinga någon att sälja sex eller asfaltera vägar, eller något annat för den delen. Att folk nyttjar människosmugglare är för att det är svårt att komma in i EU, och vill vi bli av med problemet måste det bli lättare. (Logik?)

Inom EU är detta inte ens en fråga. Gränserna är öppna för alla andra yrken, så varför inte för detta? EU:s inre marknad innefattar rätten att arbeta i vilket EU-land som helst, det är en hörnsten i samarbetet. Därför kan vi inte stoppa vare sig polska byggarbetare eller rumänska tiggare. Frivilliga resor är därför som vilken annan resa som helst. Det kommer säkert bli flera, ja. Men om detta är ett problem så har vi det i alla andra branscher redan. Varför skulle just denna särbehandlas?

Den fjärde myten är att sexarbete inte är vilket jobb som helst. ”I verkligheten är ’sexarbete’ mer eller mindre synonymt med ökad utsatthet för våld, sexuellt smittosamma sjukdomar och hot mot mental hälsa. Tillsammans kan det medföra stora kostnader för individen i form av till exempel missbruk, men även för samhället i form av ökade sociala utgifter.[…]”

Detta är en variant på den första myten. På listan över riskyrken finner vi allt från poliser och väktare till byggnadsarbetare och kassörskor. I de fall det rör sig om brott så måste dessa brott bekämpas. Här viftar man istället med den unkna fördomen att den drabbade bara har sig själv att skylla. Lika dumt som att förbjuda korta kjolar för att minska våldtäkter.

När det kommer till droger så titta på film- eller musikbranschen. Det var bara dagar sedan en Oscarbelönad skådespelare dog av en överdos. Trots min ringa kunskap inom denna kultur så kan jag börja rabbla namn på dömda för narkotikabrott.

Konsekvens & inkonsekvens

Som ni ser är det inga problem att ge svar på tal. Att någon kallar sig ”forskare” betyder just inget om de inte förmår att se helheten eller sina egna klavertramp. En god forskning är genomtänkt och innehåller inga direkta paradoxer eller självmotsägelser. Obesvarade frågor förtjänar iaf ett omnämnande och svagt grundade slutsatser benämns som sådana.

Dessa människor lyckas i samma text säga både: ”Till bilden av ’sexarbetet’ hör också sexindustrins egna löften om ett fritt jobb med möjlighet till att tjäna stora pengar på kort tid.” och ”Det förhållandet att många ’sexarbetare’ rekryteras genom tvång och vilseledning är också en klar indikation på att det inte är fråga om ett yrke vilket som helst.”

Jag har ännu aldrig hört talas om att man måste tvinga/vilseleda in folk i (påstått) högavlönade yrken. (Men det skull förklara varför vi har några av de politiker vi har.) Och vilken industri? Det finns ingen industri att tala om. Aktörerna är i regel små och genererar ganska dåligt med pengar. Detta är inte vetenskap, och deras titlar är därför ovidkommande. Detta är politik!

Att sälja sexuella tjänster är inte den lukrativa marknad som vissa vill framhäva. Den behöver inte glorifieras eller skönmålas. Den har som alla yrken sina avigsidor. Men dagens lagstiftning gör den onödigt svart och fjättrar yrkesutövarna vid den sociala samhällsbottnen. Lagstiftningen gör det tyvärr omöjligt att komma åt de brott som skribenterna tar som ursäkt för sin åsikt i SvD. Tänk om, tänk rätt! Eller i vart fall konsekvent.

Jämför gärna med tex spel- eller alkoholbranschen. Folk fortsätter med dessa vanor oavsett hur det ser ut med förbuden. Istället har man med olika bolag idkat hård kontroll som sedan successivt luckrats upp allt mer. En gång i tiden var det familjens stora fasa att lönen (notera singularis) brändes på poker eller sprit istället för mat, enligt devisen att ”pengar till brännvin ligger alltid överst”. Trots att spel och alkohol äventyrade hela familjers tillvaro i stora delar av landet så valde man efter lite trevande en mindre ingripande åtgärd än det man gjort mot sexsäljarna, som inte utgör ett hot mot någon. (Svartsjuka partners oräknade.)

Denna statliga kontroll har inte utplånat den illegala marknaden, nej. Men den är bara en skugga av vad den hade varit om det rått totalförbud. Inte heller inom sex-fältet kan vi vänta oss att världen blir perfekt. Det har statsvetarna rätt i, men det är en usel ursäkt till att avstå att göra den avsevärt mycket bättre än idag.

Vilken väg Amnesty nu väljer att gå är givetvis deras eget val. Frågan är om de törs ta striden för de utsatta sexsäljarna mot en inbiten och pryd sexualmoral?

Teo