Eders Ödmjuke gillar goda bollar
av alla de slag
Hur som haver, jag hamnade i en twitterdiskussion igår om denna konfektyr som har blivit problematisk på flera nivåer. Det blev, tvärtemot vad man kanske tror, inte en diskussion om ”negerboll” (och att en del skånska korkbollar envisas med att kalla det för ”negerbulle” bortser jag helt från) utan diskussionen som uppstod inriktade sig helt på att jag vägrar kalla godsaken för chokladboll. Inte bara det förresten, jag vägrar även att kalla den för kaka eller bakverk trots att svensk ordbok 2009 beskriver den som ”en klotformad småkaka gjord på smör, havregryn och kakao”och Wikipedia kallar den ”ogräddat bakverk”. En ”kaka” är enligt mitt förmenande platt och hård och ett ”ogräddat bakverk” är en oxymoron då ”baka” per definition är att ”bereda, tillreda; dels eg. (men numera hufvudsakligen i vissa trakter o. inom vissa yrken) om kakornas (degens, massans) utsättande för stark, torr värme, i sht i ugn: grädda”. Fast det är ett mindre problem i sammanhanget. Nu ligger problemet i ordet ”neger” eftersom det blivit högkänsligt och parola non grata (icke önskvärt ord) i sverige.
Jag personligen tycker att både ”neger” och ”negerboll” är fullt acceptabla ord, men inser och viker mig för att de numer anses vara stötande medan ”bög” och ”fitta” som jag anser vara stötande bägge verkar ha blivit socialt accepterade till den grad att man kan förvänta sig få höra dem till och med i nyhetsprogram. Det må vara hur det vill med den saken, jag känner inget större behov av att provocera folk genom att demonstrativt skrika från bortre änden av fiket till kompisen framme vid disken att han skall köpa en negerboll åt mig. Jag vägrar dock kalla konfekten för ”chokladboll” av den enkla anledningen att den varken är gjord på eller innehåller choklad. Om man däremot hade kallat den för ”havreboll” på danskt manér eller för ”kakaoboll” hade allt varit frid och fröjd eftersom havre och kakao bägge är bärande ingredienser i det ogräddade verket. Det har väl också förekommit att man kallat bollen för ”kokosboll”, men det är mindre lyckat eftersom det traditionellt används om kokossprinklade skumbollar.
Kokosboll
Choklad och kakao är inte samma sak. Enligt Norstedts Ordbok 2001 så är kakao
kakao subst. kakaon
• en tropisk böna som (i pulverform) utgör råvara för tillverkning av choklad till sötsaker, dryck el. kryddning: kakaoböna; kakaopulver; kakaosmör; kakaoträd
□ äv. om (sötad) brun dryck beredd av pulvret: kakao med vispgrädde
Choklad däremot är:
choklaˈd subst. chokladen choklader
• ljus- eller mörkbrun konfekt med hård konsistens, beredd på kakao och vanl. med tillsats av socker och ibl. mjölk: chokladpralin; chokladtårta; blockchoklad; mjölkchoklad; segraren fick blommor och choklad
□ äv. om en dryck, beredd av kakao och vanl. mjölk: en mugg varm choklad efter skidturen
Choklad är något som görs på kakao, men att man använder kakao i något gör det inte till ett ”chockladnågot” mer än att grädde på en gräddtårta gör att man kan kalla den för ostkaka eller äggvita i gräddglass gör att man kan kalla den ostmaräng.
Jag förväntar mig att en chokladboll skall vara gjord på choklad på samma sätt som chokladägg är det. Jag tror det flesta skulle tycka att det vore väldigt konstigt om de fick en äggformad smet av havregryn och kakao som rullats i kokos om de köpte chokladägg. Det enda som skiljer ett chokladägg från en chokladboll borde vara att ägget inte är sfäriskt utan har en mer elliptisk form (som är lite spetsigare i ena änden än i andra, vilket kan vara nog så allvarligt, om inte annat gav det upphov till ett fruktansvärt krig mellan Blefuscu och Lilliput), i övrigt borde de vara likadana.
Krigsorsak
Jag fick påpekat för mig att ”choklad”, i betydelsen dryck, ”chokladpudding” och ”chokladmuffins” inte heller innehåller choklad. Point taken. (Fast man använder väl choklad i chokladpudding om man gör den ordentligt?) Språk är inte helt logiskt, utan ord uppkommer lite ad hoc och ”choklad” ifråga om drycken har väl blivit etablerat för att det har en chokladsmak och detsamma gäller förmodligen chokladmuffins. Jag anser dock inte att bollen på något vis får mig att associera till choklad, den smakar enligt min mening inte direkt choklad, den har inte konsistens som choklad och den är inte gjord på choklad. Alltså ser jag ingen som helst anledning till att kalla den för ”chokladboll”.
Någon kommer säkert att invända att den inte heller innehåller eller är gjord på ”negrer”. Detta är ett infantilt argument, ingen förväntar sig att finna sjömän i sjömansbiff eller att prinskorvar skall vara tillverkade av prinsar. Namnen har helt enkelt tillkommit på annan väg och anger inte på något vis en ingrediens och ingen misstar sig heller på den punkten.
Jag dissar helt enkelt ”chokladboll” eftersom det är något som anammats i ett försök att blidka den politiskt korrekta skränvänstern som försöker fastställa vilka ord som är politiskt godkända på bästa 1984-manér.
Lite förvånande är då att jag tack vare Aftonbladet hittade en kompromisslösning på dilemmat som rent logiskt borde tillfredsställa både älskare av chokladbollar och älskare av negerbollar. Men eftersom folk inte är logiska så kommer denna briljanta lösning förstås aldrig anammas.
Vadå-för-något-bollar
Uppslaget var just en artikel om en bagare (jag misstänker att det är en konditor) i Skåne som envist skyltar med ”lyxnegerbullar” (som sagt vad, en skånsk korkbulle). I en sidoruta har Aftonbladet då följande:
Så här säger Språkrådet om ordet neger (i texten nedan har Aftonbladet valt benämningen ”n-ordet”):
Nej, n-ordet är inte neutralt. I stället får man använda exempelvis svart eller mörkhyad, om det är relevant att ange hudfärg.Ordet n-ordet har kommit att uppfattas som nedsättande. Detta beror sannolikt på att motsvarande ord på engelska (negro) under en lång tid undan för undan har glidit nedåt på stilskalan och nu av många uppfattas som ett skymford.
Det hjälper inte att hänvisa till att n-ordet kommer av latinets niger som betyder ’svart’. Ordet har av utomspråkliga skäl blivit så gott som oanvändbart. Detta gäller även i sammansättningar som n-boll.
De är alltså så patetiskt skitnödiga att de i ett citat som handlar just om ordet ”neger” känner sig tvingade att byta ut det mot ”n-ord”. Försök föreställa dig att förklara för ett barn att det inte får säga ”neger” genom att bara hänvisa till ”n-ordet” utan att någonsin använda ”neger”.
Hur som helst, enligt engelska wikipedia är denna boll en specifik svensk konfekt. Eftersom de kallar bollarna ”havregrynskugler” i Danmark antar jag att den förekommer även där, men i vilket som helst torde det vara en nordisk företeelse.
Så min briljanta lösning:
Nordisk boll = nordboll = n-ordboll = negerboll.
Hädanefter kommer jag att säga ”… och en nordboll” på fiket.
Smart va?
©2017 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.
De som läser Hans Alfredsons utomordentliga novell ”Tio små negerbollar” i framtiden kommer att först behöva läsa en halv bok historik som förklarar vad titeln refererar till.
Louis CK har väl slutrepliken i varje diskussion om ”N-ordet”?
”That’s just white people getting away with saying nigger, that’s all that is. They found a way to say nigger. “N word.” It’s bullshit cause when you say the “N word” you put the word nigger in the listeners head. That’s what saying a word is. You say the N word and I go oh she means nigger. Your making me say i in my head. Why don’t you fuckin say it instead and take responsibility, with the shitty words you wanna say. ”
Det blir närmast patetiskt ibland:
Hej.
Antar att det gamla slang-ordet ’negerjobb/-göra’ är helt ute numera?
Fick lära mig som ung att det refererade till en arbetsuppgift som var så pass smutsig, farlig och slitsam att endast en neger kunde klara av den – med en underförstådd referens/association till slavarbete; alltså att jobbet var så hårt att hade man kunnat så hade man använt slavar.
Antar att det är föga lönt att förklara det för snorisar som inte jobbat i skog eller fabrik under tonåren.
Din genomgång av n-boll är för övrigt delikat. För att spä på det hela kanske man skulle döpa om kokosboll också. En del sorter är ju konformade, varför de med fördel kan kallas ’KoKosKon’.
Jag tycker vi skall kräva mångfald bland golfbollar. De är vita – var är de mångfärgade golfbollarna? Varför denna diskriminering? Och varför används inte vita puckar i ishockey?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
Ja givetvis är det så, man hanterar ingenting genom att skifta ord, de negativa konnotationerna följer med, även om det kanske sker med en viss fördröjning.
Jag kommer att tänka på historien om trafikflygplanet som råkade ut för trubbel över Atlanten, det blev så illa att de var tvungna att börja slänga ut all barlast för att hålla sig i luften. Till slut inställde det hemska ögonblicket där de insåg att inte alla skulle kunna överleva utan några av dem ombord måste uppoffra sig och hoppa av planet. Flygvärdinnan tillkännagjorde att man skulle börja dumpa passagerare, men för att det skulle vara absolut rättvist skulle det göras i bokstavsordning. Så han bad alla ”Afro-Americans to step forward” (engelskspråkigt sällskap). Ingen kom fram, så då bad hon ”all the blacks to step forward”, fortfarande ingen som anmälde sig, så då bad hon ”all the coloreds to step forward. Fortfarande ingen som anmäler sig, men en liten pojkröst hörs: ”Daddy, that’s us, ain’t it”, varpå en grövre röst svarar: ”No my son, today we is niggers and let ’em jews and indians go first!”
Jag tycker att historien säger en hel del om det politiskt korrekta språket.
@Rikard:
Jodå, ”negerjobb” och ”negergöra” var standarduttryck i min ungdom. Jag tror ingen använde det i avsikt att att det skulle vara nedsättande om svarta. Det var snarare, precis som du säger, ett uttryck för slitsamt och otacksamt slavarbete.
@Rikard:
Jag är förvisso aggressivt ointresserad av att titta på sport, men för många år sedan såg jag ett program om några personer i Norrbotten som börjat spela golf vintertid, eftersom säsongen annars blev så kort på dessa breddgrader. De använde golfbollar med ungefär samma färg som bandybollar, för att de skulle synas bättre när de landat i lössnön. Så check på den som kidsen säger.
EdersÖdmjuke och bakverk, NordBoll.
Sedärja fiffigt och var det en by med 150-invånare du häkkade i? Har ett minne från strax tidigare text med detta tal, nåväl tydligen befruktande för tänkande fiffighet.
Ehmm-host -nåttannat kanske icke fiffigt dock liksom påtal-om och som kan liknas vid befruktande -nädå vi ska ej, omså, sprida händelsen. Seså håll oss icke på halstret!
@Tommy:
Då är vi två. Det enda som möjligtvis kan intressera mig av traditionell idrott är hockey, för det kan vara kul att se. Och på den gamla goda tiden när Ronnie Petterson körde hände det väl att man tittade också.
@DanTor:
Nja, min fiffighet har nog inte så mycket att göra med 150-personerssamhället jag är bosatt i (västergötland). Jag är född i Göteborg och tillbringade mina första år där, min far kom från Finnskogarna i Värmland och min mor från Karlskrona i Blekinge. Så jag betraktar mig som fullständig utböling och ganska rotlös.
”Ordet n-ordet har kommit att uppfattas som nedsättande.”
Fel, fel ,fel Aftonbladet och språkrådet. Däremot lobbas det hårt från skränvänstern et consortes att göra ordet nedsättande genom att försöka göra det ’fult’ att användas i dagligt tal. F ö bör man notera att det är en skillnad mellan ’nigga’ and ’negro’ Det svenska ordet neger motsvaras närmast av ’negro’ och är inte nedsättande på samma sätt som ’nigga’ eller ’black’.
@Rikard: @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Ja, ”negerjobb” hörde jag ibland på 80-talet.
Finns gott om felöversättningar mellan svenska och engelska. Vi svenskar tror oss vara kung på engelska men de flesta är tragiskt dåliga på det, speciellt journalister och media.
neger = negro (rasen, som asiat, eskimå eller europe osv) Detta är INTE ett skällsord i USA.
nigger = saknar direkt översättning men närmast är svarting eller babbe o liknande ord
Sverige har blandat ihop dessa ord och det är därför förut helt ok ord blivit supertabu. Tyvärr är media de som fuckat upp det hela så de lär knappast erkänna misstaget och backa. inom språksfären verkar man inte vilja ta i frågan alls då man inte vill riskera förföljelse.
Btw, nordboll är ett extremt bra namn, tamejfan helt genialiskt
@daniels:
Lite lustigt är också att även i sverige vill jag minnas att ”negress” var helt okej och okontroversiellt under lång tid fast ”neger” var lite suspekt.
Ja, jag tycker nordboll var en briljant idé, om jag får säga det själv.
@daniels:
Eftersom jag översätter kan jag ju förstås inte låta bli att hålla ögonen och öronen öppna för konstiga översättningar när jag ser filmer och tv-program. Ett par favoriter är när Barneys uttalande om Robin i ett avsnitt av HIMYM ”She can hold her Scotch” översätts med ”Hon har verkligen ett fast grepp om tejpen” (eller något åt det hållet). Eller när ”wet works department” (KGBs avdelning för mord) översätts som ”dykaravdelningen”.
Men å andra sidan ibland är till synes vansinniga översättning faktiskt briljanta hanteringar av trixiga problem. Kommer ihåg att jag studsade i ett avsnitt av According to Jim när ”choppers” (löständer) blev översatt till något väldigt underligt som inte alls stämde, tyvärr kommer jag inte ihåg vad. Men förklaringen kom med 10-15 sekunders fördröjning då det anknöt till ”chopper” i betydelsen helikopter. Varvid jag omedelbart förlät översättaren.
Det finns ett vin som heter Gato Negro och betyder direkt översatt Svart Katt.
Om man ska ha det där vinet över disk, Får man säga namnet eller, hur ska man göra för att undvika ”n-ordet” ?
@Nej:
Tja, om inte nordkatt redan är upptaget kanske du kan testa med det
Boll=leksak
Bulle=ätbart
Att en skåning ska behöva förklara det mest banala för er svenskar. Ni är en belastning. Jag får rösta på Skånepartiet nästa val nu när de återgått till att kräva total självständighet. ;D
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): I ett inslag om framtida medicin (1996, kanske) med Newt Gingrich, nämndes ett slags nanobot som skulle åka omkring i blodomloppet och till exempel städa bort kolesterol.
”Your own personal Roto-Rooter,” sade Newt.
Det blev ”din personliga rotor” i översättningen.
@Ninni: Hehe! Kommer att tänka på Röde Orm som blir gramse när Ylva jämför honom med smålänningar.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Ohlmarks översättning av Ringarnas Herre får vad den tål i tre ronder:
http://tolkiensarda.se/new/nummer/magsidor/arfett14.htm
http://tolkiensarda.se/new/nummer/magsidor/art1_16.php
http://tolkiensarda.se/new/nummer/magsidor/art19_1.php
@Kristian:
Den hade jag lite svårt att förstå, jag har ingen aning om vad ”Roto-Rotor” är. Fast det är ganska uppenbart att ”rotor” inte passar i sammanhanget.
Jag vet att Ohlmark har fått mycket skit för sin översättning av Tolkien. Läste en ganska rejäl genomgång av det för ett tag sen (undrar nästan om det inte var just de länkar du har med här, ser bekant ut, har du tagit upp det tidigare här?)
Min första erfarenhet av hur en dålig översättning kan fullständigt ruinera en i grunden bra bok var när en bok av Ludlum. Jag fick den i julklapp nån gång på 90-talet har jag för mig. Blev grymt besviken när jag läste den (och jag hade läst mycket Ludlum innan dess, gillade honom skarpt) för den saknade helt känsla, känns så stel och konstig. Läste sedan om boken något år senare på engelska, och då var den givetvis helt ok.
Jag har också 1984 i den ursprungliga svenska översättningen från 50-talet och Bra Böckers översättning från 80-talet. Tål inte Bra Böckers version, försökte läsa den en gång men tror inte jag kom mer än 10 sidor förrän jag la den ifrån mig och plockade upp den gamla översättningen istället.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Hade tänkt nämna att det är ett rörmokarföretag som länge var ensamma om någon manick som borstar rent inne i rören.
Jo, det kan hända att jag nämnt det förr, jag brukar snöa in på ett par saker i taget och sedan tugga vidare ett bra tag!
Läste nyss den första av ”Bourne”-böckerna. Intressant att jämföra med filmerna.
(Jag undrar om det är Marie St. Jacques från Bourne Identity som låg i bakhuvudet på de som gjorde senaste versionen av Casino Royale.” Till skillnad från vem nu Eva Green spelade i Casino Royale så är ju St. Jacques verkligen kompetent och har skinn på näsan. ”Vi behöver en kvinnlig bankperson.”)
@Kristian:
Det ringer faktiskt en klocka någonstans. Men det var väl ungefär något sådant jag tänkte mig. (Såg lite grann för mig en scen i en James Bond-film där han är instängd i en pipe-line och det kommer någon slags rengöringsrobot farande.)
Jag blev grymt besviken när jag såg första Bourne-filmen. Jag tyckte man sabbade boken. En av de stora behållningarna i boken var att Bournes förflutna länge var höljt i dunkel och man så att säga fick åka med på upptäcksfärden när han benade ut det. Har för mig halva boken gick innan man ens fick veta om han hade vit eller svart hatt. I filmen framgick det omedelbart.
(En av de allra första ”vuxen”-böcker jag läste var ”Fruktan är mitt vapen” av Alistair McLean, där det var lite samma grej. Det tar ett ganska bra tag innan det framgår att huvudpersonen har vit hatt.)
Sen dog väl kärringen i filmerna, men levde i högsta välmåga genom alla böcker. Om jag minns rätt (men långt ifrån säker på det, många år sen jag läste böckerna).
Annars brukar det ju var tvärt om. Råkade vid något tillfälle se slutet på Cujo (Steven Kings), jag vet inte hur filmen i helhet var, men jag förlorade också intresset för att ta reda på det när jag såg hur de gullat till slutet på vanligt Hollywood-manér istället för att ge en solar plexus-smäll som i boken.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Diamonds are forever. Svetsning, tror jag det var.
Jag såg miniserien (med Richard Chamberlain) som försöker hålla sig till boken. Tvingas förkorta en hel del, tror jag. Avsnitten i Paris i mitten skulle behöva tre-fyra timslånga avsnitt i Mission Impossible-stil.
Ja, det var lite kul, sällan någon vågar göra det. Dagens publik är nog fegare än man var omkring Vietnamkrig och Watergate.
@Kristian:
Det stämmer det ja, det var elbågar. (Borde ha kommit ihåg att det var Diamentfeber, det var den allra första James Bond-filmen jag såg. Minns scenen från den filmen när han vaknar i en likkista som är inne i ugnen för att kremeras. Den inspirerade mig till en uppsats på högstadiet, med katastrofalt resultat, fast den var en succé)
Kan inte låta bli att ta upp en annan film. En av mina tidiga favoritthrillers var McLeans Det gyllene mötet, där upplösning är en sådan där riktigt härligt oväntad och klurig twist-vändning. Så ser man filmen och vill i det närmaste gå ut och kräkas. De har gjort om det härliga psykologiska slutet till en pang-panghistoria med explosioner, bränder och kulor som viner. (Boken avslutas visserligen med en explosion som överträffar allt i filmen, men den explosionen är logiskt följdriktig och inte effektsökeri.)