Eders Ödmjuke tittar på tuttar
Jag tröstar mig med att det idag är Dennis Ritchie Day idag. Det har visserligen inget med vare sig cancer eller jämställdhet att göra, men för datorfreaks så är Dennis Ritchie väl ungefär så nära gud som en vanlig dödlig kan komma.
Trollan, som är en av de bloggare jag uppskattar mest av alla (jag uppfattar henne ofta som en snäll kvinnlig och trevlig version av mig själv) skrev ett tänkvärt inlägg för snart två veckor sedan. Hon reagerade på en läkares artikel och hade bland annat detta att säga med anledning av den:
Alltså ärligt talat vad är detta? Om man nu ska lägga könsperspektiv på det hela (vilket man inte ska!) så undrar jag hur en man som ska ”vara stark och försörja och skydda sin familj” känner av att drabbas av cancer? Tror de verkligen att män med prostatacancer känner yes! nu är det dags att få löka lite hemma? Nej självklart inte. Alla som drabbas av cancer, oavsett sort, män, kvinnor i alla åldrar kommer brottas med många olika känslor och många kommer att drabbas av ”varför”, ”vad kunde jag gjort annorlunda”.
– – –
Men att försöka göra de första känslorna man får av beskedet att du drabbats av cancer till något som handlar om kvinnors förtryck av samhällets normer – det är så svenskt. Och så förbannat tröttsamt.
Det framgår inte av inlägget, men till saken hör (och Trollan har själv varit öppen med det, så jag hoppas hon inte misstycker att jag nämner det) att Trollans man gick bort för ett par år sedan på grund av en hjärntumör. Jag gissar att läkarens artikel rev i sårskorporna.
Jag tänkte länka till mitt gamla inlägg om bröstcancer i min kommentar på hennes inlägg, och upptäckte då till min förvåning att jag aldrig har skrivit ett sådant inlägg. Vilket jag borde veta, för det är inte första gången jag letat efter detta inlägg som jag aldrig skrivit. Och jag tror inte någon annan här på GD heller har skrivit om just bröstcancer. Men jag skrev en del om den saken i en kommentar till inlägget Gör Internationella kvinnodagen Internationell bröllopsdag. Inlägget i sig hade inte något med cancer att göra, men en Sarah sade i kommentarsfältet:
Känner ändå att patriarkatet också visar sig när män får bättre och dyrare hälsovård än kvinnor, hur kvinnor porträtteras som mjuka, undergivna objekt i filmer och reklam, att när små pojkar slår flickor eller tafsar kallas det att ”de är kära i dig” etcetera
Så det kan vara dags nu att lyfta upp min svarskommentar i ett faktiskt inlägg. Nu är inlägget i sig från våren 2014, och siffrorna hade redan då några år på nacken. Jag hänvisar bl.a. till socialstyrelsens Cancer i siffror 2013, som huvudsakligen baserar sig på statistik för 2011. Denna rapport ges ut vart fjärde år, så det är den färskaste sammanställningen av det slaget. Det skall komma en med färskare siffror nästa år.
Citat mig själv (lite lätt redigerat och uppsnyggat):
@Sarah:
får män verkligen bättre och dyrare hälsovård?Kolla till exempel SVT Pejl – Sverige; Stora skillnader i väntetid inom cancervården.
Det är väl ingen som missat att rosa bandet får långt större uppmärksamhet än blå bandet? Och vad jag förstår går också den övervägande delen av pengarna från dessa cancerkampanjer (om jag minns rätt, har inte kollat siffrorna nyligen) till just kampen mot bröstcancer. Inget ont i det i sig självt. Men titta på t.ex. på väntetiderna i den länkade artikeln.
Bröstcancer, riket som helhet, antal patienter 7 226, median väntetid 21 dagar
Prostatacancer, riket som helhet, antal patienter 1 342, median väntetid 177 dagarKvinnors väntetid är alltså normalt 3 veckor, en bra bit under en månad. Mäns väntetid är nästan ett halvår (saknas 6 dagar för att det skall bli ett halvår)
Det kan vara värt att titta lite närmare på väntetiderna som de återges i den länkade artikeln på SVT Pejl. Så här ser det ut för de olika cancerformerna, sorterat från lägsta mediantid för riket till högsta. Och med ”bästa” respektive ”sämsta” landsting angivet. Notera att cancerformerna här är sammanslagna för både män och kvinnor, men då prostatacancer enbart drabbar män och bröstcancer i praktiken enbart kvinnor (de fåtalet män som drabbas av bröstcancer, det rör sig kanske om några promille av alla bröstcancerfall, lär inte inverka märkbart på siffrorna) så säger väl siffrorna för just dessa former en del om hur man ser på könen inom sjukvården? Siffrorna inom parentes är antalet patienter med den cancerformen. (Jag ber om ursäkt för den taskiga formateringen, det går att fixa till, men det brukar vara jävligt tidskrävande, och jag ids helt enkelt inte):
| Form | minimum | median riket | maximum |
| Bröstcancer | 8 Västmanland (212) |
21
(7226) |
32 Dalarna (78) |
| Lungcancer | 18 Uppsala (149) |
29
(3404) |
56 Kalmar (83) |
| Hudcancer | 14.5 Jämtland* (24) |
36
(1800) |
55 Gotland (13) |
| Blåscancer | 25 Jämtland (41) |
38
(1945) |
75.5 Värmland (58) |
| Tjocktarm | 29 Dalarna (101) |
41
(2526) |
69 Värmland (87) |
| Hals- och huvud | 35 Uppsala** (73) |
56
(2056) |
76 Norrbotten (33) |
| Ändtarm | 41 Gävleborg** (63) |
57
(1511) |
75.5 Sörmland (50) |
| Njure | 38 Norrbotten*** (18) |
59
(710) |
105 Kalmar (21) |
| Prostata | 111 Blekinge (27) |
177
(1342) |
251 Gotland (12) |
* Inga uppgifter angivna för Sörmland
** Inga uppgifter angivna för Gotland
*** Inga uppgifter angivna för Blekinge eller Gotland
Bröstcancer som då ”bara” drabbar kvinnor har en väntetid på 8–32 dagar.
Prostatacancer som bara drabbar män har en väntetid på 111–252 dagar.
En annan jämförelse enligt tabellen ovan:
Den bästa väntetiden för prostatacancer är 111 dagar.
Den värsta väntetiden för övriga cancerformer är 105 dagar.
Vad skall man dra för slutsats av det? Att bröstcancer är jätteallvarligt och kvinnor dör som flugor medan prostatacancer på sin höjd gör att man har lite svårt att pissa?
Jag fortsätter citera mig själv:
Då skall man betänka att enligt socialstyrelsens Cancer i siffror 2013 (rapporten är från 2013, men siffrorna i den rör året 2011) så gäller följande i jämförelse mellan mäns och kvinnors cancer, och specifikt då bröstcancer (som också innefattar en liten mängd män) och prostatacancer som enbart rör män:
Vanligaste cancerformen: Prostatacancer 16,7 % antal fall: 9 663
Därefter: Bröstcancer 14,6 % antal fall: 8 427 (45 av de fallen var män)
(livmodercancer hamnar ganska långt ned på listan med 2,5 % antal fall: 1 431)Cancer totalt (fortfarande 2011):
Antal diagnostiserade fall:
män: 30 038
kvinnor: 27 688
Insjuknande per 100 000:
män: 637,9
kvinnor: 584,1
Antal dödsfall:
män: 11 384
kvinnor: 10 351
Antal dödsfall i bröstcancer:
1 405 kvinnor (+15 män)
Antal dödsfall i prostatacancer:
2 382 män (+0 kvinnor)Det dör således nästan 1 000 fler män i prostatacancer (+70 %, eller nästan dubbelt så många om man höftar väldigt grovt) än kvinnor som dör i av bröstcancer.
Hur tycker du det rimmar med att väntetiden för män är ett halvår vid prostatacancer jämfört med 3 veckor för kvinnor vid bröstcancer.
Vill man ha lite tjusiga diagram över hur män och kvinnor sjuknar in och dör i cancer så kan man ta och jämföra här (observera att det är samma skala på bilderna, så man kan jämföra dem direkt visuellt utan att titta på siffrorna, men klicka på diagrammen för att se dem större):
Jag håller med Trollan, det är förbaskat tröttsamt. Och ännu värre blir det, jag har inget horn i sidan till Helene Bergman specifikt, men det hjälps inte, jag blir förbannad när jag ser följande från henne på ledarsidorna:
Över en halv miljon, närmare bestämt 534 871 kvinnor, många fattigpensionärer, över 74 år, har osynliggjorts av såväl den svenska feministiska regeringen som den svenska riksdagen. I juli i år trädde en ny lag i kraft som ger svenska kvinnor mellan 40 år och 74 år avgiftsfria mammografiundersökningar. SFS 2016:660 Men efter 74 års ålder är det stopp, trots att risken för bröstcancer ökar med stigande ålder och trots att svenska kvinnor lever längre än tidigare. Medellivslängden är nu 84 år.
– – –
Den nya lagen innebär alltså att ju äldre kvinna du blir desto mer ansvar för din egen hälsa får du ta. Alla kan begära screening men får då själva betala för det. Det kostar mellan 80 och 200 kronor beroende på i vilket landsting kvinnan råkar bo.
Men det är klart, har man inte råd med bikini när man skall bada …
Jämför det med att du i minst åtta landsting får betala en ambulansavgift på 200 kronor om du blir tvungen att anlita ambulans (vad betalar vi skatt för?), plus att om du blir inlagd på sjukhus så kan du åka på en dygnsavgift på upp till 100 kronor, och den täcks inte av högkostnadsskyddet. Ett par ambulansfärder med åtföljande sjukhusvistelser kan bli en kännbar ekonomisk smäll för en pensionär. (Jag vill minnas att jag fick en räkning för min mors sjukhusvistelse efter att hon hade dött. Jag har för mig att jag vägrade betala den med motiveringen att eftersom hon dog så hade de inte skött sitt jobb. Kanske det var elakt av mig, men jag blev minst sagt på dåligt humör när jag fick en sur räkning med krav på betalning inom X antal dagar, annars …) Behöver man en 3-kanals rotfyllning går en sådan på ungefär 5 000 spänn. Med högkostnadsskydd innebär det minst 750 spänn (om du redan har haft utlägg på över 15 000 hos tandläkaren, då högkostnadsskyddet innebär att du bara behöver betala 15 % av kostnaden), från scratch utan några andra tandläkarkostnader innebär det i princip 4 000 spänn (du måste betala fullt pris upp till 3 000, sedan sätter högkostnadsskyddet in med 50 % på de överskjutande 2 000 kronorna). Ambulansfärder, sjukhusvistelser och rotfyllningar (eller ännu värre hos tandläkaren) kan bli väldigt kostsamt, och innebära ekonomisk katastrof för den som lever på marginalen. Men om en stackars kvinna måste spara en hundralapp, motsvarande två paket cigaretter, i förväg för en mammografi som hon kan planera in ett år i förväg, halledudanemej, världens undergång.
Uppdatering: Glömde detta igår. Mammografiprocessen finns beskriven här. Enligt socialstyrelsen är åldersgruppen 40–74 år för fri mammografi vald på grundval av vetenskapligt underlag. Att man inte kallar kvinnor under 40 och över 74 handlar alltså enligt socialstyrelsen om att det inte finns några undersökningar av dessa grupper, och man saknar därför en bild av hälsovinster och risker.
Missförstå mig rätt, jag är en stor fan av tuttar. Jag gillar dem helskarpt. För att travestera Liza Minellis gamla hit från filmen Cabaret: ”Boobs makes the men grow strong.” Jag har egentligen inget emot att man satsar på att rädda kvinnors krockkuddar. Men jag tycker man åtminstone kunde vara ärlig och säga att man värderar kvinnors bröst högre bara för att man gör det, och släppa tramset med hur hemskt utsatta kvinnorna är i vart och vartenda skede av livet. Det här är inte begränsat till bröstcancer, jag fortsätter citera mig själv:
När jag bodde i Danmark för ungefär 10 år sedan hade de en kampanj från den danska hjärt och lungfonden där de slog upp stora affischer med kvinnor som de målat mustasch på och sloganen (som jag minns den ungefär, min danska är inte tipp-topp) ”hade hun haft mustache hade hon levt laengre” eller något lika korkat. Vilket jag redan då tyckte var rent jävla förolämpande med tanke på att män i allmänhet har ung. 4 år kortare livslängd. Och att långt fler kvinnor dör i hjärtåkommor kommer sig av den enkla anledningen att det är den största (återigen om jag minns rätt) dödsorsaken för kvinnor, men när de drabbas av hjärtinfarkter är de så gamla så de flesta männen har redan dött ifrån dem. Det följer ju rent logiskt att om män är överrepresenterade i dödlighet på en mängd olika områden så måste ju kvinnor vara överrepresenterade någon annanstans, eftersom vi är ungefär lika stora grupper, och vi alla dör någon gång. Det kan inte vara flest män inom alla områden, såvida vi inte har en grupp med odödliga kvinnor.
Så när man till exempel russinplockar hjärtinfarkter som ett bevis på att kvinnor skulle få en sämre vård så använder man sig av statistiken på ett djupt ohederligt sätt. Män drabbas ofta redan i medelåldern. Min far dog i hjärtinfarkt när han var 58. Min moster när hon var 87. Och det beskriver läget ganska bra. Men männen överlever ofta en eller flera infarkter eftersom de är mycket yngre. Medans kvinnorna stryker med, för de står bokstavligen på gravens rand rent allmänt när de drabbas av sina infarkter. Och handen på hjärtat, om det kommer in en man i 50-årsåldern och en kvinna i 80-årsåldern med hjärtinfarkt, vilken av dem skulle du prioritera?
Likaså lyfter man ofta att kvinnor skulle negligeras när man testar mediciner, därför att man först och främst testar dem på män. Men två faktorer spelar in där: 1. kvinnor i fertil ålder kan vara i ett tidigt stadium av oupptäckt graviditet. En påtaglig risk som gör att man vill undvika att använda dem som testobjekt. 2. kvinnors hormonella cykler (ägglossningsfas, menstruation osv.) gör att de är mycket svårare testobjekt eftersom man har fler variabler som man måste ta hänsyn till.
Det således inte bara ger mindre problem (genom att man undviker att utsätta ofödda för experiment) utan är också både enklare och effektivare att så långt som är möjligt testa mediciner på män.
Sen kan jag mycket väl tänka mig att det finns områden och/eller situationer där kvinnor får sämre vård. Och att det förekommer i individuella fall att kvinnor skulle behandlas sämre tvivlar jag inte ett ögonblick på. Men jag tvivlar inte heller på att det förekommer individuella fall där män får en sämre behandling.
Så det där med att män skulle få bättre vård … jag köper det inte. Det låter mer som floskelpropaganda om jag skall vara ärlig.
Jag vill bara braska och klargöra att jag inte på något vis hävdar motsatsen, att män skulle få sämre vård, bortsett från att just cancerstatistiken motsäger den mediala uppmärksamhet och den mytbildning som omger kvinnors bröstcancer.
(Det var slutet på originalkommentaren om bröstcancer)
Just frågan med hjärtinfarkt tog jag upp i inlägget 70 % högre risk för kvinnor att dö efter att man på nyheterna hävdat att kvinnor löpte 70 % högre risk än män att dö på sjukhus i akut hjärtinfarkt. Siffran i sig finns det nog ingen anledning att ifrågasätta, men presentationen av det som att det skulle handla om att kvinnor får sämre vård … Jag avslutade det inlägget:
Updatering strax efter pubb, lite absoluta tal:
2013 dog totalt 7 677 personer i hjärtinfarkt, av dem var 4 321 män och 3 356 kvinnor. I alla åldersgrupper utom 85+ var det klart övervägande män som dog.
Först vid 85+ körde kvinnorna om, I den gruppen dog totalt 3 228 personer i hjärtinfarkt, av dem var 1 379 män och 1 849 kvinnor. Detta är en naturlig konsekvens av att kvinnorna har längre livslängd. Det finns helt enkelt inte så många män kvar som kan dö i hjärtinfarkt längre.
Och bara som en extra sur kommentar här på slutet, jag gjorde hackmat också av en metroartikel om kvinnors utsatthet för våld. Den känns lite tangentiellt relevant i sammanhanget:
Men jag föredrar att avsluta inlägget med ett positiv anslag. Visst är de härliga:
(Om någon undrar: Christina Lindberg. Förmodligen början av 70-talet.)
©2016 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.
Har uppdaterat inlägget med följande text (var tänkt att ha med detta i inlägget men blev bortglömt):
Mammografiprocessen finns beskriven här. Enligt socialstyrelsen är åldersgruppen 40–74 år för fri mammografi vald på grundval av vetenskapligt underlag. Att man inte kallar kvinnor under 40 och över 74 handlar alltså enligt socialstyrelsen om att det inte finns några undersökningar av dessa grupper, och man saknar därför en bild av hälsovinster och risker.
Hej.
Du gör en journalists jobb utan att vara det – vilket kanske är förutsättningen för saklig och faktabaserad rapportering?
Smått cyniskt vill jag dock påminna om att jämställt betyder 100% kvinnor om det gäller något bra som man kan förtjäna på, och 0% kvinnor om det är något dåligt, tungt, smutsigt eller farligt.
Det finns inga värre sexister än feminister. Vi andra eftersträvar, ja vilket ord kan man använda som inte är förstört?
Jag har, precis som Trollan, anhöriga med cancer. En av dessa tvangs arbeta med en cancerform där behandlingen slår ut immunförsvaret. F-kassans bedömning var att arbete på sjukhus inte utgjorde ett problem eller en risk. En av dessa överlevde med stor sannolikhet bröstcancer enär hon erbjöds att delta i ett forskningsprojekt för en då experimentell metod (tumören injiceras med ett ämne som får cancercellerna att ’svälta ihjäl’). En lever med prostatacancer – där behandlingen och kötiderna ständigt förskjuts; vård som ej kan anstå heter boven. Lösning blev egenfinansierad vård – vad gör den som inte har den möjligheten?
Ang. tandvårdskostnad; det kostar väl bara femtio kronor att gå till folktandvården numera? Det kan ju inte vara olika prislägen för olika etniciteter – det vore ju rasism. Ett gammalt studentknep var annars att vänta med tandvård till sommaren – inget studiemedel och ingen inkomst gjord att räkningen landade hos Soc (alltså alla andra).
Själv använder jag tandvårdshögskolan så mycket det går – bor man rätt är det definitivt värt att söka sig dit vid terminsstart. Platserna tar snabbt slut.
Usch, vad arg jag blir av att läsa om hur man rör ner politik i vad som är tekniska sakfrågor.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Har en familj i byn där jag tror alla männen drabbas av cancer. En av killarna (jag skulle vilja säga ”vän”, men det känns lite förmätet) är jämnårig med min lillasyster och drabbades av cancer i käken redan i slutet av 70-talet/början av 80-talet när han var i tonåren. De lyckades få bukt med det då, men det tog fysiskt väldigt hårt på honom, han har alltid sett ut som en koncentrationslägerfånge och har haft talsvårigheter. Nu kom cancern tillbaka för ett par år sedan, och nu har man tydligen gett upp. Jag har inte träffat honom eller sett honom på rätt länge nu, men enligt hans mor som bor precis på andra sidan gatan så kan han tydligen inte prata alls längre utan meddelar sig helt skriftligt.
Har är visserligen (hittills) en överlevare, men det är tragiskt som fan, även om han hade 20–25 år som vuxen där han var cancerfri så var han så märkt av den att man med fog kan säga att hans liv har blivit förstört.
Från det att jag slutade skolan (slutet av 70-talet) till förra året var jag bara hos tandläkaren en enda gång för 10–15 år sedan, då jag var tvungen att få en trasig visdomstand dragen. Gick till tandläkarskolan i Köpenhamn. Det var en upplevelse som var en förunderlig mix av himmel och helvete. Det var inte bara ett par dejliga danska piger som tog hand om min visdomstand, de hade också studiebesök av en grupp från Århus tandläkarskola, så jag var omringad av goa unga danskor. Så jag kan till viss del förstå att muslimer drivs av det där med 72 jungfrur i paradiset. De unga kvinnorna var hur trevliga och goa som helst, men mindre trevligt var att bedövningen inte tog på mig, trots 4–5 försök. Jag studsade i tandläkarstolen, svetttdes som en fontän och hyperventilerade tills någon överordnad kom och ordinerade lite starkare grejer, vilket åtminstone dämpade tortyren till något som gick att uthärda.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
… Men förra året blev det nödvändigt att gå till tandläkaren för mig. Och trots att det var något särskilt omfattande arbete som behövdes göra, ett par lagningar och ett par trasiga tänder som fick dras (en visdomstand och två kindtänder, klarar mig bra utan dem, både i praktiskt och kosmetiskt hänseende) så blev det kännbart ekonomiskt för mig. Blev ett mycket tight år ekonomiskt. Och så åkte jag på just den dyraste varianten av rotfyllning när tidigare högkostnadsskyddet gått ut, så fick börja om). Jävla rotfyllningen kostade mer än vad en bil gör för mig.
För en tid sen hittade jag i en affär en liten blå pin föreställande en mustasch. Jag frågade vad det var och fick veta att det var männens motsvarighet till det rosa bandet. Avsikten var att uppmärksamma prostatacancer.
Så jag köpte en ”mustasch” och satte på min jacka. Nu har jag burit den i flera månader men jag har tyvärr inte sett någon annan som bär en likadan. Däremot har jag sett massor av kvinnor och en del män som bär ett rosa band.
@Marie-Louise:
Det finns väl både blå band och Movember som är menat att uppmärksamma prostatacancer, och Gert Fylking och Robert Aschberg (av alla människor) var ute och gick någon slags långpromenad på 190 mil 2009 för att uppmärksamma prostatacancern. Två år senare så hade tydligen Aschberg någon form av program med gäster inriktat på prostatacancer i aftonbladets webb-tv. Så det förekommer, men det är ju i gärsgårdsdivisionen jämfört med den oerhörda uppmärksamhet som rosa bandet får varje år.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Hej.
Tandläkarskräckisar är den bästa sortens skräckberättelser!
Har själv en rutten rotfyllning, och har fått kostnadsförslag om 28 000:-. Glöm det, folktandvården. Det får bli när man är i Polen eller Baltikum istället.
Har en gång spräckt en rotfylld kindtand (trea eller fyra bakifrån tror jag) i överkäken – på en tuggummikula av alla saker. Den j*veln var torr men det märkte jag inte och högg med full kraft – Pang! sa tanden och sprack hela vägen upp i käken. Och en vecka före jul!
Tandläkaren kunde meddela att tanden var för spröd för att dras, utan skulle bändas ut. Fem sprutor (Xylocain tror jag – fast jag önskade nästan att det var Kallocain) vilket var maximalt. Det hjälpte knappt, och tanten lät då höra att alternativet var att boka operation med minst tre månaders väntetid. Hon bände och grävde och drog medan sköterskan fick torka blod från golvet – och när den släppte bröt jag sönder ett av armstöden i stolen av ren smärta (jag slapp dock betala – alltid något).
Tvättad och klar släpptes jag ut; halva ansiktet hängde som efter ett slaganfall, och jag dräglade blod. Det var, om man säger så, inte konstigt att jag fick poliseskort hem kort därefter.
En sak berättade hon (tandläkaren) för mig: piercingar i munnen är en guldgruva, och även de där minisparkcyklarna en del barn har.
Den värsta tandläkarhistorian jag hört var dock en kompis som ramlade på en lastkaj och slog i käken så att framtänderna där uppe trycktes ut genom underläppen och bröts av. Så senare rätt kul ut när de enda vita gaddarna var stiften
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Rikard:
Undrar hur vanligt det är att bedövningar inte tar? När jag drog den sista visdomstanden var jag inne på systemet efteråt, hamnade i samspråk med killen som jobbade där och nämnde att jag precis fått en visdomstand dragen och bedövningen inte tog. Han berättade att han hade smällt sönder i stort sett alla tänderna vid en olycka, och att hade haft ett helvete när de skulle fixa till allt därför att bedövningarna inte tog på honom.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Hej.
Vad jag fått förklarat för mig av tandläkare är att vi dels har olika grad av mottaglighet (fick ej veta någon hypotes om varför), dels att bedövningen i viss mån är är satt efter vikt (vet ej om det stämmer), och att mängden i sprutan är baserat på någon sorts genomsnitt. Har ingen aning själv hur korrekt (eller förenklat) detta är.
En annan tandläkare hävdade att det kan röra sig om tillvänjning i kombination med hur smärttålig man är. Min högst ovetenskapliga hypotes är att det hör samman med hur känslig man är för alkohol, då mina fordom mest försupna bekanta samtliga anförda att bedövningar inte tog.
Annat var det när man gick till barntandläkaren förr i världen – när det fanns en grupp läkare och andra inom vården som ansåg att barn under en viss ålder inte känner smärta som en vuxen, och därför inte behöver bedövning. Har en anhörig som i barndomen fick genomgå en ögonoperation utan ens lokalbedövning, och gick själv hos (tand)läkare som vägrade ge bedövning – endast narkos eller inget alls, även vid sådant ’skoj’ som att bränna kapillärkärl i näsa och bihåla.
Numera erbjuds man bedövning vid sänka. ’Hytter med käppen’
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
@Rikard:
Så du säger att jag är försupen?
Chansen att leva i mer än fem år är 4% med cancer i bukspottskörteln. Tyvärr är oddsen dåliga. Sjukdomen drabbar både kvinnor och män. Sett många runt mig dö i olika tumörsjukdomar. Tycker Rosa Bandet är ett jippo. De som vill får naturligtvis stödja detta om de vill. Jag skänker en slant direkt till Cancerfonden eftersom jag hellre ser att pengarna blir jämt fördelade.
@Jerry:
Det är väl ur marknadsföringssynpunkt ett lyckat jippo. Folk öppnar plånboken. Och det kan jag väl inte direkt klandra Cancerfonden och Rosa Bandet för.
Jag har inga direkta problem med att man vill värna om kvinnor. Jag tycker bara att man skall vara ärlig med det. Tycker man att kvinnor är mer värda än män så får man väl tycka det, men ljug inte om att kvinnor skulle vara särskilt utsatta och drabbade när det uppenbart inte är sant.
Men tycker förstås du gör helt rätt som ger direkt och förbigår kampanjen. (Och det finns ju många andra goda ändamål man kan lägga pengar på, att bekämpa cancer är inte det enda behjärtansvärda ändamålet här i världen.)