Vad är den gemensamma nämnaren för den politiska korrektheten, Pink Floyd, feminismen, olycklig tonårskärlek, den postmodernistiska vänstern, science fiction, riksdagiset, Malcolm McDowells första filmroll och alla andra olater vi ställs inför nu för tiden?

”Om”

Ja, nu är förstås varken Pink Floyd eller Malcolm McDowells första filmroll olater (fast mina föräldrar hade möjligen kallat Pink Floyd för olåt …), och eftersom de är engelska så handlar det i deras fall inte om ”om” utan om ”if”, men OM de hade varit svenska, så hade ”om” gällt även dem. Och jag tog mest med Pink Floyd för att få med ett musikaliskt inslag. Inte har jag sett filmen ”If” heller (måste råda bot på det), men jag misstänker att den faktiskt har relevans för inlägget. OM jag hade sett filmen hade jag vetat.

Men på vilket vis är ”om” en gemensam nämnare för alla dessa olater?

Lyssna på den politiskt korrekte: ”Om övriga länder i EU xxx, så …”

Lyssna på feministen: ”Om män inte xxx, så …”

Lyssna på den olyckligt käre tonåringen: ”Om du xxx, så …”

Lyssna på den postmodernistiska vänstern: ”Om alla vore xxx, så …”

Lyssna på riksdagiset: ”Om de andra partierna xxx, så …”

Att sen science fiction är ”om” förkroppsligat får väl ses som ett bevis för att även ”om” har sina goda sidor.

Jodå, det finns en poäng här, och en ganska viktig sådan, och den handlar egentligen inte om ”om” i sig självt, även om man det kanske verkar så. ”Om” råkar bara vara den lilla flaggan som skvallrar om det personliga ansvarets död. ”Om” är flaggan som skvallrar om den egna integritetens murkna förfall.

Vad är det detta ”om” uttrycker?

Det är navet för idén att det är någon annans ansvar.

”Om” någon annan tar ansvar, ”om” någon annan anpassar sig, ”om” någon annan inser, ”om” någon annan … då blir allt bra.

”Om” visar på att det finns en disharmoni mellan verkligheten och talarens uppfattning om hur verkligheten borde vara, och att talaren själv varken kan förändra verkligen eller anpassa sig till den. Talaren lägger över allt ansvar på någon annan för all förändring som skall leda till att världen som den är och talarens världsbild skall bringas till harmoni. Det är någon annans ansvar att anpassa verkligheten till kartan.

Jag tror alla har upplevt detta i form av tonårsförälskelser. Antingen som den som olyckligt försökt få någon annan att inse hur ”bra vi passar ihop” eller som den som har tvingats stå ut med någon annans utopiska ”men vi passar ju så bra ihop”. Oavsett vilken ände man befunnit sig i torde oförmågan hos den olyckligt käre att själv ta ansvar för situationen vara allom bekant.

De politiska ”om”-mästarna avslöjar bara att de andligen stannade i växten under skolåren.

”Om” – den ansvarslösa psykosens signum.

Om det inte handlar om science fiction förstås, för då är ”Om” själslig lasagne.

Andligen mogna och ansvarsfulla människor, som Eders Ödmjuke, säger ”Om jag …”

©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.