Alla sett det.
Vet alla vad som gäller.
Den pirrande spänningen under väntan på att den där alldeles speciella personen skall ringa.
Hjärtat som studsar när tystnaden bryts av telefonens signaler.
Glädjen när det är den där alldeles speciella personen som är i andra änden.
Det finns en annan sida.
En lektion i ödmjukhet:
©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.
Men Dolf – har du glömt hur vi män har fixat tjejer i miljoner år? Banka henne i skallen med en knölpåk, och släpa henne i håret till grottan!
Jean Auel sålde minst ett halvdussin tegelstenstjocka romaner på det temat. Hade (kvinnliga) arbetskamrater som jag trodde var helt illitterata som med blossande kinder läste om neanderthalsex och brutala påsättningar i mörka grottor, Och nu har en serie böcker med alla tiders tråkigaste titel – 50 nyanser av grått – sålt i världsrekordsvolymer. Sadistiska seriemördare får hela säckar med friarbrev i sina celler. Så – gå inte- i mjukisfällan! Den man som går i mjukisbyxor får ett sexliv i klass med en haremseunuck. Någon atavistisk rest djupt nere i kvinnornas hjärnor får dem att dras till ”farliga män” och bärsärkar. Man vill kanske vara säker på att bli försvarad mot grottbjörnar och sabeltandade tigrar, som försöker använda barnen som snacks. Vi som har indoktrinerats med den moderna civilisations värderingar får åtminstone då och då försöka frammana lite skådespelartalanger.
För att vinna i krig och kärlek gäller det att ta initiativet. Prinsessan kommer aldrig ridande på en vit enhörning och slänger dig över sadelknappen. Ett visst mått av framfusighet tar många kvinnor som en komplimang, och tvärt om. Många kvinnor är ädelmodiga nog att förlåta en stackars karl för att han har förälskat sig i henne.
https://s-media-cache-ak0.pinimg.com/736x/59/b9/61/59b96124098be6554575184ea9c0e557.jpg
@Sternococltail:
Jo, men det där med knölpåk och dra i håret räknas som sexuella trakasserier nu för tiden, så det rekommenderas bara om man är bostadslös och vill ha kost och logi på statens bekostnad.
Jag läste en av Auels romaner för en herrans massa år sedan och noterade till min stora förvåning att vissa avsnitt utan minsta tvivel hade gjort sig i Raff eller Piff på 70-talet.