Konsten att reflektera är underskattad. Förmågan att vrida och vända på en fråga eller situation och försöka se den, relativt objektivt, ur flera olika betraktningsvinklar förfaller för många vara en omåttligt krävande uppgift. Det är inte alltid det finns en ”rätt” vinkel, men det finns oftast en som är mycket mer användbar än de andra. I denna artikel saxad ut Expressen, ”Jag är ändå alltid bara en kropp”, så har man gjort ett bra försök, men missat just den vinkel som visar processens gång. Det är inga hemligheter eller magi inblandat, bara politiskt snidad blindhet.
Nu till saken…
Artikeln handlar om Ann Heberlein och har formen av en lite mer långtgående intervju där temat är relationen till män. (Författad av Karin Sörbring.) Jag ska göra några strandhugg där jag känner att man helt missat målet. Jag kommer inte citera svaren, men anstränger mig för att göra de inblandade rättvisa.
Fråga: Manliga intellektuella, som din vän Karl Ove Knausgård, har ofta en flock unga beundrarinnor efter sig. Hur är det på den fronten när man är kvinna och intellektuell?
Ann Heberlein svarar bland annat att det inte är en fördel. Att kvinnor lockas till intellektuella män, men inte tvärtom. Och hon gör den lika riktiga poängen att då just relationer är viktiga för människor så får detta förhållande sociala konsekvenser.
Hon ser som orsak att kvinnor fostras till att se upp till män, och söka sin partner högre upp på karriärstegen. Och att man som kvinna då har hamnar i en svårt situation när man själv kommit upp i toppen. Man har inga potentiella partners uppåt och inga beundrare neråt. Bitterhet är tydlig med infall som ”Men det är väldigt svårt för män att acceptera att en kvinna tänker” och ”det är oerhört sorgligt om det som kvinna inte är ett plus att vara en tänkande varelse.”
Hur ligger det till?
Låt oss börja med att slå sönder det uppenbara felet innan vi börjar lägga saker tillrätta. Kvinnor och flickor fostras INTE till att se upp till framgångsrika män. De gör det i alla fall. Ingen uppfostran i världen kommer kunna ändra på det. Svaret är hårdkodat djupt ner i de primitiva delar av hjärnan som reglerar fortplantningsmekanismerna. Eller har någon av er någonsin hört en förälder/lärare förmana flickorna att se upp till pojkarna?
Kvinnor
En kvinna investerar 9 månader i varje barn. En betydande del av denna tid kommer hon själv ha nersatta fysiska förmågor, samt att förlossningen i sig alltid är farlig. (Förlossningsavdelningar är ett för nytt påfund för att ha letat sig ner till denna del av neurologin.)
Hon måste därför försäkra sig om att barnets far är den bästa tänkbara. Den som kan och vill beskydda både henne och barnet. Om detta manifesteras genom makt, pengar, muskler eller något liknande kan kvitta. Vad som helst som förmår trycka på de rätta knapparna fungerar. I detta fall högre placering på karriärstegen.
Män
Men för män är det annorlunda. Min investering i att skaffa avkomma kan prutas ner till en stunds ljuv älskog. Med moder naturs glasögon har jag inga orsaker att spara på sperman. Det är klart jag kan tråna efter de bästa, men de flesta kan fungera.
Eftersom att investeringen är låg och riskfri så kan män satsa mer kvantitet än vad kvinnor kan unna sig. De måste vara noga med sina val där man kan slarva förbi. Detta kan kvinnor givetvis åsidosätta med preventivmedel, men det förtar inte hur våra huvuden är konstruerade. Det är inget vi kan välja bort med vårt medvetna tänkande.
När det kommer till partnerval och relationer, så måste vi ta avstamp i hur olika könen faktiskt är. Vi kan givetvis reflektera över vad vi idag anser vara moraliskt eller praktiskt, men vi kan inte förändra hur våra huvuden är konstruerade. Därför blir det inte en fördel att vara intellektuell kvinna, män på jakt efter en partner kommer helt omedvetet söka någon som är kapabel att ta hand om ett litet barn. (Ja, vi gör våra val vi med. Eftersom att vi inte kan pippa runt så mycket som våra hjärnor skulle önska.) Biljetten till relationen är om kvinnan anser att vi som män verkar vara en dugande far och hon väljer ofta uppåt om hon kan. Men om det är någon tröst så har inga kvinnor detta anhang av beundrande män efter sig. Inte ens de kvinnor som bokstavligen använder sig av kroppen som reklampelare för sitt eget varumärke. Det handlar således inte om bristande respekt för kvinnor som tänker, utan att tanken inte medför något extra värde i detta sammanhang.
Jag hyser stor respekt för Ann Heberlein, lyssna på det här:
”För mig är det väldigt svårt att tänka att jag skulle bli attraherad av en man som i någon mening skulle stå under mig i rang. Jag vet att det låter hemskt när jag säger det, men det här hierarkiska tänkandet är så djupt rotat i mig själv också. Var kommer det ifrån? Det är ju inte något biologiskt, utan det är kulturellt konstruerat och djupt tragiskt på något vis.”
Det jag uppskattar är uppriktigheten. Det gör att det går att reflektera kring utan att bygga murar mot andra förklaringar. Det enkla svaret är att det hierarkiska tänkandet är en del av hela vår existens. En förutsättning och hörnsten i hela vår civilisation. Och viktigast av allt, den ÄR biologisk. Det återfinns på så triviala platser som kor på grönbete eller de irriterande getingbona vid sommarstugan. Människan har bara förfinat det och formaliserat det med fina titlar. Och på de flesta vis har det varit en framgångssaga som naturen aldrig sett maken till förut.
Självklart är hierarkin också kulturell. Det är ingen motsättning. Vi har givit det namn och form, vi kan variera sättet som en hierarki organiseras på. Det är, såvitt jag vet, nytt i naturen och unikt för människan.
Det där med utseende…
Det är en doktor i etik vi talar om. (Eller med?) Därför dristar jag mig vara lite mer framfusig än jag annars skulle ha varit. Det är möjligt att vissa amöbor attackerar utseende när de blir irriterade på vad du säger. Det är fånigt och irrelevant. Om en tonårstjej tar illa upp av sådant och låter sig avledas i diskussionen kan jag köpa. Men varför tar en doktor i etik illa upp? Varför är utseendet så viktigt för kvinnor?
För att söka svaret på det faller vi ner i biologin igen. För att män ska vara åtråvärda bland kvinnor måste vi utmärka oss i kontrast mot andra män. För att kvinnor ska vara attraktiva för män så gäller samma spelregel, men på en annan spelplan. Det vi kallar ”skönhet” är långt mer än ögongodis, det är ofta tecken på en frisk och livskraftig kvinna som har störst chans att föda ett frisk och välutvecklat barn. (Många som överlever lätt idag skulle ha dukat under i ”naturlig miljö”, om jag dristar mig uttrycket.)
För rent krasst? Spelar utseendet någon roll om man bara är såpass välvårdad att man får behålla jobbet och inte blir portförbjuden på de lokala snabbköpen? Självklart är utseendets roll större. Det markerar i vilken division på köttmarknaden man anser sig spela i, och därför i förlängningen, hur pass bra man är som just ”kvinna”. Och då detta (”att vara kvinna”) är en så fundamental del i många kvinnors självbild så är en attack på denna punkt ett effektivt sätt att slå ut en motståndare. Det skulle överhuvudtaget inte fungera på en man.
Jag är inte särskilt vacker, men det spelar ingen roll. Jag är inte rik, men några lass pengar skulle onekligen höja min status på köttmarknaden. Jag saknar alla former av makt och inflytande och har ett yrke som helt saknar status. Men inget av detta är någon större del av min självbild, att göra argument av det blir bara fånigt. Visst kan man anklaga mig för att vara korkad, men hur smart är det?
Det är snarast ett biologiskt faktum att utseende är såpass viktigt för kvinnor. Medvetna om detta kan de förhoppningsvis reducera denna fråga från debatten och ställa sakfakta i förgrunden. Personligen orkar jag nästan bara med att umgås med tänkande kvinnor, ingen av dem kan göra anspråk på att vara särskilt vackra. Men jag vet inte vem som bryr sig minst, jag eller de? Jag bara önskar att fler kvinnor kunde tänka så.
Könen är i vissa fall lika, i andra fall väldigt olika. För att hitta rätt så måste man vara uppriktig med skillnaderna och dess konsekvenser. Men könen matchar inte varandra perfekt heller, det är en viss intressekonflikt. Ska vi bygga ett väl fungerande samhälle där så många som möjligt mår bra, så måste vi ta hänsyn till dessa olikheter. Och givetvis vara vara öppna inför de som önskar frånträda det som är eller kommer att bli normalt.
Men den största bristen i mänskligheten idag tycker jag inte handlar om skillnader (verkliga och inbillade) mellan könen. Utan att så få kan använda mer än den mest primitiva delen av hjärnan. Men o andra sidan, om folk började tänka i breda lager skulle nämnda hierarki i bästa fall omstöpas, eller i värsta fall upplösas. Det är inte omöjligt att de verkligt tänkande måste vara i minoritet. Det vore intressant att bolla resonemangen med en doktor i etik.
Teo
Angränsande inlägg:
Naturlig skönhet – Det ideala idealet? Om skönhet.
Beliber jakt på rus. Om hur könen jagar partners p biologisk basis.
Ja, precis! Borde vara självklart.
Heberlein, är det hon som försöker slå rekord i att vara nedlåtande på twitter?
Meh. Det är sorgligt för intellektuella tonårspojkar också.
Högre utbildning ger tydligen inte automatiskt någon insikt i hur verkligheten fungerar. Självklart är det biologiskt.
I ”The Female Eunuch” talade Greer om att kvinnor måste välja förlorare istället för vinnare, för att få ordning på världen.
Det lär inte hända i första taget.
Det finns två huvudinriktningar på parning mellan högre ryggradsdjur (fåglar och däggdjur). I den ena är det 5% av hannarna som står för 95% av parningarna. De andra blir utkonkurrerade. Ungarna är förhållandevis snabbt på benen och det krävs bara en förälders försörjning och skydd. Tänk hjortar. Som hona handlar det om att låta hannarna göra upp om rangordningen och så para sig med han i toppen. Hans uppgift är att vara störst, starkast och para sig. I sådana arter ser vi också den största skillnaden mellan hannar och honor. I den andra änden av skalan är hannar och honor mer lika. Ungarna är betydligt hjälplösare och kräver båda föräldrars resurser och skydd. Tänk svanar. Hannens investering blir betydligt högre än för hjortarna. Han blir betydligt noggrannare i sitt partnerval. De håller ihop hela livet. Vi människor rör oss från hjortarna mot svanarna. Genom evolutionen har vi blivit smartare, med större huvud. Begränsande idag är kvinnans bäckenöppning. Vi har unikt många förlossningsproblem och den enda möjligheten är att föda barnet så tidigt att det är totalt hjälplöst i lång tid. Det kräver enorma mängder resurser och skydd. Med en sådan investering och risk är det naturligt att hon har ganska höga krav på pappans förmåga till att få in resurser och skydd. Hon söker sig en partner uppåt. Pappans investering i barnet har också ökat med tiden. Visst finns det de som satsat (pun not intended) på ”töm och glöm”, men den strategin har blivit allt sämre med tiden. Bättre att stanna kvar och se till att de få barn man får verkligen överlever. Man ser tydligt hur nyblivna pappors hormonsammansättning förändras. Testosteronet totalsjunker. Och om kvinnan och barnet överlever är det strategiskt bättre att hålla kvar vid henne. Han blir petigare i sitt val och det han ser efter är friskhet att överleva förlossningen och få friska barn. Ju mer monogama, desto petigare pappor. Det leder till en betydligt högre konkurrens bland kvinnor om de få statusmännen. Eftersom killen på toppen max fixar en eller ett par mammor, blir det viktigare att bli utvald av honom. Man tävlar i ”skönhet” dvs friskhet. ”All” sminkning bygger på att visa signaler på friskhet och parningsvillighet. Konkurrensen bland hindarna är minimal jämfört med oss människor. De kvinnor som inte blir utvalda får snällt finna sig i en hanne längre ner på skalan. Då är det hon som väljer.
Vad händer då om kvinnor tävlar på hannarnas planhalva, med hannarnas värden? Det blir färre män att välja mellan om hon fortsatt vill välja uppåt efter traditionellt manliga värden. Och hon ökar inte nödvändigtvis i deras ögon. Hon har just inte yngre manliga beundrare av lägre rang, eftersom hon själv säger hon inte attraheras av dem. De har inget för att försöka få henne, då finns det ingen idé att ens försöka. Statusmän har beundrarinnor eftersom det finns en chans att bli utvald. Liten, men den finns. Vill hon se en förändring på sitt partnerval får hon väl börja leta efter mjukiskillar som kan tänkas ta hand om barnen. Killar som inte nödvändigtvis är intellektuella eller karriärsinriktade. Och som hon får försörja. Det är priset statusmännen betalar. Vill man både göra ett traditionellt kvinnligt partnerval och göra manlig karriär lär man få problem. Man kan som bekant inte äta kakan och ha den kvar. Annars får hon välja bort barnen och hitta en intellektuell man som också gör det. Lycka till!
Ja, det finns ju gott om indikationer på att våra sexuella preferenser är biologiska, och inte inlärda. Till exempel de experiment som visar att kvinnor under ägglossningen föredrar mer ’manliga’ män – medan kvinnor som käkar p-piller (som stör hormonproduktionen) inte visar upp samma mönster.
Sedan finns de studier av vilka män som lyckats bäst med reproduktionen i olika kulturer och tidsåldrar. Bifogad bild är från Sex, status, and reproductive success in the contemporary United States (Hopcroft 2005)
Studien kommer själv fram till att:
Detta är i linje med vad vi sett upprepade gånger: kvinnor klumpar ihop sig i mitten – det straffar sig mindre för kvinnor än för män att sakna utbildning, men lönar sig också mindre att ha hög utbildning.
Också helt i linje med det allmänna ointresset för mäns problem, så talar vi bara om ena halvan – den där kvinnor får sämre utdelning än män.
@Kristian: Lite lustigt är att Heberlein var just en av de som satt i soffan med Kjell Bergqvist som jag skrev om i gårdagens inlägg. Det var hon som snackade om att SD-killen som drev flyktingförläggning i Lesjöfors lika gärna kunde varit koncentrationslägervakt.
Teo:
Det finns en omöjlighet i kvinnors ’jämställdhetssträvan’ (läs maktsträvan), den upplöser manligheten och kvinnor kan inte känna sig kvinnliga utan manlighet. Varför förstår så få kvinnor det här?
En fråga som bör ställas i detta sammanhang är: Har kvinnors ökade oberoende förändrat kvinnors förhållningssätt till män och breddat den manliga könsrollen? Är det lättare att vara ’en man’ idag? Det verkar inte så, det verkar tvärtemot vara svårare att leva upp till manlighet än tidigare. Men varför tror vi, som Heberlein, ändå att vi vill ha förändring? Hurdant svar eller lösning väntar vi på? Ett som kräver ingenting av oss (kvinnor) själva, verkar det vara. Kanske kvinnor ville bara bredda den egna könsrollen i nya tider och anpassa den manlig till denna förändring på deras villkor, kanske det är bara det det handlar om.
99% av kvinnor har missförstått vad jämställdhet skulle handla om, inte ens ärkefeministen Simon de Beuvoir förstod sig på det, hon skrev om varför hon blev kär i Sartre:
=Patriarkalitet=Manlig överordning
Av samma orsak blev väl Arendt kär i Heidegger.
Kvinnlighet utesluter jämställdhet, punkt slut.
Heberlein:
ÅT VISSA MÄN! SOM DU SÄKERT SJÄLV ÄR MEST INTRESSERAD AV!
Men Heberlein skulle bli väldigt besviken om hon var ihop med en man som inte alls såg henne som ”en kropp”. Kvinnor vill vara kroppar, så är vi funtade, hur mycket de vill vara kroppar är en annan fråga, men alla kvinnor vill vara kroppar i någon mån och i vissa sammanhang.
Första frågan Heberlein bör fråga av sig är: Var vill jag förbli kvinnlig och var vill jag vara jämställd? Hur tror ni att svaren korrelerar med nyttan i förändrinen? Säkert 100%. Ömsesidighet my ass.
En teolog som källhänvisar till en massa gamla filosofer men som saknar de mest rudimentära kunskaper om vår biologiska verklighet.
”Det som är viktigt för mig är att känna den där samhörigheten med andra människor. Jag tror inte att vi är gjorda för att vara ensamma, vi är gjorda för att höra samman. Det behöver inte nödvändigtvis vara som par, det kan vara med vänner, men jag tror inte att människor mår bra av att vara ensamma.”
Om hon var någorlunda påläst om de saker hon uttalar sig om skulle hon inte behöva tro, hon skulle känna till att det finns klara fysiologiska nackdelar med mänsklig isolation. Men det är givetvis lättare att, som teolog, tro och citera Aquinas metafysik än att undersöka verkligheten.
http://www.livescience.com/18800-loneliness-health-problems.html
@Benjamin (bench):
Handlar det om ofrivillig ensamhet (loneliness), eller även om självvald isolering (solitude)? Av artikeln du länkade till får jag uppfattningen att det är det förstnämnda.
Jag inbillar mig att det beror en hel del på vilken personlighetstyp man är (E/I i Meyers-Briggs) ocskså, där en person med stark extraversion förmodligen lider mer av ensamhet än en uttalat introvert.
Jag är själv starkt ”I” och föredrar att vara för mig själv i ganska stor utsträckning – även om jag säkert skulle bli sjuk med tiden om jag skulle vara helt isolerad.
@Benjamin (bench):
Och hur kan dessa preferenser vara inlärda om bortlärningen (feminism) inte funkar ens hos feminister som Heberlein själv? Feministernas kvinnlighet är bästa beviset för mänsklig natur, om inte ens de, vem då?
Det är också paradoxalt att feminister samtidigt säger saker som ”har vi inte kommit längre ännu, det är redan 2015…” och i andra sammanhang att ”förändring tar tid” ”könsroller är sega”. Om man ser närmare på saken så ska det gå snabbt där kvinnor har nytta av förändringen men får gå sakta där kvinnor själva måste förändra sig.
Jag har ingen respekt för dessa idioter till kvinnor.
Murphy: Okay, so he’s no Mel Gibson but he’s funny and intresting and he has an incredible intellect. A lot of women find that very attractive. You know, the brain is a sexual organ.
Miles: Yeah, I always look forward to the swimsuit edition of Scientific American.
-Murphy Brown Season 1 Episode 17, ’My Dinner with Einstein’
@Matias:
Jag ser din poäng. Att sträva mot det som är ”typiskt manligt”, är detsamma som att sträva bort från det som är ”typiskt kvinnligt”. Och därmed äventyrar man de spelregler som normalt gäller mellan kvinnor och män. Det är ofrånkomligt.
Jämstäldhet ger henne sin fulla rätt att välja annorlunda. Men den kan inte lösa de dilemman som därmed uppstår. De ingår så att säga i paketet.
@Benjamin (bench):
Man ska vara försiktig med att påstå att någon inte är påläst. Jag har inte läst ens hälften av det som finns att läsa heller. Problemet uppstår lätt när man är för insöad på ett politiskt/ideologiskt spår att man inte kan ta in andra idéer seriöst. Notera tex hur hon förutsätter att hierarkien är socialt konstruerad, trots att motbevis finns i varenda myrstack. Ideologisk blindhet.
Samtidigt är hon uppriktig med att hennes egna känslor springer i könsrollernas ekorrhjul: ”För mig är det väldigt svårt att tänka att jag skulle bli attraherad av en man som i någon mening skulle stå under mig i rang.”
Hon skulle i likhet med många andra kunna döma ut män som grupp för att hon inte får samma behandling som sina manliga kollegor, men tar i stället på sig den del av problemet (om det nu är ett sådant) som ligger i hennes natur. Hon är inte intresserad, en ung beundrare är inte en potentiell partner. Dött lopp att jaga henne alltså, det finns inget intresse åt något håll.
Många skulle må bra av att då och då storstäda i sina åsikter/fördomar och i sitt politiska bagage. I hennes situation skulle jag börja fundera på vad jag skulle köra till tippen.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
”Det var hon som snackade om att SD-killen som drev flyktingförläggning i Lesjöfors lika gärna kunde varit koncentrationslägervakt.”
Klumpigt uttalande. Men med tanke på att man inte ens idag kan vaccinera befolkningen mot politisk idioti och fördomar, så borde det ha varit än mycket lättare på den den tiden i det systemet att värva vakter och soldater. Despotin är sällan så långt borta som man vill tro. Den feministiska ideologin spelar trots allt på samma strängar, bara en annan melodi.
Teo
@Teodor:
Nu har hon fattat att hon är kvinnlig, nu återstår det bara att fatta att hon vill vara det.
Det kommer säkert i framtiden fler kvinnor ut ur skåpet som Heberlein och erkänner sin patriarkalitet.
@Benjamin (bench):
En etiker som upprätthåller sociala hierarkier och förlegade konventioner, kvinnor verkar inte kräva så mycket av sig själva. Vad skulle Kierkegaard ha sagt om hennes ointresse för människor av lägre rang?
Om jag inte helt fel ihåg sa Kierkegaard om kvinnor något i still med ”Det värsta är att födas till kvinna och att vara kvinna är att inte vara medveten om det”.
Jag är inte fullt lika övertygad om att att man kan säga att preferenserna är biologiska, i alla fall inte så direkt kopplade, min tolkning är snarare att det är något som inte går att säga speciellt mycket om. Det går inte att utesluta att de är biologiskt förankrade, men inte heller att förutsätta att de är biologiskt förankrade.
Vad gäller t.ex. hormonstudierna så kan man också tolka det som en fylle-effekt, dvs färre hämningar mot att agera på sina preferenser, oavsett var de uppstått.
Oavsett om vi kan säga något om var preferenserna kommer ifrån så kvarstår att man försöker ge män skulden för kvinnors preferenser och att man försöker projicera kvinnors hierarki-tänkande på mäns beteende. Om preferenserna är biologiska så är det ett grundläggande fel i resonemanget, men om de är kulturella så är resonemanget fortfarande fel.
Både män och kvinnor attraheras av utseende, men kanske i olika grad. Om det är olika grad eller om den attraktionen bara utgör olika stor del av totala intrycket är nog svårt att få fram.
@Teodor: jag tolkar hennes tankar om att bli bedömd som tjock o ful som att hon tycker att det är just tragiskt, inte att hon tar åt sig. Jag tycker också att det är tragiskt med personer som går till personangrepp istället för att argumentera sak.
Jag fattar inte hennes resomang i början om att hon inte blir sedd som kvinna av sina kollegor. Hur tolkar ni det? Vill hon att manliga kollegor ska flörta med henne (och riskera att bli anklagade för trakaserier) eller vill hon främst bli sedd som en kompetent medarbetare i kollektivet? Jag vill då i första hand bli sedd som det senare på mitt jobb. Antingen rör Heberlein ihop män som kollegor vs män som möjlig partner eller så gör reportern det.
På mitt jobb ser och träffar jag många människor varje dag. Detta är min enkla iakttagelse. Tjänsteman möter tjänstekvinna, tjock möter tjock, ovårdad möter ovårdad, svarthårig möter svarthårig, flummig möter flummig, trettioåring möter trettioåring, vit möter vit, gammal möter gammal och så vidare. Alltså de som kommer i par.
”Lika barn leker bäst” är ett genialiskt ordspråk. Det finns de som bryter mot detta mönster, men de har varit få än så länge.
Vad beror detta på? Jag tror det beror på att vi är absorberade av oss själva och behöver en livskamrat som inte är för svår att umgås med.
Det där med att inte kunna välja någon som är ”under en” verkar gälla utseende, vikt och ålder också, förutom pengar och intelligens. Och säkert en massa andra saker också.
Sen håller jag med om det som någon här ovan skrev om. Det finns ensamhet och ensamhet. En viss sorts ensamhet är osunt underskattad, enligt mig.
@Matias:
Ja… de är på väg att upptäcka vad ”patriarkatet” egentligen är. Det är inte en effekt av illsinnade män, utan ytterst en långtgående konsekvens av våra olika riktade fortplantningsdrifter.
Så länge båda sidor är öppna och inte försöker smutskasta varandra så har vi plötsligt en gemensam grund för diskussion. Jämfört med ärkefeministerna som bara kommer med ogrundade floskler. Jag har inget att säga dem.
@En annan Andreas:
Jag tycker att artikeln lämnar dubbla signaler i frågan. Men jag hoppas du har rätt.
@Jenny:
Den ensamhet hon talar om är ett verkligt och högst konkret problem. Tillika ett sådant som inte har några självklara lösningar.
”Att inte välja nåon som är under en”, är mest en omskrivning för att välja den bästa av de som står till buds. Är man tex tjock så sätter det i praktiken en gräns för vilka män man kan slå klorna i. De måst åtråvärda männen står i praktiken bara inom räckhåll för de kvinnor med bäst förutsättningar.
Det finns helt enkelt de som kan ta (nästan) vad de vill ha, medan andra får nöja sig med vad de får. Och gruppen längst ner är i stort sett chanslösa att få någon alls. Så dina iaktagelser kan mycket väl stämma ganska bra.
Teo
Det kan ju vara så att kvinnor måste bli mer som män i det långa loppet?
Som man bedöms man vi ju efter ställning och vår ”Agens”, vilket är allmänt känt för de oinskränkta.
Kommer bara att tänka på denna reklam-film hela tiden.
”Wine opener”
@Genusföljaren :
Det sorliga är ju att för att göra brunetten ”fulare” så ha de bara gett henne glasögon och en kofta. I övrigt var hon ju en högpoängare…
@Tommy:
Jodå, det handlar om människor som av någon anledning inte har det sociala liv de önskar. Människor som isolerats av omständigheter bortom deras kontroll (även psykologiska och beteendemässiga aspekter hos dem själva) till skillnad från människor som medvetet isolerar sig i någon utsträckning.
http://psr.sagepub.com/content/early/2010/08/16/1088868310377394.abstract
Jag är likadan, jag behöver mer ensamhet än vad jag upplever att de flesta klarar av. Men eftersom majoriteten av människor är mer sociala så rör sig forskningen mer kring ”loneliness” än ”solitude”, förmodar jag. En ensamvarg är nöjd med sin ensamhet och så mycket mer behöver inte sägas om det. Men dessa är en minoritet.
@Teodor:
Detta är nog en semantisk synpunkt. Om ”påläst” avser att personen ifråga har kunskaper om ett visst material men saknar förmågan att förankra dem lämpligen till sin beskrivning av ett tillstånd eller företeelse, så håller jag med dig.
Med ”påläst” menar jag dock att man bör kunna tillämpa den empiriska vetskap man tagit del av i sin modell. Heberlein uttrycker popfilosofiskt att hon ”tror” att människor mår dåligt av ensamhet. Det är till och med en punkt i hennes bok. Om man skriver en bok inom något område av mänskligt beteende bör man hålla sig ajour med forskningen. Att endast ägna sig åt ”armchair philosophy” är numera värdelöst. Därför hävdar jag att hon inte är påläst.
Men för god idétransmission, låt oss kalla det ”okunnig”.
Jag håller för övrigt med dig om att hennes självrannsakan är uppfriskande och respektingivande (tror inte ”respekt” är rätt ord men jag kommer inte på något mer passande nu).
@Matias:
”Och hur kan dessa preferenser vara inlärda om bortlärningen (feminism) inte funkar ens hos feminister som Heberlein själv?”
Exakt. Om det inte biter på de ”upplysta” (läs ”nedsläckta”) kvinnorna, varför skulle det bita på kvinnor i allmänhet? Så långt tänker Heberlein inte. Jag såg henne på Debatt nån gång, där hon pratade om yttrandefrihet. Hon verkade virrig och inkonsekvent i sin argumentation, och det fanns ständigt en ”rationalization hamster” närvarande för att godkänna hennes tvivelaktiga påståenden. Hennes resoneringsfärdigheter tycks inte vara de bästa. Men hennes ärlighet om sig själv är ett plus.
@Jenny:
Man bör särskilja lägre rang från olikhet, människor trivs med likasinnade och man träffar oftast likasinnade i sina peer-groups men inte utesluter lägre rang likhet.
@Benjamin (bench):
Tack för återkopplingen och länken. Det blir lite förvirrande på svenska i och med att vi använder samma ord – ensamhet – för två vitt skilda företeelser.
@Matias:
…och sist; att fatta att acceptera konsekvenserna av det.
@J.G:
Eftersom jag har en svaghet för kvinor i glasögon och rödhåriga/brunetter så skall jag nog anse mig som jävig i den frågan.
Från expressens recension av boken.
http://www.expressen.se/kultur/gud-som-konfirmand-i-ann-heberleins-bok/
…
Hon verkar bara längta efter en patriark (manlig man) som får henne att känna sig trygg som kvinna. Ropa efter Gud efter att man håglöst och oreflekterat följt sina naturliga impulser, fan vad barnsligt. Ta ansvar för dina val och lär av dina misstag och sluta vara en skockmänniska.
Åsa Moberg har recenserat boken i DN.
http://www.dn.se/dnbok/ann-heberlein-gud-om-vi-ska-talas-vid-du-och-jag-maste-jag-vara-helt-arlig/
”Ett av Heberleins grundackord är den eviga drömmen om gemenskap. Ett annat är en feministisk religionskritik: ”En kvinna räcker aldrig till. Det ligger i själva essensen av att vara kvinna. Misslyckandet. Otillräckligheten.” Den manliga utgångspunkten i kristendomen stör. Heberleins Gud inger rädsla.”
”Gud enligt Heberlein för tänkvärda teologiska resonemang om ont och gott och människans fria vilja. Personligen har jag alltid funnit den sistnämnda ännu mindre sannolik än Guds existens. ”
@Gigas:
Jesus, Kierkegaard kunde aldrig ha varit kvinnor.
Gud är kärlek och öppenhet och allt gott det innebär. Hur tror Heberlein att hon kommer till himmelriket då hon inte ens överkommer en värdslig sak som att förälska sig i en människa som står under henne i social rang? Gå kärlekens väg förrän du besvärjer och överger kärleken.
Om det här och begreppslighet:
Friedrich Nietzsche
@Matias:
Ett annat bra jämställdhetscitat av Nietzsche:
Friedrich Nietzsche
@Matias:
Och Kate Bush kunde aldrig ha varit en man.
@Gigas:
Håller helt med, det är baksidan av myntet.
Michael ”The Man” Mann kunde aldrig ha varit en kvinna.
Bekänner att jag inte kände denna Ann Heberlein (AH) som är teologi doktor i etik, till namnet. Dock när jag kollade så kände jag igen hennes bild.
”För mig är det väldigt svårt att tänka att jag skulle bli attraherad av en man som i någon mening skulle stå under mig i rang.”
Det är lite lustigt att hon använder just ordet ”rang”. Förvisso bestämmer hon själv vad hon lägger i det ordet. Men det betyder normalt position i en hierarkisk ordning. Samtidigt indikerar det att hon skulle kunna tänka sig en man i samma rang…
Öh, rang på samma fakultet? Eller duger det med en geolog, civilingenjör, läkare, aktiemäklare, bankir…
Skulle gissa att trosan blir våtare, ju senare mannen befinner sig på denna lista.
För mig som naturvetare ligger alla humanister under mig och mina likar i ”rang”. Det verkar inte krävas särskilt mer än att vara PK, för att bli doktor i teologi-etik, vad det nu är. Urusel på etik verkar hon vara.
Särskilt kristen verkar hon inte heller vara. Det är konstigt att PK-personer som hon, numera tycks dras till muhammedanismen. Den värsta hat- och våldsideologin någonsin?
Hon (AH) kan ju annars lösa problemet med rang, genom att ansöka som mening i den lilla militär som fortfarande finns, om hon inte är för gammal. Där är det flesta på samma nivå som hon då. Chansen är där också större att finna någon i högre rang, än på något teologiskt fakultet…
@Tålis:
Konstigt att hon har kunnat föreställa sig och förvänta jämställdhet utan att hon tagit i tu med den här kvinnliga patriarkaliteten. Om man inte kan föreställa sig det kan man inte förvänta sig jämställdhet heller.