Det är sannerligen dags för lite poesi och andlig spis här på Genusdebatten. Och vad kan väl passa bättre än en dikt av vår folkkäre poet Gustav Fröding? Men kreativitet behövs också här i världen så därför är ett antal ord här nedan utbytta. Det är nu upp till er läsare att lista ut vilka, samt att tolka dikten fritt efter eget behag, gärna rad för rad.
Jag står och ser på världen genom genusfönstret;
jag kan, jag vill ej slita mig från offerkoftan,
det är så skönt att se, hur livet sjuder
och kastar höga böljor upp mot glastaket,
så smärtsamt glatt och lockande det ljuder,
när skratt och sånger komma genom genusperspektiv.
Det skiftar ljust av asp och al och björk,
där ovanför står branten furumörk,
den friska doften tränger genom intersektionaliteten.
Och över viken vilket präktigt sken,
i varje droppe är en ädelsten,
se, hur det skimrar härligt genom könsrollerna!
Det vimlar båtar där och ångare
med hornmusik och muntra sångare
och glada människor i tusental,
som draga ut till fest i berg och dal;
jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut
och dricka liv, om blott för en minut,
jag vill ej långsamt kvävas bakom strukturerna!
Förgäves skall jag böja, skall jag rista
det gamla obevekligt hårda genustänket
– det vill ej tänja sig, det vill ej brista,
ty i mig själv är smitt och nitat gallret,
och först när själv jag krossas, krossas könsmaktsordningen.
När vi nu ändå är i farten kan vi väl fortsätta med denna dikt? Den är dock återgiven helt i sin ursprungliga ordalydelse så här gäller det att tolka dikten utifrån vad som sägs och i den aktuella kontexten. Jag undrar om inte Fröding i själva verket var ett riktigt gubbslem, en vit kränkt man och det ultimata uttrycket för patriarkatet. Hur kan man annars bära sig åt på detta vis?
Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.
Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.
Visst är väl kärlek vackert, så säg?
”…och kastar höga böljor upp mot glastaket…”
Hahahaha!!!!
Men vänta en sekund! Tänk om nu någon genuslots tar dig på fullaste allvar och får några tiotals miljoner i statsbidrag för att dikta om våra klassiska verk ….
Lysande ide Rick!
Det är väl bara att ansöka om några miljoner för att identifiera, dokumentera, katalogisera och slutligen genuscertifiera våra gamla dikter, filmer, musik, etc. Får du igenom det kan du nog leva gott i några år framöver!
Resultatredovisning brukar ju inte vara lika intressant i dessa kretsar. Det är ju bara att skicka iväg en postmodernistisk statusuppdatering där bara delen där man äskar om mer medel är förståelig..
Trodde alltid det var kärleken dickinson skrev om med sitt ”all we know of heaven and all we need of hell.”
Jo, visst är det vackert.
Ja visst tycker jag om Fröding men jag är mer åt Stig Dagerman