Först ett påpekande: Jag är ingen fan av ”Fifty shades böckerna”, vilket är helt okej då jag definitivt inte tillhör deras målgrupp. När jag tidigare skrivit om Fifty Shades böckerna har det låtit så här: ”Women actually like this?!” och så här: ”Femtio nyanser igen”. Inlägget handlar med andra ord inte om hur jag ser på böckerna utan hur jag ser på DN:s rapportering av skräpforskning. Där kan läsas:

Om kvinnorna hade negativa hälsobeteenden som ätstörningar tidigare kan ”Fifty Shades” ha bekräftat dem och möjligen förvärrat liknande trauman. 

Här har vi inte en utan två indikatorer på att forskningen av Amy Bonomi, Julianna Nemeth, Lauren Altenburger, Anastasia Snyder, Irma Dotto och Melissa Anderson är bluff och båg. Först har vi ordet ”om” som visar forskarna inte vet om läsning av böckerna orsakade vad som observerades. Sedan har vi ordet ”kan” som visar att påståendena är rena spekulationer. Vidare får vi vad tippare brukar kalla en helgardering.

Om de tvärtom läst ”Fifty Shades” innan de utvecklade de negativa hälsobeteendena är det möjligt att böckerna satte igång dem, 

Med andra ord: ”Om” vad som påstods kan ha inträffat i själva verket inte hade inträffat (alltså var felaktigt) så räddar man sig genom att beskriva de påstådde effekterna av böckerna som en tvåstegsraket där det även om det inte inträffade efter läsning ”är möjligt” att det utvecklades då. Det är bara ett litet problem

Forskningen ger inget som helst stöd för dessa påståenden. Kommer ni ihåg hur jag började inlägget? Jag tillhör inte böckernas målgrupp. Böckerna säljs inte till vem som helst från första början. Det finns ingen som helst orsak att tro att böckernas läsare genomsnittligt kommer att vara exakt likadana som dem som inte läser böckerna, särskilt inte när grupperna inte ens är lika stora. Av 655 intervjuade kvinnor var det bara 219 som ens läst den första boken. Man har assymetriskt urval från början.

Resultatet av studien gör gällande att de som läst första boken också har större erfarenhet av verbalt och/eller fysiskt aggressiva partner än de som inte läst någon av böckerna. Dessa kvinnor svarade också oftare att de bantat eller använt viktminskningspreparat.

På enkel svenska: Kvinnor som gillade aggressiva partners var mer sannolika att läsa porrböcker som handlade om sexfantasier med en aggressiv partner. Holy Shit vilken överraskning eller hur? Vidare visar det sig att kvinnor som gillade aggressiva man oftare försöker hålla vikten med bantning eller preparat. Detta är inte det minsta förvånande. Män som är i ”higher demand” kräver oftare att tjejen skall vara smal.

 De som läst alla tre böckerna ska enligt studien löpa större risk att dricka stora mängder alkohol och de har fler sexpartner än andra.

De tjejer som festar mer och haft sex med FEM eller fler personer är alltså mer sannolika att intressera sig för att läsa porrböcker än dem som inte gör det. Näää? Vad kommer härnäst? Kanske vi behöver forskning som visar koppling mellan att dricka Whisky och läsa boken Whisky? Forskarna vet visserligen inte om dryckesvanorna uppstod före eller efter läsning av boken men om den inte uppstod efter är det bara att säga det är möjligt den utvecklades av boken.

Rapportens författare beskriver innehållet i ”Fifty Shades” som ”problematiska skildringar av våld mot kvinnor i populärkulturen”. De menar att sådana kan leda till att negativa företeelser normaliseras i verkligheten, vilket skulle bevisas tydligt med deras studie.

Vilket är rena ljuget! Inget av de påståendena bevisas. Vad studien kan påstås visa är att de kvinnor som redan har vissa intressen är mer sannolika att läsa böckerna ifråga. Resonemanget verkar kunna vara utformat av jubelidioter. Om syftet var att visa koppling mellan negativa hälsobeteenden och böckerna, varför tar forskarna inte reda på NÄR det observerade hälsobeteendet uppstod? De till och med särskilt poängterar att studien struntar i det.

while the study did not distinguish whether women experienced the health behaviors before or after reading the books, it’s a potential problem either way,

Avsaknaden av den informationen gör detta till skräpforskning. Avsaknaden av motröster i DN gör deras artikel till skräprapportering. Här bör även särskilt påpekas att studien kallar det negativt hälsobeteende när kvinnor 18-24 har haft fem eller fler sexpartners. Vi skulle kunna anklaga dem för slutshaming men är det nån som ens anser att en 20-årig kvinna blir kallad ”slut” för att under sin livstid haft fem sexpartners? Nåväl ”slut” och ”slutshaming” skall jag avhandla senare i ett eget inlägg.