Vad tänker ni när ni ser den här bilden?
Jag vet att vi inte riktigt kommit fram till något särskilt i inlägget ”Vad är jämställdhet? del 2” men funderar på att göra som Ninni och ändå bara köra på jämställdismen. Om man håller med om grundprinciperna i jämställdismen så kanske det inte är så tokigt att kalla sig det, och faktiskt stödja varandra? Att flera kallar sig samma sak skapar kanske i slutänden ett utrymme för utveckling i samhället?
Det positiva är att jag tycker det går hand i hand med vad jag tidigare ansett som feminist. Könen är förstås olika varandra, men att somliga skillnader är kulturella. Att det är fullt möjligt att könen väljer lite olika (och om det beror på biologi eller kultur förändrar inte mitt ställningstagande som du kommer läsa härnäst) men framför allt att det är diskriminerande att kvotera.
Nja, en del barn väljer faktiskt själva vad de vill leka med.
Vad tänker jag på när jag ser bilden? Min första reaktion är att garva åt att vissa människor tror bilden är en korrekt representation av vad det innebär att vara människa. Sanningen är betydligt mer komplicerad och låter något i stil med denna video (som utöver att lära ut vetenskap även bjuder på en svensk koppling)
När jag ser bilden så tänker jag : Den aktiva/passiva komponenten är MÄNSKLIG. Den har inget kön. Dessutom har jag en invändning mot bildens ”passivity Girl”. Det finns visserligen Actionman-figurer för pojkarna. Men vart hittar man ”passivity Girl” leksaker ?
”Passivitygirl” är påhittad, för att åskådådligöra en falsk åtskillnad mellan kön. Den är en i sig en social konstruktion av våra sociala konstruktörer.
Så, varför ser flickan på bilden så besviken ut ? Vart finns tvånget med att leka med något hon inte vill ? Småflickor , om några vet mycket väl vad som gäller i kompiskretsen. Liksom småkillarna. Its a call from the wild unmanifested child ? genom ideologiska glasögon ?
Precis. Bygg dockor av kottar och pinnar eller förbli en bimbo.
Hur menar du ?
Passivity Girl skall väl föreställa Tjejlegot Friends eller Barbiedockor? Fast på sistone har ju folk upptäckt att Barbie varken är eller behöver vara så passiv som hon framställts av genusriktiga barbie-hatare. Inte ens Belinda Olsson klarade av att hålla fast vid sina feminist-principer när hon fick en dotter.
”Jag var själv så löjligt principfast innan jag blev mamma. Mina regler:
1 Inget rosa.
2 Uppmuntra fotboll och annat.
3 Absolut inte leka med Barbie.
Sista regeln trots att jag själv älskade Barbie när jag växte upp.”
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/belindaolsson/article10831642.ab
För mig spelar det egentligen ingen roll vad som är arv, fysisk miljö eller social miljö, så länge som man saknar metoder för att förändra människans tänkande i den sociala miljön. Jag tror inte sådana finns att hittas – och skulle de finnas är de enligt nästan alla existerande moralsystem totalt förkastligt att använda att jämföra med hjärntvätt. För trots den enorma kraft som läggs ner på att förändra den sociala miljön verkar könsrollerna oerhört rigida* och människor fortsätter att göra ”traditionella” val.
Man kan dra två konsekvenser av det. Antingen kan man förbanna att det är på det sättet och arbeta ännu hårdare till att försöka tvinga vuxna människor att göra saker de inte vill, trots att det faktiskt finns utrymme och efterfrågan av det som de vill göra i de traditionella valen. Och så kan man inlura sig att barn blir lyckligare för att de tvingas välja utanför könsnormerna.
Alternativet är att acceptera att vi faktiskt är olika och att vi kompletterar varandra i någon mån, där vissa av dessa olikheter verkar bottna i kön, och utifrån de förutsättningarna låta var och en göra det som den faktiskt gillar och är lämplig för.
——————————–
*Med rigida menar jag att könens roller hålls isär på ett effektivt sätt – somliga kulturellt oberoende, andra varierande, men med en tydligt markerad åtskillna, med sociala skillnader som följd.
Jag tänker på feministisk offermentalitet. Jag tänker på feministiska myter och pseudovetenskap och ovilja att ta till sig av medicinsk forskning.
Jag ser det som många feministers önskedröm att få skylla på hur de uppfostrades av andra och att de därav inte blev lika tuffa som margareth thatcher. Problemet där är att margareth thatcher växte upp i ett samhälle som var betydligt mindre förlåtande för kvinnor än för kvinnor idag att gå in på vissa områden.En strikt uppväxt där det inte passade sig att man sa för mycket. Ändå är hela hennes personlighet full av sådant som enligt feminister inte borde vara där om hon växt upp i en snäv könsroll, vilket dom ju menar är fallet än idag. Vilket enligt mig defintivt krossar myten av att kvinnor formas av omgivningen. Behöver inte ens titta på microbiologiska processer i hjärnan eller titta på halter av hormoner. Det är lite som Paolo Roberto sa, stick ut näsan genom fönstret och titta.
Gör en offtopic grej och länkar till den roligaste låten ever. http://www.youtube.com/watch?v=X0DeIqJm4vM&feature=fvwrel
Gonatt.
Ironin i att förakta män och idealisera det manliga, idealisera kvinnor och förakta det kvinnliga.
Det finns förstås ingen ”passivity girl” för flickor är inte passiva. Flickor på dagis stirrar inte apatiskt in i väggen som rumänska daghemsbarn, vare sig de själva eller patriarkatet vill ha det så.
Flickor precis som pojkar gör saker hela tiden. Problemet är att feminister föraktar flickors lekar. Eftersom de idealiserar flickorna måste de lägga skulden på män och samhället. Men flickor är inte flickor för att patriarkatet tvingar dem, utan för att de är flickor. Varför kan vi inte värdera högre vad flickor vill göra?
Jag ser en bild gjord av någon som gått på myten om the blank slate.
Jag undrar litegrann vad tecknarens åsikter om vad motsvarigheterna till ”action man” och ”passivity girl” ute i djurriket är, med tanke på hur låsta djur verkar vara i sina könsroller… Hur sker deras könssocialisering?
Bilden får mig att tänka på skocken pinsamt lättlurade genusfår. Bilden får mig att tänka på den patologiska narcissisten (feministen), på den paranoida extremisten med sjukligt kontrollbehov (könskommunisten), den förljuget kollektivistiska könshatarpropagandan i vetenskapsförklädsel (genustanten).
På bilden tycks ju pojken gladeligen anamma sin könsroll, som presterade och handlingskraftig. Ingen passivitet där inte. Men det tror jag vare sig den som tecknat bilden eller flertalet av betraktarna ens noterar.
Jag tror frågan är om tanken med bilden är att pojken får en action man för att han som individ är handlingskraftig eller om han blir handlingskraftig just för att han får en action man. Feminister tycks ofta ta det sistnämnda för givet utan att någon argumentation eller bevisning behövs.
Väldigt bra. Har inte tänkt på det innan men du har ju helt rätt. Feminister idealiserar kvinnor men föraktar det kvinnliga. Okej visst har man själv diskuterat detta men att formulera det på så få rader som du gjorde var elegant och bra.
Förvisso är syftet att illustrera hur genus skapas. Men kan tror knappast att vare sig skaparen av bilden eller så många andra vill ifrågasätta på vilket vis mäns könsroll skapas. Kvinnor har ju trots allt ett betydligt rymliga fält att röra sig på. Om det leker med dockor är de ”normala”, leker de med bilar är de ännu bättre för då bryter de med normer.
Men tysta, duktiga, blyga och studiebegåvade pojkar är väl mest patetiska, speciellt om de inte leker med action man. Eller?
På bilden syns alltså en pojke gestaltas som glad över att få en manlig leksak, och en flicka som förväntat ej glad över sin leksak med kvinnliga attribut. Detta eftersom feminismen får oss att se ner på typiskt kvinnliga val och kvinnligt beteende. Manliga livsval högaktas i den feministiska livsåskådningen.
Nja, de föraktar män och maskulinitet men idealiserar manliga val. De idealiserar kvinnor och feminitet men föraktar kvinnors val.
Manliga val är ”bra” eftersom de bara ser till fördelarna av dessa. Kostnaderna ser de inte. Kvinnliga ”val” är dåliga för att de bara ser kostnaderna och blundar för makten de ger. Eftersom postulatet var att kvinnor och feminitet alltid är bra, måste de ”dåliga” kvinnliga valen förklaras med något annat än kvinnorna själva. Ergo måste det vara någon annan än kvinnan själv som gjort de valen åt henne. Män och manliga strukturer måste det då självklart vara, eftersom ingen skugga kan falla på en kvinna. Någonsin.
AV
Tack, du förfinade det ytterligare och det behövdes. Frågan är då vad ingår i femininitet, hur kan vi bäst beskriva vad maskulinitet är och femininitet är. Pelle Billing menar att manlighet är det som majoriteten män gör /väljer. Om detsamma gäller för kvinnor så är ju val en del av femininiteten. Eller tänker jag fel? Vad tycker du.
sa han att intelligens kan förändras med tiden pga. miljö (dvs. inte arv) ?
Jag tänker mig att det är rätt självklart att omgivningen påverkar barnens val eftersom att de allra flesta köper det som affärerna säger att man ska köpa. Jag jobbar tex. i en klädbutik. Folk kan ta en tröja eller overall och fråga mig ”Är det här en overall till en pojke?” och alltså väldigt osäkra på om det är acceptabelt att ge det eller inte. De utgår alltså inte ifrån vad pojken tycker om eller så, utan bara på om de gjort ”rätt” val. Osv. i alla oändlighet.
Samtidigt ska jag inte säga att pojkar tycker om bilar bara för att de blivit påverkade av miljön. Den pojke som inte tycker om bilar har nog möjlighet att _inte_ tycka om det också. Ni vet ju hur barn kan vägra mat, och på samma sätt kan de säkert välja bort leksaker också. Jag har inte sett någon förälder som nästan tvingat barnet till en leksak. Inte på genus-sidan heller.
Angående värderingar.. Jag såg inte att flickan på bilden var mindre glad än pojken. Är hon verkligen det? Det som verkar vara håret på sidan – är inte det hennes leende? Det sitter bara högt upp. Båda är nog lika glada för vad de fått?
Barbie tex. är en leksak som placerats in i facket ”Passiva leksaker” för att hon har fötter formade för att vara i klackskor och dvs. inte springa… ? Hon ska bara vara snygg och bara bytas kläder på i princip. Men med barnens fantasi kan ju barbie göra allt möjligt.. eller? Jag vet inte… Jag bytte i alla fall mest bara kläder på henne som liten.
Hon ska bara vara snygg och bara bytas kläder på i princip. Men med barnens fantasi kan ju barbie göra allt möjligt.. eller? Jag vet inte… Jag bytte i alla fall mest bara kläder på henne som liten.
Det gjorde jag, dödligt uttråkad, om någon såg eller var med mig. Jag hade ett täcke till barbie, en blå tygbit, det knöt jag om halsen till en mantel och så flög hon. Hon var hjälte och räddade djur som höll på att drunkna och så.
En gång kastade jag ett litet metallflygplan hos dagmamma. Det for rakt genom fönstret på nionde våningen(hups!)
Och så kastade jag in en klasskamrat i buskarna för han var dum, klättrade i träd som en galning, krossade rutor i en rivningskåk, hoppade från en carport ner i en container, hoppade längst-leken från gungor, spelade fotboll, handboll men hoppade aldrig hopprep, hage eller gummiband… och det där med att sitta och viska två och två… dagbok med lås som var viktigviktig.. jag fattade aldrig poängen, hur mycket jag än försökte förstå.
Och tänk att jag kunde bli sån, helt utan genuspedagoger.
Åh, hur kunde jag glömma detta: Vi jagade råttor! I en gammal ladugård. Riktiga stora läskiga saker. Jag vet inte vem som var mest rädda.. vi eller råttorna. Det skulle mamma vetat då, hon hade fått spel på mig!
Förstår ni varför jag har liiiiiite svårt att ta till mig ”sanningen” i feminism-samhället?
Ja det är intressant egentligen.. dina föräldrar kunde inte påverka dig någonting? Gav de dig mest traditionellt flickiga leksaker och sånt som liten? Jag antar att det är de som är mycket av din poäng, att du gick flickskolan i livet men att det inte påverkade särskilt mycket av hur du blev som person
Det viktigaste är väl att var och en har frihet att välja som den vill? Utan att pressa in den i en könsroll eller pressa den utanför en könsroll?
@ Mariel
är mycket av din poäng, att du gick flickskolan i livet men att det inte påverkade särskilt mycket av hur du blev som person
Ja, det är min poäng. Anekdotisk bevisföring visst. Men är jag ensam? Vad med transpersoner? David/Brenda och alla andra som honom, som tom behandlades hormonellt och likväl inte blev kvinnor.
Hade socialkonstruktion fungerat så som hävdas från genus-håll hade man inte haft dessa avvikelser.
Det innebär inte att jag säger att det sociala inte påverkar oss, vi påverkas av vår kultur. Men inte till den grad att våra kön skapas.
Gav de dig mest traditionellt flickiga leksaker och sånt som liten?
Jag ärvde leksaker efter mina äldre systrar, som är ”vanliga” och idag har typiska ”kvinnoyrken”. Så jag hade mycket tjejleksaker. Men mina föräldrar var som föräldrar är mest, jag fick det jag önskade mig precis som dom hade fått. Så jag hade både och. Men nej, jag upplever inte att mina föräldrar kunde eller ens hade kunnat om de försökt påverka mig.
Det som var jobbigt var annat. När man kommer in i puberteten vill man vara ”som dom andra”, alltså tjejerna i klassen. Då var det en period under tonåren jag verkligen försökte ”vara rätt”. Men jag var dålig på det där fast jag försökte..
igår möblerade min 4-åriga dotter om i sitt rum, då gjorde hon plats på en vägg för en spegel som hon skulle ha när hon gjorde sig fin.
Hon är knappast passiv utan mer utåtriktad och aktiv än min son men hennes intresse för bl.a kläder har alltid varit större än pojkens, vi har försökt att inte lägga oss i deras intresse men naturligtvis är vi inte helt objektiva men att det bara beror på miljö är helt dumt
@Mariel,
Men omvänt saluför ju butikerna det som de tror att folk vill ha! Eller menar du att ni sitter i butiken och planerar hur ni skall pracka på folk saker som de egentligen inte vill köpa?
Det talas ofta om att företag och reklambranschen ’bestämmer’ vad vi skall efterfråga. Reklambranschen vill förstås gärna överdriva sitt inflytande, men det man missar i diskussionen är den ofantliga mängden misslyckade kampanjer och ’product placement’, som inte hade någon påvisbar effekt på efterfrågan. Resultatet blir en variant på ’apex phallacy’ – vi generaliserar från de kända lyckade kampanjerna, utan att riktigt förstå sambanden.
Det du förmodligen tror är bra reklam är inte så bra som du tror:
Du skriver vidare:
Tågordningen tror jag är att de oftast först väljer ut saker som de tycker om, och vad de tror att pojken/flickan vill ha. Sedan frågar de i butiken för att försäkra sig om att de gjort ett bra val.
Ditt svar – nu gissar jag förstås, och rätta mig gärna – är väl minst lika mycket påverkat av vad andra människor valt tidigare, som av vad butiksägaren och ev. leverantören berättat?
Som småbarnsförälder (nå, sonen är numera tonåring), har jag fått vänja mig vid att vad jag och min hustru tycker är bra, eller vad butiken anser, är helt sekundärt till vad barnen själva vill. Många fina plagg har fått tas tillbaka till butiken då barnen helt enkelt vägrar ha dem. Barnen bryr sig nog mycket mer om vad kompisarna kommer att tycka, och då är det naturligt att föräldrarna försöker få lite extra råd (om nu inte barnen själva är med och handlar, vilket de flesta av dem tycks försöka undvika).
En lite annorlunda vinkel på det där med arv kontra miljö finns här:
Submissive Asian Women
…skriven av en person som jobbat i Kina i några år med ett konsultföretag i utbildningsbranschen.
Sedan kommer han in på vad som händer när dessa kvinnor förflyttas till en miljö där andra regler gäller:
Jag säger inte att han har rätt (jag har aldrig varit i Kina eller Japan), men det är för all del ett intressant perspektiv.
Mycket intressant perspektiv. Särskilt det om skillnaden mellan att verka submissiv och att vara submissiv. Filmvetenskap gör nämligen ingen skillnad mellan dem.
rättning: FLUM vetenskap gör ingen skillnad skulle det vara. Stavningskontrollen tycker film o flum är likvärdiga tydligen.
Ulf T
Mycket intressant. Ärligt talat kunde varit skriven av mig. Har varit i många länder med annan kultur och träffat den sortens kvinnor som lever i en kultur där submissive behaviour uppmuntras eller snarare är det så att undantag från dessa kulturella regler blir bestraffat. Via skvaller exemelvis och via både moderns och faders skadade heder. Skvaller är det värsta en kvinna i vissa länder kan utsättas för bortsett våld. När jag var i Tyskland kom det massor av unga turkiska tjejer som var hårt hållna i hemlandet. En polare såg samma sak under sin tid i Maastricht. Turkiska tjejer som var både en och två terminer i Holland via utbyte. Dessa kvinnor befann sig nu i en annan kultur med andra regler kring sex. Förvisso gillar jag skvaller men det är inte därför jag skriver detta, de kvinnor som hade mest sex på mitt universitet var två kvinnor från Turkiet. Den ena var dessutom från den östra delen där kvinnor kan bli stenade. Samma sak i Maastricht, de som hade legat med mest killar efter två terminer där var två turkiska kvinnor med medborgarskap i Turkiet. Min polare då i Maastricht låg med en av dom.
På tal om… Arv och miljö.
Alla utom det lilla kollektivet troende könskommunister vet att vi alla absolut obestridligt, vetenskapligt: utan minsta tvivel bevisat, med 100 procents säkerhet, alltjämt, är, ett resultat av både: Arv. Och. Miljö.
Arv sätter ramarna. (Tex. om du föddes förståndshandikappad så är risken stor att du låter dig luras av våra skattemedelsiglar och agerar samhällsdestruktivt som våra verklighetsförnekande könskommunister, och tror, följaktligen, på de socialkonstruktivistiska genussagorna – på fullaste allvar. Alla barn föds helt enkelt inte med en fullt frisk hjärna. Tyvärr.)
Miljö hjälper/stjälper, begränsar/utvecklar. (Tex. den feminiserade skolan hämmar pojkarnas livsglädje och utvecklingspotential, och naturligtvis i förlängningen, följaktligen, hämmar hela samhällets framtidsutsikter och utvecklingspotential. För att inte tala om att det ju är direkt omänskligt, pojkhatiskt och institutionaliserad, faktisk könsdiskriminering.)
Arv. Har du någonsin hört en enda människa. Någonsin. På denna planet. Som åtminstone ens fegt bara lite tyst i smyg implicerat att allt är arv, dvs. biologi? Det vill säga finns den könskommunistiska halmdockan ”biologisten” i verkligheten?
Miljö. Har du månne någon gång noterat någon genustant/könssocialist/könskommunist/”feminist” åtminstone implicera det direkt antivetenskapliga: att, du, din personlighet, ditt kön, könens olikheter på gruppnivå, dina talanger, bara är en: Social. Konstruktion? Att du således bara är ett resultat av miljö, född som ett blankt blad fritt för den skattemedelsförsörjda könssocialisten, sittandes på sin höga ideologiska häst, att skriva på. Efter sin egen goda smak och tro.
Det eviga sexuella spelet
Kvinnan intar rollen som undergiven (Intresserat) till en man som automatisk putsar fjädarna och flashar med sin status och får en egoboost.
För de flesta par ett stadium som fort passerar, men det finns ju exempel på motsatsen också.
Men gissa vilka par som håller ihop längst ? De med maximal jämställdhet på agendan eller de som lever efter den oerhört utskällda ”mallen” av manligt och kvinnligt ?
Har inte det med det biologiska könet att göra då. Jag skulle också bli mentalt nedbruten om jag under mitt liv fick höra att jag vore en pojke. Att man vill signalera sitt kön är nog också normalt, och att man vill visa att man tillhör den gruppen … så när det blir fel så är det klart att man känner det inom sig.
Ja, hade det inte varit enklare om det var mer okej att vara som du va, som tjej? Alltså att så som du va, att det var mer accepterat så att du slapp känna att du behövde ändra på dig?