Barfota skriver: ”Kunde vara intressant om vi kom överens om vad jämställdhet borde vara. Är inte vi överens om det så kommer vi bara att spreta och dra åt var sitt håll.”
Vilket jag tycke kunde vara inledningen på ett eget inlägg om jämställdhet.
På wikipedia läser jag det otydliga svaret:
”Jämställdhet är ett politiskt begrepp definierat som jämlikhet mellan könen.[1] Vad det sedan innebär råder det olika uppfattningar om. En tolkning är att jämlikhet mellan könen innebär att alla individer, oavsett om de är män eller kvinnor, ska ha samma formella rättigheter. En annan tolkning innebär att män och kvinnor som kollektiv skall ha lika stor representation i alla sammanhang. Kritiken mot den senare tolkningen går ut på att vi främst är individer och inte representanter för ett kön.
Som övergripande mål har jämställdhet ett brett politiskt stöd i många länder, bland annat Sverige. Hur jämställdhet ska åstadkommas och vilka åtgärder det motiverar råder det emellertid vitt skilda uppfattningar om.”
På Ne.se kan man läsa om man inte betalar för tjänsten:
”jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet. Jämställdhet är närbesläktat med jämlikhet. Medan jämlikhet rör alla människors lika värde är jämställdhet emellertid förbehållet förhållandet mellan könen.
Det svenska ordet jämställdhet i den nu aktuella betydelsen etablerades i samband med att frågan om lagstiftning mot könsdiskriminering initierades politiskt i början av 1970-talet. År 1979 antogs Sveriges första jämställdhetslag (se vidare jämställdhetslagen).
Jämställdhet förutsätter en jämn fördelning av makt och inflytande, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika villkor och förutsättningar i fråga om företagande, arbete, arbetsvillkor samt utvecklingsmöjligheter i arbetet … (100 av 2707 ord)”
Vad är jämställdhet för dig?
Läs gärna PB: ”Skiljelinjerna i jämställdhetsdebatten – var ställer du dig?”
Jag skriver väl under på det NE skriver – men jag ställer mig lite frågande till ”Jämställdhet förutsätter en jämn fördelning av makt och inflytande”
Det är väl där som man är lite oense om vad det innebär och som skapar utrymme för tveksamheter.
Innebär ”jämn fördelning av makt” att det sitter 50 män och 50 kvinnor? Och hur räknar man inflytande?
För mig borde det räcka med ”jämställdhet innebär att kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga områden i livet.” Då ger makten och inflytande sig själv.
Här är en bit till. Artikeln är väldigt lång och om ni vill veta mer så maila mig på 1vis.som.synden@gmail.com
…lika tillgång till utbildning och möjligheter till utveckling av personliga ambitioner, intressen och talanger, delat ansvar för hem och barn samt slutligen frihet från könsrelaterat våld.
Denna artikel fokuserar på tre väsentliga jämställdhetsområden:
1) arbetsmarknad, utbildning och försörjning,
2) familj och föräldraskap samt
3) makt och inflytande.
För området könsrelaterat våld, se kvinnomisshandel.
Olika typer av jämställdhet
Man kan tala om kvantitativ respektive kvalitativ jämställdhet. Kvantitativ jämställdhet kallas för rättviseaspekten. Det är helt enkelt orättvist att vissa människor utan särskilda skäl skall ha lägre lön, sämre arbetsvillkor och mindre möjligheter till inflytande, osv. Jämn könsfördelning anses råda då båda könen är representerade till minst 40 % vardera. Med kvalitativ jämställdhet avses ett förhållande där innehåll, villkor, regler, rutiner, organisation, värderingar, maktförhållanden m.m. är könsneutrala och således inte präglade av tillskrivna könsbestämda kvalifikationer och kompetenser. Förändras den kvantitativa fördelningen mellan könen finns förutsättningar för kvalitativa förändringar och omvänt.
Det finns också en skillnad mellan formell och reell jämställdhet. Formell jämställdhet, i meningen att det inte längre finns några formella eller rättsliga hinder för jämställdhet, har successivt uppnåtts i Sverige, t.ex. genom att alla yrken är öppna för båda könen, genom särbeskattningen och genom jämställdhetslagen. Arbetet för reell jämställdhet, dvs. att kvinnor och män har lika villkor i realiteten, pågår dock fortfarande.
Pingback: Girlwriteswhats presentationer av MRA används av lärare och professorer « Aktivarum
Det är inte så lyckat att använda jämställdhet med prefix det saknas riktiga definitioner på. Problemet med uttryck som ”verklig jämställdhet” eller ”riktig jämställdhet” är att de i sig inte betyder någonting. Det är bättre att utgå från existerande källor. Min källa på ämnet är sedan en tid tillbaka Regeringsformen ur ett könsperspektiv.
Där beskrivs två alternatviv
statsfeministisk jämställdhet
”reell, de facto”
Och
jämställdistisk jämställdhet
”formell, de jure”
Nästan alla böcker jag har på ämnet jämställdhet handlar om konflikten mellan dessa bägge synsätt. Min personliga åsikt (som inte måste dominera alla andra om ni inte håller med) är att alla problem började när man försökte tulla på den formella jämställdheten – vilket öppnade för godtyckliga tolkningar. Sålunda skulle ”tidningen” föra debatt gällande fördelarna med formell jämställdhet (könsneutrala lagar & lika spelregler) och nackdelarna med reell jämställdhet (i praktiken särbehandling och kvotering)
Diskuterade detta med en person för någon dag sedan och den andre personens utgångspunkt för jämställdhet var att varje individ ingår i ett kollektiv och att det är kollektivets rättigheter som räknas.
Jag kom då fram till att min ståndpunkt snarare är att:
Varje enskild individ ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som alla andra att påverka sitt eget liv utan att begränsas eller priviligieras för sin tillhörighet i en specifik grupp.
Oj, känns nästan obehagligt för mig att höra om kollektiv. Lite backflash till skolan då betyget sattes i gruppen. Medlet i gruppen skulle vara 3 – så gick man i en bra klass, så fick man kämpa som katten för att hävda sig, och i en sämre klass så kunde man få bra betyg med mindre insats.
Så jag håller helt med dig!
Bra definition. Vad många glömmer (eller aldrig fått lära sig) är var dessa tankar om kollektiv kommer från. Nämligen från korrupta statsmakter som exempelvis inte kan hitta den skyldige och därför vill ha rätten att bestrafffa oskyldiga för brott som någon annan begått.
Det mest uppenbara exemplet på hur illa det kan gå är Nazi-tysklands utrensningar av judiska akademiker på universiteten som ju handlade om att det tyska ”kollektivet” hade rätten att ”ta tillbaka” makten över landet från utlänningarna som ansågs ha fuskat till sig för mycket.
Vore tacksam om någon förklarade vilken skillnad som finns mellan nazisters ursäkter att tycka det var för många judar som hade höga positioner och radikalfeministers teori att för många män har det.
Vad är den ideologiska skillnaden? Ordet är öppet.
har inte reell jämställdhet också könsneutrala lagar och lika spelregler? iaf enligt deras synsätt?
Mariel: Nej reell jämställdhet har utgångsläget att det behöver vara ojämställt innnan det kan bli jämställt. Alltså man skall uppväga tidigare orättvisor genom att kvotera och olikabehandla. Reell jämställdhet säger uttryckligen att man inte tror det kan bli jämställt med lika spelregler och förespråkar olika spelregler under ej specificerad tid (forskning av Thomas Sowell visar att dessa påstått tillfälliga särbehandlingar i regel blir permanenta)
De åsikter som finns inom formell jämställdhet förkastas helt av reell jämställdhet – där menar man det inte räcker med lika rättigheter. förtryckta grupper behover enligt dem vara överordnade. (Minority rule) Därmed är det i praktiken inte bara formell jämställdhet som sätts ur spel utan även människors demokratiska förmåga att påverka. Spelar ingen roll vem som får mest röster – viktigast är att de representerar rätt grupp.
Så fungerar det.
Bra poäng. Att dela in människor i kollektiv och ställa dem mot varandra är ett grundproblem. Få idéer leder till så mycket motsättningar som det.
Individen är det jag vill kämpa för. Jag har aldrig upplevt att jag vare sig känt gynnsamt behandlad för att det finns män det går bra för eller att jag vill ta på mig skuld för att det finns män som beter sig illa.
I grunden är också problemet med insatser och lagstiftning jag ifrågasätter, den fokuserar på kollektiv och maktordningar mellan dem. Jag vill inte bidra till mer fokus på det.
Om du läser Pär Ströms senaste bok så inser du att formell jämställdhet i Sverige uppnåtts för kvinnor men inte för män.
Självklarheter för de allra flesta i detta land. Jämställdhet: Lika rättigheter och lika skyldigheter, oavsett individens kön.
Vilket ju är smygkommunistens, kvotkollektivistens, det vill säga könskommunistens allra största skräck. Eftersom den självklara definitionen, som erkänner att varje människa är en absolut unik individ, gör vårt lilla kvotkåta kommunistklientel som lider av sjukligt kontrollbehov: arbetslösa, avpolleterade, placerade på historiens soptipp och maktlösa.
”Jämställdhet: Lika rättigheter och lika skyldigheter,
oavsett individens kön.”
Håller med. Men jag tycker att du är taskig mot de
som är arbetslösa: det är ofta inte självvalt.
Har själv tillhört skaran arbetslösa en längre tid
innan jag blev pensionär.
Tycker att det visar på en väldigt osund inställning
till människor som har det dåligt ställt, om du tycker
att de skulle ha ett sjukligt kontrollbehov.
Jag har inte träffat många arbetslösa som har
ett ”sjukligt kontrollbehov” eller som är kommunister.
Varför inte diskutera sakfrågorna istället för att
se ner på människor som inte har det lika bra som dig?
Vad faen har vi sagt om att skämta på en fredag? =)
Icke tillåtet!
Man ska nog passa sig för ordet ”möjligheter”.
Min åsikt:
En grundförutsättning för jämställdhet är lika människovärde (dignity), lika rättigheter och lika skyldigheter. Eftersom rättigheter kan ses som komplementären till skyldigheter, så borde
1. lika människovärde och
2. lika rättigheter
räcka långt.
Att försöka införa ”lika möjligheter” genom att tulla på ovanstående grundförutsättning är alltså inte förenligt med jämställdhet.
Min poäng är att man kan ha olika åsikter om mycket jämställdheten ska omfatta, men grundförutsättningarna måste vara uppfyllda.
Jag är inte beredd att köpa några andra definitioner än formell jämställdhet innan män har uppnått formell jämställdhet med kvinnor. Varje person som inte ger formell jämställdhet högsta prioritet måste anses som en motståndare till jämställdhet.
1+
Vad jag menar är att först måste formell jämställdhet uppnås, därefter kan vi börja diskutera vad som eventuellt går att göra mer utan att inskränka den formella jämställdheten. Personer som ignorerar brott mot formell jämställdhet och som till och med är för den måste anses som fiender som inte ska ges en tum.
Personer som ignorerar brott mot formell jämställdhet, eller som till och med uppmuntrar till sådana brott, måste anses som fiender som inte ska ges en tum.
+1
Finns det inte redan väldigt rimliga formuleringar i Pär Ströms programförklaring, t ex under punkterna 1 och 4?
”Det är LIKA FÖRUTSÄTTNINGAR för könen som är jämställdhet, inte lika utfall” är väl också en högst användbar formulering?
Jag var lite för snabb och var uppenbarligen inte tydlig nog men mitt inlägg bestod av fortsättning på Barfotas klipp från NE’s artikel om jämställdhet. Han klippte in den första biten och jag klippte in en bit till, den del som fortsätter efter ”utvecklingsmöjligheter i arbetet … (100 av 2707 ord)”. Artikeln är alltså totalt sett väldigt lång och jag vill inte klistra in hela här i kommentatorsfältet. Däremot kan jag lämna mer info om artikeln via email.
Detta gillade jag skarpt, den linjen tror jag på.
Jämställdhet är en utopi. Jag är, kort och gott emot feminismen. Antifeminist. Än så länge tycker jag dock att Jämställdismen kommit närmast idén om jämställdhet.
Du får gärna utveckla det. Jag misstänker att jag håller med men skulle du vilja berätta mer om hur du tänker kring att jämställdhet är en utopi?
“Varje enskild individ ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som alla andra att påverka sitt eget liv utan att begränsas eller priviligieras för sin tillhörighet i en specifik grupp.”
Där satt den. Sen gillar jag inte lavazzas utpekande av fiender. Folk som inte håller med om definitionen ovan har bara inte upplysts tillräckligt, eller är fortfarande för hjärntvättade av konspiratoriska teorier, för att förstå att definitionen ovan är den enda rimliga…
Ekvalist: Det är ju inte fråga om personer som inte riktigt kan bestämma sig eller inte vill uttala sig innande vet mer. Det rör sig om personer som anser diskriminering är helt OK som medel för att uppnå jämställdhet enligt deras definition. Den som inte prioriterar formell jämställdhet kommer med nödvändighet att förespråka och/eller acceptera diskriminering. Det är helt klart att sådana personer är fiender till jämställdhet. De är fullt medvetna om att de förespråkar diskriminering, men de anser sig ha rätt att diskriminera för att uppnå ett enligt dem överordnat mål.
lavazza skrev
”De är fullt medvetna om att de förespråkar diskriminering”
Jag är inte lika säker. Jag tror att de ser det som ”progressiva” åtgärder för att motverka det som de ser som ”strukturell” diskriminering. Så såg jag själv det åtminstone på den tiden då jag trodde på ”strukturer”.
Vi ska inte se dem som fiender utan som utmaningar, som folk vars åsikter vi ännu inte har omvänt.
Vi kommer inte att kunna omvända 100% av dem men kanske åtminstone en kritisk massa tillräcklig för att marginalisera alla diskriminerande statsfeministiska tendenser.
Jag håller med er båda, och båda strategierna kommer att behövas: att i vissa fall (de allra, allra flesta) övertyga, upplysa och utbilda, samt i andra fall (kroniskt lögnaktiga och könshatiska smygkommunister) ytterligen krossa, förnedra och tillintetgöra.
Om detta kan man ha åsikter, men så ser den krassa verkligheten ut. Enligt min mening.
Den största utmaningen är så klart att få ”vanliga” människor att upptäcka de här frågorna.
Roade mig nyss förresten med att läsa Genusnytt från 2009; under det första halvåret fick bloggen sällan fler kommentatorer per inlägg än den här bloggen.
http://genusnytt.wordpress.com/2009/01/22/artighetsanalys-pa-titanics-undergang-och-moderna-katastrofer/
+1
Bra formulerat, JD!
/ schmucken
Håller med #374 JD men har modifierat den aningen.
Jag skulle önska att vi kunde anta och enas kring denna.
Vi borde kräva detta!
Helt neutral lagstiftning där varje enskild individ ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som alla andra att påverka sitt eget liv utan att begränsas eller priviligieras för sin tillhörighet i en specifik grupp.
#417 Ekvalist
”Den största utmaningen är så klart att få “vanliga” människor att upptäcka de här frågorna.”
Helt sant. Sant är också att ovanliga människor är vanliga människor. Själv är jag helt vanlig ovanlig människa. Skall ni nå fram till mig och sådana som mig så måste retoriken vara rak, enkel och tydlig och inläggen handla om hur vi konkret kommer framåt mot en bättre jämställdhet för alla. Det var därför jag ville börja med att utröna vad som ni andra anser vara eller inte vara jämställdhet. Som så många gånger tidigare i historien så gör sig personer ut ett högre samhällsskikt (de som själva inte drabbas så hårt) sig med hjälp av retorik, statistik, utbildning, forskning, debatteknik ofta sig till självutnämnda talesmän/kvinnor (som alltid vet bäst) för sådana personer vars livssituation de kanske inte har den minsta aning om eller bekvämt glömmer bort så snart de själva lyckat hålla näsan ovanför vattenytan. Jämställdhetsrörelsen måste få med ALLA, varken mer eller mindre. Någon föreslog en ”pissränna för kommentarer i bästa Genusnytt-stil! Pissränna!!! Så djävla förnedrande uttryck, och på pricken uttrycker vad man anser om sk. ”vanliga” människors åsikter. Om något skall placeras i någon ”pissränna så är det kanske inte vanliga hederliga människors åsikter utan snarare ideologin feminism och dess förespråkare.
Med ”vanliga” människor så menade jag folk ur alla samhällskikt som inte tidigare har intresserat sig för genusdebatten. Som inte behöver ”omvändas” men det vore bra att få dem med på tåget.
Kanske fel val av ord (”vanliga”) för denna kategori. Men jag syftade inte på dig, barfota, eller på någon annan i denna tråd – vi är ju redan inne i debatten.
Jag hör i alla fall till dem som länge har intresserat mig för genusdebatten fast på andra sidan barrikaden. På grund av saker som har hänt i livet och på grund av att jag snöade in på Pärs och Pelles bloggar så har jag tvingats tänka om. Jag har svårt att se mitt tidigare jag som ”fienden”.
#438 Ekvalist
”Med “vanliga” människor så menade jag folk ur alla samhällskikt som inte tidigare har intresserat sig för genusdebatten. Som inte behöver “omvändas” men det vore bra att få dem med på tåget.”
Givetvis är det så och jag påpekade tidigt att enbart namnet på bloggen (Genusdebatten) är illa vald, för genus har väl ingenting med jämställdhet att göra, alltför mycket i dagens samhälle handlar om genus och alltför litet om det jag skulle definiera som ”jämställdhet”. Vill man ha med ”gräsrötterna” så måste man förslagsvis kalla bloggen för jämställdhetskampen eller någonting annat som inte associerar till genus eller debatt och som riskerar att stöta bort gräsrötter och sk. ”vanliga” människor. Alla, både gräsrötter och högutbildade akademiker behövs i denna viktiga kamp därför är det extra viktigt att inte skrämma bort någon. Jag känner mig inte träffad så du kan vara lugn och jag förstod vad du menade med ”vanliga”. Pär och Pelle m.fl. har banat vägen så låt oss fortsätta i deras anda. Jag är betydligt mera ”rabiat” och ser gärna en ännu hårdare retorik mot feminister. Feminister och feminismen har inte fått den oinskränkta makt de i dag har för att de har varit förlåtande, förstående och ödmjuka så varför i hela fridens namn måste vi som vill kämpa för jämställdhet vara det? Tvärtom så är det för att männen varit alldeles för förlåtande, förstående, ödmjuka och mer eller mindre alltid försvarat kvinnor (trots att feminister påstår det motsatta) som vi män sitter i den obehagliga feministiska stolen i dag. Nu skall vi ändra på det!
Detta är spridd missuppfattning om det relativa betygssystemet. Medlet skulle vara 3 för hela årskullen, i princip gick det utmärkt att sätta bara 1 eller 5 på alla i en enskild klass om det var motiverat (i praktiken var det dock både osannolikt och svårt att motivera).
Pingback: Vad är jämställdhet? del 2 « Genusdebatten