Har just skickat in en debattext till Gotlands tidningar, med anledning av att jag fick ett mail (som ständig medlem av Gotlands fornvänner, helst skulle de nog inte maila mig alls) som säger:
”På söndag den 15/10 kl. 14.00 invigs Cause of Death: Woman på Fornsalen.
Tema för utställningen är mäns våld mot kvinnor, ett samhällsproblem som funnits i alla tider och förekommer i alla delar av världen.
Bakom utställningen står fotografen Linda Forsell och journalisterna Karin Alfredsson och Kerstin Weigl. Tillsammans har de undersökt mäns våld mot kvinnor i tio länder. I varje land träffade de överlevare och personer som arbetar för förändring.
Cause of Death: Woman har tidigare visats i Stockholm, Karlstad, Peking och New York. På Gotlands Museum kompletteras grundutställningen med nedslag i historien på Gotland, i Sverige och i Västeuropa.
I arbetet med utställningen samarbetar Gotlands Museum med Länsstyrelsen i Gotlands län, Polisen, kvinnojouren Amanda och Region Gotland. Som en del av utställningen finns intervjuer med representanter från de fyra organisationerna.”
Min text till Gotlands tidningar lyder:
”STOPPA POLITISERINGEN AV GOTLANDS MUSEUM
Med fasa tar jag emot ett mail om en utställning på Gotlands museum, med temat ’mäns våld mot kvinnor, ett samhällsproblem som funnits i alla tider och förekommer i alla delar av världen’. Förutom att museet därmed ignorerar det våld som utövas mot män så är det att politisera i en bestämd riktning.
Hur kan mäns våld mot kvinnor vara ett större problem än kvinnors våld mot män? Eller mäns mot män och kvinnors mot kvinnor? Hundratals internationella undersökningar visar entydigt att kvinnor är lika mycket eller något mer våldsamma i förhållanden än män. I det offentliga rummet är det avsevärt många fler män än kvinnor som råkar ut för våld och som museum borde man beakta det faktum, att historiskt sett har män under historien hänsynslöst offrats för att skydda hem, kvinnor och barn. Läser man också en undersökning som t ex ’Cultural suppression of female sexuality’, av Roy F Baumeister och Jean M Twenge (finns tillgänglig på internet) så inser man, att intrakvinnligt våld är lika omfattande som intramanligt sådant, samt att det är kvinnor i första hand som dömer ut andra kvinnor som t ex ”horor”. Det är en följd av att det intrakvinnliga våldet är mer psykologiskt än fysiskt (kvinnor är mycket mer mobbande än män). Som exempel kan också anföras en rapport från FBI, refererad av Mercy & Saltzman (Fatal violence among spouses in the United States, 1975-85), av 16.595 mord i USA under tio år. De fann att 56,6 procent var mördade hustrur och 43,4 makar. Det understryker att kvinnor drabbas något hårdare av svårare skador, men å andra sidan tar kvinnor mycket oftare till tillhyggen när de utövar våld mot sina partners. Men innebär det att våld enbart handlar om ’mäns våld mot kvinnor?’ Och då vill jag understryka att det inte finns några undersökningar som antyder att kvinnligt våld mot män skulle vara självförsvar mer än i motsatt riktning. Tvärtom är det vanligare att kvinnor slår först! Inte ens lesbiska förhållanden är mindre våldsamma än heterosexuella, som t ex Lori B Girschik (Woman-to-woman Sexual Violence. Does She Call it Rape?) förstod då hon blev tillsammans med en kvinna som tidigare regelbundet våldtagits av sin lesbiska partner.
Att Gotlands museum ensidigt politiserar en fråga som inte handlar om mäns våld mot kvinnor, men däremot ett allmänmänskligt problem, måste jag protestera starkt emot! Jag väcker härmed frågan, till Fornvännernas nästa årsmöte, om Gotlands museum verkligen ska ägna sig åt denna typ av korrekt politisering. Min åsikt är att museet ska ägna sig åt gotländsk historia. Dessutom väcker jag frågan om hur årsmötesprotokoll kan försvinna. Jag kommer att infinna mig på mötet och bevaka dessa frågor.
Om Gotlands museum ska ta upp frågan om våld ska det göras i ett allmänmänskligt perspektiv. Följaktligen väntar jag på nästa utställning, om hur män utsatts för våld genom historien och utan urskillning kunnat offras som krigsboskap genom århundradena. Man kan ju t ex exemplifiera med hur män som misshandlades och toppreds av sina kvinnor tvingades att rida baklänges på en åsna genom staden, till allmän skam. Om museet betalar avtalsenlig lön kan jag bistå, eftersom jag är väl inläst på området.
Skulle någon tvivla på att kvinnor i förhållanden är minst lika aggressiva som män så rekommenderar jag översikten av 572 internationella studier som gjorts av Martin S Fiebert, Department of Psychology, California State University, Long Beach (som också finns tillgänglig på Internet).”
Vi får se om de tar in den.
Bra!
”Kerstin Weigl”
#Triggered!
Damen som skrev om hur våldsutsatta och mördade de mexikanska knarklangarinnorna vid USAs gräns var. Well, det kan antingen bara ha att göra med att de är kvinnor, eller så kan det faktum att de langar knark och är anslutna till brottssyndikat spela in. (Männen i samma situation var förstås tiofalt ”överrepresenterade” i mordstatistiken och helt irrelevanta).
”Hur kan mäns våld mot kvinnor vara ett större problem än kvinnors våld mot män?”
På grund av mäns högre aggressivitet, högre benägenhet till våldsbrott och övertag i fysisk styrka.
”Eller mäns mot män”
Det finns trettio dussin museum om mäns våld mot män.
”kvinnors mot kvinnor?”
Det är inte ett lika stort problem.
”historiskt sett har män under historien hänsynslöst offrats för att skydda hem, kvinnor och barn. ”
För att skydda? Du menar ”För att ta över andra kungars territorier, pengar och boskap så att VÅR kung kan känna sig ännu mäktigare”. Eller ”för att de har fel gud och ska ha smörj”.
”Det är en följd av att det intrakvinnliga våldet är mer psykologiskt än fysiskt (kvinnor är mycket mer mobbande än män)”
Ja det är dåligt. Gör en utställning om det.
”Det understryker att kvinnor drabbas något hårdare av svårare skador, men å andra sidan tar kvinnor mycket oftare till tillhyggen när de utövar våld mot sina partners.”
Gör en utställning i stället för att göra som alla andra på GD och kräkas upp samma länkar till samma studier som ni kräkts upp i åratal.
”Inte ens lesbiska förhållanden är mindre våldsamma än heterosexuella,”
Gör en utställning?
”Att Gotlands museum ensidigt politiserar en fråga som inte handlar om mäns våld mot kvinnor, men däremot ett allmänmänskligt problem”
Mäns våld mot kvinnor är socialt, poltiiskt och ideologiskt, inte bara ett psykologiskt problem som kommer sig av intrapersonalla konflikter och tillfälliga känslor.
”om Gotlands museum verkligen ska ägna sig åt denna typ av korrekt politisering”
Falsk dikotomi, falsk konflikt.
”Man kan ju t ex exemplifiera med hur män som misshandlades och toppreds av sina kvinnor tvingades att rida baklänges på en åsna genom staden, till allmän skam”
Gör en utställning. Gör lite jobb. Gör något för världen för en gångs skull.
Snälla herr Axel Edgren, kan du inte starta upp en alldeles egen blogg där du fritt kan orera dina grandiosa tankefoster?
Då får du en shysst plattform för att spotta och fräsa ditt postmoderna tugg med möjligheten att blocka misshagliga åsikter efter eget behag.
Ingen kommer där att störa din världsuppfattning…
Vi andra på Genusdebatten slipper därmed förhoppningsvis att skrolla förbi dina långa, förutsägbara, monotona och irrelevanta inlägg i kommentatorsfältet.
Och, istället för att lägga tid på bevara dina ”inlägg”, kanske bloggansvarig får mer tid över att läggas på att göra nya blogginlägg.
Borde inte ”Gotlands Museum” (f.d. Gotlands fornsal) handla om …. ”Gotland”???
@Axel Edgren:
Dick har skrivit ett flertal böcker, det är väl lika så gott som en utställning. Han gör onekligen, och har gjort, en hel del jobb, vilket framgår om man läser hans böcker. Om han gör något för världen kan kanske debatteras, men jag anser att han definitivt drar sitt strå till stacken.
@Axel Edgren:
Med eller utan skattebetalarnas pengar?
@Axel Edgren: Intressant att du tycks anse att kvinnligt utövat våld inte är anmärkningsvärt. Men jag hade inte väntat annat av dig. Sedan läser du inte texten. Kvinnor är lika våldsamma som män även gentemot sitt eget kön, men våldet är oftare psykologiskt, vilket det finns undersökningar som visar att just psykiskt våld är mest förödande. T ex Ney & medförfattare från 1994. Då fick barn som utsatts för övergrepp (96 procent av de som utsätts för övergrepp ställs inför flera former av sådana) ranka övergreppen. Värst bedömde barnen fysisk försummelse (med 949 poäng), sedan följde verbala övergrepp (914 poäng), fysiska (vålds)övergrepp (870 poäng), känslomässig försummelse (848 poäng) och sist på listan kom sexuella övergrepp (100 poäng).
Som Dolf säger så försöker jag sprida kunskap, genom böcker och artiklar, inte bara acceptera de politiskt korrekta, oftast helt ounderbyggda påståenden som kablas ut i samhället av aktivister, medier och politiker. Själv verkar du inte göra något annat än att blint tro på allt som sägs i den politiska korrekthetens namn och försöka klanka ner på kritiker.
Kommer ni ihåg när ni var små så blev man ibland ovänner så sa man något i stil med: ”Men min pappa är starkare än din.” Eller: ”Min mamma kan simma längre än din.” Eller: ”Min storebror springer snabbare än din.” osv.
Och nu när vi är vuxna: ”Kvinnor blir våldtagna.” ”Men män blir också våldtagna.” ”Män misshandlar.” ”Men kvinnor misshandlar också och dessutom värre än män.” ”Kvinnor dör i krig.” ”Men män dör värre i krig.” osv. osv. osv. Är det debatten i Sverige som är omogen eller vad är felet?
@Jenny:
Javisst och utöver den poäng som du vill göra så finns det ännu ett faktum inbakat i det påpekandet som stämmer på dagens samhällsklimat. Nämligen att det är just personer som ”min mamma” och ”min bror” som små barn tenderar att hänvisa till.
Ja du har helt rätt vad gäller barnsligheten. Debatten har blivit omogen och barnslig men inte på det sätt som du nämner. Utöver att bli en omvänd småbarnstävlan (barn tävlar i vem som är bäst, inte vem som är svagast – därmed mest offer) så ser vi småbarns tendens att hänvisa till personer för vilken vår koppling är rent medfödd.
Din bror är inte automatiskt på din sida av ett argument så det faktum att din bror är jättestark är inte alls nödvändigtvis något bra för dig men en småbarnshjärna klarar inte av att förstå den saken och på precis samma sätt klarar inte dagens ”vuxna småbarn” av att förstå att det inte ger fördelar för män att en viss man är makthavare. Det finns inget ”män har makten” det finns inget ”män har haft makten i 1000 år”
Det här har att göra med utvecklingen av den mänskliga hjärnan. Den fulla logiska förmågan uppstår först vid 18-20 års ålder så om inte skolan ”förtrycker” barns naturliga tendenser och har rätten att byta ut vad barn vill tro på mot en objektiv verklighet – ja då får man personer som är infantiliserade även i vuxen ålder. Barnen håller i allt högre grad fast vid vad de lärde sig innan de uppnådde full logisk förmåga och betraktar DEN kunskapen som sin ”identitet”. De mår jättedåligt av objektiv kunskap och skapar hela låtsavetenskapliga fält där de istället för att ta examen i vetenskap tar examen i självterapi.
Objektivt sett gör det sak samma om det är flest män eller kvinnor som misshandlas, det är inte mindre olagligt att misshandla medlemmar av en grupp för att man tillhör en annan grupp som oftare blir misshandlad. Man varken kan eller får ”hämnas” att person Y1 misshandlade person X1 genom att själv misshandla person Y2 och Y3 eller vägra person Y2 eller Y3 hjälp när denne utsätts för misshandel.
@Jenny: Visst kan man tycka så. Men det är inte vad som sägs. Det som sägs är: ”Bara män kan vara våldsamma”, ”Bara män kan våldta”, ”Bara vita män kan vara rasister”. När någon påpekar att fakta visar att kvinnor är lika kålsupar kommer det någon person och ska påpeka att det är omoget att komma med fakta. För kvinnor är änglar.
@Jenny:
”Och nu när vi är vuxna: ”Kvinnor blir våldtagna.” ”Men män blir också våldtagna.” ”Män misshandlar.” ”Men kvinnor misshandlar också och dessutom värre än män.” ”Kvinnor dör i krig.” ”Men män dör värre i krig.” osv. osv. osv. Är det debatten i Sverige som är omogen eller vad är felet?”
Berätta för mig vilket argument du tycker låter mest komma från ett småbarn:
1. Misshandel är ett problem, vi behöver skapa samhällsinstitutioner som stoppar dem som misshandlar och hjälper offren för misshandel.
2. Misshandel är bara ett problem om det drabbar min bror/syster.
@Jenny:
Tja, visst är samhällsdebatten löjlig. Men så här låter det i mina öron:
Samhället: ”värst för kvinnor”, ”kvinnofälla”, ”strukturer missgynnar kvinnor” etc. etc.
Alternativa människor: ”Även män …”
Samhället: ”käften”, ”kvinnohatare”, ”härskartekniker”, ”mansplaining”.
Att vi drar upp männens situation i tid och otid handlar inte om att tävla om någon jäkla offerstatus, utan rätt och slätt om att vara sanningsenlig. Om vi inte säger emot får ju samhället rätt på walkover. Och då får vi fler och fler kvinnojourer för drabbade kvinnor och fler och fler drabbade män som blir hemlösa på gatan.
Tycker du verkligen att vi skall Hillary Clinton vara oemotsagd när hon säger dumheter som: ”Women have always been the primary victims of war. Women lose their husbands, their sons, their fathers in combat”?
Eller skall vi buga och skrapa med foten och be om ursäkt nästa gång som den (förmodligen oundvikliga) mansskatten kommer på tapeten igen?
Var går löjesgränsen för ”kvinnor och barn”?
Jag tror inte någon på GD propagerar för att man skall ta särskilda hänsyn till män eller att man skall börja särbehandla män ur något offerperspektiv, utan tvärtom, att man skall börja behandla människor som individer utifrån deras individuella förutsättningar och situationer.
Låt mig belysa:
Du var väl med på Pär Ströms blogg Jenny? Han tog vid ett tillfälle upp i inlägget Svenska Afghanistankommittén missleder med diagram att kommittén samlade in pengar för att fler flickor ska kunna gå i skolan. Jag hamnade i en diskussion där med någon som kallade sig Andersfanders om hur man skulle rikta insatser. Han menade på att eftersom 43% av pojkar/män kunde läsa mot 13% av flickor/kvinnor så var flickorna diskriminerade och att man därför måste rikta stöd till den diskriminerade gruppen. Han hävdade sedan i en kommentar att ”Jag vill hävda att när 43% pojkar kan läsa mot 13% flickor så beror det på att det satsas mycket mer på pojkar än på flickor. Du missar att det rör sig om alla pojkar och alla flickor i Afghanistan, inte bara de som får hjälp av Afghanistankommitten.”
Jag argumenterade då för att: ”satsar man på att hjälpa alla att bli läskunniga, så kommer ju satsningen automatiskt att spegla könsfördelningen av analfabeter. Om dubbelt så många flickor som pojkar är analfabeter så kommer blir ju satsningen då naturligt dubbelt så stor på flickor, utan att man ger sig in i något flummig genustänk.”
Sak samma, om vi slutar tänka i termer som ”hjälpa misshandlade kvinnor” och ”hjälpa misshandlade män” och istället börjar tänka i termer av att ”hjälpa misshandlade människor” så behöver vi överhuvudtaget inte bry oss om vilka som det finns flest av eller vilka som är värst drabbade. Om vi satsar på att hjälpa alla ”misshandlade individer” så löser sig liksom könsfördelningen av resurserna automatiskt.
Men för att det skall ske så måste vi sluta att ensidigt titta på ”misshandlade kvinnor”, och därför måste vi lyfta fram att det faktiskt finns ”misshandlade män” också, och att det inte är någon liten obskyr, insignifikant andel av alla misshandlade.
@Jenny: Debatten i Sverige är precis vad den här utställningen handlar om. ”Det är bara synd om kvinnor”. ”Kvinnor misshandlas bara för att de är kvinnor”, ”bara män är förövare”. Det är inte bara barnslig nivå, det är också helt verklighetsfrånvänt!
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Vilket är givetvis är helt korrekt. Det här argumentet är ett såpass viktigt påpekandet att jag lyfter fram den här delen. Om män redan är läs och skrivkunniga, och satsningen är för att hjälpa dem som inte är skrivkunniga. Varför skulle då satsningen vara enbart för kvinnor?
Kan meddela mig att Gotlands Allehanda nu publicerat artikeln i dess helhet. Gotlands tidningar krävde att jag kortade den. Så fortsättning följer …