Det är tyvärr alltför sällan jag kan dela ut en ros till en större tidning, men idag är en sådan dag. Ledaren om vice statsminister Åsa Romson (MP) träffar förvånansvärt rätt på de viktigaste poängerna. Läs ”Titel som politiskt pynt”.

Om vi saxar lite i de två sista styckena finner vi:

”Det är förvånande ett sådant parti kan gå med på ett upplägg som innebär jämställdhet på låtsas. Att använda kvinnor som galjonsfigurer är värre än att inte använda dem alls eftersom det är att dölja de problem man vill åtgärda.

[…]

Aldrig tidigare har partiet anförtrott en kvinna ansvaret för statens finanser. Magdalena Andersson har fått sitt uppdrag utifrån sina meriter, inte sitt kön. Så måste den feministiska kampen föras. Inte genom att ge kvinnor formella positioner som informellt roddas av andra.”

Vad DN missar är att reda ut om Romson fick sin position för att hon är kvinna, eller för att hon är miljöpartist? Så vi låter den frågan ligga med en minnesanteckning.

Frågan är om DN har tänkt över konsekvenserna av denna argumentation, och är beredda att stå för de också? För de har helt rätt i att det är värre att använda kvinnor (invandrare, svarta etc.) som galjonsfigurer, än att inte nyttja dem alls.

Att ha okvalificerade personer på olika platser i samhället orsakar olika grader av risker. Löfven vingklipper henne för att hon riskerar att ställa till för stora problem som hans stand-in. Låt oss förlänga detta till andra situationer där kvinnor föredragits pga sitt kön, som på brandmansutbildningen. Bort med dem igen om de inte kan leverera samma kvalitet som sina manliga kollegor. Sorteringen får inte vara selektiv på kön, utan efter kvalitet.

Har Magdalena Andersson fått sitt ämbete på meriter? Så bra, då är det som det ska vara! Här gör DN misstaget att tro att det plötsligt handlar om feminism bara för att en kvinna ansetts vassast. Men det är givetvis gammal hederlig(?) meritokrati. Feminister brukar tvärtom hävda att positioner ska tilldelas kvinnor även om det finns män med bättre meriter eller längre erfarenhet. Det är grundfundamentet i kvotering.

Vad har DN kvar?

För att hitta rätt behöver man en karta. De behöver reda ut förhållandena mellan feminism och meritokrati. (Vilket i sin tur är en sorts marknadsekonomi med mänskliga kvalitéer.) Jag begär inte att de ska lita på mig, men gör en djupdykning i ämnet. Det är inte konstigt att även radikala feminister jublar när kompetenta kvinnor tar plats. Men de behöver inga feminister för detta, det har sin kompetens och erfarenhet. Det ska räcka.

Istället för att dalta kring frågorna om feminism och kvotering, så ta en tydlig ställning. Är det ens en fråga om Löfven ersätts av en man eller en kvinna? Med meritokrati kan vi bortse från könet helt. I detta fall ersätter Margot Wallström, vem bryr sig om dennas kön?

Politik på denna nivå är oftast en soppa av meriter och kohandel om mandat. Vissa positioner är spikade medan andra kan förhandlas bort. Jag tror att Åsa Romsons titel var just en sådan kohandel. Hon fick en kaptensmössa att visa sina partikamrater, om hon bara lovade att inte använda den vid sjögång. I andra ändan fick nog sossarna stöd eller handlingsfrihet på något annat område där MP annars kunde blivit besvärliga.

Teo