Eders Ödmjuke pekar sitt beniga finger
Nä, inte alls slarvig korrekturläsning. Och jag har inte bränt några säkringar heller för den delen. Jag menar exakt vad jag säger. Vem är den skyldige som vi skall ställa mot väggen och vars huvud förtjänar att rulla för det minskande våldet?
För handen på hjärtat, uppfattar du det som att du blir tryggare och att våldet minskar? Om inte, varför inte då?
Svensk s.k. komiker om morden på IKEA
Låt mig utveckla det hela lite. För inte så länge sen gick en svensk ”komiker” ut på YouTube och förklarade hur mycket säkrare det är i sverige nu för tiden. Han är inte heller ensam om dessa tanker. Jag tycker mig ha sett och hört flera som lyft hur brottsligheten faktiskt minskar och att vi blir tryggare och tryggare. Bland annat så har DN idag en artikel om att kriminologer hävdar att Våldsbrotten ökar inte. Lite lustigt så har de samtidigt en artikel om Tre gripna efter dödligt skottdrama i Rinkeby.
Det är inte direkt så att jag har något emot att våldet minskar. Jag vill inte att det skall öka. Men låt oss postulera (anta som utgångspunkt) att våldet verkligen minskar i samhället. Hur kommer det sig då att vi översvämmas av en ständigt ökande ström av rapporter om skjutningar, gruppvåldtäkter, mördade småflickor, knivdråp i varuhus och exploderande handgranater?
Här är kontentan av vad jag vill ha sagt: Antingen är den strida strömmen av rapporter om våld som vi möts av korrekt och då håller det på att gå åt helvete med både pukor och trumpeter. Eller så blir samhället tryggare och mediaflödet målar upp en falsk bild av eskalerande våld.
Kanske blir det tydligare om jag säger så här. Tänk dig att du hela tiden arbetar för att dina små barn ska kunna känna sig trygga, och att du lyckas bra med dina föresatser. För varje dag som går skapar du ytterligare lite trygghet åt dem, men … en skvallerkärring talar varje dag om för barnen hur hemskt det är ute i världen, att atombomber kan explodera när som helst, eller att pesten kan komma och döda mamma och pappa och göra så att de stackars barnen blir ensamma, och att de vilken dag som helst kan komma att kidnappas av en ful gubbe som gör massa hemska saker med dem innan han styckar dem levande och mal ner dem i en köttkvarn och att godis är farligt för att det är socker i det, och att de kommer att ruttna om de rör sina ”ni vet vad” och att det är farligt att vara i solen och att de kan drunkna om de badar, men om de inte badar så …
Min gissning är att du, om du är som jag, skulle fundera på att spika upp skvallerkärringen på närmaste laduvägg till allmän skräck och varnagel. Är du lite mer tempererad än jag funderar du förmodligen på att anmäla henne för psykisk terror och övergrepp på dina barn. Eller hur?
Så, om samhället verkligen håller på att bli tryggare, vem är skvallerkärringen som hela tiden skrämmer oss medborgare? (Ledtråd: det är inte sverigedemokraterna.) Och vad borde man göra åt denna skvallerkärring?
©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.
Beror på vilken typ av statistik man tittar på. Om man tittar på anmälda brott så har antalet fall av misstänkt brottslighet ökat inom väldigt många kategorier. Det är väl den statistiken som är relevant med vad människor i samhället upplever. På så sätt så överenstämmer folks upplevelser med en reell ökning.
Om man istället tittar på antalet fall som BRÅ klassificerar som inom en viss kategori så kan det helt plötsligt se helt annorlunda ut. Dödligt våld har t ex enligt en BRÅ-rapport gått ifrån 121 fall år 1990 till 317 fall 2014. Men ändå så visar det sig att antalet fall faktiskt minskat efter att BRÅ gjort en specialgranskning av saken.
Det är knepigt sådant här. Men vi kan vara säkra på att våldet strukturellt minskar för det säger BRÅ-rapporter efter att de mer utförligt utvärderat data.
Göra något åt skvaller? njaee ok ehmm och då blir det icke mycket press kvar uti Svedala kan vi lungt utgå från, å SVT-SR javafaen vem behöver den samlingen av, ehmm just det.
Kortågott det kommer, om så, att bli riktigt lungt å skönt ja kansker rentav vänligt mellan människor i Sverige som en omväxling.
– Nähää jaha sååå det går icke försig.
Klart sevärd kortvideo om den ologiska, anti-vita feminismen/rasismen:
Sluta skriv ”komiker” inom citattecken. Komiker är ett yrke, får man betalt för att vara rolig, så är man komiker. Tycker du inte att personen är rolig, så är den fortfarande komiker.
Det du skulle kunna skriva var: ”rolig”.
Sedan har vi det jag brukar tjata om, nämligen René Girards mimetiska teori, och hans tankar om hur vi avleder vår interna rivalitet mellan oss alla (som hotar att leda till ett allas våld mot alla), genom att utse och offra syndabockar.
Girard menar att de kulturer som kommit att stå under det kristna evangeliets inflytande, alltmer har kommit att fokusera på offren, i det att de första kristna hävdade att Jesus själv var ett oskyldigt syndabocksoffer. Syndabocksoffrandet fungerar bara så länge den kultur som offrar, tror på att den man utsett som offer verkligen är skyldigt. Runt detta offrande har sedan myter och religioner utvecklats, där kristendomen till det yttre ser ut att vara samma sak som tidigare religioner.
Girard menar dock att kristendomen är annorlunda i det att offrandet av Jesus inte leder till den enhet som det var tänkt, eftersom ett antal lärjungar hävdar att Jesus var oskyldig, ett budskap som uppenbarligen uppfattats som trovärdigt, då Romarriket kristnas ca 300 år senare under Kejsar Konstantin.
Den ”kristnade” delen av världen kommer därför alltmer att vara upptagen av offrens situation i världen, då Jesus solidariserar sig med alla syndabocksoffer genom alla tider, som Girard menar. Detta skulle alltså ligga bakom vår tids ”offerfokus” och att det mer eller mindre blivit hårdvaluta att kunna hävda offerstatus. Offrande-institutionen fungerar inte längre, då vi ”vet” att offret egentligen är oskyldigt, men då offerstatus är hårdvaluta riktas rivaliteten mot att uppnå offerstatus. Den enda grupp som ännu inte lyckats nå denna offerstatus är föga överraskande vita medelålders heterosexuella män, och det är väl därför vi kan höra sådan befängda saker som att manshat inte kan skada någon, att pojkar inte kan mobbas, svarta inte vara rasister etc. Vårt ”offerfokus” synes på detta sätt vända på steken och vara på väg att skapa nya offer – främst i den grupp som nu anses inte kunna uppbära offerstatus. Gissningsvis kommer det en dag att bli uppenbart att detta bara är nonsens, när tillräckligt många ”icke möjliga offer” ändå uppenbarligen har offrats, och förnekelsen av detta inte längre går att upprätthålla.
Girard har också tankar om vad denna nya situation kan komma att tänkas leda till, och grovt sett handlar det om våldet ska öka eller minska. Girard menar att vi står inför valet att hantera vår mimetiska, konkurrerande och rivaliserande natur: antingen väljer vi att ta avstånd från allt våld och vårt offrande av syndabockar (inklusive offrandet av vita heterosexuella män och pojkar) och leva enligt budet ”ni skall älska varandra”, eller så försöker vi hålla fast vid den gamla syndabockskulten, som kommit att försvagas av det kristna evangeliet, vilket till sist kommer att lösa upp gränserna mellan det ”goda” och det ”onda” våldet, så att de därav inte kommer att kunna skiljas åt, och världen går mot (eller redan befinner sig i) en apokalyptisk tidsålder med just ett allas krig mot alla, och det som omtalats som världens undergång etc. Så långt René Girard för denna gång, som jag har förstått honom.
Om vi står inför en ökning eller minskning av våldet i Sverige och världen (vilket väl egentligen är en intressantare fråga än om våldet har ökat eller minskat bakåt i tiden), synes utifrån ovanstående resonemang för mig vara en öppen fråga. Hur det kommer att bli, beror antagligen på var och en av oss.
Skvallerkärringen är nog alla de som hävdar att det blir fler och fler nyheter om våldsbrott. Jag har lite urval av dagstidningar från ca 1920-idag. Det är lite svårt att jämföra eftersom textmassan i en dagstidning har blivit mindre och mindre med tiden, de riktiga reportagen blir mindre och har sämre kvalité, men samtidigt har ansonsdelarna som var stora förr i princip försvunnit (inte så många lantbrukare söker yngre ogifta hushållerskor m.m.).
Men en sak är konstant, och det är att man skriver om brott. Det är nog också FLER brott som uppmärksammas i tidningen ju längre tillbaka man går. ALLA mord t.ex. omskrevs (nog) 1940, medan det idag kanske är var femte dödande som blir stora nyheter medan resten blir notiser. Det innebär också att det stod om FLER mord i tidningarna förr. Det är troligen en effekt av att medias dramaturgi är kraftigare och mer uttalad idag, man spinner på ett mord så mycket man kan, och andra mord under samma tid kan inte uppmärksammat och efter att man spunnit färdigt så måste det gå en tid innan ett nytt mord blir en stor nyhet.
Men hur som helst så har det här tjatet om att det blir fler mord m.m. (ungarna blir uppstutsigare och latare, det dricks mer, mer oljud, folk uppfostrar inte hundrarna) pågått i varenda generation sedan hedenhös. Det beror på något helt annat. Det beror på att man glömmer bort en massa händelser. När man är 50 år och kommer ihåg kanske 5 stort uppslagna mord under sin livstid, så upplever man tre mord på en månad som en enorm ökning.
Hanif Bali om BRÅ:s statistik:
http://hejahanif.se/2015/08/30/att-lasa-bra-som-fan-laser-bibeln/
@John Nilsson,
Ytterligare ett exempel på att kristendomen kan bidra med ett rent intellektuellt förklaringsvärde, angående övervakningssamhället denna gång:
http://www.slate.com/articles/news_and_politics/jurisprudence/2013/07/tolkien_v_orwell_who_understood_modern_surveillance_best.html
@trash: ”rolig” är ju ett adjektiv, medan ”komiker” är ett substantiv. Möjligen hade jag väl kunnat skriva »”lustigkurre”», men point taken. Ska tänka på det om det blir aktuellt igen.
Ärligt talat så var dock inte mina citat-tecken menat som en markering mot Betnérs förmåga utan snarare att på ett bakvänt sätt markera att han är komiker, och att han lämnat sina domäner, ungefär som när Marlena Ernman uttalar sig politiskt, om du förstår vad jag menar.
Sen tycker jag nog att ”komiker” egentligen inte passar särskilt väl in på Betnér, jag skulle snarare kalla honom ”satiriker”, för vad jag sett av honom så är han ganska vass på satir, inte komik.
@John Nilsson: Intressant tankegång. Värt att lyfta upp i gästinlägg.
@trash:
”Komikern” kanske inte är så rolig att han borde avlönas för ”roligheterna”. Han kanske avlönas för att han har de ”rätta” åsikterna för att passa in i PK-mallen.
Vet inte hur länge och hur många miljarder som har satsats på ”mäns våld mot kvinnor”. Utan att enligt samma folk, politikerna, detta problem alls har lösts. Och enligt vissa (poliser och feminister m.fl.) har det tvärtom ökat! Trots miljarderna. Senast var det Sjölund (heter han så, blandar ihop honom med handlaren i Åsa-Nisse), som utmanade Sabuni med ”1 miljard mot (eller var det ”för”?) mäns våld mot kvinnor.”
Att det inte går att strunta i halva sanningen, hellre hugga tag i ”bästa tårtbiten” kvinnofrågan, och därför bara inrikta sig på symptombehandling.
Där ligger visst den intellektuella återvändsgränden på riksdagis.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson),
Intresset noterat.
Här är statistik från 1950 och framåt.https://www.facebook.com/photo.php?fbid=963036973762685&set=a.762076673858717.1073741826.100001691745126&type=1&theater
@Joakim Steneberg:
Den andra halvan av sanningen är alltså ”kvinnors våld mot män”, eller mer könsneutralt ”jämställt”, ”partnervåld”. Eftersom just detta våld oftast, men inte bara, handlar om våld i relationer.
@michael:
Jag orkar nu inte gå igenom allt men angående sexualbrott så är de tokfel ute. Det har inte varit EN ändring 2005. Sexualbrottslagstiftningen ändras i princip årligen och så har det varit sedan slutet av 90-talet. Det är inte ägnat att ge förtroende att man missar en sådan sak (Särskilt inte som minst en deltagare är doktor i juridik), sedan tycker jag att det var bra klåpigt att inte från början justera för befolkningsökning.
Hej.
Minskande våldsam brottslighet? Nämn ett år i Sveriges historia när handgranater flög i korta bågar…
Men visst, det går bra nu. När jag läser detta drar jag mig till minnes hur man förr skrev i de socialistiska paradisen för att lura censuren, ursäkta bevakarna av värdegrunden; ”Här råder ingen nöd, och vi har all frihet vi kan önska”. I klartext: man skrev tvärtom jämfört med verkligheten.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare eller nåt sånt
@Rikard:
Tja…efter kort tids letande i en rättsdatabas fann jag många fall involverande handgranater, det verkar finnas koncentrationer av sådana fall till 40-talet, 90-talet och innevarande decennium. Men det var en mycket kort tids letande som sagt, möjligen finns det fler sådana tidsperioder.
Det här inlägget kan ni flytta dit det passar. Jag tittade på en dokumentär på internet om chimpanser, jag tror det var internet iaf och inte på TV:n. Nuförtiden kan ju dom två sakerna sammanfalla, men så icke i mitt fall.
Hur som helst så handlade det om chimpanser och evolution där en del handlade om hur deras lekar utvecklas samt hur deras trädklättring förändras vid ny miljö. I programmet nämndes, som en bisak, att chimpanshonor lämnar flocken vid könsmogen ålder och söker sig till en annan flock, medan de könsmogna hannarna stannar kvar i sin ursprungsflock. På så sätt skulle det minska inaveln.
Min tanke där kring hannarnas situation är att de är inte välkomna i andra flockar, tror faktiskt att det nämndes i programmet att dom skulle bli ihjälslagna av andra hannar ifall de gav sig ut på samma sorts resa som de könsmogna honorna. Jag misstänker att vi är mer lika chimpanser än lejon vilket inte vore en helt orimlig tanke.
Om det stämmer så faller den väl in med vad jag sett i mitt liv. Det fanns ett inslag om männens situation i Bromölla och västra Blekinge på nyheterna. En situation där männen stannar kvar i hembygden medan kvinnorna drar till storstäderna.
Min livserfarenhet hittills visar mig att det som sker hos chimpanser är det som sker hos människor. Kvinnor är mer välkomna i nya sammanhang än män. När jag själv en gång i tiden läste en kurs 30 mil från min hemstad blev jag inte alls välkomnad av männen på kursen som var från den bygden. Kvinnorna tyckte dock att jag var intressant att prata med då jag kom med en ny dialekt och kanske (skrämmande tanke) med nya gener?
En vän berättade på sina resor genom Sverige att så fort uteställets lokala gäster fick reda på att de nya männen var från en annan del av Sverige så kunde det leda till diverse otrevligheter. Kvinnor dock alltid välkomna. Är Bromölla-männens icke-flytta-mentalitet nedärvd?
Min bild är att kvinnor välkomnas lättare i sammanhanget, utomlands och inrikes, vilket borde leda till ett mer angenämt liv i den saken. Bilden är också att nya kvinnor blir relativt välkomnade av andra kvinnor medan män inte välkomnar nya män på samma sätt. Det krävs bara några 10 procents skillnad för att det ska anses som en kultur och innebära svårigheter för män rent praktiskt.
Min sambo var på fjällresa häromveckan, varmt välkomnad av äldre män som gärna tog dom med ut på en fisketur. Hade dessa män gett nya män det välkomnandet? När så proffstyckare påstår att kvinnor är driftiga som ”rör på rumpan” och tar för sig av livet så kan det i så fall ses i ljuset av att män inte riktigt skulle känna samma intresse till att göra det eftersom farorna förr varit förenade med döden istället för varmt välkomnande. Om detta skulle stämma så kan vi avliva eventuella myter om att män är bekväma i det avseendet. Det är helt enkelt fler faktorer som måste gås igenom för män innan de flyttar sina bopålar.
@MJ:
De som har statistik och forskning osv att luta sig emot är ju rättså överens om att det grova våldet ökar. Fler vapenbrott, bilbränder, stenkastning mot polis osv.
(Och innan någon säger ”stenkastning? lol grovt våld!?” så är det alltså inte en näve singel som brukar kastas utan stenar av tyngd och storlek som kan leda till rätt allvarliga skador om man får en i huvudet.)
@MK:
Det är de ju inte alls, eftersom grovt våld brukar mätas med hjälp av att jämföra det dödliga våldet, och det är färre som dör. Det finns en invändning där om att de som utsätts för våld snabbare får vård och att den tekniska utvecklingen av vården räddar fler liv, vilket säkert stämmer. För att få en uppfattning borde man då lägga ihop dödligt våld och försök till dödligt våld, vilket inte verkar hjälpa för att få en ökning.
Tittar man på trygghetsundersökningarna så är det en minskning även där, 2005 hade 2,7% råkat ut för misshandel mot 2,3% år 2013. Allvarlig misshandel minskade från 0,8% till 0,6%. Utsatta för sexualbrott hade minskat från 1,1% till 0,9%. Personrån och trakasserier hade ökat, överlag hade utsattheten för brott minskat från 13,1% till 12,7%.
Lite intressant att risken att utsättas för brott är markant högre om man är invandrare i första eller andra generationen för alla brottstyper utom sexualbrott.
Ju mer ”dramatiskt” ett brott är desto lägre är mörkertalen. De lämnar kraftigare spår efter sig som inte går obemärkta förbi.
@Nils D:
Generellt ja. Men det finns andra saker som påverkar anmälningsbenägenhet. Det mest kända är försäkringsfrågor, att inbrott i bilar anmäls i mycket hög grad eftersom det är vanligt med försäkringar som kräver anmälan. Men det kan också vara andra saker som subkultur, fotbollshulliganer anmäler oftast inte misshandel, genusstudenter anmäler ofta sexrelaterade brott m.m.