En sak som gnager i mig varje gång genussnack är på tapeten är hur det kommer sig att det är så tilltalande trots att det inte borde vara det? Alltså att det finns grupper som verkligen borde vara emot allt vad genusfältet heter men som ändå vurmar för det?
Hur kommer det sig att t ex homosexuella (vissa?) dras till genusfältet? Jag kom åter att tänka på detta när jag såg avsnittet av Jills veranda för ett tag sedan med Kakan och den där tokreligiösa kvinnan. Det enda jag tänkte på där är att de två var så lika att det är skrämmande, de tror på exakt samma sak. Att man kan ”bota” oönskad sexualitet. Kakan som tror att konstruktion kan bota oönskad sexualitet och tokreligiösa kvinnan som tror att den rätta botar den oönskade sexualiteten. Men båda tror att det går att bota oönskad sexualitet, den ena vill bota homosexualitet, den andra vill bota heterosexualitet. Den ena tror att den ”vanliga” guden gör jobbet, den andra att genusguden gör det.
För det måste ju vara det som det innebär? Att man ska kunna konstruera om. Eller som den där genusforskaren från Norge sa i Hjernevask, ena dagen kan man vara hetero och nästa homo. Om man tror att man kan konstruera så måste man också tro att man kan konstruera om. Det ingår så att säga i paketet. För hur man än vänder på det så är tron på konstruktion också tron att det går att konstruera om något ”felaktigt” eller ”oönskat”. Det är ju precis det vi ser dagligen från genusinstitutioner…
Jag tycker att det borde vara obligatoriskt att se på Hjernevask. Den sista delen är, liksom de andra, mycket intressant och handlar om en kille som heter Victor och konsekvenser av tron på det blanka pappret.
Så hur kommer det sig att att vissa drar sig till det området trots att allt vad sunt förnuft heter borde skrika NEJ NEJ NEJ?
MVH
MiT
”Så hur kommer det sig att att vissa drar sig till det området trots att allt vad sunt förnuft heter borde skrika NEJ NEJ NEJ?”
1. För att dom har näst in till monopol på ”jämställdhet” och det vill vi ju ha.
2. För att vi är programmerade (biologiskt och kulturellt) att prioritera upp kvinnors lidande och klagande, i kombination med att Feminismen är så stor att den upplevs som kvinnor i allmänhet, eller åtminstone som deras representant.
3. För att alla andra tycker ju så.
4. För att det är ju vetenskap, visste du inte det?
Nja, det här är väl lite raljerande och ogenomtänkt ifrån min sida, men jag tror att det ligger något i det i alla fall.
Rätt svar är väl snarast;
1; De är dumma i huvudet, de har alltså helt fallerat skolan och kan inte tänka överhuvudtaget, förutom på saker som..
2; ger dem pengar.
3; Genusgalenskap är endast den senaste hippideologin, alla vänsterflummare följer efter i ett tåg för det är genusflummare man ska vara, annars är man inte med i gruppen.
Bokstavsdiagnos? Seriöst.
Min styvdotter går i Al**ia D*ckners parallellklass, och påstår att hon förmodligen har ADHD eller nån form av hyperaktivitetsstörning.
OT: Postmodernitetens pris är psykisk ohälsa, särskilt bland kvinnor och ungdomar:
http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Kultur/Kultur/2014/02/Postmodernitetens-pris/
Jag tror att man dras till feminism och sedan genusfältet om ens garderob till stor del består av offerkoftor i olika kulörer, sedan lång tid tillbaka.
Svar på flera av de där frågorna ges i denna mycket belysande video av Jonathan Taylor (A Voice for Male Students)
.
” Varför dras vissa till genusfältet? ” undrar MiT.
.
– Ytterst tror jag det handlar om den eviga frågan om vad demokrati ær , vara eller hur den skall utformas.
De demokratiska HuvudMotpolerna i detta avs ær Individperspektivet kontra det Kollektiva kommunistiska socialistiska fascistiska perspektivet.
Drabbningen mellan dessa två perspektiv var uppenbara under 1900 talet.
Snakket om att demokratiska stater alldrig går i krig mot andra demokratiska stater hoppas jag folkens førstår ær den størsta jævla myt som florerar på jorden.
Samma individer vilka , var engagerade i de forna kollektiva samfunden , ær nu engagerade i genusfælten. USA ut ur Vietnam læt parollen.
Att den nordvietnamesiska regimen var en pontenciell folkførtryckande mørdarregim førbisåg dessa engagerade individer. ( personligen var jag mer på.. Bomba Hanoi.. sidan.)
Samma kollektivistiska vurmande individer som fanns i den sk vietnamrørelsen finns i dag inom genusværlden.
I dag ær Vietnam fortsatt 40 år senare en uttalad folkførtryckande.. mørdaregim. censur , 40 anledningar till avrættning, 0 pressfrihet etc.
Skulle vara intressant o høra de vidriga FNL aktivisternas førklaring til vietnamns nuvarande ”demokratiska ”tillstånd.
.
Per Hagman.
.
.
Før Dig som vill førdjupa dina demokratiska kunskaper læs mer på
http://www.regeringen.se/content/1/c4/12/50/6457dc6a.pdf
I Bo Lindensjös portalkapitel
presenteras sju varianter av demokratiteori. Spännvidden är
betydande. Somliga demokratiteoretiker anser t.ex. att demokratin
borde vara som marknad, andra menar att den bör vara som ett samtal.
Någon utgår från att medborgaren primärt är en individ, en
annan betraktar henne framför allt som del i en gemenskap. Varje
demokratiteori har sitt förslag till lösning på demokratins allmänna
problem och sitt sätt att balansera välfärd, legitimitet och identitet
mot varandra1. Men kapitelförfattarens slutomdöme blir ändå att de
alla står tämligen stumma inför samtidens största demokratiska utmaning;
ekonomins, kulturens och miljöns globalisering. Hur ska vi
nu finna skäl för vår tro att demokratin är en gemenskap som styr
sig själv och avgör sin egen framtid?
@Maria:
Jag tycker det är intressant att feminister säger sig hittat lösningen på kvinnors psykiskaohälsa att föräldraförsäkringen ska delas 50/50,att barnen ska lämnas på dagis så tidigt som möjligt,att kvinnor ska jobba åtta timmar per dag,att kärnfamiljen är ett fängelse,att kön inte har något med biologi att göra utan endast är en konstruktion dvs dina känslor och livsval är fel om dom inte uppfyller den feministiska normen.
Utan en enda reflektion från feminister om denna nya norm som feminister satt upp för kvinnor har något med att kvinnor mår allt sämre.
Men Sverige har satt sig på det feministiska tåget som rusar allt snabbare framåt som inte har någon slutstation där verkligheten utanför fönstret ter sig allt mer absurd och förvrängd,där den enda räddningen verkar vara en urspårning där alla sedan ställer sig frågan vad varför och hur.
@Magnus:
Seriöst?
Vad har den bokstavsdiagnoesn med saken att göra?
@Maria
Intressant artikel av ett slag man inte ser så ofta. Har längtat efter något liknande, att legitimerade psykologer skulle börja delta i samhällsdebatten på ett mera aktivt sätt, snarare än att bara hålla sig till vad som sker i terapirummet och inom akademin. Mera sånt!
Antalet möjliga teman på de utmaningar och den stress som vi som individer möter utanför våra närmaste relationer, torde inte vara begränsningen: arbetslöshet, globalisering, att leva i ett samhälle där många kulturer måste samsas och där förutsättningarna för många individer ser väldigt olika ut sinsemellan, hur vi tär på jordens resurser och förändrar förutsättningarna för livet på jorden, en ökad medvetenhet om att vi alltmera ”sitter i samma båt”, att vi måste lära oss samarbeta snarare än att bli bäst på att ha ihjäl varandra, om den alltmera genomgripande kontrollen och registreringen av allt vi företar oss, var vi befinner oss, vad vi köper etc, möten med tiggare, och ja, förändrade förväntningar på oss utifrån vilket kön vi tillhör, etc. Kom igen psykologer – våga ta ett större grepp, som Annette Nilsson här gjort i Läkartidningen!
( http://www.lakartidningen.se/Aktuellt/Kultur/Kultur/2014/02/Postmodernitetens-pris/ )
@Maria:
Det ligger iofs. en del i artikeln, men jag tror inte det är grundorsaken till psykisk ohälsa. Dagens människa har tid att känna efter. Vi står på toppen av Maslows behovstrappa. För 150 år sedan var bekymret att få mat på bordet, för 70 år sedan att jobbet var tungt, slitigt och att man inte hade något inflytande över sin arbetssituation. Idag har vi inga sådana problem, utan kan fokusera på hur jävla dåligt vi mår, medan vi rapar och funderar på hur vi ska motionera bort överflödskilona som uppstår vid skrivbordet eller övervakningsskärmarna på fabriken…
”Jag tror att man dras till feminism och sedan genusfältet om ens garderob till stor del består av offerkoftor i olika kulörer, sedan lång tid tillbaka.”
Jag tror man dras till postmodernistisk humaniora för det är så enkelt att sitta och snacka skit på nåt landsorts”universitet” i 3 år, skriva sina obegripliga uppsatser, komplett med namedropping av Baudrillard, Kristeva, Derrida, Foucault och andra psykon, och promenera sig igenom sina 160p. Sedan kan man uppröras över varför man inte får ett arbete med en lön som på något outgrundligt sätt skulle stå i paritet med antalet akademiska poäng, och inte med utbud-efterfrågan på arbetsmarknaden… Genusvetenskap är en av många stigar på den postmoderna ”utbildnings”vägen. Fil kand i mundiarré.
”Vad har den bokstavsdiagnoesn med saken att göra? ”
Svärandet, våldsfixeringen, skitstormen av invektiv, det asociala beteendet på nätet. Enligt styvdotter, som läst franska med henne, kunde hon inte hålla käften eller sitta stilla i klassrummet och betedde sig likadant på rasterna.
@Magnus:
Alltså det har med beteendet men inte med saken (i tråden) att göra.
Pingback: Aldrig feminist? | WTF?
@Magnus:
Det där var nog den mest fördomsfulla beskrivningen av ADHD jag någonsin har hört.
Jag tror att orsaken är ganska enkel. Genusteorierna är trots allt omfattande och ”granskar” hela samhällsstrukturen. Därigenom får unga, sökande människor en enkel förklaringsmodell som de kan applicera på exakt allting.
När de applicerar sina teorier och förklaringsmodeller på samhället runt omkring sig och sina egna liv så ser de samtidigt bevisen för att de har rätt.
Det är något av en fattigmansmarxism som närmar sig religiös tro.
Läran om sociala konstruktionens egentligen katastrofala betydelse för transpersoner har jag funderat över. Varför skulle föräldrar och omgivning konstruera en biologisk man till kvinnligt genus?
@Magnus:
”Svärandet, våldsfixeringen, skitstormen av invektiv, det asociala beteendet på nätet. Enligt styvdotter, som läst franska med henne, kunde hon inte hålla käften eller sitta stilla i klassrummet och betedde sig likadant på rasterna.”
Vet inte om just ADHD är den rätta benämningen där. Hon verkar snarare ha en ovanligt kraftig variant av den välkända sjukdomen ”dum i huvudet” som i kombination med ett släng av ”hyperöverkänslighet” leder till liknande symptom.
@Kollen: Lite ligger det nog i det! Men ändå märkligt att t ex de som är födda med ”fel” kön dras till det? De om några borde väl hata det?
@Pether: Haha, ligger nog en del i det också…
@MK: Många koftor är det i den garderoben. Slitna är de också…
@Otto: Jo, men ändå, det måste gnaga illa i en del i alla fall tycker jag?
@Bengt: Ja varför? Man borde väl utgå från det mest sannolika och sen om det inte är så (vilket måste vara väldigt ovanligt) så tar man det problemet då. De liksom vill fixa något som inte är trasigt.
Extra sorgligt när de som konstruerat dig till kvinnligt genus sedan förskjuter dig pga det…