Kvinnors löner hamnar ofta i fokus. Igår började Kulturnyheterna en granskning av skådespelarnas löner, och de lyfte då att kvinnliga skådespelare var missnöjda med att få sämre löner. Så igår hette det att kvinnor fick mycket sämre löner för lika stora roller. Hur man nu bär sig åt att mäta storleken på roller. Tycker det borde vara lite besvärligt. Och är det inte individuell lönesättning?

Kontentan av det hela är nog att det ligger flera hundar begravna i det träsket.

En sak som förefaller mig lite lustig är att de har med Helena Bergström som i ena andetaget klagar över att hon bara får hälften så mycket betalt som manliga skådespelare, och i andra andetaget konstaterar att hon inte har några problem att få skådespelarjobb för hennes man som är regissör vill alltid ha med henne i huvudrollerna. Hon måste vara en sällsynt dålig löneförhandlare om hon bara får 50 % med de förutsättningarna.

Sen kom då uppföljaren idag där man intervjuade en representant för ett produktionsbolag, och han konstaterar då att när de undersökt de senaste produktionerna så hade alltså kvinnorna 6 % högre lön, men att det finns 40 % fler roller för rollernamännen. Kanske på grund av att det finns fler manliga bovar och idioter. Och den tanken verkar väl inte helt långsökt.

Sen undrar jag lite grann över det här med att lönerna är dåliga. Deklarationerna är väl allmänna handlingar som kan begäras ut från skatteverket. Så med dem i handen har man svart på vitt hur mycket skådespelarna har tjänat, sen är det väl bara att fråga dem om vilka roller de haft som de fått lön för och så jämföra, typ.

Det hela luktar i mina ögon (ja ja) politiskt korrekt gnällanka.

Ett litet roligt bonusinslag idag var det om Kungliga operans ”rasistiska” affisch för Svansjön. Givetvis var en chokladman tvungen att göra affischen till en kränkthetsfråga, medan den svarta personen på affischen själv såg det uteslutande som ett konstnärligt uttryck.

©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.