Notera att det finns en viktig brasklapp i slutet, jag rekommenderar att ni läser den innan ni totalsågar inlägget.

Det är lite pinsamt att jag missade att det var Internationella dagen för bekämpning av våld mot kvinnor i onsdags. Särskilt som jag själv hade med det i den långa listan över ”genus”-dagar i gårdagens inlägg om det kvinnliga könsorganets alldeles egna dag. Som tur är finns ju Metro där och plockar upp bollen jag missade med, inte en, utan två artiklar: 16 anledningar till att dagen mot våld mot kvinnor behövs respektive Polisen granskar dödligt våld mot kvinnor.

Poängen med gårdagens långa lista över särskilda dagar var lite grand att visa på den genusitiska obalansen i den. Jag hade kunnat göra den ännu längre, men kände mig tvingad att begränsa mig lite. Men den speglar hur det ser ut. Det finns onekligen både en internationell kvinnodag och internationell mansdag, det finns både en ”alla flickvänners dag” och en ”alla pojkvänners dag”, och mors dag och fars dag. Men där slutar jämställdheten (om jag inte missat någon). Det finns, förutom de neutrala som Mänskliga rättigheters dag och Internationella orgasmdagen, en hel radda dagar som är specifikt inriktade på kvinnorna utan att det finns någon motsvarande dag för männen: Frufridagen, Internationella dagen för nolltolerans mot kvinnlig könsstympning, Internationella mens(truations)dagen, Silikonbröstens dag, Bröstcancerdagen, Internationella flickdagen, Brösthälsodagen (alltså en andra dag mot bröstcancer), Internationella klimakteriedagen och ”alla svärmödrars dag”. Inget motsvarande för pojkar och män. Väldigt talande är att man har två separata dagar mot bröstcancer men ingen mot prostatacancer.

Och så då Internationella dagen för bekämpning av våld mot kvinnor. Och det behöver väl knappast sägas att någon dag för att specifikt bekämpa våld mot män inte finns, trots att vi vet att män på det hela taget är långt värre utsatta.

Metros artikel med 16 anledningar till att hålla fast vid dagen är i högsta grad tendentiös.

Så för att gå igenom punkterna, först för Sverige:

1. Varje år dödas 17 kvinnor av en man de har eller har haft en nära relation till.
2. Över 200 kvinnor har mördats av en närstående man sedan år 2000.
3. 28 400 kvinnor över 18 år misshandlades under 2014. 
4. 29 kvinnor dog till följd av dödligt våld under 2014.
5. 2014 anmäldes 1 997 fall av grov kvinnofridskränkning. 
6. Under 2014 anmäldes 20 467 fall av olaga hot mot kvinnor.
7. 6 697 våldtäkter anmäldes 2014, 94 procent av de drabbade var kvinnor.
8. Omkring 80 procent av det våld som sker mot kvinnor i nära relationer uppskattas aldrig komma till polisens kännedom.

Till att börja med är punkt 1 och 2 i princip bara två olika formuleringar av samma statistik, punkt 2 är en direkt logisk följd av punkt 1.

Punkt 3 (misshandel), 6 (olaga hot) och 8 (mörkertal våld i nära relationer) är meningslösa siffror eftersom man inte får något att jämföra med. Enligt BRÅ anmäldes 83 300 fall av misshandel 2014 (enligt NTU, Nationella trygghetsundersökningen, beräknas det verkliga antalet uppgå till ca 154 000 personer). Jag antar att Metros siffra rör sig om anmälda brott.

Man blandar dessutom äpplen och päron ganska friskt när man tar upp våldet. Punkt 3 med 28 400 kvinnliga misshandelsfall och punkt 8 med ett mörkertal på 80 % låter ju påskina att det faktiskt skulle röra sig om att det förekom 142 000 fall av kvinnomisshandel, vilket då skulle innebära att det enligt NTUs trygghetsundersökning bara skulle ha förekommit 12 000 fall av mansmisshandel. Vilket blir helt orimligt, eftersom 83 300 anmälda fall av misshandel minus 28 400 anmälda fall av kvinnomisshandel blir 54 900, och om vi då antar att samtliga 12 000 fall av mansmisshandel anmäldes så blir det 42 900 fall över. Var det misshandel av barn, hundar och marsianer?

Hemligheten ligger i att punkt 3 rör samtliga fall av kvinnomisshandel, medan mörkertalet i punkt 8 enbart handlar om våld i nära relationer. Låt oss räkna vidare lite på detta.

Jag är fullt medveten om att jag själv blandar apelsiner och klementiner när jag utgår från att antalet anmälda fall motsvarar samma antal offer, men jag försöker så gått jag kan utifrån de siffror jag har tillgängliga. Det sagt så har vi har alltså totalt 154 000 beräknade offer minus 83 300 fall av anmäld misshandel, vilket ger ett mörkertal på 70 700 fall. Om vi utgår från att hela mörkertalet består av kvinnor som utsatts för våld i nära relationer, dvs. 70 700=80 % så får vi 20 % anmälda fall av våld i nära relationer lika med 17 765 fall. Det vill säga av de 28 400 fallen av kvinnomisshandel så skedde 10 725 utanför nära relationer.

Om vi skulle ta den långt mycket rimligare utgångspunkten att blott hälften av mörkertalet rör våld mot kvinnor i nära relationer (och övriga förutom män också innefattar kvinnor utanför nära relationer) så skulle det bli ung. 8 840 anmälda fall, och alltså de nästan 20 000 övriga fallen av våld mot kvinnor skulle ske utanför nära relationer. Notera att detta fortfarande har en utgångspunkt som lär underskatta mörkertalet för våld mot män grovt. Jag är, även om jag inte kan bevisa det, övertygad om att minst halva mörkertalet handlar om våld mot män, vilket skulle innebära att högst halva mörkertalet delas av kvinnor som utsätts för våld både i och utanför nära relationer, vilket skulle förstärka bilden jag målar upp ytterligare.

I den andra artikeln om dödligt våld mot kvinnor konstaterar man att

Varje år dödas 17 kvinnor av sin partner eller ex-partner. Siffran har legat på samma nivå de senaste åren, samtidigt som övrigt dödligt våld har minskat. Nu tillsätts en granskningskommission vid Rikspolisstyrelsen som ska ta reda på varför.

Se det i ljuset av att under 2014 konstaterades 87 fall av dödligt våld, varav det rörde sig om 62 män och 25 kvinnor. (Dessutom kan man med fog ifrågasätta om det dödliga våldet minskat, 1960 var det 1 fall per 100 000 invånare och bortsett från en topp med 3 på 100 000 1965 så har det pendlat mellan 1 och 2 fram till 1990 då det var sista gången vi hade 1 fall på 100 000 invånare, därefter har det pendlat mellan 2 och 3, med en topp 2010 på 4, förra året, 2014 var det 3.) Man kan ju konstatera att det engligt de siffrorna dödas 8 kvinnor per år utanför nära relationer. Sen skall man inte glömma att även män och barn mördas i nära relationer och att även om det är män som står för huvuddelen av brotten så är andelen kvinnor inte insignifikant, och värt att notera är att ju yngre barn är, desto troligare att förövaren är kvinna.

Man kan konstatera att problemet generellt inte är (dödligt) våld mot kvinnor (i nära relationer) utan är rätt och slätt våld. Att fokusera på att försöka minska på våldet mot kvinnor i nära relationer lär inte leda någonstans därför att det helt enkelt är ett felaktigt fokus. Jag kan direkt säga att problemet med (dödligt) våld i nära relationer huvudsakligen handlar om att förhållandena är mer eller mindre dysfunktionella med starka slitningar. Om man istället fokuserade på de bakomliggande orsakerna till våld i samhället så skulle man kunna föra en politik som motverkade våld allmänt och därigenom skulle automatiskt också våldet mot kvinnor minska. Men så länge man sätter kvinnan som offer i fokus kommer man aldrig att få en förbättring för man ägnar sig helt enkelt åt att smörja bromsskivorna istället för att fixa glappet i styrleden.

Okej, så punkt 5, grov kvinnofridskränkning. Det finns visserligen ”grov fridskränkning”, men inte något som heter ”grov mansfridskränkning”. Noterbart är att i dagsläget är straffsatserna de samma för de bägge brotten, men folkpartiledaren (den s.k. liberalen) vill höja straffsatsen just för grov kvinnofridskränkning, vilket innebär att lagstiftningen gör skillnad på om du är man eller kvinna när du utsätts för detta brott. En väldigt underlig jämställdhet.

Jag hoppar över punkt 7 om våldtäkter, det blir lite för stort att gå in på här.

Det var sverige det. Jag skall lite snabbt täcka de ”globala” punkterna också:

9. Var tredje kvinna utsätts för våld under sin livstid. 
10. Runt 120 miljoner flickor har blivit utsatta för sexuellt våld. 
11. Hälften av alla sexuella övergrepp sker mot flickor under 16 år. 
12. 34 procent av kvinnor med en funktionsnedsättning har blivit utsatta för fysiskt ett sexuellt våld av en partner. 
13. Cirka 133 miljoner flickor och kvinnor har drabbats av någon form av könsstympning. 
14. 23 procent av alla homosexuella kvinnor har blivit utsatta för sexuellt eller fysiskt våld.  
15. Kvinnor står för 70 procent av alla traffickingoffer.  
16. 700 miljoner flickor har gifts bort som barn.

Punkt 9, återigen saknas jämförelse. Och vad räknas som ”våld”? Jag skulle tippa att långt över var tredje man utsätts för någon form av våld under sin livstid. Räknar man petitesser som ”örfil” till våld skulle jag tippa att så gott som 100 % av männen utsatts för våld.

Punkt 10, jämförelse saknas. Och vad räknas som sexuellt våld?

Punkt 11, här är definitionsfrågan bärande. Jag antar att det innefattar saker som ”statutory rape”, det vill säga att sexuell samvaro med en person under 16 år definitionsmässigt betraktas som våldtäkt oavsett om personen gav samtycke eller ej. Uppgiften är meningslös utan att det klargörs hur stor del är verkliga övergrepp och vilka som bara är övergrepp på grund av rent juridiska definitioner.

Punkt 12, sak samma här, jämförelse saknas. Är detta specifikt för kvinnor eller gäller det funktionsnedsatta i allmänhet?

Punkt 13, just det ja, alla former av omskärelse, även harmlös symbolisk ”prickning” är strängt förbjudna i stora delar av världen när det gäller kvinnor, men jag känner inte till ett enda land där det är förbjudet att omskära pojkar.

Punkt 14, intressant här vore att få veta i hur många av dessa fall de homosexuella kvinnorna som utsatts för detta våld har blivit det av en annan kvinna.

Punkt 15, läs Dick Wases bok Den kidnappade sanningen – Myten om den gigantiska sextraffickingen.

Punkt 16, jaha, 700 miljoner flickor gifts bort som barn. Hur många pojkar blir bortgifta (eller förhandsbokade) på samma sätt? Man ignorerar att tvångsäktenskapen ofta är påtvingade bägge parter. Lyssna gärna till Arkan Asaads sommarprogram.

Eftersom asylinvandringen har hamnat i fokus på sistone kan det vara värt att peka på att, så vitt jag förstår, islam tillåter att man agar sin fru, och jag drar mig ett påstått arabiskt ordstäv till minnes:

Slå din kvinna varje morgon; om du inte vet varför, så vet hon det.

Så man kan ju fråga sig hur den skiftande demografin kommer att påverka statistiken …

Men, puh, jag slutar där.

Bortsett från brasklappen jag nämnde i början. Det är givetvis inte min mening att förringa de problem som kvinnor får utstå. Jag har skrivit ganska många inlägg vid det här laget, de flesta är petitesser man kan både ha och mista. Men en del inlägg känns verkligen viktiga, och ett av de inlägg som känns allra viktigast för mig själv är inlägget om Marina jag skrev för lite mer än en månad sedan. Har du inte läst det ser jag gärna att du gör så. Det tar upp saken från andra sidan och fungerar förhoppningsvis som en balanserande motvikt till det här inlägget.

©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.