Den här videon tycker jag var intressant. Visserligen så kommer Tony Porter in på saker som jag inte håller med om, och som egentligen bara förstärker en bild av att män är dåliga, och att manlighet är destruktivt. Men om jag bortser från det, så tycker jag det är fint att han försöker skapa fler möjligheter till dagens pojkar, fler sätt att vara man på. Och jag vet att en del av er tänker att det tex. är väldigt biologiskt att män gråter mindre, och inte gör det lika lätt och öppet som tjejer, och framför allt att de faktiskt gråter när de tillåts. Min poäng är mer att det borde tillåtas mer, och att den attityden mot små pojkar som finns borde förbättras. Den attityden han nämner i början om att han lät sin dotter gråta ut medan han bad sonen bara bita ihop. Kanske lite mindre ihop-bitande skulle göra att pojkar mådde bättre? Att man såg på dem mer som individer med rätt att känna, prata ut. Kanske inte för att bli bättre män än dagens (för det säger ju att dagens män är dåliga och otillräckliga) men för att ge kommande generationer chansen att må bättre? Som en liten liten del av flera satsningar förstås.
Men självklart ska den individ, oavsett kön, som absolut inte har behovet av att prata känslor eller uttrycka sina känslor mer inte behöva känna en press på sig att göra det. Det jag menar är mer att man ger barnen en känsla av att det alltid är okey, utan att det blir tjat och att man ber om känslor. Mer att när de väl kommer (speciellt när de är barn) så har man en tillåtande inställning, och inte dömande.
Speciellt slutet fick mig att bestämma mig för att dela med mig av klippet här. När han berättar att han frågade sin 9-åriga son om hur han skulle känna ifall han inte behövde lyssna på ”the manbox” och fick till svar:
”I would be free”.
Känner inte alls igen mig i det Tony beskriver (liiite skillnad mellan min uppväxt och Tonys misstänker jag). Manbox? WTF???
Hans sätt att måla upp en kollektiv skuld för att man är född med fel könsorgan (en kuk) stinker.
Kan säga att jag daltar mer med min son eftersom dottern är tuffare.
@DrKejs:
Hans sätt att måla upp en kollektiv skuld för att man är född med fel könsorgan (en kuk) stinker.
Mm.. kanske är det just skillnad i kultur.. men jag måste erkänna att sånt här får min mage att vändas ut&in.
Här, där jag växt upp så är könssocialiseringen för pojkar att man inte slår på tjejer, att en man ska(oavsett om han vill eller ej, med risk för sitt eget liv om så behövs även om hon inte förtjänat det) försvara och rädda tjejer och att våldtäkt är värstavärsta en man kan göra. Och varenda man jag vet är just sån, ”kvinno- & barn-beskyddare”.. mer eller mindre utpräglat.
(Och hur svårt är det att se att jag har rätt i detta och att feministernas ylande är svamptuggeri. Ta vilken actionrulle som helst. Vem är den ”goda/bra mannen”(dvs. hjälten) och vad är det han gör för att vara denna ”goda man”. Vad gör skurken dvs en ”dålig man”?)
Därför blir jag så illamående när man försöker lägga det där.. försöker skylla dessa problem(våldtäkt, partnervåld osv.) på männens könssocialisering och därmed kollektivt skuldbelägger män för något majoriteten män fördömer helhjärtat och totalt..
Sen finns det saker jag inte gillar i den manliga könssocialiseringen och hur vi hanterar män & pojkar, men det är annat.
Jag tycker att hans perspektiv är lite konstigt. Han drar slutsatsen att männen inte vill gråta inför kvinnorna eller få höra att de spelar som en tjej, beror på att de har fått lära sig att kvinnor är underlägsna. Jag tror nog mer på att det de fruktar mest är att falla i respekt hos kvinnorna.
Påståendet att mäns våld mot kvinnor är det ledande hälsoproblemet är absurt. Jag tror att det grundar sig på CDC’s National Intimate Partner and Sexual Violence Survey. En sak man kan notera från den studien är t.ex. att de finner att män är utsatta i rätt stor utsträckning också:
Dessutom, i tabell 4.1 och 4.2, framgår att fler män än kvinnor rapporterar att de utsatts för fysiskt våld från en intim partner under det senaste året. Män rapporterar också mer utsatthet än kvinnor för ”psychological aggression” och ”coercive control” från intim partner under senaste året.
(Här är det möjligen relevant för hans presentation att bland de vanligaste formerna av psykologisk agression som män rapporterar att de utsatts för, finns ”being told he was a loser, a failure, or not good enough (42.4%)”).
Undersökningen gjordes per telefon med slumpmässigt utvalda personer. Sedan använder de rätt vida definitioner – t.ex. räknas som våldtäkt ”completed alcohol or drug facilitated penetration”, vilket rimligen öppnar för rätt vidlyftiga tolkningar. Dessutom räcker det med ett finger för att det skall räknas som ”penetration”. Sedan kan man diskutera hur vanligt det är att män resp kvinnor underrapporterar i en muntlig intervju.
På hela taget får man inkludera en hel del saker som inte är särskilt allvarliga för att komma upp i siffror som ens är i närheten av någon topplista av hälsofaror. Att sedan framställa det som att det är just mäns våld mot kvinnor som är det stora problemet, när männen på ett antal punkter är mer utsatta, känns rejält oärligt.
Jag medger att jag gjorde mig skyldig till lite cherry picking här, och totalt pekar rapporten på en större utsatthet för kvinnor. Men ännu värre cherry picking krävs om man skall tolka rapporten som att mäns våld mot kvinnor är det totalt dominerande problemet.
@Ulf T: Det låter som samma undersökning som Girl Writes What sågade i klippet som man hitter i @Ulf T: Det låter som samma Aktivarums senaste inlägg. Det är väl värt att se för GWW plockar sönder undersökningen ganska rejält.
Jag köper för övrigt varken resonemanget om att ”bete dig inte som en tjej” skulle handla om att man betraktar tjejer som underlägsna och mindervärdiga eller att det skulle handla om rädsla att falla i respekt hos kvinnor. Jag tror själv att det är så basalt enkelt som att det grundar sig på att det är en skam att utpekas som något annat än man är, för grundläggande för skamkänslan är att man avsäger sig sin egen identitet. Det är inte skamligt för en kille att bli utpekad som en tjej därför att tjejer skulle vara underlägsna eller för att han skulle förlora respekt utan helt enkelt därför att det är en lögn och han överger sin egen identitet. Det vore skam för en bagare att bli betraktad som en sotare, men det betyder inte att bagaren ser ner på sotaren (snarare tvärtom
) Utan skammen ligger i att bagaren har i sin identitet erkännandet av sin förmåga att skapa ätbara alster, utpekas han som en sotare förnekar man hans kulinariska förmågor och tilldelar honom förmågor som han inte har, ett slags dubbelt skambeläggande, skammen att förnekas erkännande av de färdigheter han faktist har som bagare och skammen att inte kunna leva upp till de färdigheter som man förväntar sig av en sotare.
Sak samma gäller nog för flickor som utpekas som pojkar, fast det kanske är mindre markerat där.
@dolf: Jag tror som du där. Att det inte har något med att man ser tjejer som underlägsna. Men… det jag funderar över. Om man säger till en tjej ”Du beter dig som en kille nu!” eller ”Du är så pojkaktig” – varför är det inte lika förödande för tjejen att höra? Vad är det för saker hon har fått höra som gör att det känns mer ok för henne, trots att hon inte är kille och att hennes identitet också är viktig.
För jag tror inte det är precis samma för tjejer som utpekas som pojkar. Möjligtvis om hon beter sig exakt som en kille brukar göra… då kommer väl frågorna om hon är lesbisk, eller transsexuell lr något. Kanske inte så kul i längden förstås.
@Mariel:
Både för män och kvinnor gäller väl att man inte har något emot att få höra att man besitter goda egenskaper normalt förknippade med det andra könet, så länge det inte sägs på ett sätt som ifrågasätter ens grundläggande könsidentitet. Det man säger till en amerikansk fotbollsspelare när man säger ”du spelar som en tjej”, är ju knappast ”du är snäll och empatisk”, utan ”du är ingen man”.
Hur en tjej reagerar på att bli tillskriven manliga egenskaper beror nog på samma sätt på sammanhanget; huruvida de nämnda egenskaperna anses kompatibla med kvinnorollen, och huruvida det sägs som en komplimang, eller för att ifrågasätta hennes kvinnlighet.
Sedan är det ju så att det lobbats intensivt i årtionden för att utöka mängen egenskaper som är tillåtna för kvinnor, medan toleransen för ’alternativa manliga identiteter’ fortfarande är rätt låg.
@Ulf T: Ja det kan nog stämma. Om en kille tex. lagar god mat och man vid matbordet urbrister ”Guud vad gott!! Himmelskt. Du lagar mat som en kvinna!” (så skulle inte just jag uttrycka mig men ändå) så skulle nog inte killen känna sig kapad på sin identitet just för att det var en komplimang, eller hur?
Ja.. en kvinna skulle nog bli sårad om hon hörde ”Du ser ut som en man i ansiktet. Pinsamt… ”
Ja, det är den där toleransen jag skriver om.
Om en tjej klätt upp sig sminkat sig gjort sig fin för att gå ut och hon får höra att hon ser ut som en kille så är det inget positivt för henne utan en nedlåtande kommentar.
I granntråden om Jämlikt på liv och död, postade jag en länk till en dokumentär om Ranger School. En bit in i filmen, efter att de klarat av tre dagar av sanslös belastning, nästan ingen sömn och minimalt med mat, och efter att en tredjedel av kandidaterna redan hoppat av, säger en av instruktörerna ”but now I see only men before me, hooah”. Det följs av, ungefär: ”nu börjar utbildningen”.
Det är naturligtvis inte en markering mot kvinnor, utan snarare en markering av respekt för dem som stått pall för de första tre dagarnas utrensning, och som visat en förmåga att kämpa på trots utmattning, smärta, rädsla och hunger. Det är heller inte en markering mot de män som tvingats sluta, egentligen, eftersom alla kandidater valts ut bland de bästa i sina ordinarie enheter. Att de inte skulle vara ’män’ är förstås löjligt, och inte vad som avses. Det återstår dessutom ungefär 9 veckors helvetiska prövningar som kandidaterna måste klara innan de kan få äran att kalla sig ”rangers”.
Man kan fråga sig vad de skall säga när nu kvinnor skall få kandidera till Ranger School (och, enligt välinformerade källor, skall släppas igenom nästan till varje pris).
Om en kvinna tar sig igenom samma tortyr och står där bland 100-talet män, skulle hon känna sig kränkt av att få höra ”I see only men before me”, eller skulle hon känna sig stolt?
@Ulf T: Bästa vore väl om han då ändrade frasen till ”I see only men before me, and one woman”
Precis som andra är inne på så menar jag att det beror på att vår könsroll är så bred. Vi har med få undantag(tex. sex, där vi är slampor om vi är sexuellt frigjorda) hela spelplanen och det finns inte mycket vi behöver undvika för att inte förlora vår identitet som kvinna. Därför blir ”Du beter dig som en kille nu!” inget hot utan snarare löjligt. För män är spelplanen väldigt snäv.
Män ser inte ner på kvinnor, tvärtom.
Ulf skriver så här:
Det jag markerat ovan tycker jag är viktigt. Det är främst kvinnor som begränsar männens spelplan och det är min önskan att männens spelplan ska bli lika bred som vår är, för kommande generationer.
Jag skulle satsa min slant på det senare, för att det i det sammanhanget är en komplimang.
Det finns öht inte många ”du beter dig som en man” som är ett hot för en kvinnlig identitet.
Jag får ofta kommentarer och skojar om det själv (Typ, ”det är bara för jag är mer man än dig”). Om det däremot är kopplat till utseende, då skulle jag freaka ut. Om någon påstod jag såg ut som en man, så skulle jag uppleva det som en grovt kränkande förolämpning.
Och är det konstigt? Det handlar ju om vad en kvinna/man ”får” göra utan att vara/betraktas som okvinnlig/omanlig.
Vad är egentligen poängen med att få män att gråta?
Att vara ledsen eller i sorg är en grundkänsla, ämnad att hjälpa oss släppa taget om drömmar, förhoppningar, viktiga människor sådant vi förlorat eller förbereder oss på att förlora. Sorg är betydligt mindre beforskat än ilska och rädsla, men generellt har alla känslor både interna, psykologiska, och externa, sociala, funktioner. Nedstämda människor tenderar exempelvis vara mer realistiska än andra. Kanske för att sorgeprocessen är en verklighetsanpassning.
Att gråta har en lugnande funktion men gissningsvis är det framförallt en social grej. Vi gråter för att få stöd.
Frågan är om pojkar och män verkligen får stöd när de gråter?
Om pojkar inte får stöd är gråt en dålig strategi för dem. Eftersom pojkar i mycket högre grad än flickor ses ned på och minskar i värde om de visar sig svaga skulle jag dra mig för att lära en pojke att gråta.
Vad jag däremot tror är viktigt för alla är att lära sig differentiera mellan olika känslor. Oförmågan att veta vad man känner och reagera adekvat är ett sätt att förstå de flesta vanliga psykologiska problem.
Jag kan tänka mig att män oftare än kvinnor har problem med att förstå att de är ledsna. Förstår man inte det blir känslan mer av ett diffust inre obehag, stress, ångest eller vad man nu vill kalla det. Då är risken större att man finner destruktiva strategier att hantera det som ilska eller olika former av beroenden.
Kortfattat tror jag inte att det är gråtandet som är viktigt men att förstå att man är ledsen och kunna välja mellan att bita ihop och att söka stöd är nyttigt.
Jag tror inte män fostras att tycka kvinnor är mindre värda. I många avseendet fostras de snarare att tycka kvinnor är mer värda, och det verkar sannolikt att det delvis är biologiskt.
Däremot tror jag män fostras att vara motsatsen till kvinnliga. Det spelar egentligen ingen roll vad som är kvinnligt, att vara man är oftast motsatsen till eller möjligtvis en extremare variant av vad kvinnor gör.
Män måste besegra kvinnor eller vara annorlunda mot dem för att vara män.
Mäns behov av att göra sig annorlunda eller bättre än kvinnor för att känna sig som män tror jag förövrigt är en del av pojkars och mäns problem idag när alla områden ska bli jämställda. Till slut finns inga realistiska arenor för många män att lyckas vara män.
Syftet med att skilja sig från kvinnor är förstås inte att kvinnor är dåliga utan att bli intressant för kvinnor.
@Mariel:
Jag tror att man kan besvara det till en viss del med Venndiagram, jag kunde inte hitta ett som hade den asymmetri som jag sökte, men vi kan ju ta det som jag länkade till som utgångspunkt. Vi har en cirkel som är ”kvinnlig” (den som är ”.com” i det länkade diagrammet) och en som är ”manlig” (”.de” i det länkade diagrammet). För det första är cirklarna olika stora. Det finns mycket mer som ingår i den kvinnliga cirkeln än vad som ingår i den manliga. Egentligen skulle nästa hela den manliga cirkeln ligga inuti den stora kvinnliga, dvs. nästan allt manligt utgörs av det snitt som anses ok för bägge könen. Det är väldigt lite manligt som inte också är accepterat kvinnligt, jag försökte komma på något på rak arm och inte ens snusa märker en kvinna som okvinnlig, röka cigarr skulle möjligen göra det om det inte vore en engångshändelse då det nog skulle ses mer som en ploj. Det enda ”manliga” jag kan komma på sådär på rak arm som är socialt accepterat (nåja, det är väl kanske att ta i, men i vissa sociala situationer är det det) för en man men inte för en kvinna är väl att fisa offentligt. Så det är väldigt lite i den manliga ringen som verkligen ligger utanför den kvinnliga.
I den kvinnliga ringen som är mycket större finns det massor som ligger utanför den manliga: läppstift, högklackade skor och svarta nätstrumpor med söm där bak (suck, nu blir jag nästan lyrisk), allehanda snygga frisyrer och byten av hårfärg (bara punkfärgningar med grönt och lila ryms i den manliga ringen), sociala känslor som att gråta öppet, skriva dagbog i tonåren (män för bara journaler i yrkessammanhang eller skriver dagbog som dokumentation av vad de gör). (Sen kan man ju fundera på hur det är med vissa kvinnliga saker, som heminredning, hamnar de bara inom homosexuella mäns cirkel eller ryms de inom den generella manliga cirkeln.)
Om man säger till en kvinna att hon ”hugger ved som en hel karl” så hänvisar man till något som är fundamentalt och centralt förankrat i mitten av den manliga cirkeln. Men det ligger inte utanför den kvinnliga även om det ligger i utkanten på den. Uttalandet tar således inte ifrån henne identiteten som kvinna utan hänvisningen till den positiva manliga egenskapen att utföra ett hårt och tungt arbete effektivt utan att gny blir således en komplimang.
Att säga till en kvinna att hon ”lägger rökare som en hel karl” skulle däremot falla utanför den kvinnliga cirkeln och uppfattas som nedvärderande och förminskande.
Säger man till en man att han ”gråter som en flicka” så hänvisar man till något som ligger centralt och uppfattas som positivt i den kvinnliga cirkeln: att öppet ge uttryck för känslor, även sådana som förknippas med svaghet eller en offerroll. Men detta ligger helt klart utanför den manliga cirkeln och uppfattas därför som ett ifrågasättande eller berövande av den manliga identiteten.
Men ”dina köttbullar är lika goda som mammas” (det närmaste ”du lagar mat som en kvinna” som jag kan komma på och som känns naturligt) skulle inte uppfattas negativt. Att laga mat är fast förankrat i den kvinnliga domänen men faller inte utanför den manliga, den ligger i utkanten där, ungeför motsvarande ”hugga ved som hel karl” gjorde tidigare i den kvinnliga.
Fasiken vet om inte de enda manliga sakerna som verkligen faller utanför den kvinnliga cirkeln är de rent biologiska, jag kan tänka mig att läkaren som säger till en kvinna att hennes ”sperma är av toppkvalitet” kommer att slå hennes världsbild i spillror.
Och för en symmetrisk jämförelse, hur står en man med väl utvecklade ”man boobs” jämfört med en plattbröstad kvinna. Bägge upplever nog i typfallet att de har en fysionomi som är generande eller skamlig och vill eller försöker åtgärda det. Mannen med diet och/eller fysisk träning. Kvinnan med plastikkirurgi och implantat.
Det assymetriska venndiagrammet speglar för övrigt också mäns och kvinnors fysionomi. Kvinnor har i stort sett alla fysiska komponenter och funktioner som män har även om i mindre skala (för att dra saken till sin ytterlighet kan man säga att klitoris är ett litet ollon, och göra andra liknande jämförelser med själva sexualorganens uppbyggnad). Det enda som männen har och som kvinnorna saknar är själva spermafabriken, och förmågan att tillverka denna livgivande och för vår ras ack så nödvändiga vätska. Men hur nödvändig den än är så får detta ses som en petitess i jämförelse med de komponenter och funktioner som kvinnan besitter men mannen saknar. Jag tror alla ser vart jag vill komma, så jag utvecklar det inte närmare mer än att konstatera att en liten nöjesstund som räknas i minuter och slutar med att man skvätter ut några centiliter bechamelsås står sig ganska slätt mot den kvinnliga insatsen därefter som uppgår till 9 månader innan själva slutprodukten visar sig, och även därefter har hon en födofunktion etc. Så även rent biologiskt ligger det mesta av den manliga cirkeln inom den kvinnliga, men en stor del av den kvinnliga ligger utanför den manliga.
OT: @Mariel, jag hittade ingen redigeringsknapp igår när jag skulle fixa till början som blev lite fel på kommentaren då. Men det står i ”Aktuell information” att det skall finnas en edit funktion. Jag som missat något eller fungerar det inte som det är tänkt?
Tycker att GWWs tankar om gender-bending samt pojkflickor och flickpojkar förklarar du-är-(inte)-en-man komplimangen till kvinnor respektive män på ett bra sätt.
http://owningyourshit.blogspot.se/2011/10/gender-bendingno-girlie-men-allowed.html
”So in my opinion, men suffer more strict enforcement of their gender roles not because they are considered more valuable than, or preferable to, women, or because women are considered less than men. It is because women are and always have been more valuable, on an individual and inherent basis, to the company than men are. A woman retained that inherent value no matter how useful she was, because women as a group were considered so valuable that it was in the company’s interest to keep the entire group on the payroll. A woman who could step outside her assigned duties and perform other ones when need be–that is, a woman who sometimes behaved like a man–was, to a point, more valuable to the company for her ability to do so. She was Woman Plus. She could do her job that only she could do, and then some. Conversely, she was Man Plus. She could do a man’s job, and then some. She can be the strong back and the provider of strong backs, the most versatile and valuable employee there is.
Men, on the other hand, had to provide value in order to maintain their employment. Their value to the company lay in performing specific tasks so that females wouldn’t have to, and in being valued project contributors who had to earn their entitlement to work with females in this way. Men who did not act ”like men” were Less Than Men. Likewise, they were Less Than Women. They were incapable of doing a complete job either way, so there was no added value in them demonstrating female characteristics without having a womb to go along with it.”
@dolf:
Väldigt bra kommentar, Dolf.
Egentligen skulle nästa hela den manliga cirkeln ligga inuti den stora kvinnliga, dvs. nästan allt manligt utgörs av det snitt som anses ok för bägge könen. Det är väldigt lite manligt som inte också är accepterat kvinnligt, jag försökte komma på något på rak arm och inte ens snusa märker en kvinna som okvinnlig, röka cigarr skulle möjligen göra det om det inte vore en engångshändelse då det nog skulle ses mer som en ploj. Det enda ”manliga” jag kan komma på sådär på rak arm som är socialt accepterat (nåja, det är väl kanske att ta i, men i vissa sociala situationer är det det) för en man men inte för en kvinna är väl att fisa offentligt. Så det är väldigt lite i den manliga ringen som verkligen ligger utanför den kvinnliga.
Det finns ett område där den manliga cirkeln ligger utanför den kvinnliga, det sexuella. En kvinna som ”beter sig som en man” i det heterosexuella spelet(då hela det sociala beteendet inkl. flörtandet) ses inte med blida ögon. Män har oftast inget problem med det(tvärtom uppskattas raka puckar och att kvinnor tar initiativ), men andra kvinnor har.
@Ninni: Sant, det första man blir blind på är ögonen. (Eller på genusitiska, det första män blir blinda på är penis)
@dolf: Edit-funktionen är temporärt borttagen pga. strul med den. Ska försöka ordna den. Hur ändrade du kommentaren?
@Mariel: Jag ändrade inte kommentaren. Jag tror att det var Ninni som gjorde det åt mig.
@dolf: Aha okej vad bra. Ska svara på din kommentar ovan senare, när jag har tid att skriva längre. Nu gör jag i ordning mat här
Japp, skyldig.
@dolf: Men då är ni ju inne på att mansrollen är snäv, och att män inte tillåts göra lika mycket som kvinnor? Då är väl de här med att gråta en av de sakerna som män inte tillåts göra i samma utsträckning?
@Mariel: Jo, jag har väl inte påstått något annat heller. Utgångspunkten som jag gav mig in i diskussionen här från var att ”lipa inte som en tjej” varken speglade en negativ syn på kvinnor eller rädslan för att förlora respekt, utan att det hade med att förneka den egna identiteten att göra.
Ryska män gråter ju lite till höger och vänster och kramas och pussas dessutom. Jag skulle tippa att ett påstående om att ”lipa som en tjej” bara skulle uppfattas som konstigt och/eller helt meningslöst.
Samma budskap som vanligt: är du man är det fel på dig och måste ändra beteende för ditt eget och samhällets bästa.
Jag har aldrig haft något större behov av att gråta. Länge trodde jag att det var något fel på mig. Psykopat kanske? Det kändes som att alla iakttog och skakade på huvudet. Vilken kallhamrad jävel…
När det gäller gråt är kvinnan norm i samhället. Det är sunt att gråta, ju mer desto bättre. Man måste gråta och visa känslor med jämna mellanrum annars liksom stiger trycket inombords tills du exploderar. Jag grät en gång när jag fick slut av en flickvän för 1000.000år sen och när min lillebror dog.
Är du man som kan gråta titt som tätt -grattis! men pojkar och män har i allmänhet mindre behov av att gråta, och det är heeeeelt okej! Vi är inte onormala! Det är bara att hacka i sig!
(Sen jag fick barn har jag dock börjat gråta till scenen i Lady och lufsen när gamle trofast ligger påkörd av hundfångarvagnen och hans kompis sitter brevid och ylar. Tårarna bara rinner… Min fru skrattar och kommer med näsdukar. Hur patetiskt är inte det?)
@dolf: Ja jag håller med. Och känslan över att bli tilltalad som en misslyckad. Gör dem? Det var intressant! Och de är ju män.
Innan alla började prata om könsroller i en stor utsträckning så visste man ju även då att pojkar och tjejer mådde dåligt. Då var det inget tal på att det var ens könsroll som var felet, eller hur. Det man oftast mår dåligt över är ju inte mäns stela könsroll som beskrivs på det sättet, utan oftast är det ju allt annat inom vardagen så som skola, arbete, flickvänner, familj, hälsa osv. Att gråta ut som många yrar om hjälper föga. Kvinnor kan gråta hur mycket dom vill och var dom vill, hjälper det dom något? Som vi kan se på statistik gör det det inget alls. Vem har sagt att gråta ut är bra, vem har sagt att det hjälper? Jag har aldrig gjort det och jag har inga problem, jag mår prima. En majoritet av pojkar och män mår bra. Borde prata sitt tydliga språk.
Min poäng är att prata könsroll som knappt existerar, som inte påverkar män negativt vad ger det? Borde man inte prata om själva problemen i sig? Att gråta och prata om sina problem och hurvida man gör det eller ej, är ju bara en bieffekt av själva problemet man har, som oftast är stress.
Vad händer den dagen då män kan tjuta hur mycket dom vill, var dom vill, när dom vill och enligt proffsvetarna så finns det inga könsroller kvar. Vad gör vi då när folk mår dåligt, vad ska vi skylla på? Troligen kommer folk skylla på att det inte finns någon könsroll längre.
/Machorunkarn och alfahannen med ståfräs
@Johan Grå: Jag tror också att det kan handla om kvinnors oförmåga att tolka mäns sätt att uttrycka känslor.
Typiskt manligt sätt att handskas med känslor kan för kvinnor uppfattas som om de inte alls känner någont eftersom de oftare vänder sig inåt när de inte mår bra.
Min erfarenhet är att män och pojkar visst gråter, men de gråter inte av samma anledning eller på samma sätt som kvinnor. Jag kan tycka att diskussionen om att män skulle gråta mer också behöver nyanseras till att det även handlar om när det kulturellt är ok för män att gråta.
Jag har sett betydligt fler portugisiska män gråta än vad jag har sett svenska, om det beror på att det är mer accepterat för portugisiska män att gråta, eller om de hamnar i situationer när det skulle vara acceptabelt att gråta för en man oftare kan jag inte svara på.