I det förra inlägget ”Bakom kulisserna i Hollywood” beskrev jag bakgrunden till hur Sony-chefen Amy Pascal tog över planerna på Ghostbusters 3, fryste ut skaparen Ivan Reitman och skapade en egen Ghostbusters 2016 reboot. Här berättar jag om filminspelningen, produktionen och resultatet (filmen). Precis som förra gången refereras Midnight Edge.

Vi återkommer här till jämförelsen med Fant4stic vars Regissör Josh Trank hade uppvisat stora likheter med Ghostbusters Paul Feig gällande attityden till jobbet. Å ena sidan hade bägge varit oerhört framgångsrika regissörer. Å andra sidan var det specifikt skruvade parodier som de haft sina framgångar med och nu var det en helt annan sorts film de var tänkta att göra. Ingen av dem verkar dock ha begripit detta. De hanterade storfilmer byggda på kända varumärken precis som om de vore samma skruvade lågbudgetparodier som de var vana med.

När detta respektlösa sätt att hantera jobbet ledde till kritik både på och utanför inspelningarna så hanterade de kritiken på samma omogna sätt. Inom kort hade bägge regissörerna startat ordkrig med fansen till de varumärken som de var tänkta att sälja. Det fanns dock en viktig skillnad: Fant4stic (Fox) hände ett år tidigare och Sony ville undvika den sortens pinsamheter. Enligt en anonym källa på 4Chan tvingades därför samtliga inblandade i Ghostbusters, inklusive stjärnorna, att skriva på omfattande tystnadsavtal (NDA:s) som förbjöd dem att säga annat än positiva saker.

Rykten gjorde nämligen gällande att stjärnorna ansåg att manuset var uselt. Melissa McCarthy skulle både ha bråkat med Paul Feig och hamnat i ego-krock med en av de andra stjärnorna varefter Feig tvingats se till de fick samma mängd tid och repliker i filmen. Kristin Wiig å sin sida skulle ha suttiti telefon med vänner och beklagat sin situation. Precis som varit fallet med Fant4stic så började regissören Paul Feig häva ur sig oförskämdheter i sociala medier. Enligt källan så bröt paniken ut hos Sonys ledning vilket hade påtagliga konskevenser för marknadsföringen:

SONYs strategier: Nostalgi och Feminism

Dels så skall Sony ha pressat/mutat stjärnorna från originalfilmerna att göra Cameos för att spela på folks nostalgi. Detta förklarar varför den första Trailern – den mest hatade någonsin – började med den bevisligen felaktiga texten ”30 years ago, Four scientists saved new york”. I den nya filmen har detta aldrig inträffat och minst en av karaktärrna i originalet var inte forskare. Dels så ökade Sonys tendens att spela på radikalfeminism/misogyni för publicitet och avfärda all kritik mot filmen som kritik mot kvinnor. Nu kom dock ännu en läcka från inspelningen – långt värre än den förra.

En reddit-användare som påstod sig jobba i ”post-production” och ha sett en tidig version av filmen ignorerade deras tystnadsavtal med argumentet att bolaget behandlade de anställda som skit. Därefter visade sig denne sig vara ”the real deal” genom att läcka hela filmens story komplett med egna omdömen om hur korkad den var. För Sony var detta en katastrof för den här läckan innehöll specifika detaljer som inte kunde ha någon annan källa än den färdiga filmen. Fansen kunde nu själva bedöma huruvida ryktena om ett ”lame duck” manus stämde.

Med manuset läckt så var Sonys chanser att spela på fansens nostalgi borta. Nu började marknadsföringen att i ännu högre grad framställa all kritik mot filmen som kritik mot kvinnor. Denna strategi inkluderade att Sony själva särskilt hårt diskriminerade mot kvinnliga kritiker. En kvinnlig fan av Ghostbusters berättade att Sony raderade hennes kommentarer inom en timme. När hon dock skrev samma saker från pojkvännens konto tog det över fem timmar innan de raderades. Inlägg där manliga kritiker hävde ur sig sexistiska och rasistiska kommentarer raderades däremot inte alls.

SONY slår tillbaka mot fansen

Vid det här laget började det bli uppenbart för många att Paul Feigs Ghostbusters var på väg att floppa innan den ens hade släppts. Anledningen till detta var inte att den hade kvinnor i huvudrollerna. Anledningen var att manuset var dåligt nog att höra hemma i en late-era Adam Sandler-prutthumor-komedi. Vidare så ville fansen inte ha någon remake. De ville ha en uppföljare, men som tydligt framgår i Paul Feigs läckta mail till Amy Pascal var han helt emot den idén. I hans ”Ghostbusters-universum” skulle kvinnorna kämpa i uppförsbacke medan regeringen mörklade alltihop och kallade dem ”bluff”

Nu kanske ni undrar vilken roll Amy Pascal hade? Vid det här laget hade hon ingen roll alls. Hon fick lämna sin position hos Sony när det i samband med de läckta mailen avslöjades att hon bland annat suttit och spekulerat med producenten Scott Rudin om hon på en ”korkad tillstänning” borde fråga om president Obama gillade filmer som ”Twelwe years a slave”, ”Django Unchained”, ”The Butler” och ”Think like a man”. Hon ersattes av Tom Rothman, en impopulär chef känd för att undvika förluster och utöva micromanagement av sina filmproduktioner.

Det första Rothman gjorde var att kapa 15 miljoner dollar från Ghostbusters budget. Han ville minska den ännu mer men han kunde inte göra något åt de största kostnaderna som var regisssören Paul Feigs (10 miljoner dollar) och Melissa McCarthys (14 miljoner dollar) löner. Det andra han gjorde var att gå ut i media och utöva damage-control. Han påstod att Ghostbusters tjänade på kontroverserna och att folk pratade skit om filmen skulle bli till dess fördel. Trollen gjorde marknadsföringen åt dem menade han, vilket var helt i Strid med Sonys eget agerande.

Vad blev resultatet?

Som jag påpekat är det enklaste sättet att beskriva Paul Feigs Ghostbusters som en Adam Sandler-parodi på Ghostbusters som inte har skuggan av chans att gå med vinst av den enkla anledningen att den var för dyr för den sortens film. Paul Feigs ordinarie ”kvinnocentriska” filmer drar inte heller in sådana pengar men de kostar mindre. Produktionskostnaden för Bond-parodin Spy var 65 miljoner dollar. Den har totalt spelat in cirka 230 miljoner dollar och sågs mest av kvinnor. Ghosbusters däremot är inte alls den kvinnofilm som media påstått.

”I did not even notice how attractive he is because of how annoying his character is”

”Kevin on the other hand made me hate Chris Hemsworth a bit”

”This film just is not funny. Its like the humor is aimed at a bunch of 8-year olds”

”And boy! The man hate is strong in this one and I just felt it was a little, definitely pushing an agenda”

Hur kommer detta sig? Jo, det beror på att filmen inte bara misslyckas att vara ”Ghostbusters”. Den misslyckas även med att vara en typisk Paul Feig-film. Det normala för en kvinnocentrisk Paul Feig-film är 75% kvinnor i publiken. Men trots allt gapande om ”for the ladies” så utgjorde kvinnor inte fler än 56% av dem som såg Ghostbusters. Trots medias lurendrejeri så har vi inget könskrig. Tvärtom är detta Paul Feigs publikmässigt mest jämställda film. Problemet är att Feig inte har gjort en Ghostbusters-film. Han har helt enkelt gjort en Ghostbusters-parodi.

Nu kanske ni förstår vad med den här filmen som är skräp? Originalet Ghostbusters från 1984 är en parodi på sin tids skräckfilmer. Vi behöver inte parodier på American Pie, det är redan en parodi på typiska Highschool filmer. Vi behöver ingen parodi på Spaceballs, det är redan en parodi på Stjärnornas Krig. Vi behöver inte en parodi på Austin Powers, det är redan en parodi på James Bond osv. Paul Feig inbillade sig att han skulle göra den ”roliga” Ghostbusters, men originalet är redan rolig. Vi behöver inte parodier på filmer som redan är parodier.

Avslutande kommentarer

Massmedia inbillade sig att Paul Feig gjorde en ”kvinnlig Ghostbusters”. Sanningen är att han snarare gjorde en parodi som råkade ha kvinnor i rollerna. Som konsekvens är filmen inte ens särskilt feministisk. Medan killarna fick riktiga filmer fick tjejerna nöja sig med en parodi, hur låter det? Den är alltså inte pro-women, däremot är den tydligt anti-male. Ni får svårt att hitta en enda man i filmen som inte antingen är a) dumbass eller b) evil. Chris Hemsworths karaktär är ”dumbass”: Här kommer en av Hemsworths första scener. Enjoy! 

Avlutnigsvis har vi incidenten med kritikern Richard Roeper vid Chicago Sun Times. Efter att skrivit en recension med omdömet ”Ghostbusters reboot a horrifying mess” utsattes han för sådan mängd påhopp att han publicerade en till artikel med rubriken ”Panning ”Ghostbusters” gets Roeper a dose of freaky posts.” med exempel på det näthat han fått för att han inte tyckte Ghostbusters-rebooten var bra. Han svarar att han är en fan av Paul Feig och skådisarna men att det ytterst handlar om filmen och han ansåg att Ghostbusters var a disaster: leaden, uninspired, overly self-conscious, visually unimpressive and largely unfunny

Roeper påstods recensera filmen på det sättet för att han var man. Men som jag redan visat ovan är det lätt att hitta kvinnliga recensenter som håller med om varenda ord. Faktum är att kvinnliga fans verkar ärligare än de manliga. Hemsworths karaktär framställs i filmen som någon tjejerna skall dräggla över för att han är ”åhh så snygg”. Men lyssnar man på kvinnliga fans så visar det att de avskyr hans karaktär och de tjejer som uppmärksammade manshatet i filmen var inte positiva till det heller så ”there you go”.