Dagens Samhälle publicerade idag en väldigt läsvärd debattartikel av Centrum för rättvisa (CFR) på ämnet kvotering. CFR var de som satte stopp för könskvoteringen till veterinärutbildningen vid Sveriges lantbruksuniversitet. De drev även fallet med en manlig brandman som nekades vikariat på grund av kön och etnicitet vilket de även vann.
Turnébild (Creative commons)
För att återgå till deras debattartikel så har CFR nu tagit sig an kvotering av forskningsmedel, så kallat meriteringsstöd. Deras klient Eivind Torp fick inte söka forskningsmedel då han inte är en kvinna. Han informerades ett år inte ens om att stödet fanns att söka. Motparten Mittuniversitetet har erkänt diskriminering och rättegången som hålls idag handlar om att fastställa skadeståndet. CFR har under arbetet med Torps fall granskat landets 31 statliga lärosäten och fann att:
Under de senaste fem åren har mer än hälften av dem använt sig av meriteringsstöd eller liknande som öronmärkts för kvinnor. Mer än vart fjärde lärosäte kommer att fortsätta med olika former av meriteringsstöd till kvinnor under 2015.
Detta visar på en omfattande strukturell diskriminering av manliga forskare och man kan ju fråga sig hur denna prioritering påverkar Sverige som forskarnation idag och på sikt. Vi får hoppas att skadeståndet blir saftigt för Mittuniversitetet så att andra lärosäten tänker om kring sin användning av meriteringsstöd utifrån kön och andra diskriminerande kriterier. CFR har publicerat sin genomgång och i den kan vi utläsa att det iaf går åt rätt håll. Av de 17 som hade riktade stöd till kvinnor 2010-2014 så har 7 inga sådana planer för 2015. Vi får se vad Lunds Universitet och Linnéuniversitetet beslutar för de visste inte när sammanställningen gjordes. Försvarshögskolan är en av de lärosäten som har haft och kommer fortsätta ha riktat stöd. Södertörns däremot har inga sådana planer för 2015 vilket kanske förvånar en del. Uppsala universitet är det enda lärosäte som tydligen inte svarat på frågorna så där vet vi inte ifall de har riktade stöd eller kommer ha riktade stöd. Som sagt vi får hoppas att Mittuniversitet måste betala ett saftigt skadestånd så att vi förhoppningsvis får se en snabbare förändring gällande riktade stöd.
CFR driver sen 2011 ett fall om diskriminering av män vid antagning till Polishögskolan, det fallet ska nu äntligen prövas i Stockholms tingsrätt efter att ha varit uppe och vänt i Högsta domstolen. CFR skriver bland annat
I och med den rättsliga processen medger Rikspolisstyrelsen inte längre att kvotering förekommit vid antagningen till Polishögskolan. Den rapport som Rikspolisstyrelsen tog fram år 2010 och som visade att kvotering har förekommit tystas nu ned. Och istället för att låta domstolen pröva sakfrågan ville Rikspolisstyrelsen få de enskildas anspråk preskriberade. Men manövern misslyckades i juli 2014 då Centrum för rättvisas klienter fick rätt i Högsta domstolen.
Om det blir ett gynnsamt utfall för CFR och männen ifråga så borde det sätta spiken i kistan för all kvotering av kön vid antagning till utbildningar. Samtidigt är det lite skrämmande hur staten agerat i denna fråga.
Tillväxtverket är ett av de statliga verk som driver särskilda projekt för kvinnor såsom ”Affärs- och innovationsutveckling” dock ska det inte handla om att ge särskilda bidrag utan bara kurser och coachning. Sajten driftig.nu, som är en mötesplats för kvinnliga entreprenörer, skriver att det inte finns några särskilda bidrag för kvinnor att söka men skriver även att man kan ha fördel som kvinnlig sökande på grund av att det är så få som söker. Enligt hörsägen ska det i praktiken vara omöjligt att som vit (äldre) man få starta eget bidrag från Arbetsförmedlingen och tittar man i deras broschyr och gör en SVT analys på bilderna så anar man ett visst tema. Är det någon som vet mer om hur tilldelning av exempelvis Starta Eget bidraget går till i praktiken tipsa oss gärna.
Tack för att du med inlägget uppmärksammar en positiv kraft för jämställdheten. Jag trodde ärligt talat inte att det fanns.
Det är ju tyvärr så att de officiella stödpengar som kvinnor kan söka, är bara toppen på isberget.
Söker man på protokoll och rapporter från universiteten (eller andra organisationer), så hittar man ganska lätt bevis för att den informella särbehandlingen av kvinnor genomsyrar verksamheten.
När jag grävde lite snabbt igår hittade jag ett antal saker som är värda att kommentera av olika skäl:
Verksamhetsuppföljningsrapport inklusive Intern styrning och kontroll, Mälardalens Högskola 2013-05-13
I ’Bilaga: Sammanställning långsiktiga mål 2013-2016’, sid 22, ser vi ett mål som gått i uppfyllelse:
För att förtydliga dumheten, uppnår man ju här ’jämställdhet’ genom att (troligen) öka antalet kvinnliga doktorander på ett område där de kvinnliga doktoranderna redan dominerar totalt.
Jämställt karriärstöd vid Örebro universitet? (2009)
Den här rapporten innehåller så många dumheter att jag inte orkade läsa hela. Jag kan ge några axplock.
CFR har alltså fel: det räcker inte att man diskriminerar män inom universiteten, eftersom männen då lämnar och gör cool karriär utanför. Alltså är det ändå inte mansdiskriminering.
Såvitt jag kan utröna betyder detta att de formella processerna diskriminerar mot män, men kvinnorna känner sig missgynnade (även om vi inte kan påvisa exakt hur).
Att kvinnor diskrimineras är väl belagt; det är bara svårt att ’synliggöra’.
(Min fetstil). Som sagt: belägget är att kvinnor känner sig mer diskriminerade. Ytterligare belägg är att de av olika skäl inte går lika långt i karriären som män. Vi återkommer till detta.
Inga bevis på diskriminering precis. Att manliga doktorander verkar ha förberett sig bättre; att kvinnliga doktorander vill (?) ha kvinnliga handledare; att de manliga bättre knyter an till handledarens forskning – inget av detta visar att något sker som kvinnorna, och männen, själva inte styr över.
Lite senare (sid. 14) ser vi för övrigt att manliga handledare har ungefär lika många kvinnliga som manliga doktorander. Det är de kvinnliga handledarna som har nästan enbart kvinnliga doktorander.
Inte så värst ojämnt fördelat, kan man tycka. Fler kvinnor än män stannar alltså kvar vid universitetet efter att de doktorerat? Anser universitetet att det är ett problem när doktorer stannar kvar?
Till deras egen enkätstudie:
Alltså hade dels männen och kvinnorna lite olika utgångsläge från hemmet. Jag undrar förstås vad döttrarna till akademiker gör istället? Jag antar att de gör något häftigare än att doktorera…
Dessutom ser vi här att fler kvinnor än män redan från början tänkte sig att stanna kvar som lärare. Kan det möjligen förklara varför fler kvinnor än män stannar kvar på universitetet?
Det framgår senare att de flesta handledare tycker att syftet med forskarutbildning är att bli forskare, vilket fler av de manliga studenterna verkar tycka. Fler kvinnliga handledare tycks anse att syftet är att bli lärare. Det skulle förstås kunna vara så att man matchar handledare till doktorander efter ambition och inriktning – inte efter kön.
Alltså, man talar om ”utbildningssystemets sorteringsmekanism”, utan att ha påvisat någon form av diskriminering. Dessutom behöver man ’kompensera’ kvinnorna för att de trots att deras föräldrar inte är akademiker söker sig till forskarutbildning. Gör män med motsvarande kapital något häftigare? Jag gissar att det är tvärtom.
Det var här jag bestämde mig för att sluta läsa. Här har man alltså funnit att männen är mer missnöjda. Att de av allt att döma ”fått mer stöd”, måste jag ha missat – jag gissar att man syftar till att de gick längre. De var mer förberedda, och hade högre ambitioner och gick alltså längre, men på flera frågor om t.ex. karriärplanering svarade fler kvinnor än män att de fått stöd.
Men när männen säger sig vara missnöjda, antar man genast att ”männen har orealistiska förväntningar – och kvinnor har mer realistiska förväntningar”. Tidigare hade man använt kvinnors upplevelse som bevis för att de är diskriminerade. Här antar man att männens upplevelse är fel, alternativt att den på något sätt gynnat dem.
PROTOKOLL 2009-02-11, Naturvetenskapliga fakultetsstyrelsen, Lunds universitet
Här slänger man emellanåt in formuleringar om hur målet är att behandla alla lika, men alla konkreta åtgärder (och de är många) gynnar kvinnor.
Det kan hända att jag missade någon åtgärd specifikt för män. Det enda jag hittade var några specifika beslut att sträva efter jämn könsfördelning. Dvs antingen skall kvinnor prioriteras, eller så skall män och kvinnor behandlas helt lika.
Ett exempel ur måluppföljningen:
Här noterar man alltså att urvalet är skevt, och man därför inte kan få en jämn könsfördelning i stort. Då fokuserar man på att få in kvinnor främst i prestigepositioner, vilket förstås gör det mycket svårare för majoriteten män att nå dit.
@Ulf T: Man kan fråga sig om det är i någons intresse att en grupp ständigt skall ha det lättare?
Kommer att tänka på ett tv-program om övervikt. En gravt överviktigt femåring hade (och har väl ännu om de inte är döda) en överdrivet ompysslande mamma som … jag kan inte säga annat än gödde honom. Läkaren rekommenderade motion och mindre kalorier som första åtgärd efter som pojken i övrigt var frisk.
Mamman köpte en rullstol så att pojken skulle slippa gå hela vägen till lekplatsen.
Nu menar jag inte att kvinnliga akademiker är lata, men skall vi ha folk på lekplatsen så är det väl bäst att de som vill och kan får ta sig dig på eget bevåg. Alltså undanröjer vi hinder, men inte mer:
– Säkra gångbanor, skottning, övergångsställen? Ja.
– Rullstol åt alla? Nej.
(För övrigt tycker min stavningskontroll att ”ompysslande” skulle kunna vara ”ormpysslande”.)
@Kristian:
Visst vinner man något på särbehandling och kvinnliga sexuella strategier, men baksidan av myntet är att man handikappar sig själv när man undviker och slipper ansvar i olika former.
Kvinnor kommer allmänt lättare undan men det har ett pris, och det är priset som feminismen problematiserar och vill bli av med, inget annat.
Feminismen problematiserar patriarkatet men inte patriarkalitet hos kvinnor. Att de inte märker att det är ett omöjligt projekt, beror på priset de hamnar att betala mao. feministernas blunder är en följd av/uttryck för deras kvinnlighet.
@Ulf T: Jättebra genomgång, Ulf. Bock och tack.
Kvinnor och män uppfattas verkligen helt olika. Det är smärtsamt att läsa dina exempel, även om de är vanliga i alla möjliga sammanhang. När kvinnor säger att de är missnöjda används detta som ett skarpt bevis för att missförhållanden råder. När män säger att de är missnöjda avfärdar man det som att de har orealistiska förväntningar.
Hur individer som arbetar på akademiska institutioner kan vara så inkonsekventa med hur de drar slutsatser är häpnadsväckande, och det gör mig rasande att mina skattepengar används för att finansiera dumheterna.
@Matias: Ja, det är gungorna och karusellen, (eller kanske en bakvänd version av Dirichlets lådprincip): placerar man sig i en låda märkt ”behöver extra hjälp” så kan man inte samtidigt vara i lådan ”reder sig själv”.