Parodi och Poes lag
avatar

Dolfs logo

Eders Ödmjuke gick på en blåsning

En 23 år gammal feminist vid namn Klara Andersson som pluggar statsvetenskap blev mäkta upprörd över ”Morran och Tobias”, ett tv-program. Hon skrev av sig på sin frustration i ett inlägg på något som kallas Vindögat. Många reagerade på det. Särskilt följande stycke har blivit flitigt citerat:

Så här ser det inte ut i verkligheten. Kvinnor och män kan precis lika mycket om datorer och maskiner och det finns inga skillnader på könens beteende i hemmet, det är bara förlegade stereotyper som vita, sexistiska slemgubbar vill upprätthålla för att kunna klaga på sina fruar och trycka ner kvinnor som vill ta sig fram i livet. Det finns precis lika många kvinnor som skapar revolutionerande appar, datateknik och maskiner och viktiga uppfinningar, men de får inte samma medial exponering som männens. Serier som Morran och Tobias hindrar kvinnor som skapat det nya Spotify eller Skype från att bli tagna på allvar.

Eders ödmjuke skribent läste också inlägget och förfärades över denna otroligt puckade feminist, hennes tankeprocessor verkade vara sprungna ur ett ohjälpligt havererat sinne som nästan sjunkit till de bedrövliga nivåer där HejBlekk och Arsinoe befinner sig.

Klara Andersson blir upprör över Morran och Tobias

Klara Andersson blir upprör över Morran och Tobias

Men bland alla kritiska kommentarer (som då också eders ödmjuke bidrog till) dök det upp några stycken som hävdade att det hela rörde sig om parodi. Eders ödmjuke såg dock inte tillstymmelse till någon parodi eller satir i inlägget. Så hur ligger det månde till?

Om stycket inte är seriöst faller det under Poes lag som säger att utan tydliga signaler från författaren om vilka avsikter denna har, så går det inte att skilja på uppriktig extremism och parodi på detsamma.

Parodi och satir har en liten hake: det måste framgå av texten (jag begränsar mig till text här, men det gäller givetvis oavsett vilken form som begagnas) att det är parodi eller satir. Man måste utifrån texten kunna fastslå att det är parodi eller satir utan att behöva gå till andra källor. Texten får inte förutsätta specifik kunskap. En text riktar sig alltid till en målgrupp, och målgruppen måste utifrån den givna kunskap den redan har kunna avgöra om texten är seriös eller inte.

Bon appetit!

Bon appetit!

Historiens mest välkända exempel på satir: Jonathan Swifts ”Ett anspråkslöst förslag” (eller egentligen ”Ett anspråkslöst förslag för att förekomma att fattigt folks barn i Irland blir en börda för sina föräldrar eller sitt land; samt göra dem nyttiga för allmänheten” som den fullständiga titeln lyder), som argumenterar för att man skall använda fattigas barn som slaktboskap, är satir just därför att det framgår från texten att den är satir. Vet man vem Jonathan Swift var (att mottagarna har kunskap om författaren kan ibland vara ett rimligt antagande) är det omedelbart uppenbart att texten är satir eftersom Swift var en skarp samhällskritiker och texten, som är kritik av de missförhållande som barn tvingades leva under, går helt stick i stäv med hans verkliga åsikter.

Även om man inte har en aning om vem Swift är så framgår det likväl av tydliga flaggor i texten att den inte är seriöst menad. Jag vet inte hur det var på Irland år 1729 när texten skrevs, man jag kan näppeligen föreställa mig att detta skulle passera obemärkt:

Jag beräknar att i omkring tvåhundratusen par av dessa är hustrurna avelsdugliga … Om vi emellertid utgår från denna siffra, så återstår etthundrasjuttiotusen avelshonor.

Inte heller detta:

Våra affärsmän har förklarat för mig att en pojke eller flicka under tolv år inte är någon säljbar artikel …

Men för all del, jag ska inte utesluta att irländarna verkligen var så förtappade att sånt verkligen sades. Men det måste definitivt ha avslöjats att det handlar om satir när följande framställdes som handlade det om vilken bagatellartad vardagsangelägenhet som helst:

En mycket erfaren amerikan i min bekantskapskrets i London har sagt mig att ett ungt, friskt och välnärt barn vid ett års ålder är en synnerligen delikat, närande och hälsosam föda, antingen det serveras stuvat, rostat, ugnstekt eller kokt (och jag tvivlar inte på att det skulle göra sig lika bra i en frikassé eller ragu).

Det måste även på 1700-talets Irland ha varit helt orimligt, också i gemene mans tankevärld, att någon stuvade eller rostade småparvlar som just lärt sig gå. Hela den absurda ”Hur man väljer tapeter”-tonen som löper genom hela texten i kontrast till det makabra innehållet signalerar klart och tydligt att det anspråkslösa förslaget inte är avsett att tolkas seriöst. Texten är logiskt konsekvent men förutom att inga uppenbart förutsägbara motargument motas i grind, så föreligger det en skarp oharmonisk dissonans mellan det sakliga innehållet, den känslomässiga tonen och den kulturella kontexten. Vilket så att säga är själva poängen som driver fram budskapet mellan raderna att det är för jävligt hur barnen utnyttjas.

Färskproducerade råvaror

Färskproducerade råvaror


Ett exempel på en text som ofta felaktigt framhålls som satir är Valerie Solanas SCUM-manifest. De som hävdar att Solanas manifest skulle vara satir gör det, förmodligen, utifrån idén att det måste vara satir därför på grund av hennes orimliga förslag om hur mannen skall tillintetgöras – bland annat med hjälp av upprättade självmordscenter dit män kan gå för att gasas ihjäl. Det är mycket möjligt att Solanas inte menade att manifestet skulle tolkas bokstavligt, men det är ändå inte satir, eftersom argumentationen inte är avsiktligt och uppenbart självmotsägande, samtidigt som den emotionella tonen i texten understryker snarare än motsäger allvaret i den. Så även om Solanas inte allvarligt menade att manifestet skulle genomföras så är budskapet i full harmonisk samklang med både innehåll och ton: Män är svin som inte förtjänar att leva. Att det sen går stick i stäv med den kulturella kontexten är inte en avslöjande flagga, det är en utmaning. Det råder ingen tvekan om huruvida Solanas var seriös eller inte i sitt manifest. Hennes text är definitivt skriven att tas seriöst, den är en hatfull drapa riktad mot manligheten, frågan är bara till vilken grad den är avsedd att omsättas i praktiken.

Swift är satir därför att budskap och innehåll är motsatta, Solanas är inte satir därför att budskap och innehåll harmoniserar.

Om Simon Wiesenthal hade skrivit en text som förespråkade judars utrotning hade det varit en uppenbar ironi (förutsatt att man vet att Wiesenthal själv var jude och nazistjägare). De texter som, antar jag, Heinrich Himmler skrev som förespråkade judars utrotning var uppenbart seriösa, och kan, med kunskapen om vem Himmler var, inte tolkas på något annat vis.

sokalhoaxEtt exempel på en text som skulle ha kunnat vara satir, men inte är det, är fysikern Alan Sokals högtravande nonsensartikel ”Transgressing the Boundaries: Towards a Transformative Hermeneutics of Quantum Gravity” (”Att korsa gränserna: mot en transformativ hermeneutik för kvantgravitation”) som publicerades i en postmodernistisk akademisk tidskrift. Han drog helt resolut ned byxorna på postmodernisterna och visade upp den nakna kejsarfamiljen i sitt patetiska hyckleri. Det hade varit parodi och satir om han hade skickat artikeln till sina vänner bland fysiker och matematiker som omedelbart utifrån sina kunskaper hade sett den logiska inkonsekvensen och disharmonin mellan innehåll, ton och kontext. Och de hade fått sig ett gott skratt åt detta för dem uppenbara trams och båg. De fick sig säkerligen också ett gott skratt när den publicerades på fullt allvar av en postmodernistisk redaktion.

En förutsättning för att man skall kunna parodiera Lorentztransformationerna i samband med Einsteins relativitetsteori är att läsaren har ett hum om vad dessa saker faktiskt är. För att parodin verkligen skall vara en parodi måste den riktas till de som känner igen den som parodi. En följd av detta är också att parodin måste nyttja kommunikationskanaler som riktar sig till just de mottagare som känner igen texten som parodi. Förutsätter parodin specialkunskaper om kinesisk kultur på 1300-talet har den inte i en dagstidning att göra, den hör hemma i specialtidskrift riktad till just den grupp människor som har kunskaper om denna period i kinesisk kultur. Publiceras den någon annan stans bör den VDN-märkas som parodi.

Sokals text är helt enkelt inte satir eller parodi därför att den är ställd till fel målgrupp och har som syfte att avslöja målgruppen genom att lura den, inte att utmana deras föreställningar och premisser.

Lite parentetiskt kan nämnas att motsatsen också förekommer, den redan tidigare nämnda Swift skrev också Gullivers resor, en berättelse som idag mest fungerar som saga, och många är inte medvetna om att Gullivers resor faktiskt är politisk satir. Förmodligen därför att man behöver ha lite hum om förhållandena och de politiska händelserna på Swifts tid för att uppfatta satiren och parodin. Saknar man den kunskapen blir det istället en underhållande saga. Samma sak gäller för övrigt George Orwells Djurfarmen som kan läsas för lite äldre barn som en lite skrämmande djursaga utan att de är medvetna om det rör sig om vass politisk satir. (Och att Gullivers resor och Djurfarmen funkar som sagor, utan att mottagaren är medveten om satiren vittnar om vilka mästerverk dessa berättelser är.)

Så hur är det nu med Klara Anderssons text, är det satir eller inte? Jag uppfattade det verkligen inte som satir. Men började misstänka att det verkligen är det då någon visade på att fotot av Klara är ett arkivfoto, för övrigt ett franskt sådant. Det är dock inget bevis för att det skulle handla om satir. Men ytterligare ett tecken på att det faktiskt är menat att vara satir är de kommentarer som menar på att Klaras tolkning av tv-programmet är uppenbart huvudlös. Däri ligger problemet. Jag har aldrig sett ”Morran och Tobias”, så kan inte se några avslöjande kontraster mellan programmet och Klaras tolkning av det.

Klara Andersson skrev dock dagen efter ytterligare ett inlägg om hur mammor måste sluta amma sina pojkar. Flera stycken av den här karaktären förekommer i texten:

Veka män är bra män. Genom inducerad näringsbrist i bebisåldern kan vi hoppas på att männen växer upp och inte blir lika långa och starka som de är i nuläget, och att naturen således jämnar ut de fysiska skillnaderna mellan män och kvinnor. Detta skulle förstås relatera till färre våldsbrott, färre våldtäkter, och mer effektivt feministiskt självförsvar.

Klara Mammor sluta amma pojkar

Visst fasiken är det satir. Faktiskt ganska rolig sådan också. Bitar i texten för tankarna till Jämställdhetsfeministern. Med skillnaden då att Jämställdhetsfeministern är en tvättäkta tongivande och hängiven feminist.

Men vad skall man säga om texten från en feminist som gjorde abort när hon upptäckte att fostret var en pojke. Det finns de som hävdar att det skall vara satir. (Man måste sprida inlägget vidare för att läsa det, vill man inte göra det finns det här på pdf.) Bland annat beroende på att sajten som texten ligger på skapade samma dag som texten postades. Tja, juryn överlägger kanske fortfarande. Jag för min del ser ingen satir där. Kanske är det fejk, och då kan man fråga sig vad syftet bakom den är, men satir är det knappast.

Feminism? Javisst! Satir? Sällan!

Feminism? Javisst!
Satir? Sällan!

Sens moral: 1) Om en text faller under Poes lag är det inte satir utan bedrägeri, avsiktligt eller ej. 2) Köp inte feministiska bortförklaringar att deras genuint misantropiska texter skulle vara någon form av satir.

©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.

ps. Mina egna texter innehåller ofta en god del sarkasmer och ironier. Inget av mina inlägg har dock, vad jag minns, varit avsett att vara satiriskt. Bara för att klargöra.

Om Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)

Hjärtlös filantrop och altruistisk cyniker                                                                                  Minimal moderering begränsad till rena nödvändigheter.                                                         Skitstövlar åker ut permanent med en fet spark i ändalykten.                                                   e-mail: dolf.gd@hotmail.com

Kommentarer

Parodi och Poes lag — 32 kommentarer

  1. Dolf & citerade feminist har mycket gemensamt. Båda saknar barn och äkta hälft. Förstnämnda torde dock ha bättre självinsikt om vilka för- och nackdelar detta faktiskt innebär.

    Solanas gjorde som hon skrev och uppmanade andra att göra detsamma. SCUM innehåller inga som helst spår av satir, texten är blodigt allvar, där ’blodigt’ är rent bokstavligt menat.

  2. Om jag inte missminner mig så förnekade Solana bestämt och blev upprörd när personer frågade om SCUM manifestet var satir.
    Man kan säga att feminister som hyllar Solana å SCUM och samtidigt hävdar att det är satir använder sig av härskarteknik genom att förminska och förlöjliga hennes verk dvs man tar inte hennes författarskap på allvar pga hennes kön.

  3. Jätteroligt hur apgruppen var helt oförstående över vad som ironiserades och gjordes parodi på

  4. Det beklämmande och huvudlösa, i feminismens fall, är ju det att det är omöjligt att veta vad som är satir och for realz!? Men det mesta är nog for lulz!

    Har ni läst wikipedia alternativet encyclopedia dramaticas sida om feminism (Parental Advisory!)?

    https://encyclopediadramatica.se/Feminism

    Feminists have attempted to establish that women do not want money for sex. This is a goal that cannot be achieved, being akin to disproving the existence of gravity. People are inevitably controlled by capitalism and consumerism, which are driven in part by libidinal energies. Sex sells and there’s not a goddamn thing anyone can do about it.

    Redan första meningen fick mig att rulla på golvet. Några fina bilder därifrån:

    ”Official flag of feminism”

  5. Men om artikeln och skribenten.

    Det är nog omöjligt att veta om det är satir, men om det är satir, så lyfter jag nog hatten åt fröken, hon har nog tagit ”one for the team” ”big time” när hon klippt den där bedrövliga feministiska ”äta kakan och ha den kvar”-frisyren plus smutsat ner sin kropp med den där stora tatueringen.

    Respekt!

    Ps. Jag är snart tillbaka på landet så slipper ni mina kommentarer.

  6. @ Dolf

    Om du hade skrivit de här raderna

    Det finns precis lika många kvinnor som skapar revolutionerande appar, datateknik och maskiner och viktiga uppfinningar, men de får inte samma medial exponering som männens.”

    så hade Genusdebattens läsare omedelbart uppfattat det som satir eftersom påståendet är så uppenbart fel. Nu vet vi förstås ingenting om Klara Andersson och huruvida hon faktiskt är feminist eller om hon rentav är något slags Alan Sokal. Kanske skriver hon inlägg här på GD under signaturen ”Dolf” (eller ”Rick”, för den delen). Om vi dock antar att så inte är fallet, så finns det inget satiriskt i texten.

  7. Prolemet med förslag som klaras (om vi skalll ta dem på allvar) är att hoon i praktiken förespråkar att man bekämpar specifika personers brott med åtgärder riktade mot random personer. Påfallande ofta iinnebär detta att det är random ANDRA personer som påverkas mest av vad än för åtgärd som förespråkas och därför blir den helt ineffektiv mot de specifika personer vars brott som diskuteras. Det finns aldrig någon garanti att åtgärder riktade mot random personer påverkar specifika personer hon kan tvinga kvinnor att göra 90% av alla män svagare och ändå få kvar 90% av alla tjuvar, slagskämpar och våldtäktsmän. Det enda hennes förslag i praktiken uppnår är att färre män är starka nog att stoppa de män som är tjuvar och våldtäktsmän. DEt är i praktiken samma problem som med vapenlagar… bankrånare och våldtäktsmän är inte de första att följa lagar för vilka vapen man får äga, tycker personligen att den som pluggar statvetenskap borde fatta något så enkelt. Slutligen har vi det faktum att en klar majoritet av grova våldsbrott inte utförs med knytnävarna, exempelvis de flesta hustrumord sker med kniv så könsskillnaden i fysisk styrka har ingen effekt alls. Hennes förslagmissar sålunda helt de mål hon själv påstår sig ha.

  8. Samma som Vortacs tanke tog upp i föregående inlägg, hur feminismen odlar skräck i kvinnor för den harmlösa ”ordentliga” mannen och inte för de män som kvinnor verkligen borde vara rädda för.

  9. @Matias:

    Ps. Jag är snart tillbaka på landet så slipper ni mina kommentarer.

    Andra gången du skriver något liknande nu. Jag tycker gott du kan stanna där du är för dina kommentarer är välkomna. Problemet är att jag inte hittar den jag tänkt svara på, nu när jag har lite tid med dig Wink

    Så nu ska jag leta lite till.

  10. @Bashflak & @michael: Jo, visst är Solanas blodigt allvar, men frågan är om hon verkligen menade att det skulle genomföras praktiskt, eller om det bara var att hon skrev av sig sin våta dröm som någon form av självterapi.

    Jag har sett en liten text, där Solanas hävdar att manifestet är avsett att genomföras och vissa riktlinjer dras upp för implementeringen. Jag har bara aldrig lyckats hitta några belägg på att det verkligen är Solanas som har skrivit den. Jag tror det, men vågar inte ta det som ett odiskutabelt bevis.

  11. @Matias: Intressant sida. Läste bara lite precis i början, men skall definitivt återvända till den. Den verkar ju bra. Gillar flaggan oxo. Spot on.

    @Matias: Aja baja, nu är du elak. Det vet du väl att man inte får dra in deras utseende i debatten? Confused

    @Matias: Om ”artikeln och skribenten” syftar på Klara (jag nämner ju faktiskt också en annan skribent på slutet, hon som gjorde abort) så framgår det väl ganska tydligt från hennes andra inlägg (läs det om du inte gjort det) att det är satir. Men det första, det hade jag aldrig kunnat avgöra.
    Dessutom, det kanske inte är uppenbart vad ett ”arkivfoto” är. Jag vet inte ens om det är korrekt term på svenska. På engelska heter det ”stock photo”. Det är alltså bilder som är producerade och lagda på lagar för att användas i alla möjliga och omöjliga sammanhang. De säljs kommersiellt. Så vill man ha en bild på en tatuerad tjej med piercingar till en artikel, eller för att använda i reklam eller något sådant, så köper man helt enkelt rätten till att använda bilden och använder den. (Det är bland annat det man gör i tidningar när man har bilder till artiklar med ”personerna på bilden har ingen anknytning till artikeln”)
    Klara Andersson som pluggar statsvetenskap är också med all säkerhet en påhittad identitet. Min gissning är att den som skrivit artikeln är kille. Skulle inte förvåna mig ett dugg om det är en teknolog.

  12. @Emma: Nej, man bör tänka ett varv extra många gånger innan man drar revolvern och börjar skjuta vilt får nåt som någon skrivit.

  13. @Erik: Som sagt, Klara skall man inte ta på allvar. Det är uppenbart från ”hennes” andra artikel att det rör sig om fejk/satir.

  14. Hmmm, läste också Anderssons text innan, och tog den ej som satir, men kanske den fungerar som sådan ändå? För inte ”gynnar den feminismen” väl, på lång sikt!?
    När du skriver att jämställdhetsfeministern ÄR feminist (och man?) så var jag inne på det och skriv en diskret varning på Genusnytt… Nu vete f-n. (Poe kanske hade fel, eller är omodern?) Måste man bestämmas sig och ovanför hens huvud? F.ö. känner jag igen den stilen både från AFS (Antifeministiskt initiativ och sourze).
    Har själv en (av flera) egen satirtext om konståkning/par(nings)dans som verkade gå hem på sourze…

  15. Hej EdersÖdmjuke!
    Intressant historisk uppvikning.

    Vad det gäller ”Klara Andersson” och får hålla med förmodligen en provokation, endast namnet Klara, kul.

    Nåväl oavsett att vara eller icke vara Klara och anslaget ”En 23 år gammal feminist vid namn Klara Andersson” vy-gaddad håltagen å skrämt-stående frisyr, vill jag mena att kopplingen 23-år och gammal blir fel och riktigt fel om man nu händelsevis ska koppla till Klara-text. Det känns som anslaget kan mera likna, – En 23 år ung feminist.

  16. @Joakim Steneberg: Mmm, nu vet jag ju förstås inte hur mycket du har läst av jämställdhetsfeministern. Jag utgick från alla som läser mitt inlägg är bekant med den filuren. För jag menar ju också alltid exakt vad jag säger.

  17. @DanTor: hm, det där med att inte nämna en ”dams” ålder har de kanske släppt. Något gott som till sist kommit ur feminismen.

  18. @Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):

    Före du börjar läsa mera så vill jag varna dig! Jag tror jag sidan spårat ur ganska ordentligt, läste att ursprungliga grundaren lämnat sidan då rasismen, sexismen och homofobin började frodas vilt där, men vet inte om det stämmer.

  19. @Ninni:

    Tack Smile

    Men här på landet finns det positivare saker att göra än grubbla på jämställdhet, i stan så sitter jag mest framför datorn och gör onödiga saker.

    Men skrev ett kort svar till din kommentar i föregående thread.

  20. @Matias:

    ”Encyclopedia Dramatica”

    En ren humorsida som aktivt och avsiktligt kränker alla – till och med sidans skapare – när de avviker från majoritetens filosofi. Läs sidan om ”Gamergate” på egen risk.

  21. Du får göra som i den gamla Don Martin-strippen (om du brukade läsa Svenska Mad) och hålla öronen på plats med klister.