P3 är igång igen, men vem är förvånad. Den här gången är det Knyckare som författat en lista över manliga författare som haft fräckheten att må så dåligt att dom tagit livet av sig själva.
Denna lista plockades snart ner efter påtryckningar från läsare. Man kan ju tycka att Knyckare och P3 kan stå för vad dom har sagt och istället be om ursäkt i ett PS till artikeln, men om det lär det väl råda delade meningar. Tur i alla fall att Toklandet var snabb med att spara denna skärmdump av härligheten, kudos för det. Även Ekvalist har skrivit några rader om saken.
Nu är jag ingen litteraturvetare och jag vet än mindre om författare, men jag är någorlunda läskunnig och kan därför göra lite snabba faktakontroller online. Wikipedia har sina för och nackdelar.
Jag lyckas inte riktigt reda ut huruvida det är fastställt att Majakovskij faktiskt sköt sig själv eller om han blev skjuten, men det verkar ändå tydligt att han inte var nöjd med den politiska utvecklingen i Sovjet, trots att han själv var bolsjevik.
Harry Martinsson satt förvisso i samma panel som tilldelade honom Nobelpriset, men det gjorde även den man han delade det med. Kritiken emot detta drev honom till självmord.
Efter vad jag läst om Hemingway så står det hyfsat klart att han aldrig överlevde sin depression. Han sköt sig, efter några vändor av elchockterapi som snarare verkade göra hans tillstånd värre. Dessutom led han av en ärftlig sjukdom som, åtminstone till del, drev fram depressionen.
Edgar Allan Poes död verkar ganska luddig och jag väljer att inget annat säga om saken än att det hela är just luddigt.
Efter ett misslyckat kuppförsök 1970 tog Yukio Mishima och en av hans kamrater livet av sig. Det verkar någorlunda bekräftat att han inte räknade med att lyckas med kuppen och att det hela istället är att betrakta som ett spektakulärt självmord. Eftersom homosexualitet var en aning skambelagt i Japan vid den tidpunkten så gissar jag att hans sexuella läggning kan ha bidragit.
Jag tycker i ärlighetens namn att det är ett ganska vidrigt beteende av Knyckare, att på detta sätt förvägra män emotionell sårbarhet. I P3s värld är män stoiska och står över världsliga motgångar, som dom titaner och patriarker vi är. Budskapet är tydligt:
Män, våga inte visa era känslor!
Syftet är såklart att hålla män på mattan. Vi får här veta vad priset är för att opponera sig mot den ”förtryckta” medieeliten. Priset är att våra känslor används emot oss, för att undergräva vår självkänsla och vår identitet. Knyckare vet, medvetet eller omedvetet, att hon sitter på en superkraft, nämligen makten att diktera villkoren för vad som är en ”riktig man” och hon tvekar inte att använda den för att stärka sin egen karriär och maktbas som professionell feminist. Hon skiter fullständigt i hur män mår, bortsett ifrån när hon kan utnyttja andras känslor för att forma dom till slagträn i den kamp hon beskriver som ”för jämställdhet”.
Användandet av sådana skamgrepp är ingen ny företeelse, det har använts av generationer efter generationer av kvinnor för att diktera mäns beteende, och det har fungerat tidigare. Mer kända fall är när kvinnorna ville förbjuda kaffedrickandet, som ju lät männen prata utan kvinnlig övervakning, och suffragetter som under första världskriget delade ut skammens vita fjäder till var man i vapenför ålder utan uniform. Idag är det ett försök att avskräcka blivande dissidenter från att kritisera den nya politiska kasten, men denna uppenbara misandri biter inte på oss som inte längre låter vår självbild bero på kvinnors godkännande, vi som inte lever för att dyrka Venus. Vi skiter i om så hela journalistkåren i kör förkunnar att vi är för omanliga, för manliga eller på annat vis inte lever upp till vår ”skyldighet” att vara, leva och känna som prästerskapet befaller!
Vad händer om några hundra personer skriver ut skärmdumpen, skickar den till Radi-otjänst i Kiruna och kräver pengarna tillbaka? Finns nog ett antal andra utskrifter som skulle kunna bifogas en sån försändelse, för att visa att det inte var ett olycksfall i arbetet, utan händer ofta.
Så ytterligt smaklöst. Är detta sant?
Men media frossar idag förstås bara i polisens register med kvinnor som anmält misshandel. Notera hur man i diskussionerna överhuvudtaget inte överväger möjligheten att kvinnor kan falskanmäla, eller att en man kan få sitt liv förstört bara av att få en misstanke riktad mot sig.
Genom glasögonen ”mäns våld mot kvinnor” finns inte någon kvinnligt agens, eller någon manlig utsatthet. Män är förövare, kvinnor är offer, punkt slut. Med ett sådant tänkande – var tar rättsäkerheten för män vägen? Är inte de här brotten typiska exempel där ord ofta står mot ord, och att det kan finnas skäl att försöka bedöma de inblandades trovärdighet, både anmälare och misstänkta?
Sen ska register naturligtvis vara lagliga och visst hade det varit rimligt att också föra ett register över misstänkta gärningspersoner – om nu sådana register nu alls skall föras.
I övrigt håller jag helt med om Kollens analys, om hur män genom den här typen av manipulation, hålls kvar i sin traditionella mansroll, och hur en verklig befrielse bland män aktivt motarbetas av gynocentriker, som i själva verket är rädda för en sådan befrilse och för sådana befriade män.
Se även:
http://www.avoiceformen.com/men/the-plague-of-modern-masculinity/
(Finns även som youtube-klipp i tre delar).
På min läsplatta är listan suddig. Står det ”Lista på kränkta manliga författare”? Det är en naiv och dum människa som skrivit det i så fall. Depression handlar om betydligt starkare känslor än kränkthet.
Sen det här med att kvinnor styr mäns liv det är biologi och går inte att göra något åt. Det är så Homo Sapiens är programmerade att vara och bara ett fåtal kvinnor och män kommer att inse och agera annorlunda.
@Jenny: Du får klicka på bilden, den är stor och har blivit kraftigt förminskad i inlägged.
Det som gör mig mest ledsen av det Knyckare skrev är faktiskt hur hon skrev. Stavfel och särskrivningar får mina ögon att blöda.
@John Nilsson: ”Så ytterligt smaklöst. Är detta sant?”
Visst är det smaklöst och ja, det är sant.
@Jenny: ”Sen det här med att kvinnor styr mäns liv det är biologi och går inte att göra något åt. Det är så Homo Sapiens är programmerade att vara och bara ett fåtal kvinnor och män kommer att inse och agera annorlunda.”
Vi är programmerade att leta nötter och pippa, men vi har ändå landstigit på månen. Jag tror nog att vi kan lösa ut dom värsta knutarna vad gäller könens interaktioner också, om vi vill.
Så, visst är det rotat i biologi och det är högst oklart hur folk i allmänhet skulle välja att leva sina liv i ett samhälle där folk är upplysta om det, men min känsla är att sådan kunskap skulle leda till ett mycket trevligare samhälle att leva i. För oss alla. Vi är ju trots allt empatiska varelser.
@Maya: ”Det som gör mig mest ledsen av det Knyckare skrev är faktiskt hur hon skrev. Stavfel och särskrivningar får mina ögon att blöda.”
Jo, det irriterade mig med, men jag tycker ändå att själva andemeningen i vad som förmedlades var värre.
@Jenny: ”Sen det här med att kvinnor styr mäns liv det är biologi och går inte att göra något åt.”
Ja, och det är därför vi snarare lever i ett matriarkat än ett patriarkat och att feminismens snack om könsmaktsordningen bör genast vändas 180 grader så att det blir verklighetsanpassat.
Ja, hade någon gjort sig lustig över Karin Boyes självmord med ”hysteriska och överkänslig” hade hon säkert skrivit om hur kvinnohatare sparkar på kvinnliga offer. Go figure!
Knyckares text äcklar mig så fruktansvärt. Den är fullständigt empatilös, mansföraktande, ogin, den stinker av avundsjuka och jante.
Skulle någon tycka att det är roligt att:
Virginia Woolf var tokig i huvudet och blev så ”kränkt” över recensionerna på sin senaste bok så hon gick i sjön? Tänkte hon inte på miljön!
Sylvia Plath var så klängig och gnällig så hon slår på gasen och lägger sig ner för gott? Fatta gasräkningen!
Karin Boye hade tydligen så svårt att sova av ren kränkthet så hon åt en hel burk med sömntabletter!
Nej, det är djupt stört.
Så långt har alltså demoniseringen av män gått….
Tänkvärt.
Listan är en celebration av deras egen psykologi, den av att sakna sympatier med män och den av att vara fantiserande, för nöjes skull, om att män dör. Den är också ett firande av mäns självmord som bubblande hit:ar som kan ge stort nöje samt kanske också av att hon och hennes gelikar har hittat varandra och fritt gör vad de vill, i media på universitet med mera. Ett festligt inlägg.
Pingback: Den viktigaste kompetensen: Radikalfeminist | WTF?
@John Nilsson: Tycker du själv att det är okej med ett polisregister över brottsoffer innehållande den typen av amatörpsykologiska omdömen och hur påverkar det anmälningsbenägenheten och de kvinnor som drabbas tror du?
Förövrigt anser jag ”självmordslistan” vara smaklös.
@Elin:
Jag ser inte hur han tycker det är okej med registret, det ska ju vara lagligt. Sen är det väl kanske inte särskilt politiskt att använda ett sådant språk men det kan säkert underlätta i framtida kontakter med kvinna X som har noteringen bipolär. Tror inte du det?
Polisen har nog att göra så att på ren pin kiv sätta ihop ett olagligt register känns avlägset. De enda som konstant pratar om hur lite hjälp en anmälare får är feminister, det om något påverkar anmälningsbenägenheten enligt mig.
Sen vad gäller kontaktförbud vet jag inte, känns som att även kändisar har problem med att sätta dit stalkers så det är inget problem specifikt för kvinnor..
Liten anekdot: Har en bekant som gillade att slå sin partner, han satt inne ett år. En annan som slog sin partner fick också ett år. I jämförelse med den annan som var inblandad i tre slagsmål och fick en månad med fotboja. Tror rättspraxis är lite annorlunda än vad många ”vet”.
Det kanske mest intressanta och kväljningsframkallande i den här historien är nog de värderingar kring män och manlighet som hon ger uttryck för.
Att syftet i det här fallet varit att hitta ytterligare ett (inte speciellt kreativt) sätt att tvåla till män är ganska uppenbart från texten, men i sig avslöjar det bara att det är en sexist bakom tangentbordet.
Det som är mer avslöjande är hur tilltvålandet går till, dvs vad som i Knyckares ögon är något dåligt just för män.
1. Kränkthet, avslöjar hennes tro på att män inte kan vara offer och att eventuella svårigheter de upplever bara finns i deras eget huvud, d.v.s. att de är individuellt ansvariga för sin situation och absolut inte kan vara drabbade av några strukturer.
2. Självmord, avslöjar hennes tro på att självmord (för män) definierar dem som misslyckade och därför värda att skämta om.
3. Självmordens beskrivningar 1, heroiskt. Knyckare avslöjar sin förväntning på att mäns handlingar alla lägen ska vara just heroiska för att männen inte ska betraktas som misslyckade och därför skämtas om.
4. Självmordens beskrivningar 2, inkompetens. Knyckare avslöjar sitt förakt för män som i hennes ögon misslyckats med något, som t.ex. att dö.
5. Självmordens beskrivningar 3, meningslöshet. Knyckare tycker uppenbarligen att män som är för gamla (78) för att vara nyttiga för henne lika gärna kan dö.
6. Självmordens beskrivningar 4, smärta. Knyckare avslöjar att hon ser det som ”strongt” av en man att kunna utstå fysisk smärta, men att mannens politiska tillhörighet övertrumfar alla andra överväganden, inklusive sådana petitesser som mänskliga rättigheter och människovärde.
Man kan givetvis fortsätta med resten av beskrivningarna, men dessa räcker mer än väl för att se vartåt det barkar. Det feminister pratar om som mansnormer har ingenting att göra med vad män gör eller tycker utan handlar helt enkelt om att de projicerar sina egna mansstereotyper och värderingar av män på män utifrån hur de själva tänker och beter sig mot andra kvinnor.
@Jenny:
Ett av mina kommande inlägg handlar just om detta. För jag tror det i majoriteten fall inte nödvändigtvis är eftersträvningsvärt, just på grund av att det har en biologisk grund. Makt är inte något negativt per se, det är neutralt, makt kan både brukas och missbrukas.
Som jag ser det så är det medvetengörande av fenomenet som behövs … En liknelse med chefer. Det finns bra och dåliga chefer, chef i sig är inget dåligt. Är man omedveten om sin makt är risken överhängande att man är en ”dålig chef” och det till nackdel för både en själv och ens partner.
Men mer om det i ett kommande inlägg.
@Elin:
”Förövrigt anser jag ”självmordslistan” vara smaklös”
Nu ska jag ge dig en lite negativ kommentar. Det är inte jag som tummat ner dock utan det är nån galning som gått lös på alla kommentarer. ( Edit: Och jag ser att även John Nilsson och Kollen fallit i samma grop.)
Till sak, något brukar kallas ”smaklöst” när det inte tar vara på finare och mer svåråtkomliga nyanser…
Man ska inte vara språkpedant kanske men språket formar människors beteenden. Så, det finns knappast några sådanafinare nyanser vare sig bakom den där listan eller att förvänta från den eller jämföra den med. Sådana är inte feminister eller deras verk. Listan är inte smaklös, den är vidrig.
Tänk dig en tallrik krälande parasitmaskar serverad till dig att äta så att de kan börja livnära sig på dina inälvor. Det är inte en smaklös servering. Den är vidrig och fientlig.
Om du inte klarar av att se listan och feminismen för hur den fungerar …ja då är det nog kul, riktigt festligt. Du är bjuden på en riktig festmåltid, sleva i dig, även om det kan vara lite smaklöst här o där ska du inte se det som mer än så (ja, den sista meningen var en sarkastisk illustration)
@Elin,
Senast idag har det ju rapporterats om att dom fallit mot det par som anses ha mördat den åttaåriga flickan Yara, där kvinnan stått för det aktiva våldet och där ”integritetskänsliga uppgifter” anses relevanta att beakta:
Sveriges Radio P4 Blekinge skriver:
”Enligt tingsrätten är den åtalade kvinnan skyldig till Yaras död genom att upprepade gånger ha slagit henne över hela kroppen.
Den åtalade mannen är också enligt tingsrätten skyldig till att Yara har dött eftersom han inte skyddade Yara från våldet, ringde efter hjälp eller tog henne till sjukhus. Vilket var hans uppgift eftersom han hade ansvaret för Yara och hade en så kallad garantställning.
Därför måste både kvinnan och mannen genomgå en rättspsykiatrisk undersökning så tingsrätten kan klarlägga om de när brottet begicks led av en psykisk störning.”
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=105&grupp=21060&artikel=6048949
Alltså:
Kvinnor kan vara aktiva förövare. Kvinnor kan förneka sin egen skuld och fara med osanning. Det kan vara relevanta för polis och åklagare att att hantera integritetskänsliga uppgifter och värdera kvinnors trovärdighet, (liksom mäns naturligtvis).
Ska det föras register över målsägare? Vet ej.
I sjukvården förs journaler över ”offer” för sjukdomar och olyckor av alla de slag. Skall vi sluta registrera och journalföra de diagnoser och behandlingar som människor får i sjukvården, för att det är ”integritetskänsliga uppgifter”, som kan ha varierande grad av ”självförvållade orsaker”? Är det säkert att det skulle gynna patienterna i det långa loppet? Hur skulle det påverka möjligheten till utformandet av till exempel förebyggande hälsovård och andra behandlingar?
Hur arbetar försäkringsbolag mot försäkringsbedrägerier? I sådana fall utgör ju anmälaren enligt sig själv ett ”offer” för någon omständighet som ligger utanför vederbörandes kontroll, men är i själva verket någon som utsätter ärliga försäkringskunder för skada, genom att kostnaderna för försäkringarna ökar.
Jag kan förstå att man kan känna sig kränkt av om en diagnos anförs som argument mot ens trovärdighet, men det behöver ju inte vara så som uppgifterna används. Det kan ju vara en hjälp att ha tillgång till sådan information i kommunikationen med vederbörande, för att kunna ta till vara målsägandes intressen och rättigheter. Det är ju sådana argument som används inom vården och kommunala verksamheter, för att kunna hjälpa människor. Polisen skulle ju kunna vara intresserad av informationen i registret, för att kunna värna om målsägandena och deras rättigheter.
I den första delen av Ekots program om aktuellt register, sägs det att just den polisenhet som fört registret varit den mest framgångsrika i landet i sådana här ärenden. Om de som säger det har fog för sina påståenden, är det då så trots aktuellt register eller kanske tack vare det? Det är möjligt att ställa den frågan.
*
Jag vet inte om jag svarat på dina frågor, Elin. Ska det finnas ett register, skall det förstås vara lagligt och proffsigt hållet. Det hade kanske varit önskvärt att också misstänkta gärningsmän registrerats (för balansens skull), om de nu inte redan registreras? Jag vill minnas att polisen har en form av ”misstankeregister”, och där borde väl namngivna misstänkta hamna, även i sådana här fall?
Eftersom jag inte sätter likhetstecken mellan ”anmäld” eller ”misstänkt” eller ”man” – och skyldig – blir din fråga om anmälningsbenägenheten lite komplex. Men självklart bör kvinnor som utsätts för våld i någon nära relation kunna känna förtroende för och räkna med att få hjälp från myndighetshåll.
Fråga till dig, Elin:
Hur tror du att anmälningsbenägenheten bland män som utsätts för våld i någon nära relation, påverkas av att problemet med våld i nära relationer oftast omtalas och beskrivs som ”mäns våld mot kvinnor”? Tror du att de känner sig manade att söka hjälp – av någon överhuvudtaget?
Kollen: jag har försökt att skriva en kommentar angående Knyckares ”humor” … Men jag hittar inte orden. Jag antar ni vet vad jag känner ändå.
Det är bortom vidrigt och dessvärre är hon ju inte ensam. Jag kan inte ens tycka illa om dessa unga kvinnor, Knycklare, Kakan Hermansson m.fl. … Att vara så psykologisk förstörd av ideologisk indoktrinering av denna sjuka ideologi att man inte själv ser vilken vidrig sexism man spyr ur sig … Tycker det är sorgligt alltihop.
Det är riktigt illa att detta finansieras av en tvångsavgift, licensen och att feminism ges obegränsat med utrymme i vårt ”oberoende” public service.
@Ninni m.fl.:
Skickade detta igår eftermiddag, med anledning av nedan länkade artikel:
”Dante T,
Bra att ni uppmärksammar denna smaklösa och vidriga publicering. Kan du/ni möjligen hjälpa mig med vad som skulle vara roligt med detta så kallade ”skämt”? I vilken kontext, annan än en radikalgynocentrisk och misandrisk dito, skulle denna publicering kunna passera som ”rolig”, eller ett ”skämt”? Och varför pressade inte ni P3 Knyckare hårdare på denna punkt?
Mvh
/John N”
http://www.dagensmedia.se/nyheter/radio/article3872063.ece
Har ej fått något svar i skrivande stund.
Ledsen att jag fortsätter att vara off-topic, men jag tycker mig få lite medhåll i denna artikel, angående ”kvinnoregistret”. Henrik Belfrage skriver:
”Det stora avslöjandet om ett ”hemligt kvinnoregister”, som så till den milda grad upprört experter och politiker ända upp på ministernivå, består således i att ett tillfälligt undersökningsregister, som öppnades i samband med att polisens brottsofferarbete skulle kvalitetssäkras […] Ytterst få av dessa anteckningar har vid granskning under lupp visat sig vara underliga eller klandervärda.
När nu journalisterna vinklar detta i form av ett stort uppslaget avslöjande om ett ”hemligt kvinnoregister”, där såväl experter som (potentiella) brottsoffer får uppfattningen att om man söker hjälp hos polisen blir man föremål för en omfattande registrering med diverse kränkande omdömen så krävs det inte mycket fantasi för att förstå konsekvenserna. Många våldsutsatta kvinnor kommer inte att våga kontakta polisen eftersom de tror att de blir föremål för någon slags olaglig registrering tillgänglig för var och en, och polisen törs väl i fortsättningen knappast föra några anteckningar alls i sitt arbete, i den mån detta arbete alls i framtiden kommer att utföras.
Vi riskerar att gå tillbaka till den tid då det inte fanns någon inom polisen som arbetade med brottsofferskydd (det ansågs inte vara riktigt polisarbete), utan enbart med rent polisiära utredningar av misstänkta gärningspersoner. Brottsofferarbete? Glöm det. Detta sorgligt nog påhejat av diverse experter och politiker som alldeles för snabbt och lätt förletts av ett starkt vinklat journalistiskt arbete.
Ett större bakslag i arbetet med att skydda våldsutsatta kvinnor har vi inte sett i modern tid.”
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ett-bakslag-i-arbetet-mot-kvinnovald_4197417.svd
Pingback: Sveriges radio ber INTE om ursäkt för Knyckares självmordshånande lista i Public service | Genusdebatten
@John Nilsson:
Intressant artikel, tack för länken!
@John Nilsson: Yarafallet är i mina ögon alldeles för tragiskt för att användas som ett slagträ i någon sorts genuskrig. Jag hoppas bara de får maxstraff som yrkats. Mitt förslag till åtgärd där är att Soc och övriga berörda myndigheter som barnomsorg/skola/barnhälsovård bör vara skyldiga att rapportera och följa barn som kommer till Sverige utan vårdnadshavare enligt en standardplan ett eller ett par år efter ankomst. Barnet bör också ha en ansvarig kontaktperson att ringa vid problem. Nu verkar det ju iofs vara lite hela havet stormar på landets Socialkontor men borde man inte kunna ha ett automatiskt program som varnar om inte ansvarig handläggare följer upp och gör noterar hur det går för barnet vid vissa intervaller? Om varningen inte åtgärdas mejlas ansvarig chef för Socialkontoret? Samma sak med alla barn från problemfamiljer, speciellt för barn som inte börjat på förskola än och där man bör samarbeta med BVC. Vidare bör vi lagstiftningsvägen öppna upp för att göra det lättare för välfungerande stödfamiljer att adoptera barn som far illa i ursprungsfamiljen och då i första hand öppna adoptioner. Detta skulle sannolikt öka andelen tillgängliga fosterfamiljer. Vidare hoppas jag att man utreder och ställer övriga vuxna i skola och barnhälsovård till svars för sin underlåtenhet att agera just i fallet Yara. Barn som far illa är allas ansvar att skydda. Vad är dina förslag på i fall som detta?
Varför skulle inte kvinnor kunna vara förövare, det är väl rätt självklart? Lägg inga ord i min mun tack. Däremot så finns det vissa könsspecifika skillnader i hur det ser ut för män och kvinnor både i rollen som förövare och offer.
”..som öppnades i samband med att polisens brottsofferarbete skulle kvalitetssäkras […] ”
Enligt Corren mfl ska registret ha uppförts och fyllts på under 10 års tid nu. Har du andra uppgifter?
”Ytterst få av dessa anteckningar har vid granskning under lupp visat sig vara underliga eller klandervärda.”
Hur skulle du själv beteckna citaten nedan?
”Kvinnan har befunnit sig på olämpliga ställen”
”En liten flicka med problem, inget för oss”
”Mytoman, psykiskt instabil, knepig, svag”
”Målsägaren har enligt tidigare anmälan borderline och personlighetsklyvning”
”Målsägande mytoman. Kvinnan verkar ha vissa psykiska besvär enligt min uppfattning”
”Eventuellt förståndshandikappad”
”Målsäganden är mycket speciell. Det känns nästan som om det är den misstänkte som är offret”
Poliserna ska även godtyckligt ha bedömt kvinnorna genom antecknade kommentarer. ”Mytoman”, ”psykiskt instabil” och ”knepig” är formuleringar som enligt Ekot finns i registret.
Tycker du att det betecknar seriöst polisarbete?
Fast även om många poliser är opartiska så finns ju faktiskt risken att råka ut för kränkande registrering med omdömen. Eller iofs bara om du är kvinna. Inga misshandlade män fanns uppfattades tydligen vara mytomana målsägande i behov av registerings”hjälp”. Inga gärningsmän eller gärningskvinnor behövde granskas?
ps.Brottsofferskydd är ett rätt okänt begrepp på många håll redan nu så det lär knappast bli någon skillnad.
@John Nilsson: Återkommer med svar på dina övriga frågor John
@Elin:
Först och främst har vi (som alltid) att göra med en mediavinkling. ”Hemligt kvinnoregister” låter väldigt annorlunda än ”informella anteckningar som i 2% av fallen enligt journalister som inte är insatta i polisens arbete innehöll något otillbörligt”. Jag tycker att Belfrage (som faktiskt är professor i kriminologi) belyser detta på ett väldigt bra sätt.
Lösryckta citat berättar förstås per definition inte hela bilden, men mina tankar om de citaten du tar:
”Kvinnan har befunnit sig på olämpliga ställen”
Det säger inget om varken ansvar eller skuld men om så är fallet varför skulle man utesluta det från en fallbeskrivning? Bör påpekas att män ofta får höra att de inte ska röra sig i vissa områden i synnerhet inte efter mörkrets infall men det är för oss helt naturligt och sunt förnuft, och framför allt handlar det om personligt ansvar att inte försätta sig själv i onödig fara, för sin egen skull. Säger man detta i en kvinnokontext heter det helt plötsligt ”skuldbeläggande”.
”En liten flicka med problem, inget för oss”
Mitt intryck är att det inte finns något brott med i bilden och därför blir det inte ett polisärende, utan kanske istället ett fall för psyk eller liknande.
”Mytoman, psykiskt instabil, knepig, svag”
Kan vara rättså relevant att veta när man tar emot fler anmälningar för att man dels ska kunna bemöta den som anmäler på bästa sätt och dels för att göra en så effektiv utredning som möjligt.
”Målsägaren har enligt tidigare anmälan borderline och personlighetsklyvning”
Kan ju vara relevant att veta av samma anledning som ovan. När polisen åker till någon som har anmält ett brott kan det vara bra att veta om det är en medelsvensson, en maffiaboss eller en (potentiellt) psyksjuk person.
”Målsägande mytoman. Kvinnan verkar ha vissa psykiska besvär enligt min uppfattning”
Se ovan.
”Eventuellt förståndshandikappad”
Återigen är detta högst relevant när man åker till den som rapporterar ett brott. Tänk om polisen som kommer till platsen inte är medveten om personens tillstånd och därmed missuppfattar anmälan/situationen. Huruvida personen rent medicinskt är förståndshandikappad eller ej är ju egalt.
”Målsäganden är mycket speciell. Det känns nästan som om det är den misstänkte som är offret”
Det är ju högst relevant för en brottsutredning när det gäller alla typer av brott, men i synnerhet här eftersom det finns dokumenterade fall där en kvinna slår en man och sedan ringer polisen och säger att det var tvärtom (har en bekant som blev slagen och sedan blev hotad med att bli anmäld för att han tog sig ur hennes grepp…).
Grejen är att min åsikt om ovanstående skulle vara exakt densamma om vi pratade om män som rapporterar brott eller om vi levde i en enkönad värld. Att därför gå upp i falsett bara för att det handlar om kvinnor blir för mig inte bara obegripligt utan sjukt skevt.
@Elin: ”Eller iofs bara om du är kvinna. Inga misshandlade män fanns uppfattades tydligen vara mytomana målsägande i behov av registerings’hjälp’.”
Nu är jag inte insatt i själva registret, utöver vad som länkats i artikeln, men jag måste ändå påpeka hur knepig den där formuleringen låter. Skulle det inte kunna vara så att det inte finns något register om manliga målsägande ”mytomaner” eftersom män som målsägande i fall av våld i nära relationer ignoreras, anses vara gärningsman eller skiter i att anmäla?
Pingback: Lite roliga våldtäktsskämt för julstämningen @SverigesRadio & @Knyckare | Genusdebatten