Som feminist gläds jag dagligen åt att vi i Sverige har världens mest feministiska (dvs världens bästa och kunnigaste) journalister, som aldrig tar av sig sina genusglasögon och därför kan förklara för folket hur saker och ting egentligen är.

Som till exempel härom veckan, när Aftonbladet fick kritik för att ha publicerat och blåst upp en nyhet, som inte var en nyhet utan ett skämt. Orimliga och fullständigt vanvettiga krav – som t.ex. att Aftonbladet skulle använda sig av källkritik – fördes fram.

Aftonbladets glastakskrossande kulturchef Åsa Linderborg tvingades därför skriva en krönika och förklara hur det egentligen ligger till: det vill säga att det ju självfallet inte var Aftonbladets fel att Aftonbladet blåste upp ett skämt som en stor, seriös nyhet – utan mäns fel. Under rubriken ”Män gör dumma saker” förklarar Åsa Linderborg träffsäkert att det givetvis är omöjligt för Åsa Lindeborg och andra duktiga svenska journalister att skilja på verklighet och fantasi, eftersom män (till skillnad från kvinnor) gör dumma saker. Jag citerar Åsa Linderborgs kloka ord:

Nu hånas medierna för att vi gick på den där bluffen, men det är väl inte konstigt att vi gjorde det? Historien är ju full av en massa män som med praktiska experiment försökt bevisa sina ideologiska teser eller fördomar.

Frågor på det? Nej, jag tänkte väl det.

Sedan blev en man dödad av en våldsam huligan i samband med en allsvensk match i Helsingborg. Många blev då väldigt upprörda över att en liten klick på några hundra individer sprider skräck och till och med död kring fotbollsevenemang och förstör för den stora majoriteten fotbollsälskare och fredliga samhällsmedborgare. Krav ställdes på att det svenska samhället måste bli bättre på att komma till rätta med de ca 0,04% av männen som är våldsbrottslingar.

Då blev vi feminister så klart rasande och våra duktiga feministiska journalister tvingades ännu en gång rycka ut och förklara hur det egentligen ligger till. Det vill säga att fotbollsvåld är mäns fel och ett manlighetsproblem. Så klart! Erika Hallhagen på SvD var en av dem som mest pedagogiskt förklarade varför ett par hundra huliganers våld bevisar att det är fel på Sveriges män.

Det handlar om att ta itu med de machoideal som fortfarande styr vårt samhälle.

Ja där hör ni! En vit kränkt man (Erik Helmerson) på Dagens Nyheter protesterade visserligen, eftersom han inte förstår varför ett par hundra individers beteende ska ses som normerande för Sveriges över 3 miljoner män. Men Erika Hallhagen var påpassligt framme igen och förklarade för Erik att hans protest mot att de 99,96% av Sveriges män som inte begår våldsbrott ska dömas efter de 0,04% som begår våldsbrott bara visar att han inte är jämställd. Så här skriver hon under rubriken ”Män måste sluta slå ifrån sig”:

Erik Helmerson, jag övertygad om att du är snäll och solidarisk och betalar din skatt. Men för att räknas som jämställd måste du komma runt känslan av att bli påhoppad när statistiken tyvärr gång på gång visar att det är män som tar mest plats i samhället. Det är män som bråkar på herrfotbollsmatcher, det är män som är i absolut majoritet vad gäller våldsbrott, det är män som tjänar mest pengar och som i störst utsträckning har chefspositioner.

Ja då var det utrett. Frågor på det? Nej.

Vi feminister förstår att Sveriges män måste känna sig väldigt vilsna nu när ni måste sluta upp med er favorithobby fotbollshuliganism och våldsbrott. Men var inte oroliga! Aftonbladet har en ny briljant krönikör med oerhört djupa feministiska kunskaper: Lina Thomsgård. Lina är mest känd för att ha förbättrat värden genom att starta Rättviseförmedlingen (som arbetar med att få företag och organisationer att alltid anlita/anställa rättvist (det vill säga kvinnor) istället för orättvist (det vill säga män). Lina Thomsgård presenterar tydliga direktiv och ramar för hur män i Sverige ska vara och bete sig:

Ni ska ta jämställdhetspucken.

Ni börjar med att begära pappaledighet och skaffa er en god vän som inte är en man. Sluta genast slåss. Spänn av. Sluta snacka sexistisk goja och var inte tysta när andra gör det. Ge lika lön för lika jobb och drick inte så jävla mycket. Håll tyst och lyssna nån gång. Låt era barn gråta och fostra dem inte till våldsamma män. Krama dem, och lär dem att bete sig anständigt. Bete er anständ­igt själva.

Ja där hör ni alla män! Har ni slutat misshandla och våldta era flickvänner och fruar, eller ska Lina Thomsgård behöva befalla er till det också?

Och ja, det är just till dig – du man som läser detta – som Lina Thomsgård vänder sig. Det tror jag egentligen att alla förstår, men för säkerhets skull beskriver Lina Thomsgård den typiske svenske mannen och hans privilegier och varför han är perfekt lämpad för att lydigt sprida Lina Thomsgårds feministiska läror:

Men ni har tillträde till omklädningsrummen, mikro­fonerna, styrelseborden, 76 procent av medie­utrymmet och större delen av världens förmögenhet samt en påvehatt, så ni är perfekta för det här.

Ja precis som Thomsgård så känner i alla fall inte jag någon man som inte har tillträde till mikrofoner, styrelsebord, 76% av medieutrymmet och större delen av världens förmögenhet. Och är det verkligen för mycket begärt att du, svenske privilegierade man, delar med dig av din påvehatt till en duktig kvinna? Och när ska Sveriges kvinnor få tillgång till omklädningsrum?