God middag kära läsare och välkomna till en härlig första oktoberdag med strålande solsken och uppenbar dissonans! Fast, ja, den specifika dissonansen jag syftar på skapades i söndags och dissonansen i övrigt är ständigt närvarande, men det får väl ses som petitesser.
Idag råkade jag snubbla över en relationskolumn på härliga Nyheter24, där Quetzala Blanco gav två undrande kvinnor råd.
Den första kvinnan har problem med sin pojkvän. Han kallar henne för ”hora” och ”orrig” eftersom hon gillar att ha sex med honom och nu undrar hon om detta kan ha något med hora-Madonna-komplexet att göra. Dessutom har detta gjort att hon känner sig obekväm tillsammans med honom.
Blancos respons på detta är att förklara för kvinnan att det hennes pojkvän gör är otrevligt, elakt, osexigt och taskigt. Blanco medger att det hela kan ha med hora-Madonna-komplexet att göra och att det möjligen har sin rot i att han blivit illa behandlad av sin mor, men att detta inte är någon ursäkt för mannens beteende. Blanco ger kvinnan rådet att avsluta relationen, ”(…) det är hans – och bara hans – issues och jag måste STARKT avråda dig från att fortsätta ge honom mer av din tid ”. Hon berättar också för kvinnan att det finns ”(…) sjukt många sköna, snygga, roliga, sexiga killar där ute som kommer att respektera dig och ge dig riktig kärlek”, med tillägget att om man gillar killar med ”lite klädsamma issues” så finns det sådana också.
Den andra kvinnan har problem med att ”mindfucka” sitt ex. Hon ligger fortfarande med honom, trots att han har en ny flickvän, så nu vill hon ha Blancos hjälp med att utforma en strategi för hur hon ska få det mentala övertaget och manipulera sin väg in i sin före detta pojkväns officiella kärleksliv igen. Hon gör sin inneboende skönhet och välvilja tydlig med formuleringar som ”hur gör man bäst för att mindfucka ett ex som man fortfarande ligger med fastän han har ny flickvän? Är det ”simma ur bild” eller träffa andra för att det skulle göra honom galen?”.
På det här svarar Blanco att hon måste ”bena ut hans beteende och knäcka hans kod”, fundera ut vad som ”får honom att ticka”, vad som är hans ”grundissue”, vad han har för ”sår från barndomen”, vad hon kan göra för att han ska ”känna sig sedd, viktig och älskad ” och så vidare. Detta, förklarar Blanco, bör hon sedan använda för att motivera honom att lämna sin flickvän, samtidigt som hon också insinuerar att det faktiskt är killen som är både oärlig (för att han lever ett dubbelliv) och utnyttjar frågeställaren för att få billigt sex (”utan motprestation”). Som avslutning bjuder Blanco på ”tre snabba” tips, där dom första två går ut på att spela svårfångad för att trigga (vad jag upplever att hon menar är) mannens jaktinstinkt och det tredje går ut på att behandla honom som en polare.
Jag har försökt vara någorlunda objektiv i hur jag återger både frågor och svar, men läs gärna artikeln själva för att avgöra om jag uppfattat saken rätt.
I korta drag tycker Blanco att det är helt åt fanders när en man mindfuckar sin flickvän (och där instämmer jag helhjärtat), men hon tycker att det är helt OK att ge en kvinna ”goda tips” på hur hon kan mindfucka sitt ex till att göra som hon vill samtidigt som hon utmålar mannen som den enda med moralisk agens. Dessutom förutsätter hon att man nummer två kommer att tolka signaler om ointresse som ett rött skynke. Det är lite väl ”rapey” om jag får säga det själv, men å andra sidan har han ju inte uppvisat ett särskilt stort moraliskt kapital, så det kanske funkar…
Är jag helt ute och cyklar när jag mellan raderna, både i denna kolumnen och media i övrigt, läser att det bara är män som kan göra rätt eller fel? Att kvinnors val aldrig kan kasta en skugga på deras person? Kvinnor är som löv för den manliga vinden och det är inte lövens fel var dom landar. Dessutom är dessa löv höjden av etik som vinden bör eftersträva att likna. Jag menar att denna styggelse att sätta kvinnor på piedestal är höjden av objektifiering, samtidigt som den är grunden för demoniseringen av maskulin identitet. Vad kvinnor än gör så är det en god handling, för om resultatet blir dåligt så var det på grund av att den maskulina vinden blåste henne fel. Löven kan inte välja att göra fel, det är vindens influens som korrumperar resultatet av lövens strävan. Så landar alla fel i världen i mäns knän, för vi är inte lika upplysta som dom löv vi valt att inte efterlikna.
Fast om allt nu är mannens ansvar så borde han inte få lite cred de gånger lövet landar rätt? Om man använder logik alltså fast det tycks ju inte vara genusgängets starka sida.
@Fredrik:
Jo, det stämmer, men om man uppmärksammar vinden för dom löven som landar rätt blir det svårt att motivera varför vinden måste efterlikna löven. Man måste insistera på att bara belysa dom gånger löven landar fel för att kunna övertyga alla om att vinden är för vild och måste förändras.
Shit, jag börjar nästan villa bort mig i min egen metafor… xD
Haha!
Gillar din metafor. Vinden är sig själv nog medan löven behöver vinden för att något ska hända. Måhända löven på trädet för en stund uppvisar ett gudomligt grönt skimmer medan vi inte ens ser vinden. Alla löv faller till marken och mister sin skönhet så kan vi alltid uppleva vinden, stark som svag, genom hur den påverkar världen.
@ExitPolicy:
Hördudu…
Det är de fallna löven som göder hela trädet, som blir till nytt liv i slutänden..
@Alith:
Eller så landar dom på rälsen där dom stannar upp hela kollektivtrafiken..? ;P
@Kollen:
Löv är också något man använder ute i skogen när det inte finns tillgång till papper
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Hela samhället skulle nog hålla med om att löv får ta mycket skit… Det är väl rådande uppfattning…
@Alith: Good comeback, den var jag inte riktigt beredd på
Här måste jag faktiskt ge feminismen lite rätt, även om det egentligen är ett allmänmänskligt beteende. (normer)
Det handlar om förväntningar, vad man förväntar sig av andra.
Jag kan ge ett exempel:
På en av mina tidigare arbetsplatser jobbades det mycket övertid.
Det var två personer som utmärkte sig, den ena hade alltid tid att jobba över, och sade aldrig nej. Den andra var precis tvärtom och jobbade aldrig över, punkt.
Så långt frid och fröjd, alla fick som de ville, den ena jobbade alltid över, den andra gjorde det aldrig. Det blev den självklara uppdelningen.
Vad som hände var att man nu hade satt normen.
Plötsligt en gång uppstod som vanligt ett akut ärende, och han som alltid jobbade över blev givetvis informerad, denna enda gång däremot kunde han av personliga skäl inte jobba över. För första gången sade han ifrån!
Han blev utskälld och hånad för att han som alltid jobbade över 364 dagar om året INTE kunde jobba över just denna 365:e dag, det hade blivit taget för givet. Han blev kallad både det ena och det andra och vilken svikare han nu var, men han stod på sig denna enda gång i livet.
Man tassade då försiktigt bort till den andra som tidigt gjort gällande att han minsann inte ställde upp… Lirkade och fjäskade, och till slut så ställde han upp och jobbade över för första gången i företagets historia.
Facit av denna berättelse är att du själv sätter förväntningarna på dig:
Den schysste trevlige som alltid ställde upp fick ingen uppskattning för detta, det ingick liksom i hans person att vara så, dagen han inte kunde vara schysst fick han skit för det.
Personen man tycker skulle fått skit för han aldrig ställde upp blev det precis tvärtom för, den dagen han ställde upp fick han stående ovationer, blommor och choklad för att han ställde upp, trots att den som verkligen förtjänat det varje dag tidigare faktiskt var han som fick skäll när han inte gjorde det…..
Slutsatser och lärdomar av detta får ni själva dra, jag bara konstaterar att det är så vi människor fungerar, på gott och ont.
@Anders Senior:
Jag förstår historian och jag tror att jag förstår sensmoralen du ville förmedla, men jag förstår inte hur det skulle motivera mäns skuld för kvinnors agerande? Det är skillnad på hur individer väljer att leva i sina relationer och hur samhället ställer sig till olika gruppers moraliska ansvar för sitt agerande. Det första bör bygga på individernas känslor och vilja, det andra bör bygga på en logiskt och stringent uppbyggd etik grundad i objektiv fakta.
Jag förstår helt enkelt inte vad det är du invänder emot i inlägget..?
@Kollen:
Jag hänger inte heller med.
Med normer som bakgrund så kan man alltså tolka Kollens inlägg så här:
Män förväntas vara schyssta (intressant feministisk utgångspunkt!) och därför ska man ta avstånd från en man som inte är det.
Kvinnor förväntas bete sig svinigt och manipulerande (också en intressant feministisk utgångspunkt!) så därför är det ok att uppmuntra det.
Jag vet inte riktigt hur jag skall förtydliga detta….
Jag invänder egentligen inte mot inlägget alls, jag håller rent av med dig.
Det jag menar är att detta nog är besläktat.
(Och att feminismen för en gångs skull uppmärksammat något.
Att de sedan har fel i sitt problematiserande även av detta fenomen är en annan sak….)
Min variant är ett exempel på hur detta fenomen med förväntningar byggs upp på individnivå, din variant beskriver ett annat exempel på hur individernas uppbyggda förväntningar ser ut när det appliceras på gruppnivå….
Om jag kanske gör ett nytt försök……
Män förväntas ta på sig skulden på gruppnivå, eftersom det är precis vad du (och jag och de flesta andra män) gjorde på individnivå när ni var små och granntjejen var den drivande som lurade ut dig på dumheter, men som sedan stod och fladdrade med ögonfransarna och lät dig ta på dig skulden för det hela när det uppdagades… Vilket du gladeligen offrade för hennes skull…
Det är så man skall tolka hennes självklara sätt att skuldbelägga mannen hela tiden, det är för de män/pojkar i hennes uppväxt tillåtit sig att bli skuldbelagda och därmed skapat denna förväntan.
Vi har mao. skapat dessa förväntningar på oss genom att bete oss på det sättet i våra könsroller. Där vill jag faktiskt ge feminismen lite cred för att ha uppmärksammat dessa könsroller, däremot håller jag som vanligt inte alls med dem i sina slutsatser av det….
@Anders Senior: ”Jag invänder egentligen inte mot inlägget alls, jag håller rent av med dig.
Det jag menar är att detta nog är besläktat.”
OK, det där stillade förvirringen i min hjärna avsevärt. =)
”Min variant är ett exempel på hur detta fenomen med förväntningar byggs upp på individnivå, din variant beskriver ett annat exempel på hur individernas uppbyggda förväntningar ser ut när det appliceras på gruppnivå….”
Intressant, det är förmodligen sant som du säger. Alla som driver den offentliga debatten är ju självfallet individer själva och har då med sig sina normer och förväntningar in i sin analysverksamhet, vilket då påverkar själva analysen. Då blir det ju fruktansvärt viktigt att dessa individer är medvetna om vilka normer och förväntningar dom bär med sig. Det viktiga är inte att normerna (i meningen ”som folk i allmänhet oftast agerar”) förändras till att passa någon individs (eller majoritetens) tycke, utan att vi inte använder dessa för att bestraffa (frivilligt och med kunskap övervägda) normöverskridande beteenden som objektivt sett inte skadar någon annan.
Jag tror att det är den stora skillnaden mellan min ”normkritik” (snarare ”-analys/funderingar) och feministers ”normkritik” (snarare ”-förändring/anpassning”).
”när ni var små och granntjejen var den drivande som lurade ut dig på dumheter”
Jag hade ingen granntjej, vi var ett gäng grabbar och vi behövde ingen hona att egga oss för att hitta på dumheter. Det löste vi så bra själva.
@MK: ”Män förväntas vara schyssta (intressant feministisk utgångspunkt!) och därför ska man ta avstånd från en man som inte är det.
Kvinnor förväntas bete sig svinigt och manipulerande (också en intressant feministisk utgångspunkt!) så därför är det ok att uppmuntra det.”
Hmm, nej. Män förväntas vara schyssta, kvinnor anses till sin natur schyssta. Det resulterar i att man lägger ansvaret för kvinnors handlingar hos män, eftersom denna uppfattning om kvinnor och män har sin grund i våra instinkter att beskydda kvinnor, även ifrån konsekvensen för sina egna handlingar.
Detta är i grunden en biologisk impuls. Stats- och rättsapparaten är inte biologiska varelser (även om dom i vissa hänseenden liknar sådana), varför dessa impulser inte passar sig för sådana apparater. Till exempel ger ett sådant agerande ifrån en rättsapparat ojämlikhet inför lagen, med mildare straff för samma brott.
Detsamma gäller förvisso även på individnivå, men då drabbar ojämlikheten dom som själva ställt upp på sådana ”spelregler”.
Pingback: Dags för genusbudgetering | WTF?
Den typen av män som beskrivs i relationskolumnen på Dumheter24 är inte den typ jag vill ha i min bekanskapskrets.
Så här borde hon svarat, på bägge frågorna, : HE IS JUST NOT THAT INTO YOU! Gå och glöm honom för alltid.
—
Anders Senior beskrev förlorade sonens återkomst i modern tappning
Tänk om det är samma fenomen som gör att ångerfulla badboys (med klädsamma issues?) blir mer hyllade än ständigt hyggliga killar?
@Anders Senior:
Inte ”för en gångs skull”. Jag håller oftast med feminister om deras ”strukturer”, det är inte där felet ligger. Det är den feministiska analysen och tolkningen av strukturerna som är upp åt väggarna galna. Och när den är fel blir ideologin samhällsfarlig.
Att deras analyser och tolkningar är fel är en direkt följd av att de saknar det manliga perspektivet när de analyserar en struktur.
@Bjorn:
Det är exakt det fenomenet som gör ångerfulla badboys populära och präktiga pojkar osynliga Björn, exakt det fenomenet…….
@Kollen:
”Alla som driver den offentliga debatten är ju självfallet individer själva och har då med sig sina normer och förväntningar in i sin analysverksamhet, vilket då påverkar själva analysen. Då blir det ju fruktansvärt viktigt att dessa individer är medvetna om vilka normer och förväntningar dom bär med sig.”
Precis!
Ju mer självinsikt desto bättre, men ingen kan nog säga att man har 100% självinsikt och är fullständigt neutral. En sådan person skall man nog passa sig för…
Det är just därför debatten måste ha högt till tak och tillåta olika tolkningar av saker, så att folk skall kunna vrida och vända på dessa tolkningar och argument, förkasta dem eller ta till sig dem, det är vad som leder framåt.
Och av samma anledning måste tex vetenskapliga teorier vara falsifierbara för att kunna räknas som ”sanna”, eller åtminstonde tillräckligt sannolika för att kunna tas för sanna.
Fler personer (med en annan bias än din egen) måste kunna genomföra samma experiment och få samma resultat som dig, och dessutom dra samma slutsatser utan andra tänkbara alternativ för att man skall kunna anse den sannolikt stämma.
Ett klockrent exempel på motsatsen är ”genusvetenskapen” som visar sig vara icke falsifierbar när man granskar deras teorier om patriarkat lite närmare…. Religion torde vara ett mer passande namn…