(Påminn mig om att argumentera emot deras nästa analys om att uppvärderingen av kvinnors förvärvsarbete nödvändigtvis medförde en nedvärdering av – och därmed lägre status för – hushållsarbetet).

Hursomhelst, kring 60-talet hade alltså hushållsarbetet moderniserats så mycket att det började bli riktigt angeläget att kunna omfördela denna tidsvinst till annat: förvärvsarbete för att kunna betala för den höjda levnadsstandarden. Men notera att inte minst kvinnor i och med detta alltså fick mindre tid över – inte mer. Att detta kunde säljas som ”frigörelse” är förstås en prestation.

Tillbaka till vår Cambridge-rapport:

Many women still struggle to strike a work-life balance, especially when it comes to having children. Some decide not to have children for the sake of their careers, while others “rein in” their careers to start a family. Often they do this by reducing their working hours; in the UK, for example, 40% of women work part time, compared with just 10% of men.

Jo, den tekniska utvecklingen har ännu inte rått på beroendet av kvinnor för fortplantningen, men hur är det egentligen med det individuella valet här?

I artikeln Swiss residents’ speciality choices, beskriver Barbara Buddeberg hur de kvinnliga läkarstudenterna valde specialitet tidigare än sina manliga kollegor, och i stor utsträckning valde inriktningar som skulle gå att komma igenom snabbare och som skulle gå bättre att kombinera med familj och barn. Notera att kvinnorna var mer aktiva i sina val än männen. I en annan artikel visar hon hur de kvinnliga läkarna oftare väljer mer framgångsrika läkare som partner, och nästan aldrig – till skillnad från sina manliga kollegor – väljer en partner med påtagligt lägre akademisk och professionell status än de själva. Följaktligen blir det de som går ned i arbetstid och in i ett ekonomiskt beroende. Dock, återigen, som ett resultat av deras egna val. Detta understryks även av att en större andel av de kvinnliga läkarna gav högst prioritet åt sin partners karriär, än de manliga läkarna gav åt sin egen.

Är det då så att kvinnor känner sig tvingade att välja så här? Tja, enligt World Happiness Report, är kvinnor mer nöjda med situationen än män:

In most advanced countries women report higher satisfaction and happiness than men. In our Appendix, women report higher life satisfaction scores than do men in all three of the data sets analyzed. But this finding is dominated by advanced countries. Outside the industrial countries the happiness gap infavor of women is often found to be smaller or even reversed. Moreover in both the U.S. and Europe women are becoming less happy relative to men.

Trenden är alltså att kvinnor blir mindre nöjda relativt männen? Vad beror det på? Det får vi utreda i en senare artikel. Åter till Cambridge:

One surprising outcome of the research project was that some attitudes from the days of male-breadwinner dominance have not disappeared.

Med tanke på ovanstående, inte så överraskande. Kvinnor verkar vara rätt nöjda med att låta mannen ha försörjningsansvaret.

Researchers expected to find, for example, that both men and women will be more satisfied with their household income if they have earned the money themselves. In fact, a series of interviews with couples on low or moderate incomes revealed that both tend to prize the man’s income more.

Ja, men det stämmer med ovanstående! Varför väntade de sig något annat? Här en studie från Storbritannien om job- och life satisfaction:

We find that men have the highest hours-of-work satisfaction if they work full-time without overtime hours but neither their job satisfaction nor their life satisfaction are affected by how many hours they work. Life satisfaction is influenced only by whether or not they have a job. For women we are confronted with a puzzle. Hours satisfaction and job satisfaction indicate that women prefer part-time jobs irrespective of whether these are small or large. In contrast, female life satisfaction is virtually unaffected by hours of work. Women without children do not care about their hours of work at all, while women with children are significantly happier if they have a job regardless of how many hours it entails. […]

For women, small part-time jobs generate a slightly higher average hours satisfaction and job satisfaction than large part-time jobs.

Kombinerat med Buddebergs data ovan, vore det lätt att dra slutsatsen att kvinnorna väljer; de väljer män som är starka försörjare, och är glada om de kan få jobba, så länge det inte blir för mycket av det goda. Mannens stora skräck är att bli arbetslös. I en skandinavisk meta-studie fann man att män är ok med att jobba mycket (och kvinnor är också ok med att de gör det), men kvinnor vill helst inte göra det. Studie efter studie verkar finna samma sak. Vadan den stora överraskningen?

Slutligen:

The academics expected to find that men’s work-family conflict rose, and their well-being fell, when they did more housework. In practice, they found the opposite, with conflict falling, and well-being going up. The study suggests that this may be because more men support gender equality, so they feel uncomfortable if the woman does most of the housework, and because women are becoming more assertive and making their dissatisfaction with lazy partners plain!

Dvs de antog att eftersom kvinnor traditionellt gör det mesta av hushållsarbetet, måste det bero på att män inte vill göra det? Till deras förvåning var det inte så! Cambridge-artikeln ger inte tillräcklig information för att man skall förstå vad de fann, eller vad de fick sin hypotes ifrån. Vi går till en artikel i The Telegraph:

The researchers expected to find that where men shouldered more of the burden, women’s happiness levels were higher.
In fact they found that it was the men who were happier while their wives and girlfriends appeared to be largely unmoved.
Those men who did more housework generally reported less work-life conflict and were scored slightly higher for wellbeing overall.

Såå, det blev ingen ökad lycka för kvinnorna när männen hjälpte till? Vad är då förklaringen? Har de kontrollerat för hur mycket dessa män jobbade? En tänkbar förklaring skulle annars kunna vara att dessa män hjälpte till mer hemma, eftersom de faktiskt hade tid att göra det. Och eftersom de hade tid – tid att tillbringa med familjen, mådde de också lite bättre. En annan möjlighet skulle kunna vara att det helt enkelt blev mindre tjat hemma, men det skulle då indikera att nivån på tjatet inte korrelerar med kvinnans egentliga tillfredsställelse, och det har jag inga belägg för.

Vad har då Ms. Scott för egen uppfattning?

Prof Jacqueline Scott, professor of empirical sociology at Cambridge, co-author of a book on gender roles in which the study is included, said this may be because more men support gender equality than in the past.
But she added that it may also be that women nowadays are more likely to be vocal in making their feelings about lazy husbands known.

Bah! Jag hänvisar åter till SCB’s tidsanvändningsundersökning. Var är de lata männen?!