Jag vill inleda denna text med en sorts reservation. Då min enda källa är denna norska artikel så vet vi egentligen inget om denna kvinna eller om de händelser de avhandlar. All kommunikation med kvinnan har gått via hennes bistandsadvokat (typ målsägarbiträde). Med erfarenhet från Sverige så kan nitiska eller karriärslysnta jurister köra över en kvinna driva fallet mer eller mindre mot hennes vilja. Troligen gäller samma i Norge? Då min enda källa är denna artikel så får ni ta den för vad den är. Kanske ska vi bäst se fallet som ett arbetsexempel.
Hur vet man om man har blivit tvingad till sex med hot eller våld, eller om det var en frivillig akt som man valt att ta del? Det förväntas varje (vuxen) människa begripa utan längre redogörelser. ÄR det svårt att se skillnaden bör man avstå sex för att skydda sina medmänniskor mot sina eventuella ogrundade anklagelser. Då är man inte mogen för sex oavsett ålder.
Enligt artikeln träffade en ung man en tjej som var ytligt bekant. De hamnade på en efterfest och en stund senare i säng. Under pågående sexakt fick hon smärtor och de avbröt. Dagen efter körde han henne hem och hon gick till jobbet. Under dagen berättade hon för några väninnor om det dåliga ligget, och de övertalar/-tygar(?) henne att åka till våldtäktsmottagningen för undersökning.
Två månader senare polisanmäles han. Inte av kvinnan själv, utan av hennes bistandsadvokat. Sperma hade säkrats och kvinnan intygade att hon inte haft sex med någon annan man på minst två veckor. Sperma går att säkra på kvinnokroppen endast några dagar efter att det hamnat där, alltså måste det logiskt tillhöra honom, om hon talar sant.
Han dömdes först i Tingsrätten, sedan i Lagmannsretten. (Motsvarar Hovrätten.) Eftersom att man litade på kvinnan brydde man sig inte om att invänta DNA-analysen av sperman. Ingen av domstolarna alltså. Han antogs ljuga för att skydda sig.
Det tog två år att få till en resning, DNA-analysen visade nämligen att sperman kom från en helt annan man. Logiskt följer då att antingen ljuger kvinnan, eller så är uppgiften om spermans varaktighet felaktig. (Den senare uppgiften är inhämtad från ”sakkunniga”, men det behöver inte betyda något.) Ställd inför detta faktum väljer åklagaren att lägga ner åtalet, varpå mannen frikänns från brottet utan en ny rättegång.
Kvinnor ljuger inte?
Kvinnan är enligt sin bistandsadvokat ”chockerad och kränkt”. Hon borde ju bli trodd, det blev hon i de två första rättegångerna. DNA-rapporten är enligt dem ett ”sidespor, og irrelevant for voldtektssaken”.
Anklagelsen är tydligen ett ihopkok mellan vänner och enbistandsadvokat, så det är klart att frågans enda hårda bevis är ett problem för dem. Notera att jag inte säger att kvinnan ljuger av ren skär illvillighet. Hon kanske har blivit itutad att ett dåligt ligg är en våldtäkt per definition, det var ju uppenbart inte bekvämt, och de avbröt. Och hon var medveten om att domstolen skulle frikänna om hon berättade om den andra mannen. Troligen var det ett strategiskt förtigande.
När åklagaren (statsadvokaten) tillfrågas om vad han anser om denna fars, så svarar han ”Dette med soning er slik systemet fungerer. Har ingen spesiell oppfatning om det.”
Det är trista är att han har rätt. Det är så samhället funkar rent allmänt sett. Samhället litar mer på ”snyftande kvinnor” än på män. Speciellt när det handlar om våld eller sex.
Det handlar självklart om medlidande. Ingen vill såra den som redan är utsatt, dvs den som framstår som utsatt. Haken är bara att kvinnor gång efter annan ertappas med falska utsagor eller lika illa, att våldtäktsanklagelser får bli ett vapen mot någon man ogillar. En gång i tiden bröt jag kontakten med en bekant som anklagades för en våldtäkt. kvinnan medgav månader senare att hon ljugit, och han åtalades inte. Som den unga idiot jag var så trodde jag henne. Jag inbillade mig att kvinnor inte ljuger om sådant, för det hade andra kvinnor sagt mig. Med tiden har jag insett att jag hade fel. Tur var det, för det har hänt en gång till på ännu närmare håll. Det visade sig dock snart helt uteslutet att brott skett, och misstanken lades ner lika fort som den framställts.
Mitt bagage av erfarenheter har lett mig fram till åsikten att ingen ska fällas utan teknisk bevisning, oavsett brott. Och om det finns tekniska bevis som ”glömts bort”, ”gömts undan” eller ”inte hinns med”, så bör det vara lag på att åtalet skall ogillas eller beviset plockas fram/inväntas. Teknisk bevisning som åberopas ska läggas fram, speciellt när det står ord mot ord. (Något för lagstiftarna att fundera på?) För det andra ska domstolar inte döma någon på endast rykten eller lösa påståenden. För om det saknas teknisk bevisning så är det bara rykten. Inte ett dugg mer exakta än instagram-lynchmobbarna.
Vidare, när en anklagelse definitivt kan avskrivas som falsk, så borde anmälaren åtalas istället. (Så är dock inte fallet denna gång.) Då har man uppsåtligen försökt få någon fälld för ett grovt brott man vet att denna är oskyldig till. Att göra det är i mina ögon långt grövre en någon simpel misshandel eller annat dussinbrott. Det är både en grymt attack mot den anklagade, och ett hänsynslöst missbruk av rättsapparaten.
I detta fall bevisar inte DNA-provet vare sig skuld eller oskuld. Det visar bara att kvinnan ljugit om att hon inte haft sex med någon annan man inom det kritiska tidsintervallet. Då domarna endast byggde på hennes trovärdighet så faller även deras tillförlitlighet.
Är skulden enbart kvinnans? Nä, den är framför allt domstolarnas! De ska veta att människor ibland anklagar varandra falskt, och ta med det i beräkningarna. Hade de väntat in bevisen hade utgången av allt att döma blivit annorlunda. Det finns inget som styrker att den som låter trovärdig faktiskt säger sanningen, eller tvärtom. Då är det faktiskt bara en tro.
Teo
”Vidare, när en anklagelse definitivt kan avskrivas som falsk, så borde anmälaren åtalas istället.”
Nja problemet är väl att det är näst intill lika svårt att bevisa att anklagelsen är falsk som att våldtäkt har skett när ord står mot ord. Men om du med ”definitivt kan avskrivas som falsk” menar att personen inte ens var på plats eller om det finns ”hårda bevis” på att anklagelsen är uppsåtligen falsk så håller jag naturligtvis med.
Men i alla de fall där offret (våldtagen eller falskt anklagad) inte kan få upprättelse genom rättsapparaten bör man istället erbjuda samhällets stöd att bearbeta traumat och ”komma vidare” i livet.
Just det här med teknisk bevisning till stöd för fällande våldtäktsdomar är ju ett riktigt svårlöst problem.
Problemen är ju kända. Det bör förekomma många fall där det inte förekommer någon teknisk bevisning men där det faktiskt har begåtts en våldtäkt. Dvs. kanske när det enda våldet är hot om våld eller annan utpressning eller där offret blir paralyserat (jag har fått för mig att det inte är ovanligt men kan ha fel) eller där det går en så pass lång tid mellan brott och anmälan att fysiska bevis har försvunnit (det är ju knappast alltid rationellt av offret att agera så men så agerar väl knappast brottsoffer rationellt alltid heller).
Har vi ett beviskrav som säger att offrets utsaga måste stödjas av någon slags teknisk bevisning så har vi alltså en lagstiftning som per automatik inte kan döma en andel av våldtäktsmännen.
Har vi ett läge som idag (om jag kommer ihåg rätt) där vi kan döma en person vid ord mot ord situationer (men offrets utsaga måste vara klart mer sannolik än förövarens) uppstår en situation där ett antal domare ska sitta och göra sannolikhetsbedömningar av människors utsagor. Min gissning är att människor inte är alls lämpade för sådana bedömningar och att domare knappast har någon särskild utbildning i detta. Detta borde medföra att variansen för våldtäktsdomar ökar enormt. Även om inte fler blir dömda så kommer andelen oskyldigt dömda att öka om domare mest sitter och gissar.
Så det är knappast en enkelt löst situation.
@Mia.:
Det har hänt i ett antal fall, i alla fall i USA, Kanada och England, att kvinnor blivit fällda för att lögnaktigt anklagat män för våldtäkt.
Se t.ex. Woman with track record for crying rape falsely accuses ex-step-father, has him dragged from his home at 2 a.m. and subjected to terrifying arrest
Nanny jailed over false rape claim after one-night stand with boss
Women tried to destroy cab driver with a false rape claim over a fare
Jailed: Girl, 18, whose rape lies led to the arrest of Afghanistan war heroes
Det finns rätt många exempel inte minst på Community of The Wrongly Accused, tidigare False Rape Society.
Man bör vara försiktig med att åtala (förmodade) brottsoffer enbart på grundval att den misstänkte frikänns. Utan tvekan frikänns skyldiga med jämna mellanrum i brist på bevis och om det automatiskt leder till att brottsoffret istället åtalas så har man hamnat i en juridisk gungfly.
Men visst, i uppenbara fall av falsk anklagelse, där uppsåt kan påvisas så bör åtal ske.
==
Teknisk bevisning vid våldtäkt är, utom vid rena överfallsvåldtäkter, problematiskt. Att samlag skett bevisar inte våldtäkt nödvändigtvis. Men naturligtvis; eftersom teknisk bevisning även kan peka mot ett frikännande är det verkligen av vikt att det inte slarvas med den. Rättssäkerheten för oskyldiga är en av de viktigaste fundamenten i en rättsstat.
Det här fallet, liksom Assange-fallet och BDSM-målet i Malmö, visar att målsägaren måste ha någon slags vetorätt mot allmänt åtal. Sex är ju bara brottsligt om det sker mot målsägandena vilja, i alla andra fall är det önskvärda och lagliga handlingar. Då ska inte staten driva ett mål över målsägarens huvud, ibland i rent sexualpolitiskt syfte.
Grupptrycket på kvinnan att påstå våldtäkt i stället för att erkänna att hon gick till sängs frivilligt, kan nog relateras till det som diskuterades här för några dagar sen. Den sexuella kartellen mellan kvinnor för att upprätthålla den sexuella makten. Den som ’sänker priset’ drabbas av horstämpel och stöts ut ur kartellen, alternativt situationer som denna, där våldtäktsanklagelser kan rentvå henne i kompisarnas ögon.
@Mia & Chade
Ja, du har rätt. Enbart när det är helt och klart en falsk anklagelse. Det får inte finnas några tvivel. Ord mot ord är inte tillräckligt åt andra hållet heller. OCh bevisfrågan har onekligen sina problem. Haken är att man just därför har en tendens att ”luckra upp” beviskraven. Ingen skulle tex bli dömd för bankrån för att en bankanställd pekade ut någopn på måfå som råkade vara inne på banken. Då skulle man skratta åt den sortens bevisföring.
@Bashflak
Vetorätt? En helt utmärkt idé. ”Offret” bör kunna dra i bromsen.
Teo
@Bashflak:
Den diskussionen missade jag, var finns den?
Låter intressant.
Vad som fick mig att tänka här var kvinnans väninnors inblandning. Dom var snabba med att vilja sätta dit killen och jag undrar om detta beteende fyller någon evolutionär funktion . Själv har jag aldrig blivit anklagad för en så grov sak men däremot är det inte ovanligt, menar jag, att den största motståndaren en man har med en kvinna inledningsvis, är kvinnans skitsnackande väninnor.
Kan se två motiv till beteendet.
1) sex ska kosta! Mannen fick sex och väninnorna tyckte inte han ”betalade” tillräckligt.
2) avundsjuka. Mannen ska straffas för att han har mage att ha sex med någon annan än de själva.
Jag tror mest på alternativ 1.
@Adam Bek:
Jag minns inte och orkar inte leta åt dig. Du får kolla kommentarsfältet 2-3 inlägg bakåt. Postare Erik W eller Ulf T.
@Thorstensson
”Vad som fick mig att tänka här var kvinnans väninnors inblandning.”
Samma här. Hade med några rader om det, men tog bort det igen. Så fort ämnet är känsligt har många människor en tendens att börja trigga varandra. Innan man vet ordet av så har fjädern blivit en höna som snart blivit ett helt hönshus.
Det är nog ofrånkomligt, man kan ju inte gärna neka folk att diskutera upplevelser, bra som dåliga. Men man måste själv vara uppgiften mogen att behålla proportionerna även om de andra drar iväg i tangentens riktning.
Om det stannade vid snack vore det en sak. Men när det börjar få konsekvenser för den omtalade har man gått för långt.
Teo
@Teodor:
”Ingen skulle tex bli dömd för bankrån för att en bankanställd pekade ut någopn på måfå som råkade vara inne på banken. Då skulle man skratta åt den sortens bevisföring.”
Situationen är mycket mer komplicerad än så. Även om man vet vem den påstådda förövaren är så är det inte alls garanterat att ett brott har begåtts eller kan bevisas. Vilket inte är fallet om en person går in på en bank, pekar med en pistol mot en banktjänsteman och får en säck pengar. Det finns liksom ingen laglig motsvarighet till ett sådant förfarande.
Vilket det finns med sex. Ibland kan den enda skillnaden mellan lagligt sex och att en våldtäkts objektiva rekvisit är uppfyllda vara den ena partens vilja. Det finns väldigt få liknande situationer utanför sexlivet.
Men det finns. Exempelvis vad gäller misshandel upp till och med normalgraden för vilken du kan ge ditt samtycke. Skillnaden här är väl att i normalfallet så förutsätter man att offret inte vill utsättas för misshandel medan det för sex utan våldsinslag förutsätts att båda parterna har sex frivilligt. Och det är kanske det man vill ändra vid en samtyckeslagstiftning? (Jag har aldrig förstått hur en sådan ska fungera eller hur den ska vara utformad så jag låter det vara osagt).
Ja, det är intressant. Jag har någon gång försökt tänka mig någon situation där en kvinna kan dömas för ett brott, mot hennes nekande, och med en mans (falska eller sanna) påståenden som enda bevisning.
Om jag i vittnens närvaro går in i ett rum med en kvinna och sedan slår mig själv någonstans, skriker till och omedelbart visar upp min skada för samma vittnen, tror jag inte kvinnan skulle dömas för misshandel.
Samma sak om jag skulle lägga någon av mina ägodelar i hennes väska, kläder, bil etc.
Att påstå att en kvinna en man haft frivilligt sex med skulle ha våldtagit mannen är sannolikt än mer kört.
”Ibland kan den enda skillnaden mellan lagligt sex och att en våldtäkts objektiva rekvisit är uppfyllda vara den ena partens vilja. Det finns väldigt få liknande situationer utanför sexlivet.”
Nja, det finns gränsdragningsproblem mellan dåliga affärer och bedrägerier också, men att i efterhand komma med påståenden om hot eller våld för att komma ur en dålig affär lär sällan funka särskilt ofta.
@Adam Bek:
Den här rapporten är förträfflig läsning:
Cultural Suppression of Female Sexuality av Baumeister och Twenge 2002.
Den har kommit upp ett antal gånger, bl.a. i min artikel om surrogatmödraskap.
Läser och håller i stort sett med. Som Chade korrekt påtalar så finns det situationer då en annars brottslig handling är både önskad och laglig. Legalitet och illegaglitet överlappar varandra. Likaså kan en verkigt usel affär ligga nära bedrägeri även om affären ”gått rätt till”.
Just därför anser jag att man måste vara mycket försiktig med att döma någon lättvindigt. BDSM-domen visade tex på en försvarlig (grad av) misshandel. Det är ju liksom själva poängen i det fallet…
Teo
@Teodor:
I ordet ’misshandel’ finns en inbyggd definition att det är en oönskad handling. Om det sker inom ramen för en överenskommen BDSM-lek så ska ordet misshandel inte ens användas. Ett piskrapp i en BDSM-lek är snarare att anse som en sexuell handling, vilket gjorde att flickan i Malmö av rätten ansågs behörig att samtycka till handlingen eftersom hon var 16 år. Byxmyndighetsåldern är som bekant 15 och innehåller inga begränsningar i vilka varianter som får förekomma.
@Bashflak:
I BSDM-målet fanns också komplikationen att en tredje person, som inte hade något med saken att göra, fick sitta häktad misstänkt för våldtäkt, eftersom hon ljugit ihop en historia om det. Han fick ingen kompensation, och hon ingen påföljd, såvitt jag kan minnas.
Teknisk bevisning är ju inte något krav för att en man ska bli fälld för detta brott. Vi har den fria bevisprövningens principer i Sverige. Vilket ofta missbrukas av åklagare som hellre trycker på indicier än teknisk bevisning för att göra karriär genom att vinna mål. Teknisk bevisning kan ifrågasättas så känslor och drama används istället för att få någon fälld. Indiciemål är definitivt vanligas inom sexbrottsmål .
Det kanske är därför som denna formulering är så vanlig. – Rätten ser ingen anledning för målsägande att ljuga om en sådan sak.
Det är ett lotteri där slumpen avgör hur männen döms. Enligt den forskning vi har i Sverige slås drt fast att minst 8% av alla våldtäktsanmälni gar är falska. (Diesen , T Aspegrrn)
Feminism är ett stort hot mot rättssäkerheten och feminism har också urholkat förtroendet för rättsväsendet genom både kända fall som Tito Beltran, Assange och Billy Butt och vanliga killar som trots bristande bevis eller att saker pekar på deras oskuld blir fällda.
Utan feministiskt inflytande hade vi troligen haft ett bättre rättsväsende med fler dömda våldtäktsmän. De som ska dömas för detta. Enbart därför att då hade professionalism prioriterats högre än guilt by assosiationkoncept.
http://manndom.blogspot.no/2013/03/tukling-verre-enn-drap-nar-kvinner.html
@Basflak
”I ordet ‘misshandel’ finns en inbyggd definition att det är en oönskad handling. Om det sker inom ramen för en överenskommen BDSM-lek så ska ordet misshandel inte ens användas.”
I dagligt tal har du rätt, men inte formellt. I rättsfall finner vi det senare. Först avgör man om det är en misshandel eller inte, sedan huruvida den är försvarbar eller inte.
Jag ser inget egentligt problem med de olika sätten att uttrycka sig, så länge det är tydligt vad man avser. Jag ber om ursäkt om jag varit otydlig.
@JD
Precis, genom att utgå från att målsäganden talar sanning tills det motbevisats så får man fler fällda än det finns skyldiga. Därför bör man först pröva om händelseförloppet ens kan styrkas i ett första skede.
Teo