Det som är så konstigt är att genusvetenskapen inte granskar den påstådda könsmaktordningen med andra anfallsvinklar, utan bara kör på som om det vore en naturlag.

Tar man det som en naturlag så blir det ju givetvis inga kritisk granskning av den kvinnliga könsrollen utan bara av män. Det antas för mycket i genusvetenskapen.

Det er veldig tydelig i ”the manosphere” at mange av kvinnene der har veldig maskuline hjerner, men også liker godt å å oppføre seg feminint, spesielt i samspill med en mann.

Ja det blir lite svårt när man själv som pusselbit inte passar in i det feministiska pusslet med sin kösmaktsordning och jag tror att allt fler har svårt att göra det.
Om man tittar på kartongen som är facit till det feministiska pusslet så står det inte jämställdhet där utan bara kort och gott makt.

@Leif:

Om inte mitt minne sviker mig tror jag att vi faktiskt i god demokratisk ordning har Riksdagsbeslut på att ”kön skall betraktas som en social konstruktion”. Angående förskolans pedagogik. Refererar till Tanja Bergqvist blogg.

@Leif:

Biologin är genusvetenskapens stora problem. Deras teorier har sin grund i att könet är en social konstruktion och somliga går så långt som att säga att det inte finns utan enbart finns i språket såsom varande ett resultat av vårt behov av att skapa skillnader.
Men så fort man i mer praktiska sammanhang konfronterar en genusvetare med detta så är plötsligt det biologiska könet visst relevant men samtidigt inte i alla fall eftersom biologi inte är något genusvetare sysslar med.
Det är precis hopplöst att komma till någon vettig slutpunkt med en genusvetare i den här frågan.

Se exempelvis denna debatt med genushistorikern Charlotte som jag försökte mig på (vid 21 februari, 2013 kl. 09:03) i denna blogg:

http://charlottehitochdit.wordpress.com/2013/02/07/fragan-om-konsmaktsordningen/#comment-4140

Till slut urartar diskussionen så långt att den s.k. historikern i princip förnekar nyttan av Kol-14 vid historisk forskning. Detta eftersom Kol-14 är – som hon säger – ”en arkeologisk metod”.
Som om metoder i närliggande discipliner saknar relevans för den egna disciplinen.

Som genusinriktad historiker är hon så ivrig att frånsäga sig besvärande invändningar från biologin att hon för säkerhets skull förkastar sin disciplins beroende av ALLA andra discipliner.

Vad menar hon egentligen?

Uralstras det färdigdaterade dokument från medeltiden på hennes arbetsbord som hon sedan kan läsa och genusanalysera? Hur kan hon begripa vad där står utan kunskaper från exempelvis språkforskning? Hur kan hon placera sina fynd på jordklotet utan geografi? Det är så dumt så jag vet inte vad jag skall tro. Hon har doktors grad. Det är skrämmande. Det låter fullständigt hjärntvättat. Jag tappar verkligen hakan.

Eller kan det vara så att jag baxnar?

”Som genusinriktad historiker är hon så ivrig att frånsäga sig besvärande invändningar från biologin att hon för säkerhets skull förkastar sin disciplins beroende av ALLA andra discipliner.”
Underbart!

@Adam Bek:

”Biologin är genusvetenskapens stora problem. Deras teorier har sin grund i att könet är en social konstruktion och somliga går så långt som att säga att det inte finns utan enbart finns i språket såsom varande ett resultat av vårt behov av att skapa skillnader.
Men så fort man i mer praktiska sammanhang konfronterar en genusvetare med detta så är plötsligt det biologiska könet visst relevant men samtidigt inte i alla fall eftersom biologi inte är något genusvetare sysslar med.
Det är precis hopplöst att komma till någon vettig slutpunkt med en genusvetare i den här frågan.”

Jag har i dagarna upplevt något liknande (och lite till) i nedanstående oavslutade diskussion, som jag inlett med Hanna Lager på Feministbiblioteket. I ett av de senare svaren till mig skriver hon först, efter att jag hänvisat till girlwriteswhat-klippet ”Feminism and the Disposable Male”:

”Jag kan tyvärr inte lyssna på film här på jobbet, men jag kan säga att det du refererar till är inget jag håller med om.”

Så… …har hon då sett filmen tidigare, eller ”vet” hon bara att hon inte håller med om det som sägs i den ändå? Hur har hon fått denna ”kunskap” då, undrar jag (även om jag inte ännu har frågat henne om det)? Hon skriver vidare (och det är här det börjar bli duktigt förvirrande för mig):

”Dessutom har Pelle Billing fel i att likhetsfeminister tror att det inte finns biologiska skillnader. inte konstigt att män tycker att jämställdism behövs när sådana här missförstånd uppstår.”

Jag vet inte hur det är för er, men jag förstår begreppet ”likhetsfeminister” som en beskrivning av personer som inte tror att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor, i alla fall inte sådana skillnader som är intressanta att diskutera i köns-/genus- eller jämställdhetssammanhang. Synpunkter?

Hanna har ändå publicerat mina kommentarer, svarat och medgivit somligt och protesterat mot en del annat, och genom allt detta i stort hållit en tämligen juste ton mot mig. Det hedrar henne, tycker jag, men det hindrar inte att jag också upplever att jag hamnat i en svärm av ”facklor”, såna där motmedel som stridsflygplan använder sig av, för att avleda attackerande värmesökande missiler etc ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Fackla_%28motmedel%29 ). Det har blivit för mycket för mig att försöka angripa alla ”facklor” på en gång, så att säga, och även om det kanske inte varit hennes intention, så har både min förmåga (och lust) att fortsätta diskussionen avtagit markant. Jag postar en hänvisning till denna kommentar, också till Hanna:

http://feministbiblioteket.wordpress.com/2013/02/06/paminnelse-nominera-till-feministisk-litteraturkanon/

@John Nilsson

Mycket intressant dialog ni har, jag konstaterar efter att ha läst detta att de avgrundsdjupa skillnader som feminister och jämställdister upplever igentligen bara handlar om detaljer, åtminstonde om ni två vore typiska representanter.
/ Anders Senior

@Rayo:
”You are not likely to say, ”Ah, but that’s just one pig. ”

Om någon visade upp en gris som kunde prata och samtidigt påstod: Grisar kan prata, så är det precis vad jag skulle fråga.

Helt ärligt så tycker jag att den liknelsen var rätt så kass, för vad har man lyckats bevisa med ett enda fall?

@Ulf T:
Ok det var en bra förklaring och jag förstår vad du menar, men jag har ändå svårt att se poängen i det inlägg som Rayo skrev.

För jag kan inte låta bli att få känslan att det luktar som något slags försvar av genusvetares ovilja att använda sig av kvantitativa studier, men jag kan ha fel.

För om vi bara vet att EN gris kan prata och ingenting mer, vad tillför denna vetskap mänskligheten förutom ren underhållning (Nu talar jag om forskning rent generellt)?

En genusvetare, en fysiker och en matematiker var på bilresa i Skottland. Genom bilfönstret såg de en flock får, och bland de i övrigt vita fåren ett får som är svart.
”Aha, det finns svarta får i Skottland”, sa genusvetaren.
”Nej, nu vet vi att det finns åtminstone ett svart får i Skottland”, sa fysikern.
Matematikern suckade och sa: ”Nej, nu vet vi att det i Skottland finns åtminstone en fårflock i vilken det finns åtminstone ett får som har åtminstone en svart sida.

@Ninni:
”Har du reagerat på en specifik kommentar, eller?”

Nej jag är bara extremt fördomsfull när det gäller genusvetare överlag och deras förhållningssätt till den egna ideologiska övertygelsen och den så kallade ”forskningen” de bedriver.

”När jag efterfrågade källa av Charlotte till ett påstående om att kvinnor vanligen var mottagare, män vanligen avsändare av ”näthat” fick jag svaret att Uppdrag granskning var att börja med”

Ett sådant svar går inte att ta på allvar utan någon form av statistik som styrker påståendet.
Det är ungefär lika seriöst som att påstå något om brottslingars och deras offers etnicitet, för att sedan hänvisa till efterlyst om någon skulle ifrågasätta detta.

När det gäller ”näthat” så är begreppet i sig totalt värdelöst om det inte råder något slags konsensus gällande dess definition.
Då menar jag konsensus bland oss medborgare, inte konsensus bland journalister och annat ”vänsterfolk”.

Här misstänker jag att man kommer kidnappa begreppet, för att sedan använda det som en munkavel som man kastar på meningsmotståndare för att slippa argumentera för sin ståndpunkt.
– Jasså du tycker inte som jag? Men då är du en näthatare och sådana vill vi inte ha här, hej då!

Att visa att det finns en gris som kan prata är principiellt viktigt. Det är ju först och främst (jag förutsätter nu att det är en äkta pratande gris och inte handlar om någon bluff eller fejkning) ett motbevis mot tesen att ”alla grisar kan inte prata” (notera för övrigt att jag är strikt semantisk här och ”alla grisar inte kan prata” är detsamma som ”ingen gris kan prata”), och det visar ju på möjligheten att det skall gå att få fler grisar att prata och kanske i förlängningen att få alla grisar att prata.
Det skulle räcka med att visa en enda marsian för att bevisa att det finns liv utanför jorden, och ett enda bevisat spöke skulle ställa den materialiska synen på livet som en produkt av fysik och kemi på huvudet.

@Rayo

Låt oss säga att vi har en naturvetare av något slag som kommer med följande påstående:
Cancer är ärftligt,Alkoholism är ärftligt, psykisk ohälsa är ärftligt mm.

För att sedan marknadsföra detta som någon slags helhetslösning och underlag för våra politiker när de fattar beslut gällande folkhälsan.

Min fråga till dig är följande: Ser du problemet?

@Daniel:

Vetskapen att en gris kan prata ger oss just detta: En gris kan prata.
Men det ger oss också möjlighet att ifrågasätta påståenden som ”Ingen gris kan prata”
Ninni har här berättat om deltagande observation. En metod som ger en persons synvinkel av det observerade ofta under mycket lång tid. Det som menas med gris-metaforen är att Ninnis observation aldrig får skuffas undan som bara en talande gris utan MÅSTE vara en del men inte slutsattsen i forskning.

”..men jag har ändå svårt att se poängen i det inlägg som Rayo skrev.
För jag kan inte låta bli att få känslan att det luktar som något slags försvar av genusvetares ovilja att använda sig av kvantitativa studier, men jag kan ha fel.”

Då dömer du mig för att du får ”en känsla” utan att egentligen veta vad jag står för eller tycker. Du kan inte se poängen för att det luktar försvar av genusvetare. Det känns inte så ”open minded”.

Jag försvarar en historiker med genusperspektiv ibland, Charlotte, som på sin blog tar mycket skit för att hon försöker göra studier i mer kvantitativ form i den mån det nu går att göra inom historia då tillgången till information kan vara bristfällig. Faktum är att Ninnis post , som jag förstår det är till viss del, ett svar till Charlotte då hon inte ansett Ninnis argument välgrundade då det gällde hennes egna upplevelser (den ensamma talande grisen). Eller är jag helt ute och cyklar Ninni? Alltså är jag här för att jag tycker att Ninnis upplevelser är viktiga i debatten.

@Rayo:
”Självklart ser jag problemet. Men jag missade nog poängen… Förlåt. Förklara igen. Du är medveten om att cancer, psykisk ohälsa och alkoholism alla har en gentisk komponent va? Eller det kanske var det som var poängen? Nej allvarligt jag menar inget illa men jag förstår inte vad du menar.”

Precis som mänskligt beteende har en genetisk komponent, det var en liten passning till dig gällande ditt utspel om genusfolk som tex Charlotte som saknar kunskap inom biologi.

(Jag måste dock poängtera att jag inte vet hur just Charlotte förhåller sig till detta, jag talar om er (genusfolk) i mera generella ordalag.)

Visst det är inget fel att analysera något ur ett strikt socialkonstruktivistiskt perspektiv, men då anser jag att man har en stor skyldighet att påpeka att det är ett begränsat perspektiv man talar om.
Detta sker inte alls bland er (genusfolk) enligt mig, utan det är snarare tvärt om.
Man försöker lansera den egna ideologin och det egna snäva perspektivet som en helhetslösning på invecklade samhällsproblem som tex jämställdhet.
Det är illa, mycket mycket illa.

Så, har poletten trillat ned?

@Ulf T:

Jättebra och relevant kommentar. Och visst är det viktigt med kvaliteten på livet. QALY är ju högst aktuellt fortfarande. Enligt SCB är män fortfarande mer troliga att dö i olyckor (20-åringar) och dricker mer alkohol än kvinnor, något som inte gör deras olycksbenägenhet mindre.
Det känns lite fel att säga att mäns genomsnittligt kortare livslängd än kvinnors beror på att de är sämre biologiskt rustade. (Kan eventuellt tänka mig att högre risk för kardiovaskulära sjukdomar kan användas här men det är för multifaktoriellt för att enbart skyllas på biologin också) Lika fel känns följande kommentar tagen från Charlottes blog skriven av Adam Bek:

”Om det finns en könsmaktsordning som gynnar mannen, hur kommer det sig då att mannen lever kortare och tar livet av sig oftare? Hur förklarar man denna paradox? Ett kortare liv och hög självmordsfrekvens används i alla andra sammanhang (t.ex. situationen i fattiga eller förtryckta länder) som en indikation på underordning, desperation, depression, fattigdom, misär.”

Så som jag tolkar detta betyder det alltså att män lever kortare och tar livet av sig oftare för att de lever i desperation , depression, fattigdom och misär. Och det håller jag verkligen inte med om. Men ponera att det är så. I så fall håller ju mäns katastrofala situation på att förbättras snabbt då medellivslängden närma sig varandra enligt SCB.

@Ninni:
Tack Ninni, för de vänliga orden, och ni andra som kommenterat i ämnet här och på Feministbiblioteket.

@Rayo:

Fast man kan lika gärna se det Adam har skrivit som en falsifiering av könsmaktsordningen, vi kan likna det med en talande gris

Jag vet inte hur det ser ut där du bor, men i min stad så majoriteten av de utslagna/hemlösa män.
Man kanske skulle ta och fråga Roffe och Benke, när de sitter och huttrar på parkbänken.
Hur det känns att tillhöra det priviligerade könet som har åtnjutit alla dessa fördelar på andra gruppers bekostnad.

Jag tycker att du borde göra samma sak, filma det gärna och så lägger du upp det på youtube.

@Daniel:
”Jag vet inte hur det ser ut där du bor, men i min stad så majoriteten av de utslagna/hemlösa män.
Man kanske skulle ta och fråga Roffe och Benke, när de sitter och huttrar på parkbänken.
Hur det känns att tillhöra det priviligerade könet som har åtnjutit alla dessa fördelar på andra gruppers bekostnad.
Jag tycker att du borde göra samma sak, filma det gärna och så lägger du upp det på youtube.”

Vad är det du tror att jag har för åsikter? Tror du att jag skulle tycka att män är priviligerade? Menar du att jag borde håna hemlösa män och filma det? Det är ju helt absurt och vidrigt. Hur kan du framföra något sådant i ett seriöst forum?

Jag skulle gärna vilja diskutera här men upplever att tonen direkt är att misstor. Nu har jag ju redan blivit utpekad som genusvetare som vettlöst svamlar om könsmaktordning och som anser att män är priviligerade. Inget av detta stämmer överhuvudtaget. Men i ett klimat där det inom loppet av en dag ges sådana stämplar känns det inte särdeles produktivt. Anledningen till att jag kommenterar på Charlottes blog är att jag vet vad hon har för åsikter och jag vet vad hennes forskning syftar till och hon har under senaste året blivit behandlad av många (men långt ifrån alla) motståndare till genusvetenskap på samma sätt som jag blivit bemött av Daniel här. Dvs med förutfattade meningar om vad jag är, kan, tycker och tänker.
Jag för gärna en dialog med Ninni för jag tror att det kan vara ytterst lärorikt. (Och så fort jag flyttstädat och landat i nya lägenheten så lovar jag att faktiskt diskutera med Ninni.) Men jag tänker inte fortsätta debatten med Daniel.

Ninni, jag upplever det som att du vill att vi ska ta på oss silkesvantarna och dalta med genusreligiösa som torgför sina pinsamma dumheter? Eller missförstår jag dig nu?

Själv uppskattar jag storligen att som du skriver ”pressas mot väggen” av kunnigt folk angående mina egna eventuella feltänk. Speciellt tacksam hade jag varit över att ifrågasättas hårt och brutalt om jag ovetande skulle hysa sådana monstruösa, fundamentala feltänk som så ofelbart kännetecknar alla genustroende så kallade genus”forskare” och genus”vetare”.

Det finns kanske skillnad mellan hur män och kvinnor diskuterar men jag tror inte det är det stora problemet här.

Vi är en rätt apart grupp i samhället. Förutsatt att vi har rätt, och det förutsätter jag, så är vi lika ensamma som barnet som pekade ut kejsarens nya kläder. Det som folk skriver här och tar för givet är i många antingen sammanhang antingen direkt oacceptabelt eller åtminstone så ovanliga åsikter att de skulle kräva långa förklaringar.

När någon med mer vanliga åsikter, majoritetsåsikter, kommer hit och ifrågasätter, pratar om patriarkat som en självklarhet o.s.v. Då talar de precis som man kan göra nästan var som helst i samhället utan att bli ifrågasatta.

Vi är en liten grupp, de är en mycket stor grupp. Vi är vana vid att få våra sanningar ifrågasatta. Här, där vi oftast slipper det, är vår borg. Därför blir många provocerade när vi helt plötsligt ska behandla någon från den stora gruppen med välvilja och förståelse vi aldrig möter.

Samtidigt kommer de från sin stora grupp och tycker att de sanningarna är så självklara att de aldrig ens reflekterat över dem. Och det är inte meningen som en förolämpning, vi brukar inte ifrågasätta det som är självklart. När de helt plötsligt stöter på massivt motstånd och upprörda känslor så kommer de varken förstå eller vara förberedda på det. Eftersom de omedvetet vet att de flesta håller med dem kommer de inte heller uppleva någon anledning att ifrågasätta sina åsikter. Vi framstår bara som extrema, inte värda att lägga tid på.

Vi som diskuterar här är nog i allmänhet rätt vana vid att stå på oss inför massivt motstånd. Annars hade vi inte haft ovanliga åsikter och vågat stå för dem. Vi kan inte anta att de som håller med majoriteten fungerar på samma sätt.

Vad vi ska göra åt det är en annan fråga. Personligen håller jag både med Ninni och Liberalen. Å ena sidan är det fantastiskt när någon har tålamod och förståelse och på det sättet hjälper någon i den blinda majoriteten att få upp ögonen. Å andra sidan tycker jag det är befriande att ha en grupp av människor som ser världen nästan som jag och majoritetsgruppens åsikter stöter jag på i så många andra sammanhang.

@Ulf T:

Jag såg att du hos Bashflak skrev ”…brottsrubriceringar som ger hårdare straff om brottet riktats mot en kvinna…”

och eftersom jag på grund av en dåligt uppdaterad dator inte kan kommentera där så gör jag det här istället.

Jag antar att du avser grov (kvinno)fridskränkning i BrB 4 kap § 4a eftersom det såvitt jag vet är det enda brottet som har en annan brottsrubricering om brottet riktas mot en kvinna.

”4 a § Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4 eller 6 kap. mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.
Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, skall i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff. Lag (1999:845).”

Som du ser så anges det i andra stycket (som avser grov kvinnofridskränkning) att den enda skillnaden mot grov fridskränkning i första stycket är att gärningsmannen är en man och att offret är en kvinna. Straffet är dock (formellt) detsamma som vid övrig fridskränkning.

@Ulf T:
Ja visst borde stressen ha en stor effekt på våra kroppar. Jag tror att män och kvinnor kanske blir stressade av olika saker men jag tror inte att det finns någon konsensus om vilket kön som är mer stressat än det andra. Just fight n flight är väl mer adrenalin men underliggande stress syns väl (?) mer på cortisol-nivåerna? En diskussion som jag verkligen gillade för många år sedan var medicinen BiDil, den första ”race-based drug” som ju bara skrevs ut till mörka afro-americans eftersom den bara hade effekt på dessa. De två olika lägren hävdade att skillnaden låg på pharmaco-genetisk nivå v.s afroamerikaner som en lägre socioeconomisk klass med större kronisk stress. Ofta känns det som att kvinnor framställs som stressade p g a pressen att behöva vara både mamma, husfru och karriärskvinna. Samtidigt finns för de yngre kvinnorna det mediala trycket att vara snygg, smal och välklädd som leder till ätstörningsproblematik. Jag tror att all detta stämmer men att man missar att även männen är tu-delade. De ska ju vara macho, tjäna pengar, prestera på jobbet och ta hand om barnen när den slutkörda frun kräver sin ”egentid”. Och yngre män sliter som djur på gymmet, dricker proteindrycker, mäter kroppsfett och tar steroider för att leva upp till det manliga idealet.
På det stora hela upplever jag att debatten om genus har blivit till ett krig mellan könen vilket helt förhindrar vad som borde vara målet: Att alla får vara vem de vill och inte behöva särbehandlas för sitt kön. Istället för att påpeka hur lika vi är hamnar debatten på hur olika vi är och vem som är det största offret.

@Liberalen
”Ninni, jag upplever det som att du vill att vi ska ta på oss silkesvantarna och dalta med genusreligiösa som torgför sina pinsamma dumheter? Eller missförstår jag dig nu?
Själv uppskattar jag storligen att som du skriver ”pressas mot väggen” av kunnigt folk angående mina egna eventuella feltänk. Speciellt tacksam hade jag varit över att ifrågasättas hårt och brutalt om jag ovetande skulle hysa sådana monstruösa, fundamentala feltänk som så ofelbart kännetecknar alla genustroende så kallade genus”forskare” och genus”vetare”.”
Eftersom detta skrevs som svar till att Ninni bett Daniel tagga ner sin debatt med mig menar du då att jag är genusreligiös som torgför pinsamma dumheter? Känner du att du vet så mycket om vad jag står för att du kan kalla mina åsikter monstruösa, fundamentala feltänk?
Kanske är jag för petig med formuleringar och detta var inte alls riktat åt mig? Manlig/kvinnlig misskommunikation?

Rayo,

Din debatt med Daniel får du allt föra med Daniel och i första hand där klargöra huruvida någon av er alls tror på pinsamma genus-sagor och/eller medvetet eller omedvetet torgför gamla feministiskt vinklade floskler.

Ditt och Daniels gulliga lilla kärleksgnabb tjänade för mig blott som ett ytterst generellt avstamp inför en frågeställning i ett vidare perspektiv: om det, kort sagt, är önskat/oönskat, lämpligt/olämpligt att alla daltar med troende genuskalkoner.

@Ninni:

”Bingo! Jag har en dröm om en vetenskap i ämnet som ser helt annorlunda ut än idag, där forskningen bedrivs av team bestående av en biolog, en genusvetare som är expert på manlig könsroll och en dito på kvinnlig. Huruvida det är möjligt, det vet jag inte… Men det skulle kunna bygga verklig kunskap.”

Där har du ett embryo till en vetenskap värd namnet och inte dagens pseudovetenskap sprungen ur en ideologi. Biogenusvetenskap?

Teodor, Ninni

Tack för att ni delger mig era intressanta, personliga, tolkningar och synpunkter i just detta sammanhanget. Dessa är för mig goda avstamp och kommer att tjäna som god inspiration inför mitt kommande mera deskriptiva svar till er vid tillfälle när jag har mera tid än just nu.

Men först måste jag leda er tillbaka till ruta ett och klargöra. Läs mina inlägg igen. Ty. Då framkommer svart på vitt: Jag har inte i något av mina två inlägg i denna tråden tagit parti för eller emot varken Daniel eller Rayo i deras privata kärleksgnabb. Inte heller har jag uttalat mig om vem/vad Rayo eller Daniel är eller inte är. Därav följer naturligtvis att jag obönhörligt, fullständigt och totalt avvisar alla försök att få Liberalen att klä skott för vad/hur De har kommunicerat i text till varandra.

Förstår vi varandra så långt?

@Ulf T:

”Det kan bli en stressfaktor för mannen, som just skulle behöva få tid att ta bort stressen från jobbet, men genast rekryteras för andras agenda och känner pressen att ställa upp, kombinerat med frustrationen att inte få välja själv.”

Tror du att det är annorlunda om mannen och hustrun delar ansvaret hemma? Alltså att mannen då inte upplever att han ”rekryteras för andras agenda”, utan gör saker som finns på hans egen agenda?

@Lasse-Maja:

Jag kan förstå kritiken mot den första meningen, som är min. Den kommer av att flera kvinnor googlat sig fram till min blogg med den frågan.

I de olyckliga par jag träffar skulle jag inte säga att män är ”… menlösa individer utan egen vilja och handlingskraft …” för att det är för hårt och oempatiskt men det är ändå ett mycket vanligt problem att mäns främsta förväntan hemma är att få vara i fred. De har fullt upp med att skydda sig eller söka sig till andra aktiviteter.

Dela ansvar är ett svårt koncept. Ibland fungerar det spontant men alltför ofta innebär det att dela ansvar för vad kvinnan tycker är viktigt i relationen. Om män ska ta genuint ansvar och må bra av att arbeta i relationen måste de ha en vilja i relationen, en åsikt om hem och barn som de kan sträva efter. Det är så att säga skillnad på att ha bestämt hur man vill ha det hemma och genomföra det och att ha förstått hur frun vill ha det och genomföra det. Den senare varianten är alltför vanlig.

Till det vill jag gärna tillägga något till Ulf T:s kommentar om stress. Goda relationer, särskilt goda nära relationer är för de flesta av oss det som är mest stressreducerande. Många män jag stöter på går från ett jobb där de presterar till ett hem där de aldrig känner att de duger till.

@Lasse-Maja:

Jag uppfattade inte att du tyckte så, mer att du tyckte att det jag skrivit lät så.

@Rayo
Ber om ursäkt att jag gick på så hårt, rätt så kontraproduktivt beteende från min sida.
Ninni har rätt, jag får tagga ned lite.

@Rayo:

Men snälla nå’n om en historiker påstår att Kol-14 inte är ett historiskt verktyg vad säger hon indirekt då?

1. Kol-14 är oerhört viktigt för att placera föremål i en historiskt daterad kontext.
2. Kol-14 är inte viktig för en historiker.

Hon säger indirekt 2 men jag påstår att 1 gäller.

Sedan kan man ju anställa en jurist som kan klyva lite hår för att få det att framstå som något betydelsebärande om den som gör själva dateringen titulerar sig arkeolog eller historiker.

Eller så kan man läsa lite Wittgeinstein och lära sig vad SPRÅKSPEL är och inse att det inte finns någon berlinmur mellan historikier och arkeologer och konstatera att CHarlottes argument enbart var en panikreaktion i trängt läge.

@Rayo:

Apropå män och självmord debatterar du på följande sätt mot mitt påstående om att det är paradoxalt att påstå att mannen är gynnad och den högre självmordsfrekvensen hos män, du skriver:

”Så som jag tolkar detta betyder det alltså att män lever kortare och tar livet av sig oftare för att de lever i desperation , depression, fattigdom och misär. Och det håller jag verkligen inte med om. Men ponera att det är så. I så fall håller ju mäns katastrofala situation på att förbättras snabbt då medellivslängden närma sig varandra enligt SCB.”

Min poäng är naturligtvis att självmord är en INDIKATOR värd att beakta för en teori som påstår sig förklara hur könet har en förklaringsvärde vad gäller människors levnadsförhållanden. Denna indikator (och det finns många andra besvärande för genusteorin) tyder på att vissa män i större utsträckning än kvinnor tycker livet inte är värt att leva. Idén om könsmaktsordningen, mäns överordning, patriarkatet eller vad man för dagen kallar fenomenet eller strukturen, brukar framställa det som att män generellt är de priviligierade, de som har det bäst. Du påstår att kortare liv och högre självmordsfrekvens inte beror på desperation, depression, fattigdom eller misär. Det kan ju stämma, fenomenen är komplexa, men vad beror det då på? Faktorn verkar ju till största delen vara social (Ulf T gav bra exempel och du själv antyder det i ditt svar: ”medellivslängden närma sig varandra”) så svaret måste således rymmas inom genusteorin som ju intresserar sig för de sociala aspekterna.

Jag hävdar att problemen som sagt är komplexa och att genusteorierna, könsmaktsordningarna och de andra honnörsorden inte har tillräckligt förklaringsvärde för att duga i ett vetenskapligt sammanhang. Teorierna håller inte ihop när den fulla komplexiteten tillåts i analysen. Därför blundar genusteorin STÄNDIGT för den här typen av invändningar. Därför kom jag med en sådan invändning, ust för att belysa problemet och i vanlig ordning åks det en märklig slalom runt de besvärande portarna: Det är biologi eller nej det är nog inte biologi och vad då det är väl inte för att män är deprimerade de tar livet av sig och i vilket fall börjar det bli bättre nu så vad är problemet? Ungefär så låter det. Bortförklaringar istället för argument.

Eller låt oss vända på resonemanget för att vara lite mer pedagogiska:
– Kvinnor lever kortare än män.
– Kvinnor begår sjävmord oftare än män.
Hade genusteoretikerna då påstått att kvinnor är priviligierade eller hade de använt siffrorna för att visa att kvinnor INTE är priviligierade. Hade de struntat i siffrorna?
Finns det något som inte går ihop i de här ekvationerna?
Kan det vara genusteorin som är motsägelsefull?