Det dröjer kanske en bit, men jag kommer till biten om fellatio så småningom. Jag lovar. Hav tålamod.

Omskärelse är ett ämne som ganska naturligt lätt leder till upprördhet när det diskuteras. Som säkert alla läsare är medvetna om så råder det totalförbud mot alla former av kvinnlig omskärelse i sverige, och är man bosatt i sverige gäller det förbudet även om ingreppet utförs utomlands. Man brukar inte ens tala om omskärelse i dessa sammanhang utan brukar istället tala om ”könsstympning”.

Socialstyrelsen har gett ut En broschyr om kvinnlig könsstympning, där man bland annat kan läsa:

Vår kropp är skapad så att alla delar har en funktion. Den behöver inte förändras på ett sätt som skapar smärta och svårigheter. Det är bara du som bestämmer över din kropp.

Samma ståndpunkt har man inte riktigt när det gäller pojkar. Det är tillåtet, och man brukar inte heller talar om ”könsstympning” i dessa sammanhang. (Personligen anser jag att ”lemlästning” är den mer korrekta termen, den är ju osedvanligt träffande i sammanhanget och jag kan inte annat än undra hur det kommer sig att jag tycks vara helt ensam om att använda den.) Jag hittar ingen broschyr från socialstyrelsen om pojkars rätt att säga nej. Det är inte heller så att det råkar stå något om pojkar i broschyren om flickors rätt att säga nej, någon form av ”pojk” förekommer helt enkelt inte. Socialstyrelsen har däremot en sida från 7 maj i år (alltså ungefär 3 veckor gammal) om hygienkrav, där står:

Föreskrifterna ska tillämpas av dem som:
• bedriver verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), tandvårdslagen (1985:125) eller lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar

Den nämnda lagen anger ganska tydligt:

3 § Omskärelse får utföras på begäran av eller efter medgivande av pojkens vårdnadshavare och efter det att vårdnadshavaren har informerats om vad ingreppet innebär. Står pojken under vårdnad av två vårdnadshavare, skall vad som nu sagts gälla båda. Den som skall utföra ingreppet svarar själv för att informationen ges eller att den ges av en medicinskt kunnig person.
   Sådan information skall ges också till pojken, om han har uppnått den ålder och mognad som krävs för att förstå informationen.
   Pojkens inställning till ingreppet skall så långt det är möjligt klarläggas. Ett ingrepp får inte utföras mot en pojkes vilja.

Fritt fram att lemlästa stackarn alltså, så länge han inte är gammal nog att säga ”nej”. Jag vet att det här inte är några nyheter, men jag vill ändå fortsätta att befästa hycklerit ett tag till innan jag kommer till själva ”poängen” (om man nu kan kalla det så).

Dåvarande integrationsministern Erik Ullenhag sade i januari 2014:

Jag har aldrig träffat någon vuxen man som upplevt att omskärelsen som ett övergrepp. Ingreppet är inte särskilt omfattande och föräldrar har rätt att uppfostra sina barn enligt den tro och tradition som de tillhör. Om vi förbjuder det måste vi också ta upp frågan om det kristna barndopet.

Jag undrar hur fan han vet att han aldrig träffat någon som upplevt det så. Normalt ser man inte på män om de är omskurna eller inte (vi har för det mesta kläder på oss). Inte heller går män som blivit omskurna omkring med en skylt som anger hur de ser på ingreppet. Jag har heller aldrig träffat någon man som sagt att han har problem för att han är omskuren, jag har överhuvud taget inte träffat någon man som sagt att han är omskuren över huvud taget. Det tar annars bara någon minut att hitta material (t.ex. den här artikeln) om problem med manlig omskärelse om man bara ger sig till att söka. Och jämförelsen med dopet är rätt och slätt idiotisk. Enligt samma princip skulle man lika gärna kunna säga ”vi tillåter kristna dop, så då är det fritt fram att omskära flickor”, men det vet vi att det går inte alls för sig. Ullenhag menar också att vi måste ”acceptera minoriteternas rätt till sina egna traditioner”, och skulle vi förbjuda det så skulle det göras utanför sjukvården (ett argument som bara gäller när det handlar om pojkars kön). Hur man ställer sig till saken i den nuvarande regeringen vet jag inte, men med tanke på att de är en slags anti-Midas och gör skit av allt de rör vid, så kan jag gissa.

Eftersom omskärelse i sverige först och främst är en religiös sedvänja undrar man lite vad kristenheten tycker om saken. Minns ni debattartikeln 2012 i DN från 5 kvinnor inom svenska kyrkan: Eva Brunne (biskop); Anne-Louise Eriksson (präst och forskningschef); Elisabeth Gerle (präst och docent i etik, adj professor); Anna Karin Hammar (präst, teologie doktor); Antje Jackelén (då biskop, sedan förra året ärkebiskop)? Vad hade de att säga om saken? (Min kursivering)

Manlig omskärelse är en religiös sedvänja som WHO rekommenderar som hälsofrämjande. I krav på förbud som framförs i Sverige framställs den emellertid som skadlig och i konflikt med barnkonventionen. Är det för att den hos oss främst utövas av religiösa skäl? Religion har blivit allt mer synlig i världen, på gott och ont. Därför krävs kunskap och lyhördhet från myndigheter och stat. En stat kan inte längre endast framhäva en trosriktning. Den kan lika lite vara ensidigt negativ till religion som vissa sekularistiska debattörer kräver. I stället behövs urskiljning. Det är enligt vår mening missvisande att ställa barnets rättigheter gentemot föräldrarnas, eller religionsfrihet mot mänskliga rättigheter. I båda fallen handlar det om avvägningar mellan olika inslag i de mänskliga rättigheterna.

Att nämna manlig spädbarnsomskärelse, till exempel den judiska brit mila, i samma andetag som könsstympning av kvinnor uppfattar vi som vulgärt. När det gäller gossebarn är forskarna oense om eventuella hälsovinster/risker för pojken och hans framtida sexpartner. När det gäller könsstympning, som går tillbaka på faraoniska bruk, är forskningen entydig. Flickor som utsätts för denna sedvänja blir skadade för livet. Genom att likställa dessa sedvänjor och nämna dem samtidigt utmålas båda som ociviliserade. Båda framställs som ett onödigt lidande som vi, de ”upplysta”, måste befria ”de andra” från.
– – –
Den kristna synen är att varje människa är skapad till Guds avbild. Även om alla inte har samma inställning till omskärelse av gossebarn kräver en respektfull människosyn att vi står upp för människors rätt att höra till. Inte bara för att de är religiösa utan för att de är människor. Inte bara för att det handlar om religionsfrihet utan för att det också handlar om människosyn. Om rätten att vara annorlunda. Om rätten att vara en hel människa.

Fullständig mental härdsmälta. Tänka sig att de hade mage att avsluta artikeln med ”rätten att vara en hel människa”. Man skäms fan i mig å deras vägnar. Undrar om det säger något att det är fem kvinnor som skrivit artikeln. Det är väl ganska uppenbart att det hade blivit ett ramaskri om det varit fem män som hade uttalat sig på det här viset om kvinnlig omskärelse. Bristande empati, minst sagt. Värt att notera är att Anne-Louise Eriksson disputerade i feministteologi (I kid you not), Eva Brunne är lesbisk och ”lever i registrerat partnerskap med Gunilla Lindén, präst i svenska kyrkan”, och likaså är Anna Karin Hammar lesbisk och ”är registrerad partner med prästen och teologen Ninna Edgardh.” Ok, jag vet, man skall inte ta upp människors sexualitet, men i det här fallet tycker jag fan i mig att den är relevant. Just sayin’

Och nu till det som alla väntat på, fellation. En av läsarna av ett tidigare inlägg anmärkte i en kommentar att vissa judiska omskärare suger av spädbarnens blod från såret på penisen. Det blev ett visst bråk om det, för kommentaren uppfattades av vissa som förtalande och lögnaktig. Det visade sig dock att det tydligen stämmer så till vida att det förekommer inom vissa judiska kretsar av ultraortodox karaktär (jag citerar från en senare kommentar av UlfT:

* Det förs en debatt judar emellan om Metzitza Be’Peh. Dels kring frågan om dess ursprung och huruvida det är religiöst påkallat (dvs ett dekret från Gud eller Moses), och dels kring huruvida det förekommer trots uttryckliga förbud från myndigheter (eller åtminstone krav på föräldrars tillstånd). Det finns även vetenskapliga studier, som bland annat redogör för tidigare incidenter, såsom ett utbrott av syfilis hos spädbarn i NY 1873. För de som är intresserade finns här en intressant diskussion på en amerikansk radioshow. Det finns även s.k. moheler som tydligt markerar att de inte utför ritualen.

Beträffande syftet, finns det i namnet: metzitza betyder att avlägsna blodet, och be’peh betyder ”med munnen”. Det som tycks stå i Talmud är att man måste avlägsna blodet på något sätt, och man kan anta att för ett par tusen år sedan, var nog munnen ett av de bättre verktygen – saliv har antibakteriella egenskaper, men idag vet vi att sår som exponerats för mänsklig saliv kan orsaka en hel del otrevligheter, inklusive, som sagt syfilis, herpes och hep-B.

Jag har inte utrett hur andra kulturer förhåller sig till frågan.

Jag skulle vilja fråga Ullenhag, Eva Brunne. Anne-Louise Eriksson, Elisabeth Gerle, Anna Karin Hammar, Antje Jackelén och alla andra som anser att lemlästning av småpojkar är försvarbart hur de ställer sig till att en man vidrör pojkens penis med sin mun. Socialstyrelsen har säkert invändningar för att det strider mot deras hygienregler, men bortsett från det, invändningar på några andra grunder?

Jag är ganska så säker på att om en man berörde en pojkes penis med sin mun så skulle det inte spela minsta roll hur traditionsbundet eller religiöst motiverat det var. Det skulle bli domstolsärende omedelbart. (Och så undrar jag förstås lite, hur skulle de bedöma saken om en kvinna tog ett spädbarns penis i munnen som del av en religiös ceremoni? Vad som skulle hända om en man vidrörde en liten flickas vulva med sin mun … lynchning?)

Jag är hur som helst helt säker på att det skulle betraktas som ett sexuellt övergrepp. Vilket jag, cynisk som jag är, finner outsägligt lustigt.

Jag personligen skulle, om någon skurit av mig min förhud när jag var liten utan giltiga medicinska skäl, allvarligt ha övervägt att strypa den personen med hans/hennes egna inälvor. Jag har för övrigt ett obehagligt minne av att mina föräldrar tog mig till en läkare på grund av just förhudsförträngning. Han fixade det med ett snabbt, men smärtsamt, handgrepp och det sved bra i min lilla pillesnopp ett tag därefter, men jag har min förhud kvar. Jag känner dock en kall spindel som går över ryggen på mig när jag tänker på att under lite andra förhållanden hade man säkert kapat av denna mycket viktiga bit skinn från mig.

Om en person ceremoniellt hade vidrört min penis med munnen när jag var ett spädbarn … jag skulle inte bry mig ett dugg. Det är inte något som ger upphov till någon skada eller långtgående trauma. Jag skulle ställa mig lite mindre förlåtande om det skedde när jag vore i tioårsåldern, då jag garanterat hade upplevt det som kränkande, men som spädbarn … who cares?

Så vad anser du själv, vilket är värst, att ”pussa” ett spädbarn på snoppen eller att skära av en bit av sagda snopp?

Jag har för övrigt ett klipp från YouTube med en läkare som talar om förhudens funktion, jag hoppas jag skall kunna få till att översätta det och förhoppningsvis kunna posta det inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag skulle tro att både män och kvinnor (åtminstone de i heterosexuella förhållanden) finner det intressant.

©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.