Dagens artikel är lättläst och bygger på en sorts utfrågning av experter. Läs den gärna, de har en del tänkvärda poänger även om de inte alltid kopplar ihop dem. I sin helhet känns det motsägelsefull.
Att män över lag tjänar mer än kvinnor får anses vara ett faktum. Efter ett sådant konstaterande börjar många direkt ropa på åtgärder. Jag för min del lutar mig tillbaka och funderar.
- Är löneskillnaderna orsakade av kön, eller är utfallet grundat i någon annan faktor?
- Oavsett svaret på ovanstående, när svaret är avtäckt, är det då något rimligt eller något som behöver åtgärdas?
Ett problem som betonas är att det oftast är kvinnan som väljer att gå ner i arbetstid efter att ha fött barn. Det är sant att så är fallet. Orsaken är dock inte att ”slippa bråka” med mannen om hur man ska få ihop familjelivet, det är rent fördomsfullt. Det är så att ett litet barn kräver en vuxens närvaro, och att få vara hemma med barnet är snarare ett privilegium! I ett nyblivet föräldrapar jag känner så lägger mannen all tid på barnen efter jobbet, varvid kvinnan närmast blir sysslolös. Han skulle gärna byta, då skulle han få mindre att göra, ha kortare arbetsdagar och göra det roliga jobbet. Att åka och jobba med ett spädbarn hemma gör man bara när inga andra möjligheter står till buds. Och som artikeln korrekt bekräftar, så övertrumfar (generellt) kvinnas vilja mannens. Det är könen överens om. Här är kvinnan alltså privilegierad.
Att i efterhand ”ta igen” frånvaro på jobbet/karriären är givetvis svårt, snarare får man fortsätta där man slutade. Man ”halkar efter”. Men så fungerar det för män som är frånvarande från jobbet också. Det är myntets baksida. Väljer man fördelen att vara hemma med barnen, så får man göra avkall på jobbet. Passar det inte så låt männen vara hemma och jobba själva. Då är rollerna omvända.
”Männen definierar kompetens”, njä… kvinnor som är insatta brukar definiera den likadant. Manliga & kvinnliga mentalvårdare, lärare, säljare, eller ekonomer; brukar ofta vara ganska eniga om vad som utgör kompetens i yrket. Däremot förstår man sig inte alltid på varandras yrken.
Det mesta går att mäta i resultat, men frågan är vad man mäter? Vore jag rektor skulle jag sätta mina skickligaste lärare att arbeta med de barn som har svårast att lära sig, även om det innebär att deras mätbara resultat sjunker. Med rätt urval av elever kan även ganska dåliga lärare ha bra resultat. Det mätbara resultatet är faktiskt elevernas mer än lärarens. Detsamma går igen i många kvinnodominerade yrken. Men det är ingen skillnad på kvinnor och män inom yrkena.
Kvinnor påstås ”välja fel” karriärvägar då yrkena inte leder till makt. Sådana påståenden sticker i ögonen. Vad då ”välja fel”? Varför är makt eftersträvansvärt. Och varför ska man söka det om man inte vill ha det?
Slutligen kommer de kvinnliga idealen in i bilden. Hur ska man vara ”underbara Clara” och ha kolla på rätt mjölsorter och hyllfransar om man samtidigt ska sköta karriär mm? Vänta nu… när såg ni en man räkna mjölsorter senast? Detta är inbillade ”problem”, strunta i det bara. (Jag har vetemjöl i skafferiet, och inga fransar. Funkar fint.)
Slutsats: Både enligt artikeln och min erfarenhet så tar främst kvinnorna de avgörande besluten. Med detta följer ett antal rimliga konsekvenser för yrkeslivet. Att män inte ”drabbas” i lika stor utsträckning beror på att kvinnorna väljer fördelen att själva vara hemma med barnen och överlåter åt mannen att arbeta. Passar det inte så låt männen vara med och bestämma så kan man fördela arbetet bättre. Det finns en överdriven tro på att man ska ”ha rätt” att både ha förmånen att vara hemma med barnen och samtidigt previligieras på arbetet. Så är inte fallet, man måste välja och ta konsekvenserna.
Kvinnor väljer inte ”fel” yrken, snarare väljer de andra. Ingen av experterna frågar sig vad kvinnor i allmänhet vill ha för yrken eller vad de värderar i sitt yrkesliv. Däremot har dessa kvinnliga experter själva gjort ett okonventionellt val, och är därför knappast representativa för det stora flertalet kvinnor. Men de visar att dörren inte är stängd för kvinnor, de tenderar bara att välja andra dörrar.
Notera att alla dessa ”problem”, bottnar i kvinnors val, inte männens. Därför frågar jag mig om det är verkliga eller inbillade problem? Möjligen kan man hävda att det är ett problem att männen inte står på sig ”och bråkar” lite mer om att också få vara hemma med barnen, och inte tillåter att kvinnan ”går ner 25%”. Eller hur var det nu?
Teo
Problemet uppstår i analysen varför kvinnan gör dessa val. Ser man kvinnor som kompetenta viljestarka individer som medvetet kan göra de livsval som passar just dem och tar ansvar för både för- och nackdelar, ja då finns inga problem.
Om man själv definierar de manliga valen bättre än de kvinnliga, dvs skapar en könsmaktsordning, samt anser att kvinnor är handlingsförlamade offer på ett stormigt genushav, drivandes av de patriarkala strukturernas vindar in i blindskärens dödsbringande bränningar, då har vi ett problem.
Just pasivitetsförklaringen av kvinnor är ett av kvinnorörelsens största svek mot kvinnor. Brevid osynliggörandet av offren av hedersvåld (män som kvinnor).
@AV:
Just pasivitetsförklaringen av kvinnor är ett av kvinnorörelsens största svek mot kvinnor.
Mm, det är en ytterst vidrig kvinnosyn, anser jag. Omyndigförklarar oss som grupp gör dessa människor hela tiden.
—
Ur artikeln:
Utöver detta finns ett ”hemmafruideal” som stärks av populärmedia.
Detta påståendet ser jag då och då. Jag blir lite fascinerad av deras glasögon. För det enda jag ser är ett fördömande(som jag ogillar, låt folk få välja och respektera deras val) av hemmafrun parallellt med ett hyllande av kvinnor som gör icke-traditionell karriär. Deras ton i frågan (baka cupcakes, räkna mjölsorter och fransar i skåp) känner jag väl igen i min kultur.
Jag förstår inte ens ordet ’hyllfransar’. Vad är det?
Däremot har jag två argument jag brukar ta till i lönedebatten, för att slippa det eviga ältandet om olika statistiska undersökningar och hur de ska tolkas.
1) Vad heter företaget som lönediskriminerar kvinnor? Har du anmält den ansvariga chefen?
2) Om det vore billigare att anställa kvinnor än män för att få ett specifikt jobb utfört, varför arbetar det överhuvudtaget några män i konkurrensutsatta företag? En entreprenör som bara anställde kvinnor skulle ju få lägre kostnader och högre lönsamhet.
@Bashflak:
Jag förstår inte ens ordet ‘hyllfransar’. Vad är det?
Förr, långt före min tid(jag vet inte när), var det modernt att dekorera hyllplanens ytterkant. Jag hittade en bild på en sån hyllfrans.
Jag antar det är det man syftar på. Det är en mycket negativ ton för att bagatellisera hemmafruns arbete. Vidrigt.
Vad gäller ”hemmafruidealet” som stärks av ”populärmedia”… Detta är ju damtidningarna som i första handhar just damer i redaktionen. Svensk damtidning har 23 kvinnor, 0 män om jag räknat rätt. Femina har 13 kvinnor och 1 man osv. (Mannen skriver om böcker.)
Dessa ideal är en produkt av kvinnor för kvinnor. Däri ingår både utséende och påfundet om plotter i skafferiet och allt dylikt.
Tycker man att detta är värt jobbet så får man givetvis jobba för det, inget ont i det. Men att man inte har tid till allt ”hobbypysslande” är inget att gnälla över. Män har inte tid till alla sina intressen heller. Krockar det med barnen eller karriären så får man göra ett val. Tycker man att hemmets estetiska sida är viktigare än att göra karriär så är väll valet enkelt, och ”rätt” för den personen.
Teo
Hyllfransar
@Bashflak:
Så här lyder svaren jag sett/fått av feminister på frågorna.
1. Det är ingen särskilt företag, det är strukturer…
2. För att män gillar att anställa män, det är strukturellt problem, män gillar att anställa dem som är likadana som dem själva, vi måste därför få fler kvinnor som höga chefer så de kan anställa fler kvinnor
@Teodor Linde:
Helt rätt Teodor, vad gäller ”hemmafruidealet” i media så handlar det ju om att sälja till kvinnor så ju mer makt kvinnor får ju mer hemmafruideal blir det i media. Det är inte män som lurar kvinnor, det är kvinnor som när de får makt använder den på de saker som intresserar dem själva – inte på de saker som intresserar proffsfeminister.
För den som missade mitt påpekande i förra diskussionstråden så kommer det separat här.
”Forskning och statistik visar att högutbildade män tjänar mer ju fler barn de får.”
Tjänar män mer för att de får barn? Nej, män tjänar mer för att de jobbar hårdare. Sanningen är att män som får barn ofta jobbar mer för att tjäna mer eftersom det kostar mer att ha barn och familjen vill inte gå ner i levnadsstandard. Man vill exempelvis inte att ens barn skall vara ett ”relativt” fattigt barn (dvs inte ha den senaste mobiltelefonen som alla kompisarna – eller inte vara lika ofta på utlandssemester som kompisarna)
Min farmor var hemmafru och hon satte upp hyllfransar i köksskåpen (som jag sedan har rivit bort, men jag medger att det nu ser kalare ut). Hon bakade inga cupcakes, möjligen muffins, och jag tvivlar på att dagens yngre kvinnor sätter upp hyllfransar. Jag tvivlar också på att dagens aspiranter till hemmafruar gjorde allt det som min farmor gjorde: sydde kläder till barnen, vävde textilier till hemmet, lagade mat från grunden och faktiskt också gjorde allt snickeriarbete eftersom farfar inte ens kunde slå i en spik. Han var den som å andra sidan lönearbetade men till priset av att han bara såg familjen på helgerna. Och lönen var inte heller stor, så farmor var helt enkelt tvungen att göra allt själv.
Dagens hemmafruideal är väl snarare en dröm om att ha en man som tjänar så mycket pengar att man själv inte behöver jobba, varken lönearbeta eller jobba i hemmet, utan ha tid till sina egna intressen och framför allt till shopping, fika och träffa väninnor. Och ta hand om barnen förstås.
Första meningen i reportaget:
”Forskning och statistik visar att högutbildade män tjänar mer ju fler barn de får.”
Jag ser ingen som helst anledning till att någon skulle få högre lön bara för att han har fler barn. Däremot krävs det inte speciellt stor tankemöda för att komma på ett flertal anledningar till att det är lättare att skaffa barn när man har hög lön.
Jag tror faktiskt att de borde vända på det där:
”Forskning och statistik visar att högutbildade män få fler barn ju mer de tjänar”
Sådär, fixat.
@Teodor Linde:
Vad gäller ”hemmafruidealet” som stärks av ”populärmedia”… Detta är ju damtidningarna som i första handhar just damer i redaktionen
Det skulle förklara varför jag helt missat detta. Jag läser aldrig damtidningar, dom intresserar mig inte. När jag går till frissan har jag med en bok eller en rapport för att ha något att läsa, för allt som finns där är just damtidningar.
”Kvinnor påstås ”välja fel” karriärvägar då yrkena inte leder till makt. Sådana påståenden sticker i ögonen. Vad då ”välja fel”? Varför är makt eftersträvansvärt. Och varför ska man söka det om man inte vill ha det?”
Det här tycker jag är det viktigaste. Inom mitt gebit brukar man ha som regel att inte diagnostisera om inte individen själv upplever att den har problem.
Om kvinnor i gemen strävar efter makt och karriär men oförhappandes hamnar i hemmafrusrollen så håller jag med dem om att det är ett problem. Ett problem man lätt kan avhjälpa genom att informera om vad som är vettiga strategier och mindre vettiga strategier om man vill få makt och göra karriär. Om de inte själva upplever resultatet av deras val som ett problem ska väl inte någon annan skriva dem på näsan för deras val?
Problemet är att i den utopiska tankevärlden feminister lever i ska ens val inte behöva påverka utfallet. Om man följer känslan i stunden ska inga dörrar behöva stängas, inga konsekvenser behöva upplevas. Det är inte förenligt med verkligheten vilket förstås alltid kommer leda till problem, särskilt när tänkesättet får fäste på ett samhällsplan. Det är oftast inte ett stort problem att människor dagdrömmer men det leder till problem när man försöker förvandla verkligheten till en dagdröm.
Erik –
1) ’Strukturen’ är att lönediskriminering pga kön är förbjuden. Någon annan struktur finns inte. Någon borde tala om det gör dom.
2) Jag anar en gigantisk affärspotential för kvinnoföretag. Sök starta-egetbidrag, anställ bara tjejer, betala ’kvinnolöner’ på 80% av männens och konkurrera ut de manliga entreprenörerna i samma bransch. Undrar vad en kommunal företagsrådgivare skulle säga om man gick på möte med en sån affärsplan? Eller om man frågade facket vad en lämplig kvinnolön borde vara i ett sånt företag. Det vore ett kul Wallraff-projekt för en hågad jämställdist. Ett TV-program i Hjernevask-anda kanske?
Fast jag har aldrig sett någon feminist svara så som du skrev. De brukar antingen logga ut och inte synas mer i tråden, eller pladdra på som innan och inte låtsas ha läst mitt inlägg.
Siden det er en del nordmen som leser her vil jeg gjerne tips om disse norske bloggene. Vi har ikke kommet så langt enda i Norge som i Sverige (som vanlig
:
http://maskulistene.blogg.no/
http://maskulinist.no/
http://www.autentiskliv.no/
http://myantifeminism.wordpress.com/
Jag önskar att jag hade tid att sätta upp ”hyllfransar” men jag har fullt upp med att skriva argsinta blogginlägg.
Det råder en fullständigt orealistisk bild av hur en hemmafru lever precis som att alla som är hemmafruar är en homogen grupp. Jag brukar få den spydiga frågan ”Vad gör du egentligen hela dagarna?” . Jag brukar svara ”Jag gör det alla andra gnäller om att de inte hinner göra, och så är jag med barnen när de kommer hem från skolan”. Det är inte så populärt…
Jag har gjort mina proriteringar, andra får göra sina. Jag bakar för att jag gillar att baka, inte för att folk ska tycka att jag är duktig. Det är kvinnor som jämför sig med andra kvinnor, män skiter i regel i sådana löjliga betraktelser av sina medmänniskor. En annan vanlig fråga är ”Men hur kommer det bli med din pensioooon??”, kära vänner, som det ser ut nu så är det ingen som kommer få någon pension, hemmafru eller inte. Sist jag kollade så är inte flera års genusvetenskapspluggande heller pensionsgrundande. Just sayin’.
Jag noterar att det finns en ångerknapp på kommentarer. Det kan ju vara fiffigt för en sådan argbigga som jag är.
Snacka om att svara på sin egen artikel.
”Men det är ofta en otydlig roll utan resultatansvar och därmed utan makt. Jag skulle säga att det viktigaste är att det man gör är 100 procent mätbart.”
Mätbarhet = ansvar. Man kan i näringslivet välja att inte ha det. Man tackar helt enkelt nej till befodran. Jag har själv gjort det av just den anledningen.
”…Unionen 2008 visade att majoriteten av kvinnorna tog 10-15 månaders föräldraledighet och majoriteten av männen 1-3 månader. Både kvinnor och män uppgav ”kvinnan som vill det” samt…”
Åfan. Givetvis blev det ingen uppföljning på det, lätt genusviktade, citatet om reell makt.
”LÄS OCKSÅ GRAFIK Bara var tionde pappa jobbar deltid”
Har någon statistik på fördelningen arbetslösa pappor och arbetslösa mammor? Mina fördomar säger att de siffrorna kommer skilja sig en del.
”En undersökning från tidningen Chef i våras visade att 73 procent av chefspapporna hade velat vara hemma med barn minst halva föräldraledigheten, om de ”fick välja”.”
Jag antar att det är ”patriarkatet” som drabbar de stackars näringslivstopparna och att vara näringslivstopp är en mansfälla. Givetvis utan analys av indikativt maktförhållande från ”fick välja”.
Med foliehatten lätt på sned skulle jag säga att det där var enda sättet att skriva den där artikeln utan att få ton med skit för det.
”– Normen i samhället säger fortfarande att vita män i 40-årsåldern är de som får jobb. Könsmaktsordningen blir synlig inom varje grupp, oavsett om du jämför utbildningslängd eller var du är född. Det är så som samhället ser ut i dag och det är något vi måste bryta, säger Torbjörn Dalin, medförfattare till rapporten och utredare på GS-facket.”
http://www.dagensarena.se/innehall/har-ar-din-arbetsloshet-fredrik-reinfeldt/
Mer från artikeln ovan:
”Orsaken till kvinnors högre arbetslöshet och lägre arbetskraftsdeltagande återfinns inte minst i att kvinnor genomför i snitt 47 minuter mer obetalt hemarbete varje dag än män.
– Det finns normer som säger att kvinnor ska ta det större ansvaret för omsorgen av små barn och även äldre anhöriga. Då behöver man titta på hur väl välfärdstjänster och familjepolitik understödjer att kvinnor ska kunna delta i arbetskraften, säger Ulrika Vedin.
En annan orsak är deltidsarbetet, som i många fall formas efter ingrodda könsmönster. 148 100 kvinnor som deltidsarbetar uppger att vård av barn är orsaken. Motsvarande siffra för män är 14 700.”
Mycket tal om normer och ingrodda könsmönster. Har man inte ett eget ansvar för sina val?
@Maria
Man kan ju tycka det, men det egna ansvaret håller på att övertas av staten, helt i linje med vad dessa feminister är ute efter:
Lika många ”obetalda” timmar i hemmet, inte ens privatlivet är privat längre.
Lönen skall vara lika för alla, oavsett arbetsinsats, typ medborgarlön.
Med det senaste förslaget får vi inte ens vara ifred i sängkammaren utan vittnen som kan intyga att det är frivilligt från alla parter….
DDR börjar snart framstå som ett fritt land……
Angående hemmafruar: Jag åsyftade ovan företrädesvis yngre kvinnor och deras drömmar om hemmafrulivet. Drömmar är en sak, verkligheten en annan. För att kunna föra en lyxtillvaro krävs det en man med inkomster à la Zlatan. Att Helena Seger betalar sina inköp med egna pengar betvivlar jag starkt efter att ha läst det här:
http://www.expressen.se/kvp/han-hittade-zlatans-betalkort—i-taxin/
Maria:
Fast enligt David Lagercrantz bok var Helena Seger närmast rikare än Zlatan Ibrahimovic när de träffades. Å andra sidan var det först när det börjat gå bättre för honom i fotbollen de blev ett riktigt par. Innan dess var han av allt att döma en omogen men rolig idiot (med ännu mer idiotiska kompisar) som lekte mafioso och krockade bilar. Inte för att han var fattig då heller på Ajax-lönen men poängen är ju att hon hade egna pengar och var överklass jämfört med honom – och dessutom äldre.
Fast din poäng är forftarande bra, det är bara exemplet som är lite dåligt. Fråga istället om Paul Mccartneys, Tiger Woods, Donald Trumps (eller nån annan med yngre exfru) ex betalade sina egna räkningar.
Erik:
Jo jag vet att Helena Seger har yrkesarbetat så jag tvivlar inte alls på att hon har betalat många av sina räkningar och klädinköp själv. Det är nu sedan hon blivit lyxfru som hon inte gör det längre. Och jag tror att många skulle byta ut sin tillvaro mot en sådan som hennes om de hade chansen. Fast det finns ju alltid något att klaga på. I Sydeuropa var folk för påträngande, i Paris ringer grannarna och tipsar pressen när de går ut. Och att hon förmodligen kommer från en annan samhällsklass visas av bordsskicket. Hon har fått lära Zlatan att använda fiskkniv och hålla glas med fot.
http://www.expressen.se/nyheter/helena-skamtar-om-zlatans-bordsskick/
Fast det går alldeles utmärkt att vara hemmafru ändå, om man är beredd att jobba för det.
Sedan beror det givetvis på hur man definierar lyxtillvaro.
Man blir inte rik endast på höga inkomster, en bidragande faktor är nämligen också små utgifter.
Är man beredd att jobba ”obetalt” hemma, kan man hålla nere en hel del utgifter, tex. genom att baka själv, skippa halvfabrikat etc. etc.
Jag föredrar att kalla ”obetalt” hemarbete för oskattat hemarbete i stället. Det är nämligen vad det handlar om.
Bakar du själv istället för att betala bagarens lön, arbetsgivaravgfter, moms, etc. etc. så kommer du undan med en spottstyver av vad du får betala i affären.
Är man smart och planerar det hela kan man faktiskt leva lika bra på en lön som två.
Innan ni argumenterar mot att den personen som är hemma då inte får tillgodoräkna sig pensionspoäng och annat, kan jag upplysa om att det finns pensionsförsäkringar idag som är både bättre och billigare än det statliga tvångsalternativet för de som förvärvsarbetar.
Lyxen består snarare i att man är fri att planera arbetet så det passar individen/familjen bäst, samt att man får förmånen att vara hemma med sina barn en längre tid.
Det var förbanne mig det finaste jag hört sägas på länge!
Bravo Anders Senior!
Resultatansvar är ett nyckelord. Ansvar för att leverera produkten, se till att andra gör sitt jobb, att kunderna är nöjda. (I den privata sektorn är kunder det näst värsta som finns. Det värsta är inga kunder.)
Skulle personligen kunna ha betydligt högre lön om jag satsan på den typen arbetsuppgifter. Trivs med att ha tid med familjen istället. Ångrar inte mina val och skyller inte på andra.
Hyllfransar (tack Ninni och Teodor) låter fint, tycker jag, och hjälper sannorlikt med damning och astma. Verkar som en statussymbol: ”jag har tid att sitta och virka.”
@Nordboer:
Tack för tips. Tycker Norge ligger bättre till i mångt och mycket.
@Rocki
Vi måste få en ändring i detta så att utbildning som leder till Rätta och Goda Åsikter ger pensionspoäng.