Så här mellan jul och nyår (och de två födelsedagar som infaller inom loppet av en vecka i min familj) så har jag kommit fram till att jag har betydligt mer material än jag har tid att skriva ingående om. Istället för att dessa saker blir liggande tills jag har mer tid så kommer jag att lägga ut materialet med enklare texter. Följande video med Jonathan Haidt publicerades redan den 16 november men uppmärksammades av mig först när Haidt (som jag följer) twittrade om kritik han fått gällande sin beskrivning av fenomenet intersektionalitet på universiteten och nu när jag hunnit se igenom den kan jag konstatera att han utvecklat sin teori rejält sedan sist.. Den här föreläsningen är ren dynamit.

För att göra en lång historia kort så presenterar Haidt ”The liberal democracy hypothesis” där den allmänna undervisningen varit en förutsättning för att kunna ha liberala demokratier av västvärldstyp.

”As tribal primates human beings are unsuited for life in large liberal secular democracies unless…”

En av den allmänna undervisningens huvuduppgifter har varit att bekämpa människans naturliga instinkter. När man tittar på den förvandling som skett på universiteten cirka 1984-2015 så blir dock slutsatsen att universiteten inte bara upphört att vara hjälpmedel för att möjliggöra demokratier, de har gått baklängen och blivit bastioner för motsatsen till de värderingar som möjliggör liberala demokratier där alla sorters människor kan leva i fred. Universiteten har blivit aggressiva, i vissa fall militanta bastioner för att driva tillbaka människans utveckling till den tribalism där demokrati helt enkelt inte längre är möjlig eftersom vissa grupper inte under några som helst möjligheter tolererar andra grupper.

Haidt har gjort sin hemläxa. Med referenser till Madison, Jeffersson, Martin Luther King Jr, Plato samt Sam Abrams med vilken Haidt skrev en artikel i Washington Post (tyvärr bakom betalvägg) och även med stort fokus på Sociologen Robert Putnam som trots att han är förespråkare av mångkultur och mångfald och anser dessa långsiktigt vara positiva saker motvilligt har dragit slutsatsen att mångkultur och mångfald kortsiktigt har flera negativa effekter framför allt för den sociala sammanhållningen. För att citera Professor Putnam ”E pluribus unum”

”In the short run, however, immigration and ethnic diversity tend to reduce social solidarity and social capital. New evidence from the US suggests that in ethnically diverse neighbourhoods residents of all races tend to ‘hunker down’. Trust (even of one’s own race) is lower, altruism and community cooperation rarer, friends fewer.”

Så där har ni dualismen svart på vitt. Inte ens en starkt vänsterliberal sociologiprofessor som Putnam kan bortse från det faktum att mängder av data visar att områden med hög mångfald långtifrån alltid upplever positiva effekter av den mångfalden. Precis som Jonathan Haidt så vill Putnam tro att dessa saker långsiktigt kommer att ordna sig men exakt hur detta skall gå till har han inget svar på och sedan har vi det faktum att samma sociologer som vill tro på de här lösningarna i regel inte själva bor i de områden som beskrivs för den status deras yrke ger dem låter dem slippa att själva behöva bo i så kallade ”utsatta områden”.

Samma dualism hittar vi i Jonathan Haidts beskrivning av ”Intersektionalitet”. Han vill å ena sidan ge en positiv bild av hur begreppet uppkommer när juridikprofessor Kimberle Crenshaw vill sätta åt General Motors. Å andra sidan kan han som forskare och psykolog inte bortse från de effekter som det har att lära ut dessa saker i skolorna. Nämligen att studenterna glatt följer instinkterna tillbaka till apstadiet, bildar tribala grupperingar och börjar slåss för vad än för politiskt syfte/politisk identitet som deras intersektionella professorer förespråkar med vad än för vapen som de har tillgängliga eftersom denna kamp för dem nu är viktigare än allt som skolan haft i syfte att göra tidigare. Exakt hur illa det är verkar ingen förutom några få personer begripa. För att citera Haidt

”This is why percieved sleights against one victim group call forth protests from all victim groups. Intersectionality is like NATO for social justice activists”

Efter detta följer konstaterandet att samma fenomen kan ses på campus gällande Israel. I stort sett alla victim groups är allierade i sitt motstånd mot Israel – den överlägset mest progressiva nationen i mellanöstern. Om du använder logik, rationalitet eller hjärnan i allmänhet verkar det idiotiskt. Men enligt intersektionalitetens regler är det ett måste för kampen att hålla ihop. Detta är långt viktigare för kampen än oviktigheter som ärlighet eller koherens.

Vad innebär då detta? Jo som Haidt et. al konstaterar: På alla Campus där intersektionaliteten för en gynnsam tillvaro så kommer motsättningarna att pågå för evigt. Det kommer aldrig att vara frid/fred på dessa campus för det finns inget sätt att avskaffa allting som är orättvist eller upprörande för alla grupper vilket i sin tur är anledningen att våldet och aggressionerna är värst på de mest progressiva universiteten. Där det finns minst saker att uppröra sig över är alltså tendensen att bli upprörd som störst. Avslutningsvis passar Haidt på att nämna sitt engagemang med ”letgrow.org” med Lenore Skenazy och Peter Gray där de arbetar med att ge barn frihet att åter leka och lära på egen hand.