Eders Ödmjuke har inga större problem med sitt ”paket”
Det finns två konkurrerande förklaringar till skrevandet, ”manspreading” eller bresandet som det också kallas. Den feministiska som i princip går ut på att män breder ut sig för att de är själviska svin och översittare, och ”försvararnas” som mer eller mindre går ut på att killar sitter bredbent för att paketet inte skall komma i kläm. Jag köper inte någon av dem.
För att först ta själva ”skuldfrågan”, vilka är det som främst gör sig skyldiga till ”bresande”? En kille i Göteborg gjorde en egen liten undersökning på spårvagnslinjerna. Han tittade då på hela fenomenet med att breda ut sig, inte bara själva sittställningen, utan även ”bresande” genom att man tar upp plats med väskor och liknande. Han gör knappast anspråk på att undersökningen skulle ha något större vetenskapligt värde, men resultatet ger ändå en liten fingervisning:
Resultat
Under mätperioden registrerades 151 fall av bresande, varav 54 var män och 97 var kvinnor. Av dessa fall så var bresandet till följd av sittställningar i klar minoritet, totalt noterades 13 fall, två kvinnliga och 11 manliga. I resten av fallen bestod bresandet av att personen i fråga förvarade sin packning på sätet bredvid. Inga övriga variationer observerades. Enligt de resultaten var kvinnorna alltså nästan dubbelt så många som männen.
Så den saken avklarad. Låt oss nu ta det här med anatomin. Låt oss jämföra manlig anatomi med (ett av mina absoluta favoritämnen) kvinnlig anatomi.
Finns det anatomiska skillnader eller är det bara sociala konstruktioner?
Den populära anatomiska förklaringen att killar sitter bredbent för att ”paketet” inte skall komma i kläm, medan tjejer inte har det problemet, verkar ganska logisk, men jag tror inte på den. Det kanske finns killar som verkligen har problem med det, men jag är kille och har aldrig upplevt det som ett problem, kanske jag är abnormal, men jag köper inte förklaringen. När jag sätter mig med benen ihop brukar ”paketet” för det mesta av sig självt hamna så att det vilar i dalgången som bildas mellan låren, eller skjutas ner under låren. Det kläms alltså inte. Däremot bör man nog inte som man sitta så under längre stunder därför att det blir varmt. Det får anses höra till allmänbildningen att veta att testiklarna (till skillnad från kvinnors äggstockar) är placerade utanför kroppen på grund av temperaturkänslighet:
Testiklarna finns utanför kroppen eftersom processen för att bilda spermier, spermatogenesen, fungerar bättre vid temperaturer något lägre än kroppens normala 37 grader Celsius. Cremaster-muskeln, musculus cremaster hör till sädessträngarna, och när den drar ihop sig förkortas strängen och testikeln lyfts upp närmare kroppen, till en mer optimal temperatur. Vid hög temperatur slappnar muskeln av, och testikeln hamnar längre ifrån den varma kroppen.
Det finns dock andra anatomiska skillnader som torde ha stor betydelse. Det finns fler skillnader mellan Agent James Bond 007 med rätt att döda och Angent Jenny Blond 96-69-96 med rätt att föda än att den förre är beväpnad med en sexskjutare medan den senare är utrustad med ett par väl tilltagna bomber.
Om man tittar på den arketypiska superhjälten respektive superhjältinnan så ser man ganska tydligt att mannen har en (upp och nedvänd) triangelkropp som man satt fast armar och ben på och prytt med ett huvud längst upp, medan kvinnan har en timglaskropp där man satt fast armar och (förhoppningsvis välsvarade) spiror och toppat med en tilltalande med ihålig kokosnöt. (Sorry, kunde inte låta bli, det blir mer seriöst, jag lovar.)
Super Dude
Super Blondie
Det är väl uppenbart för alla och envar att det är lite mer är enbart genitalierna som skiljer sig åt. Den framträdande skillnaden mellan en mans kropp och en kvinnas kropp är, förutom brösten, just att mannen har ett smalt bäcken medan kvinnan har ett brett bäcken. Och alla som var någotsånär vakna på biologilektionerna vet att kvinnan måste ha ett brett bäcken på grund av barnafödandet.
Höftlederna sitter sedan fästade vid sidan av hålet. Eftersom då kvinnor relativt sett har ett bredare bäcken än vad män har så sitter deras spiror längre isär än vad de gör hos männen. Om jag ville göra mig lustig skulle jag kunna säga att det är praktiskt för missionärsställningen, men jag nöjer mig med att påpeka att det finns en korrelation mellan detta faktum och kvinnors rullande höfter och vickande stjärt när de går. Det är inte något kvinnor gör för att det skulle vara sexigt eller förföriskt. Det är sexigt och förföriskt därför att det är något som kvinnor gör.
Det verkar väl inte helt osannolikt att detta också skulle ha betydelse för sittställningar? Notera något ganska typiskt i bilden nedan:
Kvinnor korsar låren medan män korsar vader eller anklar. En smula eftertanke borde klargöra att det är lättare att korsa låren om det är brett mellan fästena medan ju tätare ihop fästena sitter desto svårare blir det att korsa benen ovanför knäna eftersom själva ”korsningen” hamnar alltför nära själva skrevet. Istället för att korsa låren gör män istället gärna så här:
Jag vet inte om så är fallet, men jag misstänker att kvinnor generellt har mer svängrum i höftlederna än vad män har, så att de lättare kan gå i spagat, sitta i skräddarställning osv.
Jag var inne hos grannen en sväng, och talade om det här med henne, det var ganska roligt att se hur hon (spontant, utan att jag nämnde det) satte sig och lade ena benet över det andra helt utan ansträngning. När jag påpekade det för henne och själv gjorde samma sak så noterade hon hur ansträngt det verkade när jag gjorde det. Jag lade däremot mycket enkelt upp ankeln på låret som mannen till vänster i bilden ovan, medan hon hade svårt att göra det. Så otestad hypotes är att kvinnor allmänt tycker att kombon ankel-lår är ansträngande.
Så det var den biten. Jag tror jag har klargjort ganska tydligt att mäns respektive kvinnors anatomi i nederregionerna har betydelse för sittställningen. Men trodde du att jag var färdig så ropade du hej alltför tidig. Det kommer mer. En annan viktig aspekt för hur man sitter har med sitthöjden att göra.
Det gör en stor skillnad beroende på hur högt sätet är. Ju lägre man sitter desto mer tenderar benen att falla isär. Ytterligheten är att man sitter direkt på marken, det finns ett par ganska typiska sittställningar då:
Sitter man på marken med benen isär brukar man sitta som till vänster, medan man håller ihop benen med armarna när man sitter som till höger. Dels handlar det om att hålla balansen, för man faller lätt bakåt om man inte håller ihop kroppen med armarna, men man gör det ganska typiskt även i de fall att man har stöd bakom ryggen som tar hand om balansen, för annars faller benen isär.
Pröva att sitta på/i möbler med olika sitthöjd så blir det ganska uppenbart. Jag uppmärksammade första gången detta fenomen förra året när jag var inne hos grannen eftersom hon då hade ett väldigt högt köksbord med höga stolar som matchade till det och jag märkte att jag då naturligt satt med benen ihop. Jag noterade därefter att det är klara skillnader beroende på var jag sitter. Även med ganska små skillnader i sitthöjd. Skillnaden i sitthöjd mellan min tv-fåtölj och mina köksstolar är ung. 7 cm, medan min vardagsrumssoffa ligger mitt emellan. Med låg sitthöjd sitter jag antingen bredbent (med eller utan korsade anklar) eller ”halvliggande” med utsträckta ben och korsade anklar. (Se mannen med ljusblå t-shirt i bilden med fyra personer ovan.)
I det här sammanhanget får det en ganska stor betydelse att snittlängden skiljer sig ungefär 15 cm mellan män och kvinnor. Medan mäns längd i snitt är 180 cm är kvinnors snitt 165 cm. Skillnaden mellan mig (183) och grannen (168, jag ringde på och frågade) motsvarar snittskillnaden. Jag kör ganska ofta hennes bil. Det kan verka kontraintuitivt, men faktum är att jag alltid höjer både ratt och säte när jag kör fast det inte finns mycket marginal till taket.
Någonsin funderat över sätena i kollektivtrafiken?
Säten på spårvagnar, tåg och bussar är ofta låga, troligtvis anpassade för kvinnor och barn i missriktad välvilja, då det faktiskt inte brukar vara några större problem för en kort person att sitta lite för högt, medan det lätt blir uttalade problem för en lång person att sitta för lågt. Förutom att sätena är för låga för långa personer är det dessutom som regel lite utrymme ”framåt”. För en man blir det betydligt svårare att sitta med benen ihop. Han kan ofta inte sträcka ut sig ”halvliggande”. Sitter man med knäna ihop får man en ansträngt hopkrupen ställning eller så slår knäna (typiskt i en buss) i sätet framför. Som redan konstaterat är det svårt att korsa benen ovanför knäna, är utrymmet trång till säte framför går det helt enkel inte, sitter man mitt emot någon som i en tågkupé så tar man upp utrymme på den ledden och inkräktar på utrymmet som ”tillhör” personen mitt emot. Sitter man med benen ihop händer ungefär samma sak, och man ”kolliderar” med personen mitt emot. Man har att välja på att låta knäna fall isär, eller ”ankeln på låret”-varianten vilka båda är bresande, och den variant som är minst störande torde då vara den bresande varianten med knäna isär och korsade anklar som feminister stör sig så på.
De borde istället rikta sitt missnöje mot sätesarrangemangen och sända en tacksamhetens tanke till männen att de inte väljer en ännu värre variant.
Därmed anser jag denna sak vara avhandlad en gång för alla!
Ok. Jag erkänner. Jag är svårt sotis på Lil’ Abner och obotligt kär i Daisy Mae!
©2016 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.
Att åka kollektivt kan vara bekvämt men också ett helvete. Människor av alla sorter samlas på samma ställe. En del vill sitta i lugn och ro, andra vill skrika. Några sitter still, andra springer runt. En del har reserverat plats för sin väska. Någon tycker att sätet mitt emot duger utmärkt till att polera skorna. En annan har skaffat liggplats. Någon ger en inblick i sitt privatliv med sin högljudda konversation. Plötsligt blir man bjuden på musik. Fis blandas med doften av vitlök. Så kan en tur med kollektivtrafiken se ut.
@Jerry:
Finns onekligen fler dimensioner än om man skrevar eller inte skrevar.
Jag tycker det enda vettiga mått att bry sig om vad gäller avståndet mellan knäna är att jämföra med axlarna: vare sig män eller kvinnor kan göra något åt avståndet mellan sina axlar. Så länge knänas yttersidor är tätare ihop än axlarnas yttersidor ser jag ingen principiell anledning att gnälla på någon.
@Uffe:
Onekligen en poäng.
Jag är ca 60 cm bred över axlarna så det brukar t.ex. bli trångt på flyget om jag inte har fönsterplats. På tunnelbanan i Tokyo sitter man lågt. Jag kan inte sitta på golvet i skräddarställning de gör i Japan heller. Jag tror att deras höftleder är lite annorlunda ledade då de kan balansera kroppen bättre utan stöd bakom ryggen. En annan sak är kvinnor som har suttit mycket på hästryggen sen de var små går och sitter annorlunda.
Dolf
Att paketet kommer ikläm är väl mer ett skämtsamt avvisande av tramset. Det är dock inte helt utan poäng, men kanske mer ett problem om man sitter inklämd en längre tid.
I vardagen är det som du tar upp främst en fråga om anatomi och utrymme/ergonomi (dvs sätets höjd, utrymme för fötterna och vinkel/längd på ryggstödet). Att korsa benen som kvinnorna ovan leder till att benen somnar inom några minuter, speciellt om det inte finns utrymme att vinkla fram benen.
Mao det sexistiska påhoppet manspreading är bara ännu ett exempel på kvinnliga feministers projektioner där de utgår från att män är och beter sig som kvinnor.
Apropå sexism som lyser igenom, så är rubriksättningen i förhållande till textens innehåll väldigt intressant.
Hej.
Jag kan knappt sluta skratta – att du bevärdigar något sådant som bresande en saklig avhandling är imponerande.
Herregud i London, som mormor skulle ha sagt. Hur svårt är det att be mig dra ihop benen så att jag håller mig på mitt säte? Det kan ju knappast vara svårare än att flytta sin väska/blomkruka/pudel/Mållgan vid fönstret, eller hur?
Tangentiellt undrar jag, eftersom den som klagar på bresande ur ett genusperspektiv med största sannolikhet är PK till Nt:e graden, hur man skall se på kraftig fetma, eller fethet av närmast amerikanskt mått? Skall man kräva att en 150 kilos-person inte får sitta eller? Det vore väl fetskämmning, eller vad det blir på svenska.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Ps Eller gravida? Får de sitta ner och ta upp mer än en plats? Ds
Riktigt bra observationer och förklaringar! Jag är imponerad. ”Manspreading debunked”, typ.
@T:
Att balansera utan stöd för ryggen har nog en hel del att göra med ryggmuskler och att man inte har en ölkagge där fram då det gör det besvärligt att få tyngdpunkten rätt.
@En annan Andreas:
En av sidorna jag var inne på när jag höll på med det här handlade om varför det inte var bra att sitta med korsade ben (kvinnoversionen): Naprapat David: Vardagens dumheter som orsakar din smärta! Del 13 – Sitta med korsade ben. Den kan ju ha ett visst intresse i sammanhanget.
Det där sista med rubriksättning i förhållande till textens innehåll får du gärna förklara, för jag kopplar inte riktigt (får skylla på att det är efter midnatt)
@Rikard:
TJa, vad gör man inte i män-sklighetens tjänst
Men helt sant, det där med att be folk göra lite plats. Kommunikation är en sorgligt underskattad färdighet.
Fetma har det väl varit väsen om ibland, inte minst på flyg, där det förekommit att verkligen feta personer fått betala för två platser. Eller så kanske jag bara drömt.
@John Nilsson:
Jag gillar att ”slutbehandla” saker en gång för alla, typ
”Kvinnor korsar låren medan män korsar vader eller anklar. En smula eftertanke borde klargöra att det är lättare att korsa låren om det är brett mellan fästena medan ju tätare ihop fästena sitter desto svårare blir det att korsa benen ovanför knäna eftersom själva ”korsningen” hamnar alltför nära själva skrevet. Istället för att korsa låren gör män istället gärna så här:”
Vilket inte fungerar särskilt bra i lokaltrafiken eftersom det är så lätt att råka smutsa ner byxorna för den som sitter bredvid med undersidan av ytterskorna. Har man långa ben behöver man både bräsa med benen och korsa vaderna precis som killen längst till vänster i den första bilden (med fyra sittande personer)
@Erik:
Ungefär det jag säger på slutet: ”Man har att välja på att låta knäna fall isär, eller ”ankeln på låret”-varianten vilka båda är bresande, och den variant som är minst störande torde då vara den bresande varianten med knäna isär och korsade anklar som feminister stör sig så på.” (Fast jag inte tar upp just smutsfaktorn)
Problemet är väl att höjden på sätena är anpassad efter kvinnor?
Om du testar att sitta på en hög stol, eller något annat där man kan dingla med benen, så kommer du märka att det är bekvämt att sitta med knäna ihop.
@MJx:
Exakt det jag tog sade om de höga stolarna inne hos grannen. Och ja, det är säkerligen så att sätena är anpassade efter kvinnor och barn.
Ett liknande problem är ganska vanligt i kök, där diskbänkar och arbetsytor är anpassade efter (amerikanska) kvinnor på 50-talet och därmed problematiska för långa personer. Jag vet att min mor som var relativt lång för att vara kvinna klagade på det. Jag tycker själv att det är jobbigt att diska (jo, jag har inga lyxprylar som diskmaskin) för det frestar på ryggen, men eftersom diska normalt bara tar några minuter bryr jag mig inte så mycket. Det hade varit värre om jag det hade rört arbete under längre stunder.
Det är ett typexempel på feltänk. En kort person har inte ont av att en stol är lite hög, och hon/han kan ganska enkelt kompensera för att en bänk är för hög genom att ställa sig på något. En lång person kan inte på samma sätt komma till rätta med en alltför låg stol eller kompensera för att en bänk är för låg. Man gräver ju inte gärna ett hål i golvet för att komma ner.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson)
Samma här. Jag är 190 cm och min diskbänk är till och med lägre än dagens standardmått pga att förra ägarna var klart under medellängd.
Tsk, tsk! Det vore ju oerhört förnedrande, ju. Du tycks ha glömt att ta hänsyn till Längdmaktordningen™.
Skämt åsido tror jag att just sitthöjden (i kombination med bäckenbredden och benlängden) är den viktigaste faktorn för ”manspreading”. Själv tycker jag också det är mycket obehagligt att få ”paketet” i kläm (även om det inte är onormalt stort) och det är nästintill fysiskt omöjligt för mig att korsa låren så som de flesta kvinnor (och ganska många män) gör med lätthet. Med åren tilltagande stelhet har gjort att även ankeln-över-knät är obekvämt.
Nu finns det ingen kollektivtrafik där jag bor, men även om det gjort det hade jag nog inte gärna utnyttjat den eftersom den är anpassad för smärta personer under 170 cm. Jag är varken fet eller smärt, men ett vanligt bussäte är definitivt smalare än mina axlar och jag måste skreva med benen för att rymmas innan framförvarande stolsrygg.
Bra sammanfattat. Manspreading debunked.
@Tommy:
Kan bara inte låta bli:
Jag tycker det ofta är problematiskt att sitta vettigt i bussar. Det är trångt och jävligt mellan sätena så man knappt kommer in, sitter det någon i sätet bredvid är man som regel tvungen att sitta i nästan fosterställning med benen uppdragna mot sätet framför.
@Anders:
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Det här med titeln handlar alltså om att man har två huvudsakliga ämnen att avhandla det ena är feminismens påståenden/påhopp om att ung. män är svin som bara brer ut sig överallt och det andra är konstaterandet att män sitter som de sitter på grund av anatomiska skillnader. Rubriksättarna klarar givetvis inte av att hantera den här konflikten mellan deras egna sexistiska övertygelser/världsbild och verkligheten utan är tvungna att leta upp en bisak om att det finns sjukdomar som inte bara gör det svårt utan närmast omöjligt att sitta som det kvinnliga idealet.
En forcerat neutral rubriksättare hade antagligen skrivit ”manspreading debunked” eller ”manspreading är en myt”, en objektiv rubriksättare hade skrivit ”manspreading är en sexistisk lögn”, men en sexistisk rubriksättare måste för att dennes världsbild inte ska ramla samman naturligtvis undvika kärnfrågan och dessutom antyda att det som är ett fullt normalt beteende handlar om en sjukdom. Den lättaste vägen ur deras dilemma är nämligen att falla tillbaka på sin sexistiska världsbild där allt relaterat till manlighet är en sjukdom oavsett om det handlar om genetik, miljö eller socialisering.
@En annan Andreas:
Ah, då hajar jag. Jag trodde du menade min rubrik och mitt innehåll, så blev inte klok på vad du avsåg.
Egentligen inte mycket att invända mot de anatomiska resonemangen i inlägget. Däremot tycker jag inte alls det täcker in alla relevanta aspekter av frågan. – Till att börja med: Ju mer överviktig man är desto större blir paketetikläm-problemet. – Hur man förhåller sig till andra i bland annat kollektivtrafik är också en emotionell fråga. Olika varianter av stark obehag vid social kontakt med människor man inte känner väl är oerhört vanligt, för ungefär var tionde person är detta så starkt att det uppfyller kriterier för sjukdom. Många i kollektivtrafiken tar upp mycket plats av sociala/emotionella skäl, inte anatomiska. – Att vara fysiskt inklämd på litet utrymme, oavsett om det är människor eller ting som klämmer in en, är för många ett emotionellt obehag i sig. – Att ”göra sig bred” med sin kroppshållning är mellan varven också en social dominanssignal eller rentav aktivt utmanande signal (jag misstänker att det är fr.a. denna aspekt (verklig ibland, falskt intolkad ibland), som många retar sig på). – Att kvinnor sitter ihop med med benen har också åtminstone ibland ett tydligt inslag av att ”skydda könet”, både fysiskt och mot blickar. Kanske mer adekvat förr, när kjol och klänning var vanligare, men även kroppsspråkstraditioner kan vara förvånansvärt seglivade. – Det finns med viss rätt en frustration hos många över att män fortfarande ofta tar oproportionerlig mycket plats i det offentliga rummet (kvinnor dominerar på andra domäner) rent socialt, och den rena dominansaspekten av att göra sig bred är väldigt lätt att associera till detta. – Det finns säkert ännu fler faktorer av betydelse, men det här är de jag grunnat en del på och känner mig trygg i att de är av betydelse. – Själv har jag värk som blir mycket värre av att några längre stunder sitta som man ”borde” sitta. När det börjar bli ont om platser väljer jag alltid ett gångsäte, så att jag kan bresa ut i gången med ena benet, och fäller in det tillfälligt när någon ska passera.
Och apropå Knallhatten, har du läst avsnittet där gnurglorna gör sin debut?
Angående lämplig rubrik på saker och ting skulle jag väl tycka att ”Manspreading finns, men är vanligtvis inte anledningen till att män sitter brett med benen” vore en rimlig sådan.
@Jonas:
Jo, men grejen med bresandet är ju att det är något som specifikt män anklagas för, och poängen med inlägget är ju att det finns klara anatomiska skillnader mellan män och kvinnor som i hög grad förklarar fenomenet. Fetma och sociala orsaker kan givetvis ha betydelse i sammanhanget, men de sakerna är ju mer individrelaterade än könsrelaterade. Faktumen kvinna har breda bäcken, män är långa, räcker liksom till för att slå hål på tramset om att fenomenet att män sitter bredbent bara skulle handla om att de är okänsliga svin.
@Jonas:
Jag har (tyvärr) inte läst allt om Knallhatten. Men när jag bodde i Köpenhamn brukade jag låna Kitchen Sinks utgivningar av hela årgångar på stadsbiblioteket där. De hade inte alla årgångarna, men de flesta, vilka jag med stort nöje tog mig igenom. Och hade jag råd skulle jag skaffa mig mitt eget Knallhatten-bibliotek. Tycker det är tidernas bästa serie alla kategorier. (John Steinbeck föreslog, redan på 50-talet långt innan han själv fick nobelpriset, på fullt allvar att Al Capp borde få litteraturpriset för Knallhatten. Jag instämmer.)
Bortsett från min ungdom på 70-talet när Knallhatten gick som dagsserie (som jag inte alls förstod att uppskatta) i svensk press så har jag bara läst på engelska. Jag gissar att ”gnurglorna” är svenska för shmoos eller kigmies. Har läst dem och har dem kära, men inte i färskt minne.
Om Löfven ville bli ihågkommen för riktiga reformer av värde så skulle han köra med en Hoover-deal och satsa på ”en shmoo i var mans hem”.
@Dolf. 11.33: Ville som sagt var bara komplettera inlägget med fler perspektiv, inte nämnvärt ifrågasätta giltigheten i det som står där. Skulle gissa grovt att ca var tjugonde fall av faktisk manspreading är av den typ och av de skäl som somliga beskriver som standard och stör sig så på. Men tendensen till att dra alla i en viss grupp över en kam utifrån den gruppens sämsta företrädare är ju högst vanligt i alla politiska/ideologiska läger, det är bara vilka som är måltavla som varierar. 11.47: Jo, gnurglorna är shmoos, fast jag har inte läst så mycket Knallhatten på engelska. Men jag har för mig att ganska mycket gammal Lil Abner faktiskt finns tillgängligt på nätet i inskannad form. Och jag kan tycka att Steinbeck hade en viss poäng.
@Jonas:
Ja, de icke-anatomiska aspekterna blir ju om inte annat intressanta om man till exempel intresserar sig för kvinnligt ”bresande” när de sätter väskor på säten och liknande (vilket enligt göteborgskillen var mycket mer vanligt förekommande än det manliga bresandet med benen).
Det var tydligen inte bara Steinbeck som var en fan, i samma utgivning som Steinbeck hade skrivit introduktionen där han sa ”It is my claim that Capp is probably the greatest contemporary writer” så skrev tydligen Charlie Chaplin förord.
Det är synd att jag inte kan hitta introduktionen på nätet, men jag minns att Steinbeck berättade hur han hade varit uppe i bergen flera månader, avskuren från civilisationen, ingen radio eller tv, inga tidningar. Han hade ingen som helst koll på vad som hände ute i världen. Så kom han tillbaka till civilisationen (nåja, USA-samhället, som någon sa, det är det enda samhälle som gått från barbari till dekadens utan att passera genom ett mellanstadium av civilisation) och det hade varit politiska kriser, presidentval och fan och hans moster. Men det stora samtalsämnet i USA som överskuggade allt annt och det första han fick höra var: ”Har du hört, Lil’ Abner har gift sig med Daisy Mae?”
Jag minns också att jag läste i något av förorderna att när amerikanerna satte in en luftbro till Berlin under ryssarnas blockad 1948 så släppte amerikanska flygvapnet ned Shmoos fyllda med godis. (Vilket, inte helt avsiktligt får man anta, nästan resulterade i upploppsliknande scener.)
Och en bit härlig kuriosa är väl att Sadie Hawkin’s day blev en succé på amerikanska universitet och att det finns folk som faktiskt blivit gifta pga dagen (om det finns några kvar, de tillhör väl den försvinnande generationen). (Capp angav väl aldrig ett specifikt datum för att det ställde till problem med hans intriger, men det var tydligen påtryckningar från fans som gjorde att han införde det som ett standardinslag för november, och enligt wikipedia så anger någon gammal almenacka att Sadie Hawkins day firas 15 november.)
Att skreva stort med benen heter väl ändå bräsa … det stavas inte reker, även om somliga uttalar räkor så. Att bräsa med benen är norrländska. Alltså stavas det med ä och uttalas även med ä.
@Elisabeth:
Det är ett nyord utan etablerad stavning. Finns varken ”bresa” eller ”bräsa” med i SAOB eller SAOL, (det närmaste är ”bräsera”, men det är något helt annat, det var det en socialdemokrat ville göra med Blondinbellas bröst). I den länkade SVT-artikeln stavar de med ’e’. Jag antar att ”bresa” på något vis har sitt ursprung i ”bred…”, så jag säger ”bräsa” like lite som jag säger ”reker”.
@Elisabeth: Norrland är mycket stort, halva Sverige ungefär, och bara i Norrbotten är pitbondska och överkalixmål sinsemellan helt obegripliga. Är norrlänning själv, och både uttalar och stavar bresa.
Kom på att detta är väldigt likt en kommentar jag en gång så av en feminist, angående pappor som går med sina barnvagnar genom att gå snett bredivd/bakom och hålla i vagnen med bara en hand. Som trebarnspappa som gått exakt så med barnvagnen kände jag mig träffad.
Hennes feministhittepåförklaring var att ”männen försöker distansera sig från rollen som förälder” vilket är just sådant dravel de lär sig på genuskurserna. Sanningen var den, att man helt enkelt inte kunde gå med sin normala steglängd om man gick bakom barnvagnen som det var tänkt. Man fick liksom trippa fram för att inte sparka i vagnen varje gång man tog ett steg, vilket var oändligt frustrerande. Att gå snett bakom/bredvid vagnen var en befrielse.
Antar att detta beror på vilken sorts vagn man har, och vilken steglängd man har, där män tenderar att han längre steglängd än kvinnor.
Vad enkelt det vore att vara genusmupp. Man bara hittar på en massa orsakssamband ad hoc utan ens försöka fastställa om de håller.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Det är nog ett dialektord, snarare än ett nyord. Jag har hört det sedan barnsben, vilket var ett halvsekel sedan, och det var nog väl etablerat redan då.
Jag är uppväxt i södra Norrland och har alltid hört uttalet /bre:sa/. Däremot har jag aldrig haft anledning att använda ordet i skrift, och har därför inte reflekterat över stavningen.
@Elisabeth:
Från vilken del av Norrland känner du uttalet med ”ä”? (Bara nyfiken.)
@Anders:
Känner igen det där fast jag aldrig går med barnvagn, men samma fenomen kan man uppleva med vissa kundvagnar.
@Tommy:
)
Det stämmer nog. Tror nog att jag har hört det i min ungdom också, i Värmland eller Västergötland. Men det får nog betraktas som ett nyord på riksnivå (så har jag rätt likt förbaskat
Visar sig att jag tydligen skrivit ett inlägg som berör det här ämnet tidigare: Män drabbas värst när klimat och genus möts i lokal uppvärmning
Att korsa benen och vräka ut ben och fötter i mittgångarna på tbanan har kvinnor dock inga problem med. Womenspreading förekommer mer än manspreading.
Enligt din ”bevisföring” som i övrigt har noll vetenskaplig förankring och till största del består av cherry picking, så skulle en väl lika gärna kunna säga att med ett brett bäcken så är det bekvämare att sitta med benen brett isär (benen hålls raka), och ett smalare bäcken då inte brett isär utan mer rakt ut från kroppen.
Problemet är att män (generellt) sätter sin egen komfort före andra människors.
En enkel lösning är väl att män helt enkelt står upp i kollektivtrafiken, gärna med varandra, eller bara sitter bredvid och mittemot varandra, på så sätt så kan ju ni, som har förståelse för varandras smala bäcken själva få ta konsekvenserna av det!
@silverlona:
Så du menar att förklaringen ”män sitter bredbent för att de är skitstövlar” skulle vara vetenskapligt förankrat och fritt från ”cherry picking”?
Jag visar på anatomiska skillnader mellan män och kvinnor och resonerar om hur det rimligvis kan inverka. Poängen med bäckena som du tydligen inte förstod (om du nu verkligen läste och inte själv bara cherry pickade något du råkade se vid en hastig blick) var inte bara att de har olika bredd, utan också att höftlederna är lite olika placerade och att bredd och placering av höftleder rimligtvis inverkar på benens svängbarhet.
Dessutom så patalar jag samspelet mellan längd och sitthöjd. Du kan ju testa att sitta på barnstolar så kanske en talgdank tänds.
Om din lösning nu är enkel så kan du ju försöka implementera den. Lycka till med det du.
Sist men inte minst, det finns människor (oavsett kön) som är trevliga och toleranta och så finns det de som är otrevliga och intoleranta. Du tillhör uppenbarligen den senare typen.