Hur som helst, något som jag noterar gång på gång, och ganska ofta påpekar, är att det finns en asymmetri mellan hur man ser på varandra från de bägge sidorna i debatten, om man delar in det i vänster–höger, feminism–jämställdism, pk–hatare, kollektivism–individualism eller vad man nu kan tänkas vilja använda för beteckningar eller uppdelningar.
Idealet man föreställer sig när det gäller en diskussion eller debatt är att bägge parter har samma utrymme, möts av samma tolerans, följer samma regler, är lika villiga att lyssna till motparten och bemöter argument i sak. Ungefär som att de bägge boxarna i en boxningsmatch skall ligga i samma viktklass, att boxningsreglerna är de samma för bägge, ingen av dem får slå under bältet, när gong-gongen ringer i slutet av en rond får ingen av dem fortsätta att slå den andre, det är inte tillåtet för någondera sidan att ha knogjärn i boxhandskarna osv.
Så är det inte riktigt i det offentliga rummet. Jag tog upp just den asymmetriska aspekten att ena sidan är villig att tala med motståndarsidan som vägrar våga debatten precis innan valet förra året i ”X & Y: Vem är ond? Vem är god? Ett snabbt lackmustest”. Då var det mest mina egna funderingar, men undersökningen jag tog upp i gårdagens inlägg visar på att det finns en åsiktskorridor med olika villkor beroende på vilken sida man befinner sig.Det är inte den enda undersökningen som visar på denna asymmetri. Ivar Arpi skrev en tänkvärd ledare i fredags, jag återger ett långt, men mycket viktigt, för att inte säga helt centralt, citat (jag har styrt om originalets länkar till archive.today):
”Högeråsikter kan vara dold sjukdom”, skrev Anders Lindberg på Aftonbladets ledarsida tidigare i sommar (1/7). Högeråsikter kan egentligen röra sig om en narcissistisk störning, fortsatte han. En av nycklarna till den pågående godhetsdebatten finns här: Människor till vänster, och en del liberaler, förstår helt enkelt inte hur högern tänker. De tror på allvar att högern lider av empatistördhet, brist på medkänsla, sociopati och allmän narcissism.
Det finns studier på hur väl vänstern och högern förstår varandra. I en av dem skulle personer till vänster, i mitten och till höger försöka se världen från de andra sidornas synvinkel (Jesse Graham, Brian A. Nosek och Jonathan Haidt, 2012). Man skulle svara på frågor som om man tillhörde något av de andra politiska lägren. Det visade sig att de i mitten och till höger kunde leva sig in ganska bra i hur vänstern tänkte. Men ju mer vänster försökspersonerna var, desto mer fel hade de när de skulle svara som om de var höger. På påståendena ”En av de värsta sakerna en person kan göra är att skada ett försvarslöst djur” och ”Rättvisa är det viktigaste kravet för ett samhälle”, trodde vänsterpersonerna att högern inte skulle hålla med. Så var givetvis inte fallet.
Medan de i mitten och till höger förstår hur vänstern tänker, men inte håller med, så tror många till vänster på allvar att högern saknar medkänsla och är medvetet orättvis. Kanske är högerpersoner mentalsjuka, vilket många skojade om när Julia Caesars sanna identitet avslöjades av Expressen? Eller rentav onda, vilket Per Svensson och Kristofer Ahlström verkar tro? Vänstern är bättre på att demonisera högern, än vad högern är på att göra detsamma med vänstern. Tyvärr verkar en del i högern ha gått på vänsterns bild av dem. Men högern borde inte låta sin självbild dikteras av dem som demoniserar dem.
Jag rekommenderar den länkade studien. Så vänstern ser alltså högern som ondsint, medan högern ser vänstern som mer eller mindre godhjärtad (men möjligen korkad). Det säger väl en hel del om vårat samhällsklimat. När det dessutom inverkar på medierapporteringen, och då särskilt i public service, så ser i alla fall jag det som ett ”demokratihot”, för att nu begagna en överanvänd floskel, men den känns korrekt i detta sammanhang.
Jag kan inte undgå att göra en koppling till detta när jag noterar några av de händelser som inte fått något, eller försumbart, utrymme i nyheterna bara de senaste dagarna:
- Sammandrabbningar mellan invandrade kurder och turkar på Sergels torg i söndags. SVT ansåg tydligen att det hade inget nyhetsvärde. Hade det varit svenskar som gett sig på kurder eller turkar hade det varit stor uppståndelse.
- Igår var en demonstration som krävde regeringens avgång, också det på Sergels torg. Jag kände till denna demonstration sedan länge. Undrade om den blivit inställd eftersom det var så knäpptyst om den. Det enda jag lyckades hitta var länken ovan. Enligt den var det faktiskt 500 pers där, så, jo, det var tydligen en demonstration ändå, men då förstås inget nyhetsvärde. Hade det varit 500 pers från Feministiskt initiativ som demonstrerat för att avsätta patriarkatet hade vi inte kunnat undgå det ens om vi försökt.
- Idag var det visst slagsmål med 50-talet inblandade i Stora Ekeberg, Bert Karlssons flyktingboende utanför Skara. Det enda jag kunde hitta om det i de etablerade medierna var en liten artikel i Aftonbladet. Inte ens minsta lilla notis i det regionala Västnytt om saken. Samma sak här, hade det varit slagsmål mellan Skarabor och de boende på Stora Ekeberg hade vi otvivelaktigt fått höra om det.
Se det i ljuset av vad de faktiskt rapporterar. Inte nog med det, gratisillustrationen: Jan Sjunnesson har fått ställa in föredrag. Anledningen?
Efter att Anna-Klara Bankel från SVT Stockholm nyligen ringt upp ordföranden för Maria Föreningsråd och påtalat att uthyrning till vår förening kan utgöra en risk för deras personal och eventuellt strida mot deras uthyrningspolicy, kallat mig för “ultrahöger” och hävdat att föredragen skulle kunna innehålla brott som hets mot folkgrupp med mera, så beslöt han idag att avboka samtliga 25 planerade föredrag för 2015 – 16.
– – –
I sitt agerande går SVT faktiskt längre i att begränsa yttrandefriheten än vad Expo och Researchgruppen gör, vilket inte är lite. De hade representanter på plats vid några föredrag och hade något som stred mot lagen om hets mot folkgrupp då uttalats skulle de ha reagerat via sina etablerade kanaler.
SVT inte bara filtrerar sina egna nyheter, de går till och med utanför sina egna domäner och agerar så att andra inte skall kunna utnyttja sin yttrandefrihet.
Det här börjar bli otäckt på allvar. I den takt det eskalerar nu skulle det inte förvåna mig om vi har undantagstillstånd och interneringsläger för dissidenter före nästa val.
©2015 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.
Arpi är inte riktigt sanningsenlig.
Redan i summeringen framgår: ”Both liberals and conservatives exaggerated the ideological extremity of moral concerns for the ingroup as well as the outgroup. Liberals were least accurate about both groups.”
Det är heller inte så konstigt när man ser att de hade drygt 2000 medverkande, varav hälften identifierade sig som liberala (1-3), en fjärdedel som mitten (4) och en fjärdedel som konservativa (5-7) (på en sjugradig skala). Men eftersom deras 500 konservativa till större delen var moderat konservativa (5 och 6) så använde de enbart extremerna som jämförelsematerial. Hur man såg på den typiske liberalen eller konservative jämfördes alltså med extremerna i undersökningsgruppen, där de extrema konservativa i gruppen utgjorde de mest konservativa i en extremt liberal miljö.
Felet BÅDA grupper gjorde när de svarade som en typisk politisk motståndare var att överdriva den verkliga skillnaden. Den skillnaden var t.ex.: ”liberals endorse individual-focused moral concerns more than conservatives do, and conservatives endorse group-focused moral concerns more than liberals do.”
Högern höll alltså med om att högern var mer moraliskt gruppfokuserad och vänstern mer moraliskt individfokuserad.
Sedan är ju frågan om man ska vara förvånad över att Arpi far med osanning. Karln stödde IS, och Sveriges stöd till IS, och förordade en större amerikansk militär insats på IS sida under åren 2012-2014. Nu när effekten av den politik han förordade blir miljontals flyktingar så tycker han att andra ska ta hand om de flyktingarna. Det kan ju vara sådana syniska svinaktiga åsikter som utgör en anledning till att se en sida som god och en som ond.
@MJ:
Det verkar som om du bara letade efter något att slå ned på för att visa att forskarna (och inte minst Arpi) hade fel.
Lite senare i rapporten, om du hade läst vidare, står:
@Ulf T:
Forskarna har inte dragit samma slutsats som Arpi. Framförallt så hoppar Arpi över att båda grupperna träffade dåligt när de skulle göra en stereotyp av sin egen grupp och att liberala hade mer fel även där.
Vad gör det för skillnad?
@MJ:
Arpis sammanfattning: ”Det visade sig att de i mitten och till höger kunde leva sig in ganska bra i hur vänstern tänkte. Men ju mer vänster försökspersonerna var, desto mer fel hade de när de skulle svara som om de var höger.”
Den stämmer rätt så bra med vad forskarna kom fram till. Även om texten uttrycker sig försiktigt ger datat ett rätt tydligt utslag – se t.ex. figur 3 (bifogad) som visar graden av överdrift beroende på politisk hemvist.
Sedan är det förstås mycket av studien som Arpi inte representerar, men det behöver inte förvåna, eftersom hans artikel inte huvudsakligen var ett refererat av studien.
@Ulf T:
Han utelämnar att liberalerna också var sämre på att sätta sig in i hur liberaler själva tänkte. Samt att sterotypen blev en mer extrem variant av verkligheten, de konservativa VAR ondare än de liberala, men inte lika onda som liberalers stereotyp av en konservativ. De konservativa uppfattade också sin stereotyp som ondare än verkligheten och liberaler som godare än verkligheten.
Sedan har han ju också översatt de amerikanska blocken (liberaler och konservativa) till att vara liktydigt med de svenska blocken (socialister och konservativa). En amerikansk socialist hade mest troligt kryssat i neutral (där Arpi av någon anledning verkar vilja placera sig själv).
Jo, man får anpassa till svenska förhållanden.
Skulle tro att svenska vänstern ligger en bra bit utanför vänstermarginalen i graferna. Nya Moderaterna skulle kanske kunna hamna omkring ’Slightly Conservative’.
@Kristian:
Om du skulle placera de amerikanska partierna på skalan så skulle de hamna mycket nära varandra också.
Sossarna och Moderaterna är nästan identiska, men deras väljare är det ganska stor spridning på.
Detta var en nyskriven artikel som berör detta tema. Jag tycker det var en mycket bra beskrivning om varför politiska rågångarna ser ut som de gör.
http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=2589#.VfrKLnt6hZe
Sowell är ju en gammal kändis i dessa sammanhang.
@Hrafninn/Larsson:
Att kalla sina egna åsikter för realism är ju ungefär som att benämna dem ”vettiga” och sedan påstå sig föra ett neutralt resonemang om hur vettiga och tokiga åsikter står mot varandra.
Budgetar är inte en realitet att förhålla sig till, de kan ändras och både minskas och ökas, t.ex.
@MJ: Sant. Skulle placera båda mellan ”Moderately” och ”Strongly”. ”Conservative,” givetvis.
Blir spännande att se hur länge Sanders får vara med.
Spectator: Why I’ve finally given up on the left
@Ulf T: Jag läste Cohens ”What´s Left” för ett par år sedan och imponerades av klarheten i hans tankegång. Detsamma nu. Det är sannolikt, som Cohen skriver, att det vi ser är de facto fascismens återkomst, nu kallad vänstern. I Sverige finns det gott om belägg för utvecklingen.
@Ulf T:
Det är skiften av ståndpunkter som hör hemma i syntes-perioden (socialism och konservatism bildade en syntes, blev tes och den nya antitesen blir SD).
Det finns mängder av exempel på där vänster och höger har bytt ståndpunkter med varandra och dessutom ofta föraktar sin egen tidigare ståndpunkt. Några exempel:
1. Bostadsrätter och hyresrätter. Förr var bostadsrätt något väldigt ”såssigt”, högern förespråkade företagande genom uthyrning av bostäder och vänstern ville att medborgarna skulle ha makten över sitt eget boende. Nu är det tvärtom, borgarna tycker att enskilda är bättre fastighetsägare än professionella fastighetsägare osv.
2. Islamistiska kontra sekulära befrielseorganisationer i Palestina. Förr pratade högern om att stödja ”de fromma männen i moskeérna” och hatade de socialistiska revolutionärerna. Vänstern hatade de religiösa och stödde de socialistiska. Nu är högern mer PLO-vänlig och beskyller vänstern för att stödja högerns gamla vänner.
3. Invandring. 1991 beslutade sossarna att begränsa invandringen för att den hotade välfärden. 1992 beslutade moderaterna om nästan ohämmad invandring just för att den hotade välfärden. Idag vill högern begränsa invandringen för att den hotar välfärden och Vänstern vill ha stor invandring trots att den hotar välfärden.
Det är sånt här som händer när två block smälter samman till identiska figurer.