Försvarsmakten har lanserat en ny handbok, H Gender, som absolut ingen försvars- eller genusintresserad rimligen kan ha missat vid det här laget. Handboken fastställs att gälla ifrån första September i år. För er skull ämnar jag läsa igenom alla tre (!) handböckerna som utgör H Gender och i lika många blogginlägg sammanfatta samt delge mina egna tankar kring dom.

Hej igen alla sura!

I förra inlägget läste vi Handbok Gender 1:2 Genomförande där vi lärde oss om vikten för FM att skapa och upprätthålla förtroende bland civilbefolkningen, att genderanalysen är ett viktigt verktyg för att nå dit, samt att en genderanalys skapas genom dom tre stegen informationsinämtning, analys och planering.

Idag ska vi titta på bok nummer tre i Triologin om Gender: Handbok Gender 1:3 Typscenarier. Boken beskrivs såhär:

1:3 Typscenarier

Denna del innehåller ett antal typscenarier som kan användas vid utbildning och integreras i övningar.

Förord, läsanvidning och inledning är, föga förvånande, mer eller mindre identiska i alla tre böcker. Det som skiljer bok nummer tre ifrån övriga böcker är att här ges 8 scenarier med lösningsförslag. Scenario nummer ett (ett såkallat ”applikatoriskt exempel”, APPLEX) är väldigt långt och utgår ifrån kompani- eller bataljonschefs perspektiv; övriga är kortare, mer lätthanterade, exempel. Jag väljer att i detta inlägg lyfta in fyra av dessa kortare scenarier, presentera dom i sin helhet, inklusive ”facit”, och även ge mina egna lösningsförslag.

Det poängteras att ”de lösningar som anges vid varje scenario är endast inspirerande exempel; det kan med andra ord finnas många andra lösningar på uppgiften.” Detta gäller såklart även mina lösningsförslag och jag hade gärna tagit del av era tankar och lösningar.

---

Krigsfångar

”Under strider i Mälardalen har ett skyttekompani tillfångatagit 12 soldater från motståndarens sida, åtta män och fyra kvinnor. Fångarna befinner sig under militär kontroll och kompaniet måste upprätta ett tillfälligt förvar tills fångarna kan transporteras till ett centralt krigsfångeläger. Kompaniet är medvetna om att sexuella övergrepp är förekommande i fängelsesituation mellan fångarna.

Vilken hänsyn bör de ta?”

Min tolkning av situationen: Jag tolkar situationen som att kompaniet, under en kortare tid, har att hantera sina 12 krigsfångar tills dess att ansvaret för dessa kan överlåtas till bataljonen. Jag formuleringen ”under strider” som att kompaniet inte längre är bundet i strid. Vidare tolkar jag formuleringen ”kompaniet är medvetna” som att kompaniet har kännedom om att sådan kan förekomma i fångsituationer, snarare än att det är ett beteende som observerats bland kompaniets 12 fångar.

Mina grundläggande antaganden:

1: Fiendens styrkor består till en tredjedel av kvinnor, vilket vittnar om att vår motståndare har en värdegrund som, vad gäller könspolitik, är snarlik vår.

2: Konceptet ”mäns våld mot kvinnor” är bullshit. Vi kan förvänta oss att sexuella ofredanden, sexuella övergrepp och övergrepp av allmän karaktär har förövare och offer av båda kön.

3: Fångarna måste vara under ständig uppsikt, då kompaniet saknar för ändamålet avsedda fånglokaler.

4: Det är bedömt sällan som det första en människa, som precis blivit tillfångatagen av sin fiende, väljer att göra är att våldta sin kamrat. Den stora risken är rymningsförsök.

Lösningsförslag: Fångarna placeras under tak och övervakas kontinuerligt av ett stridspar. Övriga soldater ur stridsparets grupp bedriver återhämtning i direkt anslutning till fånglokalen.

H Genders förslag:

”Om det finns möjlighet så bör kvinnliga fångar separeras från de manliga, för att minska risken för att det ska ske sexuella övergrepp eller könsbaserat våld.”

Min notering: Författarna till H Gender är radikalfeminister och väljer därför lösningar som inte tar hänsyn till människans natur. Tror man att risken för sexuella övergrepp försvinner bara för att man separerar män och kvinnor riskerar man att betrakta det problemet som löst och därmed skapa en situation som är mer gynnsam för sexuella predatorer.

---

Avspärrning av bro

”Ett hemvärnsförband övar i en större stad i södra Sverige. Deras uppgift är att säkra en större bro som förbinder stadens centrala delar. Bron är fyrfilig och har gång- och cykelbanor på båda sidorna. Förbandet behöver inte spärra av hela bron för att genomföra övningen. Ett stort antal bilister, cyklister och gående passerar bron både under vardagar och helger. Om bron spärras av helt kommer det att skapa köer och trafiken måste ledas om runt staden. Hur bör de gå tillväga för att inte skapa onödiga problem för de kvinnor, män, pojkar och flickor som är tvungna att passera bron? Förbandet måste ta hänsyn till genderperspektivet, funktionaliteten i staden och sitt eget behov av att öva skydd av bron.”

Min tolkning av situationen: Bron är mycket viktig infrastruktur för orten, men inte den enda bro som finns att tillgå. Vi befinner oss i ett planeringsstadie inför övningen.

Lösningsförslag: Undersök vilken typ av sammhällsfunktion trafiken över bron fyller vid olika tidpunkter på dygnet. Välj att lägga övningen vid den tidpunkt bron används av lattemammor på väg till caféet och lämna bron öppen vid tidpunkten för skolskjutsar och varutransporter.

H genders förslag:

”Samla in könsuppdelad information i rusningstrafik och vid en lugnare tidpunkt. Ta reda på vem som cyklar, går respektive åker bil, samt vem som transporterar barn? Gör en genderanalys för att förstå hur och vem som använder bron. Information kan inhämtas genom att en grupp soldater observerar förbipasserande eller intervjuar förbipasserande om hur och varför de använder bron.”

Min notering: Författarna till H Gender är radikalfeminister och bryr sig mer om vad trafikanterna har för könsorgan än vilken samhällsfunktion deras transporter fyller. Därför riskerar man att ta hänsyn till för sammhället ovidkommande faktorer vid val av tid för övningen.

---

Strid i bebyggelse

”Motståndaren har intagit Kungsholmen, i Stockholm, och förband X har fått till uppgift att slå ut fienden. Det finns många civila kvar i det planerade stridsområdet. Det råder osäkerhet om vilka dessa är. Det kan vara sjuka, äldre, civila som vårdar sjuka och skadade, flyktingar eller andra i stort behov av humanitärt stöd. De civila är isolerade bakom fiendelinjen. Det finns risk att fienden använder civila som mänskliga sköldar. För att kunna få någon uppfattning om civilläget innan operationen måste mer information införskaffas. Det beslutas att en tropp ska skickas ut för att spana alternativt rekognoscera. UAV:s kommer också att användas för att få en överblick över situationen. Vad bör troppen ta hänsyn till under sitt uppdrag för att få genderbaserad information?”

Min tolkning av situationen: Jag tolkar situationen som att jag ska spana bakom fiendens linjer. Jag vet inte riktigt vilka spaningsfrågor jag har fått, men det underlag jag samlar in måste vara genderbaserat.

Mina grundläggande antaganden:

1: Jag leder en tropp om 12 soldater.

2: Högre chef har tillgång till UAV.

3: Förband X är en bataljon.

4: Kungshollmen är en oval 3.6km x 1.6km stor ö med hög bebyggelse och ett industriområde. I mitten av ön finns ett sjukhus.

5: Ett tiotal broar förbinder ön med omkringliggande bebyggelse.

Lösningsförslag: Eftersom frågan som ska besvaras är inte vilka spaningsfrågor jag bör jobba efter eller hur själva spaningsuppdraget ska utföras, utan snarare hur informationen ska bli generbaserad, svarar jag att troppen bör notera könet på civila man ser och att om man sammantaget ser fler av endera könet bör man undersöka vart det underrepressenterade könet befinner sig. Någonstanns måste dom ju vara och man har uppenbarligen inte hittat dom.

H Genders förslag:

”Om möjligt bör troppen försöka skaffa information som är nedbryten i kategorierna män/kvinnor/pojkar/flickor. Går det att uppfatta att de olika kategorierna beter sig olika eller rör sig olika tider på observerade platser? Finns det objekt som är nödvändiga för civilbefolkningens överlevnad (t.ex. försörjningspunkter, broar nödvändiga för utrymning m.m.). Använder män, kvinnor, pojkar och flickor dessa på olika sätt? Finns det officiella eller inofficiella vårdinrättningar, till exempel kvinnor som vårdar ett antal grannar, vänner eller familjemedlemmar i hemmet?

Finns det någon indikation på att civilbefolkningen bor eller rör sig i områden eller byggnader som inte är avsedda som bostäder (t.ex. leksaker, tvätt på tvättlinor, sopor, cyklar m.m)? Om det är möjligt prata med män, kvinnor, pojkar och flickor och be dem att beskriva situationen. Känner de sig hotade? Vem hotar dem? Finns det säkerhetsrisker? Vilka är dessa? Har de problem som kan försvåras eller förvärras av förband X verksamhet? Vilka avvägningar behöver göras? Vilka risker är förbandet beredda att ta?”

Min notering: Om fienden har intagit Kungsholmen, som ju är tätortsbebyggelse, skulle jag inte gärna springa omkring och prata med civila. Det skulle innebära att jag exponerar mig och troppen i förrädisk terräng där fienden är svårupptäkt men där vi måste röra oss fullt synliga (förutsatt att vi inte rör oss i kloakerna, men där förväntar jag mig inte att hitta några civila att samtala med).

---

Upprättande av vägspärr

”Förbandet är insatt i ett utvecklingsland där en väpnad konflikt har pågått under många år. Det finns ett stort antal internflyktingar och flyktingar i området. Både de och den bosatta civilbefolkningen är djupt traumatiserad. Det finns fortfarande ett antal väpnade milisgrupper i området samt beväpnade gäng som plundrar i byar och utsätter både pojkar och flickor för sexuella övergrepp.

Förbandet har blivit beordrat att upprätta fyra vägspärrar utmed landsvägen som går genom operationsområdet. Detta är en av de få vägarna som finns i området. Vägen är väsentlig för handel och befolkningens försörjning. Ett mycket stort antal kvinnor använder vägen till och från centralorten och sina fält där de odlar för husbehov. Vägen anses öka kvinnornas säkerhet eftersom det finns mycket folk. Förbandet upprättar vägspärrarna, där majoriteten av soldaterna i spärrarna utgörs av män. Efter två veckor påpekar en av soldaterna att det är väldigt få kvinnor som passerar på vägen nuförtiden. Ett par patruller har också berättat om rykten om ett ökat antal övergrepp i området.

Hur ska förbandet gå tillväga för att få information om varför antalet kvinnor som använder vägen har minskat? Hur går det att undersöka om det finns något samband mellan vägspärrarna och ökat antal övergrepp? Om det finns ett samband, finns det något förbandet kunde ha gjort för att öka skyddet?”

Min tolkning av situationen: Anledningen till att personalen vid vägspärrarna till största delen är män är för att personalen i stort består av företrädelsevis män.

Lösningsförslag: Skicka en social patrol dels till fälten och dels till bostadsområdena och fråga kvinnorna där varför färre rör sig på vägen till fälten. Upprätta temporära observationsplatser längs några andra vägar och stråk med spaningsfrågan: ”väljer kvinnorna andra vägar till fälten?”

Om kvinnorna väljer andra vägar på grund av rädsla för svenska soldater kunde detta kanske ha förebyggts genom en samverkan med lokalbefolkningen innan upprättandet av vägspärrarna, där man tydliggjorde att syftet med vägspärrarna är att hindra rövare, banditer och miliser att fritt röra sig och bedriva verksamhet i området.

H Genders förslag:

”Innan spärrarna upprättas bör kvinnor och män ur lokalbefolkningen konsulteras för att identifiera vilka säkerhetsproblem de tror kommer att finnas i spärren. Anpassa verksamheten efter de svar som framkommer. Försök att alltid ha både manliga och kvinnliga soldater i spärren.Gör patruller med både manliga och kvinnliga soldater som besöker byar längs med vägen och fråga om de vet varför antalet kvinnor minskat. Be kvinnorna i byarna att berätta om de problem de upplever att spärrarna utgör. Rådgör med lokala kvinnoorganisationer både innan och under operationen.”

Min notering: Jag träffade ganska rätt där, men jag noterar att H Gender förutsätter att det är vägspärrarna (och dom svenska soldaterna) i sig som utgör problemet.

---

Vad tycker ni läsare om mina lösningsförslag? Vad tycker ni om H Genders lösningsförslag? Kan metoden genderintegrering bidra med något som den ser ut idag? Blir det bättre utan en radikalfeministisk förankring? Kanske är det ett helt värdelöst koncept?

Själv tycker jag att H Gender i stora drag kan användas på ett positivt sätt i insats och jag blev faktiskt något glatt överraskad av det. Tyvärr ser jag en hel del radikalfeminism mellan raderna, vilket gör mig orolig att chefer kommer att instrueras att implementera genderintegreringen med en radikalfeministisk grund. Detta riskerar att leda väldigt fel.

Minns ni Srebrenica? Där lyckades man till stor del evakuera kvinnor och barn innan massakern började, men mig veterligen var det främst män som valdes ut för att dödas i den konflikten. Kvinnor utsattes såklart för brutala övergrepp dom med och flera dödades också, men med genderintegreringen i åtanke kanske man skulle ha insisterat hårdare på att (även) rädda den delen av befolkningen som faktiskt riskerade att utplånas? Hade en svensk officer med H Gender i handen agerat annorlunda? Borde han ha agerat annorlunda? Hade männen låtit sig räddas om dom trodde att dom tog bussplatser ifrån kvinnorna?

Vad gäller FMs val av åtgärder på ”hemmaplan”, såsom rekrytering osv, skjuter inte dessa mot uppsatta mål om bredare rekryteringsbas och högre kompetens. Snarare är risken att det skapas en kontext där kompetenta och maskuliniserade individer (av båda kön) inte tycker sig passa in, varpå FM riskerar att blöda kompetens. För att inte tala om dom män som blev bortvalda till förmån för mindre kompetenta kvinnor.