Eders Ödmjuke har ett pronomt förslag
Och det bästa är väl att börja från början. Eller nästan från början, vi hoppar över det där med ”svävar över vattnet” och ”varde ljus”, du fick det säkert väl förankrat i ditt kunskapsarv när du gick i söndagsskolan (för du skolkade väl inte?). Men lite senare samma vecka, efter att Gud fixat till att det fanns en planet för oss att stå på (det är ju användbart och bra) och lite annat smått och gott så skapade Gud mannen, och …
7. Och HERREN Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande … och så blev människan en levande varelse.
– – –
15. Så tog nu HERREN Gud mannen och satte honom i Edens lustgård, till att bruka och bevara den.
16. Och HERREN Gud bjöd mannen och sade: »Av alla andra träd i lustgården må du fritt äta,
17. men av kunskapens träd på gott och ont skall du icke äta, ty när du äter därav, skall du döden dö.»
18. Och HERREN Gud sade: »Det är icke gott att mannen är allena. Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som honom höves.»
19. Och HERREN Gud danade av jord alla markens djur och alla himmelens fåglar, och förde dem fram till mannen för att se huru denne skulle kalla dem; ty såsom mannen kallade var levande varelse, så skulle den heta.
Allt verkade ju vara frid och fröjd. Även rent språkligt, då det bara behövdes ett pronomen:
”Man” var helt enkelt det samma som ”människa”, så ”han” var rätt och slätt pronomenet för en människa. Det fanns inte behov av ett könsneutralt pronomen. Det fanns överhuvud taget ingen medvetenhet om vare sig kön eller genus, eftersom dessa begrepp i sig förutsätter två olikheter, precis som värme och kyla förutsätter flera temperaturer, och varken den extrema våldsvänstern eller den neutrala dansbandsmusiken kan existera utan något annat att förhålla sig till. Och utan kön, inga könsmaktsordningar.
Hur då Gud fick för sig att han skulle ta det hela ett steg till lär väl förbli en gåta han tar med sig i sin grav. Kanske led Adam av sexuell frustration, eller så kanske Gud inte kunde tänka klart efter att ha provsmakat resultaten av Adams första vinskörd, vad vet jag, men skapelsens första baksmälla verkar vara en av de bättre teorierna när man försöker förklara följande dumheter:
20. Och mannen gav namn åt alla boskapsdjur, åt fåglarna under himmelen och åt alla markens djur. Men för Adam fann han icke någon hjälp, sådan som honom hövdes.
21. Då lät HERREN Gud en tung sömn falla på mannen, och när han hade somnat, tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött.
22. Och HERREN Gud byggde en kvinna av revbenet som han hade tagit av mannen, och förde henne fram till mannen.
23. Då sade mannen: »Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta maninna, ty av man är hon tagen.»
24. Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött.
Så därmed hade vi då fått både man och kvinna, och det hade ju sina fördelar, inte minst blev tillvaron genast oerhört mycket roligare eftersom de ”voro båda nakna och blygdes icke för varandra”.
Språkligt så behövde vi då plötsligt två pronomina:
I det här läget har vi då helt enkelt lagt till en varelse, kvinnan, så vi lägger också till ett pronomen, ”hon”. Vi har då alltså två pronomina, ”hon” som står för kvinnan, och ”han” som står för mannen, men ”han” har också kvar sin ursprungliga könlösa betydelse. Vi har således då både två pronomina för könen, och ett som är könsneutralt.
Men som vi alla vet, varför låta saker som fungerar vara som de är och det enkla vara enkelt, när man kan komplicera dem och göra tillvaron besvärlig. Gud blev väl avundsjuk när han såg hur Adam och Eva glatt och skamlöst kopulerade som vore det pride-festival året runt. Så Gud skaffade sig sällskap i form av ormen Gudrun. (Hur tänkte han där?)
Gudrun, vars tankegångar var lika slingriga som hennes väg till trädet – ja precis, det trädet – där hon drack sig berusad på jäst äppelsaft, var förstås av den åsikten att faktumet att något fungerar bra inte är ett skäl att inte fixa det. Och att ”han” både råkade fungera som pronomen för en människa, oavsett kön, och som pronomen för en manlig människa, ja, det problematiserade Gudrun och kom med hjälp av intersektionell maktanalys fram till att det var ett bevis för att Adam favoriserades och ansågs vara mer värdefull än Eva. Gudrun insisterade därför på att vi skulle ha ett tredje pronomen när vi talade om en person vars kön vi inte känner till. (Och jag förstår inte heller riktigt logiken där, men så är jag inte heller orm och van att tänka i slingriga banor.)
Så vi fick då tre pronomen:
Allt borde ju vara solsken och 7 sorters blomster under kudden nu, men vid det här laget hade förfallet gått så långt att vi hamnat ända in på 2000-talet där perversionen blivit den nya normen, och normen blivit perversion. Nu var det ”HBTQ rules” och ”heterohat” som gällde. Så de personer som hamnat i ett könsligt Limbo och varken är män eller kvinnor vill nu att ”hen” skall få beteckna det tredje könet. Vilket har lett till situationen att vi gått från 2 ord med 3 betydelser, där ”han” är en homonym:
- Han – neutralt pronomen för människa oavsett kön
- Han – pronomen för människa av typ XY.
- Hon – pronomen för människa av typ XX
till 3 ord med 4 betydelser, där ”hen” är en homonym:
- Han – pronomen för människa av typ XY.
- Hon – pronomen för människa av typ XX
- Hen – neutralt pronomen för människa oavsett kön
- Hen – pronomen för människa av typ VW
Så kan vi förstås inte ha det, eller såsom vår kollektiva allsmäktige fader CHristus Herremanson uttryckte det: ”Någon jävla ordning ska’ det va’ i en skapelse”
Så nu vill Fan själv ha ett ord med i laget och tycker att det tredje könet istället för hen skall ha ett fjärde pronomen
Pingback: Fi Knohult nu bildat! | WTF?
@carl: Vadå, vi knäppa? (Gillar din gravatar)
Vänta bara tills Dolf inser behovet att även kommentera höjdare som ”Henom”
hmm du missade adams första fru tror det är den ”hen” du söker om inte annat är hon en given förgrundsfigur för feminister
han = Adam
hon = eva
hen = Lilith
Jag kan tänka mig att feminister såg det som en seger med hen eftersom det för tankar till henne alltså en feminin form,men ser det som ett bakslag(antagligen patriarkatet)med ordet henom som för tankarna till honom.
@Erik: Mer kommer. Det här var bara uppvärmingen.
@kos: ja, ja, nu håller ju jag mig till det sanna ordet.
@michael: tja, gillar de inte ”henom” kan de ju alltid byta till en neutral objektsform som kombinerar ”han” och ”henne” som ”hanne”. Jaså, inte.
Var inte ormen en han?
”Pronomen kan vi väl ändå inte gå och ändra på?
Jodå. Med beslutsamhet och goda argument kommer man långt – särskilt i ett land där folk har respekt för lag och myndigheters anvisningar.” /Hans Karlgren
http://blog.svd.se/kultur/2012/03/08/%E2%80%9Dhen%E2%80%9D-foreslogs-av-sprakforskare-redan-1994-%E2%80%93-i-svd/
@Mia.: Nu ska du inte komma här och var besvärliga. Jag har aldrig hört talas om nån som sett en orm med penis. Alltså måste ormen vara en hon, särskilt som hen inte hade blivit uppfunnet ännu.
Tack för länken, kanske kommer väl till pass när jag ska slakta hen på riktigt.
Det är förstås värt att reflektera kring varför könade pronomen, han och hon, finns sedan tidigare men inte åldrade pronomen, rasade pronomen eller ögonformade pronomen. Vi sorteras ju in på dessa attribut likväl.
Det är dock betydligt fler som har ett mittläge vad gäller t ex ålder och ras än kön. Så mycket färre befinner sig i extrempunkterna i dessa avseenden att det kanske kan förklara att några extrema pronomen för dessa dimensioner inte ens har skapats.
Så behoven för mitt-pronomen i dessa avseende borde också kanske vida överskugga behovet av ”hen” då så många fler befinner sig centralt jämfört med i köns-dimensionen?
Om så är fallet måste en förklaring finnas varför dessa mittpronomen inte redan finns. Jag tror att bristen på polarisering i sig, dvs tendensen att det som upplevts har befunnit sig i mitten har bidragit till att dölja dimensionerna. En dimension man inte tenderat att se då den inte har samma utsträckning har man heller inte skapat ord för, ens för mittpunkten. I andra fall kan de ha rört sig om att språkutvecklingen stoppats efter att ord börjat forma sig när extremer mött varandra, ord som nigger, svarting, viting, svartskalle osv dök upp men mötte motstånd innan något egentligt pronomen formades och snart därefter om inte tidigare började det bli så vanligt att se mittformer, människor som var både vita och svarta samtidigt, bruna, att den tidigarenämnda dynamiken började bidraga, bristen på polarisering dolde dimensionen, vilket alltså inte skett med kön.
Behoven av mittpronomen har vi dock börjat avhjälpa men kanske där minst antal människor är osynliggjorda sedan tidigare, dvs gällande kön, det finns ju, efter en liten reality check, t ex betydligt fler mulatter än hen:s. Smaka på nedan mittpronomen och se vilket du tycker behövs allra mest i svenska språket:
Kön:
han + hon = hen
– ”Bosse-Marie var en riktig hejare på smink, hen använde det varje dag”
Ålder:
Gammal + Ung = Gan (i denna och följande ekvationer finns inga extrempronomen utan deskriptioner används i vänsterleden)
– ”Det var en regnig natt när Povel-Robin bestämde sig, gan skulle aldrig komma tillbaka.”
Hudfärg:
Svart + Vit = brun = bun
– ”Aicha-Greta gick ut i korridoren men hade glömt sin hatt, vad skulle bun ta sig till?”
Ögonform
Rund + Sned = End
– ”Flygplatsen var nästan öde, Ai-Sofie var mycket tidigt ut men vad skulle end göra utan sin biljett?”
Povel-Robin, Aicha-Greta och Ai-Sofie kan ju alla kan vara nåt mitt emellan gammal och ung, svarthyad och vithyad respektive rundögd och snedögd i minst samma utsträckning som Bosse-Marie kan vara nåt mellanting av en kvinna och man, vilket vi nu kommit dithän att vi kan beskriva i Sverige. Förstås väl värt att fundera på, alltihopa, för dina skattepengar.
@The Joker:
Jag kan tänka mig några anledningar. Könade pronomen faller sig ganska naturligt eftersom det är väldigt lätt att skilja på män och kvinnor. Jag har under mitt liv (över 50 år) bara varit med om en enda gång att jag träffat en vuxen person som jag än idag inte vet om det var en man eller kvinna. (Sen kan jag förstås ha tagit fel, och till exempel tagit en manlig transvestit för kvinna, men det är liksom en annan femma)
Jag skulle tro att man runtom i världen normalt är rasmässigt ganska homogena, i sverige har vi varit vita (eller ”kaukasier” om man vill anamma den engelska benämningen), i Afrika har man haft negroid ras, i Asien mongoler osv. I ett rasmässigt relativt homogent samhälle finns det knappast behov av rasmässiga pronomen.
Pronomen på saker som ålder lär inte fungera särskilt bra av två orsaker. Den första är att man hamnar i gränsfall där det är svårt att avgöra vilket pronomen som skall användas (att könspronomina är klart binära är en fördel, för man kan normalt applicera rätt pronomen ögonblickligen utan att behöva fundera). Den andra orsaken att ålderspronomen är olämpliga är att de är ”instabila”, man måste tillämpa olika pronomina på en och samma person vid olika skeden i livet. I dagligt tal är väl instabilitet inget större problem, men i skrift kan det bli väldigt olyckligt, det som skrevs för 30 år sen gäller inte idag osv.
Överhuvudtaget är pronomina baserade på föränderliga egenskaper såsom hårfärg eller fetma förkastliga.
Saker som ögon är också klart olämpliga eftersom man måste vara både nära och på rätt sida av en person för att kunna göra en visuell bestämning. Att försöka bestämma rätt pronomen 100 meter bakifrån …
Så jag skulle nog säga att det naturligt sunda är att man antingen har ett könlöst pronomen som t.ex. finska och ungerska, eller att man har olika beroende på kön. Könet är (normalt) distinkt (en person är antingen man eller kvinna, inget mellanting), oföränderligt (man har ett och samma kön från födsel till död) och, med undantag för småbarn, lätt identifierbart.
@The Joker:
… men det var ju en ganska kul idé.
Och det finns ju språk som skiljer sig från vårt på andra sätt när det gäller pronomina, t.ex. där man har två olika ”vi” beroende på om den man talar till är inkluderad eller inte, eller så har man två olika ”det” beroende på om ”detet” man talar om är inom synhåll eller utom synhåll. Men västerländska språk följer väl generellt samma modell som vi har, även om det finns undantag med finska hän och engelska you (som inte skiljer på singular och plural).
Bland de germanska språken har tyskan och isländskan tre genus (maskulinum, femininum, neutrum), svenskan, danskan, norskan och nederländskan fyra
(maskulinum, femininum, utrum och neutrum), engelskan har tre (maskulinum, femininum, utrum). Inanimata substantiv som inte är neutrum är utrum.
Nångång på 1400-talet började utrum användas i svenskan, och de substantiv som var maskulinum eller femininum blev just utrum. Artiklar och adjektivböjningar är likadana för maskulinum, femininum och neutrum i svenskan, den enda avvikelsen jag kan komma på är adjektiv på maskulina substantiv i singularis (”DEN storE byggnadsarbetaren”. Inte ”storA”)
Nederländskan har förställda artiklar framför sina substantiv (”de paard”, hästen, utrum, ”het huis”, huset, neutrum).
Feministiska ”lingvister” klarar uppenbarligen inte av att skilja på gramatiskt genus och gramatiskt sexus (”lärare/lärarinna”)
Har nog länkat den tidigare och det är mest på skoj förstås, men när Dolf tar upp skapelseberättelsen, så vill jag till detta också rekommendera Dave Allen’s tankar om runt denna (och varför Eva skapades…):
@John Nilsson: Jag kommer inte ihåg att ha sett den tidigare, men oavsett vilket, Dave Allen är alltid välkommen. Det här måste ha varit en ganska sen upplaga, gråhårig, och ”whiskeyn” såg allt bra vattning ut, och jag saknade Gauloise-paketet. Har de aldrig gett ut hans shower på DVD? (Jag har en DVD av typen ”best of” som jag fick i julklapp ett år, men jag tycker nog att han vore värd att återutge till fullo. Skulle göra sig bra bredvid Monty Python-samlingen.) Dave Allen hörde till favoritprogrammen i min ungdom. I mitt tycke den bäste standup-komikern någonsin, även om han satt.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Jag tycker han förtjänar mera uppmärksamhet, helt klart, men känner inte till just något om vad som finns utgivet på dvd etc.
Tycker man om kombinationen av religion och satir kanske serie-stripen ”Jesus and Mo” kan vara något. Har länkat också till den sidan tidigare, men det är lätt att glömma bort att de finns (kanske kan man prenumerera?):
http://www.jesusandmo.net/
*
Angående han, hon, hen etc:
Är det inte lite underligt att den feministiska påstådda önskan om att göra språket könsneutralt, av någon anledning tar stopp just vid ordet ”feminism”, som man istället försöker likställa med ordet ”jämställdhet”? Jämför gärna med diskussionen om den icke könsbestämmande användningen av ordet ”man”, som feminister jobbar hårt på att ersätta med till exempel ”en”. Och går inte den så kallade ”normkritiken” i själva verket ut på att etablera kvinnan som norm, snarare än någon slags ”universell” och ”objektiv” kritik av vilken norm det vara månde?
Hur känns formuleringen ”hen är feminist” relativt formuleringen ”hen är jämställdist”? Vilken av dessa formuleringar känns mest ”könsneutral” och ”öppen”, om man säger så? Vilken formulering uppfattas vara mera ideologisk, normerande och partisk, visavi ett av könen? Jag vet vad jag känner och tänker om detta.
@John Nilsson: Bra poäng om könsneutralt språk.