”Fuck You Very Much” [FYVM], fyra små ord som skakade bloggen och ledde till att en av skribenterna kastade in handduken. Jag har ingen lust att älta saken, det har skrivits alltför många inlägg om detta redan (två av mig själv, och ett flertal av en annan bloggare på sin blogg), men … jag sade trots allt i det senaste inlägget att jag skulle skriva en mer utförlig redogörelse om saken. Och faktum är att det här borde ha varit det som jag kallade ”Håll käft gubbjävel!”, men jag kände mig inte upplagd för ett längre inlägg just då. Helt bortsett från att jag faktiskt vill presentera min sida av saken på ett så korrekt sätt som möjligt, så tycker jag också att det hela är ett alldeles utmärkt exempel i miniatyr på vår snedvridna samhällsdebatt när det handlar om jämställdhetsfrågor. Det finns också en aspekt på saken som åtminstone jag själv tycker är både talande och viktig, men som helt har förbigåtts med tystnad i bråket. Jag kommer till det så småningom, hav tålamod med mig om det är både långt och tradigt (jag kommer att återge friskt från kommentarer) och jag dessutom upprepar sådant du redan hunnit ledsna på nu när jag börjar om från början. Om du absolut känner att du vill gena kan du hoppa ner direkt till Vändpunkten, men jag rekommenderar det inte. Förhistorien har betydelse.

I begynnelsen skapade …

… Karl-Johan Karlsson [KJK] på Expressen konflikten genom att i sin krönika ”Så sjuka är unga tjejers drömmar” lufta sina åsikter ”från läktaren” om de sjuka värderingar som råder bland unga kvinnor. Och så lade han ytterligare sten på börda genom att också ge uttryck för uppfattningen att ”fler killar [borde] lufta sin syn på kvinnoidealet”.

Denna i mitt tycke både välbalanserade och välbehövliga krönika slog ned som en bomb bland feminister och genusiter. En av dessa genusiter (men enligt egen utsago icke feminist) var en dam vid namn Charlotte [C] som i sitt inlägg ”Kroppsideal och om sånna [sic!] som borde stanna på läktaren” skriver (min emfas i kursiv fetstil, redaktionellt ”[f]” Charlottes):

Via Ugglan hamnade jag på Karl-Johan Karlssons krönika om hur sjuka unga tjejers drömmar är. Han tycker att ”betydligt fler killar” borde ”lufta sin syn på kvinnoidealet” för det är så osunt med ”ett anorektiskt ideal som väldigt få kvinnor kan, eller bör, leva upp till”. Så han förklarar för oss kvinnor att ”unga tjejer är extremt lättpåverkade” och att ”inga tjejer drömmer om att vara mulliga, eller ens normalviktiga, utan trådsmala med kilometerlånga ben”. Detta gör unga tjejer alltså trots att ”[f]orskning har visat att män snarare gillar smala midjor kombinerat med breda höfter, med andra ord kurviga tjejer.” Fuck you very much, herr Karlsson.
[– – –] Nej. Det sjuka med drömmarna är att unga kvinnor upplever att kontroll över sin kropp och sitt utseende är det viktigaste i världen. Så viktigt att det överskuggar välmående, utbildning, vänner, hobbies och livet självt. Det är vad som är sjukt. Sjukt är också att män som Karlsson lever i villfarelsen att allt som kvinnor gör är för att män ska tända på dem. Och sorry att vara den som pissar på paraden, men det finns ingen erigerad penis i världen mäktig nog att bota anorektiker. Det behövs ingen ”åsikt från läktaren som kan blandas ut med de sjuka värderingar som råder bland unga kvinnor”. Sitt kvar på läktaren och var tyst tills du fattat att unga kvinnors problem inte kan lösas med att män talar om för dem hur de borde se ut.

Jag anser nog att C själv har satt ramarna för den kommande debatten med sitt FYVM, ”erigerad penis” och uppmaningen om att sitta tyst på läktaren. Det var denna, som jag ser det, opåkallade hätskhet som fick mig att kommentera (emfas ej i original):

Varför är det så kontroversiellt att säga att män generellt föredrar kurviga kvinnor när det handlar om skönhetsideal?
Jag vet inte hur många gånger jag hört slanka och till och med trådsmala unga kvinnor och flickor oja sig över att de ”är tjocka” och ”behöver banta”. Varpå jag brukar påpeka (när jag verkligen tycker det) att de är fina som de är, och att de vad mig anbelangade gärna fick lägga på några kilon. [– – –] Om de nu faktiskt vill göra raka motsatsen mot mitt skönhetsideal, inklusive svälta sig så revbenen syns, färga håret grönt och neongredelint, snaggat på ena sidan, mohawk-kam på andra, brasiliansk vaxning, klä sig i paltor och militärkängor, så var så god. De är fria att leva sina egna liv som de vill för mig.

Med andra ord, en ärligt och uppriktigt menad fråga, plus att jag försöker poängtera att jag faktiskt inte försöker tvinga på flickor några ideal. Men jag antar att genusglasögon filtrerar bort sånt, för C menade i sitt svar att ”[…] om din avsikt är att hjälpa till så måste du lyssna på den du vill hjälpa”. På vilka grunder hon nu tror att jag inte lyssnar vet jag inte. Jag svarade på detta:

Jag lyssnar givetvis på dem jag pratar med.
Jag förstår bara inte varför hans krönika är så hemsk. Den innehåller en del påståenden som ”sjukt ideal”, men det är ju helt i linje med den kritik som länge förts fram från andra håll [– – –] Och vad är det som är så konstigt eller kontroversiellt med att män gillar kurviga kvinnor med smala midjor och breda höfter? Anledningen till att män har kurvighet som ett kvinnligt skönhetsideal torde vara för att det är en kvinnlig egenskap, och hälsosamma kvinnor tänderar [sic!] att vara kurviga utan att man konstlar till det.
Om kvinnor av naturen hade varit kubiska kan jag nästan med 100 % säkerhet lova att det manliga skönhetsidealet för kvinnor hade varit en kub.

Det dröjde inte länge förrän en genusblind vit riddare, Mikael Bergström [MB] (ett namn som jag för övrigt tycker mig känna igen, jag tror jag kolliderat med den filuren också på andra platser) ryckte in (min emfas):

– Oavsett vad man har för intentioner så bodrar [sic!] man de facto till att förstärka idén om att kvinnors värde ligger i utseendet. Fler män behöver inte uttala sig om sina skönhetsideal. Fler män behöver hålla käften med sina bedömningar av kvinnokroppar.
[– – –] – ”Män” har inte identiska ideal. Sluta försöka prata för mig. Det är meningslöst och ganska sexistiskt att försöka klumpa ihop ”män” och säga att vi tycker ditten eller datten.

Han öppnar alltså med att man som man skall ”hålla käften”. Tack så mycket! Nu är jag verkligen på ett medgörligt humör för en civiliserad diskussion (sarkasm om nu nån skulle missa det). Det här är alltså den fjärde kommentaren i flödet. Direkt på detta jämställer han min användning av ”naturligt” (när jag talar om att jag tror att det finns en korrelation mellan skönhet och hälsa/fertilitet) ifråga om skönhetsideal med ”naturliga” saker som ”Blindtarmen, könssjukdomar, uran, cordyceps, botflugor.”

De tre tidigare kommentarer som återgivits innan MB kommer in i bilden är 1) jag, 2) C 3) jag igen, och de har varit civiliserade. Jag ogillar dock uppmaningar om att jag skall ”hålla käften” så jag börjar surna till (vilket märks i att en del av mina efterföljande kommentarer börjar bli lite småtvära och sarkastiska). Det är inte helt lätt att följa det exakta flödet härefter eftersom kommentarerna inte ligger i strikt kronologisk ordning utan ligger i ”replikkedjor”, men jag ger hur som helst igen på detta med:

Förlängningen är att vi inte skall säga något alls över huvud taget. Jag kan på liknande grunder säga att du behöver hålla käften om mina åsikter. […] För att specificera, jag hävdar inte att alla män gillar kurviga kvinnor, men jag skulle tro (utan att ha gjort någon vetenskaplig undersökning av saken, enbart baserat på mina egna erfarenheter och iakttagelser) att den genomsnittliga mannen gillar kurviga kvinnor.

Lite senare dyker Cruella upp med denna insiktsfulla kommentar (återgiven i sin helhet):

Min dotter som är 15 år kom klampande och sa precis det du säger, möjligen inte lika effektivt formulerat. Hon betackar sig för alla former av bedömning, även sådan som är avsedd att ”hjälpa”. Trots smal midja och breda höfter. (Lyckosten. Höh.)

Jag vet inte vem ”du” är som hon riktar sig till här, men det finns vid den här tidpunkten ingen annan än jag i kommentarsflödet som kan vara måltavla för den underförstådda anklagelsen om att vara ett misogynt gubbslem som dreglar över pubertala tonårsflickor. Jag påpekar:

Jag går inte omkring och bedömer och kommenterar kvinnors och flickors kroppar. Men om din dotter skulle beklaga sig för mig över att hon väger för mycket, så får hon finna sig i att jag svarar henne.

Scenen har nu förberetts för C:s avslutning i uppladdningen (återgivet i sin helhet):

Ledsen att vara lite tjatig: men hur tror du att det hjälper dem som sliter med sitt dåliga självförtroende och kanske rent av kroppshat att du upprepar vad den genomsnittliga mannen gillar? Varför är vad män tycker något som borde vara relevant för hur kvinnor känner inför sina kroppar?

Och vi är framme vid

Vändpunkten

Det här är den centrala biten i det här inlägget. Jag kan väl själv tycka att jag överreagerar när jag går igenom händelseförloppet så här i efterhand. Det rör sig trots allt om ett fåtal kommentarer fram och tillbaka. Det må vara hur det vill med den saken, jag uppfattar det i alla fall subjektivt som att alla uttalanden av män om kvinnors utseende är likställda på det värsta misogyna sätt. Det spelar ingen roll om det är ”Du är fin som du är” som svar på en direkt förfrågan eller ett bekymrat ”Vad du ser blek och tunn ut, äter du inte ordentligt?”. Alla uttalanden jämställs med ”Skaffa dig lite pattar, benrangel. Höh, höh!”

Jag är fullt medveten om varken C eller någon annan direkt har skuldbelagt män här, men en sådan skuldbeläggning förekommer icke desto mindre i samhällsdebatten, se till exempel Anneli Babitz påstående i slask­journalistikens hatblaska nummer ett, Aftonbladet för något år sedan: ”numera finns en trend som säger hur det kvinnliga könsorganet ska se ut. Att se ut som en liten flicka – babylen och helt utan könshår och inre blygdläppar som hänger ner en aning – ja, det är så vårt patriarkala samhälle bestämt att jag ska se ut där nere.” Samma skitblaska som nu precis i dagarna har en plus-artikel om storleken på penis på män runt om i världen. Det är egentligen inte relevant för saken här, men det ger en kulturell kontext och visar ganska tydligt på de dubbla måttstockar som förhoppningsvis förklarar varför jag efter C:s senaste kommentar ser rött därför att jag subjektivt uppfattar en polarisering där världen delas in i förtryckande gubbslem och oskyldigt förtryckta tonårsflickor. Jag blir heligt förbannad och lägger in en kommentar, som jag här återger fullständigt, trots att den är ganska lång. Och läs den gärna med en viss eftertänksamhet. Det är denna kommentar som hela detta (erkänt långa, jag ber om ursäkt för det) inlägg handlar om:

Okej, jag hajar inte det här. Om kvinnor inte vill höra min åsikt så är det bara att låta bli att ta upp ämnet med mig. Jag går inte omkring och delar ut betyg av eget gottfinnande. Jag har aldrig betraktat mig som någon Don Juan som kvinnor slänger sig framför fötterna på. Jag är pinsamt medveten om att jag inte är någon jävla he-man eller något ideal som kvinnor trånar efter.
Vad fan är det för fel på er, tror ni att ni är ensamma om att brottas med problem eller att dålig självbild är något som uteslutande drabbar kvinnor?
Jag har också gått igenom en tonårsperiod med självskadebeteende och självmordstankar, och (vilket väl kommer att glädja alla här och ge upphov till ett skadeglatt skrockande på alla genusinstitutioner och i alla feministiska kretsar runt om i landet) gick en gång i gymnasiet till skolsköterskan och bad att få bli kastrerad. Vilket hon vägrade befatta sig med.
Det tillhör en sedan länge förfluten tid. Och jag är inte längre samma person som jag var. Jag har skaffat mig tjockt skinn sen dess och min sjävbild är minst sagt stabil idag. Men jag blir ärligt talat rent förbannad på ert jävla sätt att diskutera.
Kanske dags att börja fundera på hur sund er egen bild är av män.
Ni läser samtliga in något i det jag säger som jag inte står för och aldrig har stått för.
Vad fan får er att tro att jag går omkring och betygsätter kvinnor för mitt eget höga nöjes skull, eller att de kvinnnor jag har talat med skulle må dåligt för den sakens skull. När jag har talat om dessa saker med kvinnor har de inte verkat ta ett dugg illa vid sig, tvärtom. Och jag har lite jävla förmåga att läsa av människor som jag talar med ansikte mot ansikte. Om de tar illa upp eller känner sig förolämpade syns det.
Har det aldrig fallit någon in att jag kanske INTE håller monolog för dem om hur de skall sköta sina kroppar eller hur de bör framställa sig? Och att kanske till och med någon gång att mina synpunkter varit uppskattade eller upplevts som hjälpsamma.
Får jag fråga vilken jävla rätt har ni, som inte har träffat mig, att föra talan för de kvinnor som har träffat mig?

Min avsikt var inte att starta någon tävling om vem som har det värst eller dra på mig offerkoftan. Jag ville bara komma bort från den polariserade bilden av ”män mot kvinnor”. Det sagt, att må dåligt och att brottas med sin självbild eller existentiella frågor är varken ett unikt modernt påfund eller något som är förbehållet den kvinnliga delen av människosläktet. Jag hade mina mörka perioder som tonåring på 70-talet. Min plånbok innehöll inte bara en kondom som aldrig blev använd. I den fanns också ett rakblad. Som användes. Långt innan ”självskadebeteende” hade blivit ett modeord. Ärren på armarna har bleknat och syns knappt. Det blev aldrig några ärr i ansiktet, och morsan godtog min lama förklaring om att jag hade trillat huvudstupa in i en taggtråd. Om hon trodde på den ska jag låta var osagt. Så tjejerna av idag skaffar sig ett tung bagage. Okej. De får väl lära sig bära det. Och ifall någon undrar, jag har alltid varit klar över skillnaden mellan kastrering och sterilisering.

Denna för mig centrala kommentar spontant från hjärtat öppnade för en dialog. Som aldrig inträffade. Den enda respons jag fick var tystnad. Jag väntade. Nästa dag, nästan 20 timmar senare tror jag ett kort ögonblick att jag fått ett gensvar när en Eva [E] inleder en kommentar med: ”Ja, kära nå’n, Dolfs kommentarer i den här tråden var ingen rolig läsning.” Men jag tas snabbt ur den villfarelsen, för allt hon uppfattat av vad jag sagt är tydligen att jag skulle se henne som mindre värd på grund av att hennes ”kroppsform påminner mest om en platt och ganska rak planka.” Hon läser sedan lusen av mig:

Att män tycker att jag med mina obefintliga kurvor är okvinnlig är väl bara att tugga i sig. Numera bekymrar det mig faktiskt inte särskilt mycket. Jag inbillar mig att det är viktigare hur jag är som människa än hur jag ser ut som kvinna. Självförnekelse? Och jag har faktiskt en man. Ja, jag vet att det låter osannolikt, men så’n tur har jag. Han säger att han älskar mig. Fast det säger han nog bara för att få ligga.
[– – –] Nej, allvarligt talat. För min egen del skiter jag naturligtvis högaktningsfullt i vad patriarkala halvfigurer som Dolf och hans uppblåsta ”det är inte mitt fel”-kompisar tycker. Jag är vacker, klok, stark och lycklig. Väldigt lycklig.
Men för alla unga kvinnor och mäns skull tycker jag att Dolf & Co borde lära sig att svälja sina sura uppstötningar som de okontrollerat spottar ur sig i tid och otid. Ja, det kan kännas lite hopplöst ibland, men då tröstar jag mig med att mina barn har växt upp till självständiga, mogna, kloka, omtänksamma och normkritiska (moaahahaha!) individer som definitivt drar sitt strå till stacken för en bättre värld.

Jag är oerhört glad över att C, MB, E och alla andra lyssnar så uppmärksamt på vad jag har att säga. Jag önskar att jag vore en lika bra lyssnare. (Jag har ju redan tidigare fått det påpekat för mig att jag borde lyssna, och får det senare igen. Då i en replikväxling med en Maria Engelwinge [ME] som går som följer: ME: ”Du borde verkligen lyssna på Eva”, jag: ”lyssnandet bör gå åt bägge hållen”, ME: ”Nej, i det här fallet ska inte lyssnandet gå åt båda hållen, om du med lyssnande menar ta in och respektera.”

För att citera Barney Stinson: ”True story.”

Härdsmälta

I det här läget pubbar C nästa inlägg om att hon svär på sin egen blogg om hon känner för det (min emfas):

Ni har inte fattat problemet. För ni vägrar fucking lyssna på vad man säger. Här kommer det i versaler: KVINNOR SOM SVÄLTER SIG SJÄLVA KOMMER INTE ATT MÅ BÄTTRE FÖR ATT NI SÄGER TILL DEM ATT DE BORDE GÅ UPP I VIKT FÖR KVINNOR SOM SVÄLTER SIG SJÄLVA GÖR DET INTE FÖR ATT TILLFREDSSTÄLLA ER. Därför är det fullkomligt jävla irrelevant vad ni tycker är snyggt, eller vad vetenskapen säger att standardmannen tänder på, eller vad i helvete ni tycker om kvinnors skönhetsideal.
Och bara så att det är alldeles klart; jag säger inte det här bara för att ni är män, utan för att ni beter er som första klassens arslen. Jag hoppas innerligt att ni inte upplyser er dotter som stoppar fingrarna i halsen efter varje måltid, som skär sig själv i armarna, som tynar bort, försvinner in i sig själv, om att hon ska sluta för ingen man vill ha ett benrangel. Sitt ner på läktaren och håll käft.

Tack så mycket. Det är diverse gläfs från olika kommentarer tills min mindre begåvade, och förståeligt föga uppskattade, replik kommer strax före midnatt:

Visst det är din blogg, så varsågod. Bete dig som ett tredje klassens arsel själv.
Och ta era jävla ätstörningsproblem och era förbannande skönhetsideal och stoppa upp dem i valfritt hål. Bitches.

Att jag får en del (välförtjänt) skit för den säger väl sig självt.

Skadekontroll

När jag vaknar nästa morgon har jag sansat mig. Jag vidgår att jag inser att det var ett övertramp (och erkänner för övrigt det ett flertal gånger därefter i tråden). Jag för dialog med ME (det är här det redan återgivna ”lyssna”, ”båda hållen”, ”nehej då” inträffar) och ”en platt och ganska raka planka” E där jag försöker klargöra att jag faktiskt inte dömer henne efter hennes kropp och att jag inte på något vis har (eller har haft) till avsikt att försöka nedvärdera henne eller få henne att må dåligt.

Någon gång i den här vevan tillkännager jag också att: ”Jag har skrivit mitt eget inlägg nu”, vilket då syftar på ”Håll käft gubbjävel!” och jag förklarar att kommentarsfältet är öppet. Jag får förstås en del mothugg men tycker själv att det går framåt till dess att

Fredsförhandlingarna strandar

C uppskattar inte mitt inlägg. Hon ställer ”Några korta frågor bara”, som jag återger i sin helhet:

Några korta frågor bara: Har du räknat hur många gånger jag eller någon annan trevligt svarade på kommentarerna på det förra inlägget och försökte förmedla att problemet är att självsvält inte har med mäns biologiska preferenser att göra och att det därför är irrelevant att tala om vad män vill ha eller inte? Själv tror jag att jag skrev det minst fem gånger.
Och sedan undrar jag vad exakt du tyckte var ett övertramp från min sida. Jag har inte kallat dig eller någon annan fula namn och du säger att du inte har något emot tonfallet. Och om du inte tyckte att jag, eller Eva, eller Maria, eller Hanna, eller Minna, eller Cruella eller någon av de andra som snällt och vänligt försökt förklara för dig och en handfull andra hur destruktivt det är att tala om vad män vill ha när kvinnor mår dåligt begick några övertramp, så kvarstår att du kallade oss bitches och hade minst sagt otrevliga förslag. Vad som står inne på GB tänker jag inte ens läsa. Att du hänger ut mig, som till skillnad från någon av er andra där inne står på nätet med namn och bild, så att kommentarsfältet kan få fyllas av hat, det säger mer om dig än om mig.
Så lägligt att du glömde din egen del.

Mitt svar (som jag också återger i sin helhet, och det blir också det sista större citatet) talar sitt tydliga språk, den nedlåtande tonen, och efterslängen på slutet om att min glömska kom ”lägligt” gör mig rejält förbannad:

1. Du anser kanske att du (och andra) svarade trevligt. Jag anser att ni vantolkat vad jag sagt och förvrängt min ståndpunkt. Ett uttalat halmbygge med andra ord. Och inte alls trevligt.
2. Jag har ingenstans i de här två trådarna nämnt något annat övertramp än mitt eget. Jag har bara använt ordet i två tidigare kommentarer och referar då till vad jag själv sa. Hur är det med läsförståelsen?
3. Jag har redan klargjort att det inte handlade om fula namn eller tonfallet, utan att det för min del handlade om vad jag uppfattar som oärlig debattstil, vilket du återigen ger prov på.
4. ”… snällt och vänligt försökt förklara för dig och …”, det där är rent och skärt nedlåtande översitteri (ungefär jämförbart med ”men se så lilla gumman”) och precis lika illa som min kommentar om ”stoppa upp”, fast den på ytan är mer socialt acceptabel. Med andra ord, falsk och hycklande, eftersom du inte verkar ha ryggrad nog att förolämpa mig öppet utan istället försöker göra det under en socialt acceptabel fernissa.
5. Jag tänker inte tvinga dig läsa mina inlägg, så om du inte vill, låt bli. Verkligen moget.
6. På vad vis hänger jag ut dig? Jag använder ditt förnamn, för jag måste referera till dig på något vis, och jag länkar till dina två inlägg, eftersom det är vad jag skriver om. Fast jag antar att du räknar allt utom absolut tystnad som uthängning.
7. Eftersom jag är allt annat än bildskön föredrar jag att inte skylta med min nuna, men jag står med mitt namn. Och det finns bilder av mig på bloggen.
8. Mitt kommentarsfält är öppet, också för dig. Väljer du att inte utnyttja det så är det ditt val. Jag har noterat att många, inte alla, uttrycker stark kritik mot dig, men hat, nej. I alla fall inte mer hatiskt än ditt inlägg som den här tråden hör till.
9. ”Så lägligt att du glömde din egen del.” insinuerar du att jag ljuger?
Hade du varit lite observant hade du kanske noterat att jag coolat ner betydligt sen igår och att alla mina kommentarer hittills idag har hållt sig på en vänskaplig nivå. Men vill du ha krig så kan du få det.
Sist men inte minst, jag bestämmer själv när jag skall hålla käft. Inte några hysteriska fruntimmer.

Efterspelet

Jag blir blockad. Likaså blir, tror jag, Ninni, Erik och Bashflak blockade. Vad de nu har med saken att göra. Bashflak är inte ens en skribent på GD. De är i alla fall inte längre önskvärda hos C som tar upp saken i ett flertal inlägg därefter. [Uppdatering 2015-09-22: Fick precis veta att hon faktiskt aldrig blockade oss, men hon satte oss i modereringskön. Onekligen en viss skillnad, men lite svårt att se det utifrån.] C ondgör sig över att jag säger FYVM till henne i mitt inlägg (och jag undrar i mitt stilla sinne om hon är omedveten om att hon själv i sitt första inlägg sa FYVM till en namngiven person, visserligen inte mig, men ändå …) och förfasar sig över kommentarerna om henne i kommentarsfältet till mitt inlägg och att hon hängs ut ”med namn och allt”. Mig veterligen har hon inte refererats till med något annat än förnamn. Jag har definitivt inte gjort det. Jag har bara använt hennes förnamn och länkat till hennes blogg. Hade det förekommit någon verklig uthängning hade jag modererat. Jag kan mycket väl förstå att hon ogillar en del av kommentarerna, men ärligt talat, de är inte i närheten av vad man hittar på ledarsidorna eller krönikorna i en vanlig dagstidning.

Så hon får sin mentala hälsa ifrågasatt i en kommentar, eller någon tycker synd om hennes äkta hälft och barn, Big Deal! Jag utgår ifrån att min mentala hälsa blivit ifrågasatt av ett flertal av C:s anhängare. Än sen? Nu har jag visserligen varken fru eller barn, men hade jag haft det så hade jag inte heller blivit särskilt upprörd för att någon tyckt synd om dem som måste dras med mig. Kanske borde C skaffa sig ett nick och ha två bloggar, en där hon är mer privat (under eget namn), och en där hon luftar sig politiskt under sitt nick. Bara som ett förslag.

Sammanfattning

Jag har lärt mig att som man har man ingen som helst rätt att säga någonting över huvud taget om kvinnors kroppar eller deras (tillgång eller brist på) skönhet, man skall hålla käft och lyssna utan att förvänta sig att någon lyssnar tillbaka och snällt finna sig i kvällstidningars penisjämförelser.

Nu har jag sagt mitt. Nu tar jag semester fram till dess att ägarbytet för bloggen är fullbordat. Jag kommer varken att skriva några fler inlägg eller kommentarer innan den saken är avklarad. Det här är mitt enda inlägg sen skiten träffade fläkten och jag postar det bara för att få ett avslut. Inlägget om Knekten, Kärleken och Döden fanns redo långt innan det här bråket uppstod även om det postades efteråt. Tyvärr försvann det in i tystnaden på grund av dålig tajming. Läs det gärna så länge och begrunda om det har någon bäring på den här affären.

Au revoir, Dolf