Såg tipset om denna artikel i DN, signerad Niklas Orrenius. Han intervjuar Mary Ellsberg som presenteras som global hälsoexpert. I själva verket tillhör hon Global Woman’s Institute vid George Washington University. Då kan man förvänta sig en mer seriös argumentation än från en politiker.
Den pekar ut våld mot kvinnor som världens vanligaste brott. Men då partnervåld är ungefär lika vanliga i båda riktningarna är det nog hugget som stucket om det skulle hamna på första eller andra plats. Skillnaden är dock att mäns våld ger större skador då vi är starkare, och vi verkar dessutom ha svårare att få synliga småblessyrer som blåmärken. Antalet dödsfall är en dålig mätare på partnervåld, och barn slåss då aldrig. Snarare ska man undersöka hur många fall av misshandel som förekommit.
Men vanligaste brottet? Det låter ruskigt likt mitt tidigare argument från feministtiden att porrindustrin är den mest lönsamma efter narkotika och vapen. (Givetvis nonsens, porr är ganska olönsamt.) En spontant gissning är att ringa narkotikabrott är vanligare i Sverige, uppskattningsvis 13866 brott i Malmö+Lund under en lönehelg. Är siffran ungefär korrekt och representativ så torde detta brott överträffa partnervåld flera gånger om. Och även om proportionerna varierar så tror jag att det är svårt att hitta någon plats i västvärlden där partnervåldet överträffar antalet narkotikabrott. I vart fall inte så att det har någon statistisk betydelse.
Jag kanske är fördomsfull, det medger jag. Men jag sätter föga tillit till tex afrikansk statistik. Har tex de etiopiska myndigheterna koll? De har över 70 miljoner invånare, så vad siffran än är så är den inte försumbar. Kongo-Kinshasa (fd Zaire) har lika många och de har knappt ens kontrollen över sitt territorium i vissa områden. Men det finns iofs lugnare platser med mer stabila regimer. Frågorna som då måste besvaras är om våldet är brottsligt, och var gränserna för misshandel går? (Jag tänker på hur visa länder resonerar om barnaga, man får tillfoga dem viss smärta, men inte tillfoga dem något som ger synliga märken. Det kan finnas liknande tankegångar här.) Annars är det visserligen omoraliskt, men inte ett brott.
Godtyckliga slutsatser pga bristande förståelse är också vanligt. Citerar ur artikeln, den berör ett fall i Papua Nya Guinea:
Ställd inför en svårt misshandlad kvinna undrade polisen: Hade den misshandelsmisstänkte maken betalat hemgift?
– Med andra ord: polismannen ville undersöka om mannen ägde kvinnan eller ej.
Jag drog inte alls den slutsatsen, och hade i den miljön säkert ställt samma fråga själv. Jag har själv varit berörd av en situation med hot om hedersvåld. Och huruvida ”heder” är en faktor i spelet är en väsentlig fråga för att försöka förstå motivet, och om det finns en fortsatt hotbild. Jag utgår att det är samma sak i fråga om hemgift. Familjefrågan är därmed mer ekonomi är vi är vana vid, och det ger motiv. Eller är det så att lagen på Papua Nya Guinea skiljer mellan hemgiftsbetalda kvinnor och andra? Isf är frågan inte bara relevant ur ett förberedande perspektiv, den är avgörande. Annars är vi återigen bara inne på moral.
Vidare påstås att en tredjedel av världens kvinnor enligt Världshälsoorganisationen utsätts för allvarligt våld under sin livstid. Det är inte orimligt, återigen beroende lite på var gränsen för ”allvarligt” går. Men det torde i samma utsträckning gälla män. Jag och flera i min närhet har någon gång utsatts för såpass grovt våld att det lämnat permanenta spår, i ett fall var det livshotande. Alla dessa är män. Oavsett proportionerna så är kön inte den centrala frågan, utan våldet som fenomen, ett det ens existerar.
Det påstås också att hälften av kvinnorna på Tanzanias landsbygd tror att deras män har rätt att slå dem om de ”inte lyder” eller vägrar att ha sex. Spontant undrar jag vad männen tror, och vad som stämmer? Jag kan inte deras juridik. Men OM det stämmer, är det då lika fördelat mellan tex läskunniga och analfabeter? Kan frågan lösas tex genom vanlig utbildning?
Varför bryr jag mig om andra länders lagstiftning? Är det en undanflykt? Nä, det är en fråga om rättssäkerhet. För att begå ett brott ska man enligt vår syn bryta mot en redan stiftad lag. Det kan inte prackas på i efterhand, eller utifrån. Hur många gånger har man inte hört veganer säg att ”kött är mord”? Det vore hemskt om de fick rätt, men det blev inte rätt bara för att de sa det. Barnaga är ett brott i Sverige, men inte i alla andra länder. Man kan inte anklaga föräldrarna i de länderna för brott om de agar sina barn. Samma gäller med alla brott. Då kan vi inte räkna i aga i ”brott mot barn” utan att det blir missvisande.
Enkönade mål
Detta är den vanliga visan. (Vi borde börja använda karbonpapper för denna poäng.) Ellsberg och Institutet verkar bara vilja stoppa våldet åt ena hållet, det andra könet ska få leva med våldsamheterna. (Eller är det ok bara för att det inte lämnar bestående fysiska skador? Hur var det nu?) Inte heller har de någon åsikt om huruvida pojkar ska skyddas mot våld eller utnyttjande. Detta är människor som skiljer döttrar från söner.
Båda könen utsätts för och drabbas av våld, ofta oförskyllt. Frågan är lika angelägen för alla. Om vi (i västvärlden) menar vi allvar med alla människors lika värde så måste vi sluta tro att könen är frågan. Att utesluta alla män som inte själva bidrar till dessa våldsamheter utersluter en stor andel av världens befolkning.
Målet kan inte vara att jämna ut våldet, eller att lagföra fler. Målet måste vara att minska våldets förekomst! Skillnaden är stor.
Våld & Världsekonomi
Här träffar artikeln rätt, men inte på det sätt man väntar sig. Det rä ekonomiskt gångbart att låta kvinnor arbeta. På den tiden som enbart mannen arbetade i Sverige så kunde han försörja en hel familj på det. Idag behöver man oftast en inkomst var för att ha motsvarande köpkraft. Ett sätt att uttrycka det är att vi nu säljer oss till ungefär halva priset jämfört med dåtiden. Kvinnor i arbete ökar antalet anställningsbara, vilket pressar priset på arbetskraft om inte antalet utbjudna tjänster ökar motsvarande. Som jämställdist så anser jag självklart att alla ska delta i arbetslivet efter egna villkor, men då jag personligen har hjärtat till vänster så är just detta kanske det sämsta argumentet. Bättre är då att lyfta fram möjligheten för misshandlade parter att gå sin egen väg då de är ekonomiskt oberoende. Men det attraherar kanske inte kapitalet eller politiker? Men detta argument kan faktiskt fungera, för det har substans.
Teo
Ja, jag tänkte direkt samma sak: För att en handling ska vara ett brott, måste den vara olaglig enligt den gällande lagen i landet där den begås.
Annars kan ju nån arab t.ex. säga att ’alkoholkonsumtion är världens vanligaste brott’. I vissa länder är det helt normalt att ge sin fru en lusing om hon är uppstudsig, i andra länder är det helt normalt att ta en pilsner till maten. Och båda handlingarna anses som grova brott i vissa andra kulturer.
Det går inte att göra en sån jämförelse.
Det hela blir tyvärr väldigt tydligt: det är inte primärt våld emot kvinnor som man är intresserade av att bekämpa, utan att införa könsmaktsordningen i varje politiskt beslut.
Vi vet att våld emot kvinnor (om vi ska isolera den företeelsen) begås huvudsakligen av personer med missbruksproblem eller psykisk sjukdom. Vore man intresserad att minska våldet emot kvinnor bör man i första hand inrikta sig emot dessa grupper.
Det är utifrån den enorma forskningen nedlagd på området relativt enkelt att konstatera att könsmaktsordning som förklaringsmodell till våldet i samhället är dålig, och som verktyg att bekämpa våld helt kontraproduktiv. BRÅ och rikspolis-styrelsen använder inte heller längre könsmaktsordningen som brottsbekämpningsmodeller.
Märk väl att denna del anses av feministiska rörelsen själv som den allra väsentligaste. Våldtäkt och kvinnovåld står som nummer ett på varje kvinno-organisations lista av sådant de vill bekämpa. Men så länge hur man bekämpar är viktigare än att bekämpa, kommer många människor drabbas. Svårt att hitta ett viktigare argument att skrota feministiska ideologierna.
@Mars:
Ja, metoden och slagpåsen är det viktiga för dem. Inte resultatet.
Det jag saknar är nyansering. Genom att bara nämna ena könet så får man en lika skev fördelning. Och om man bara tittar på en sak, så är det klart att man blir blind för allt annat.
Teo
Jag håller med om mycket men ’myter’ ska bekämpas så…
” Men då partnervåld är ungefär lika vanliga i båda riktningarna är det nog hugget som stucket om det skulle hamna på första eller andra plats.”
Detta gäller inte i alla kulturer, och inte ens här, i Sverige, idag, är det hela sanningen.
Partnervåld påverkas av kulturella normer. Lever man i en kultur där det är ok att slå kvinnor (djur eller barn, alltså även kvinnor slår djur och barn) så förekommer det i större utsträckning än i de kulturer där det bryter mot normen.
Och här måste man sen skilja på episodiskt partnervåld och relationsterror. Vad gäller det episodiska våldet så är det jämt fördelat (kvinnor tycks slå lite oftare, män lite hårdare och vid allvarligt våld tycks män skadas mer 4-5% respektive 2-3%).
När det handlar om relationsterror så är kvinnor mycket mer utsatta, enligt vissa studier är 87-97% av våldet i dessa relationer våld från man mot kvinna (men här behövs antagligen mer forskning, och då inte minst vad gäller psykiskt våld och ”female priviledge”).
http://2homekids.org/ARTICLE%20-Differentiation%20among%20types%20of%20intimate%20partner%20violence1.pdf
Viktigt att uppmärksamma är att det dödliga våldet mot kvinnor i Sverige sjönk fram till 1970 talet men att det sedan varit konstant. Min gissning är att normen förändrats men att det partnervåld som inte beror på normer nu kräver andra lösningar än mer ’jämställdhetsarbete’.
@Teodor:
Varför de bara tittar på en sak är ju för att de utgår ifrån att våld bara handlar om en sak: de patriarkala strukturerna. Det är ointressant att se på våldet som drabbar män eftersom det ändå skulle försvinna bara de patriarkala strukturerna försvann. Enligt teorin är det en ointressant bieffekt.
Nyanseringen för dem handlar om vilka kvinnor som drabbas av våldet – den intersektionalistiska aspekten. Därefter tar verktygen slut. Jag har svårt att se hur man ska kunna utveckla modeller för kvinnors våld emot män utgående från patriarkalt system, annat än att det är moraliskt rättfärdigat. Kan du?
@Mars
I sista stcyket ” Våld och världsekonomi”
”Bättre är då att lyfta fram möjligheten för misshandlade parter att gå sin egen väg då de är ekonomiskt oberoende. Men det attraherar kanske inte kapitalet eller politiker? Men detta argument kan faktiskt fungera, för det har substans.”
Jag fattar inte slutmeningen, Vilket argument fungerar och har substans ?
@Dreadlock:
”Vilket argument fungerar och har substans ?” Det får du fråga Teodor om.
Min kritik gäller hur könsmaktsordningsdiktatet förhindrar möjliga sätt att minska problemet. Statistiken talar sitt tydliga språk. För egen del tror jag viss parterapi fungerar i de lindrigare fallen, såsom visats i bl.a. Norge och Kanada.
Men jag tror också att mer kunskap om psykisk ohälsa och kring missbruk skulle öka medvetenheten och minska lidande kring dessa problem. Ser också hur samhället kunde kanske vara mer aktiv när det gäller insatser kring missbruk o psykisk sjukdom. Det finns andra som har större expertkunskap än jag.
Kan väl lägga till att en mer pojkvänlig skola skulle hjälpa män att vara starkare i sin manlighet, och skulle därmed hindra att de slår och att de själva blir slagna.
@Mia
”Lever man i en kultur där det är ok att slå kvinnor (djur eller barn, alltså även kvinnor slår djur och barn) så förekommer det i större utsträckning än i de kulturer där det bryter mot normen. […] Och här måste man sen skilja på episodiskt partnervåld och relationsterror.”
Det stämmer att misshandel säkert är vanligare där det är lagligt, och i gränslandet där lagarna inte har fått sjunka in i det sociala medvetandet. (Tex nyskrivna lagar.) Eller för den delen när staten har bristfällig kontroll.
MEN handlingen måste först utgöra ett reellt brott, annars är frågan ”puckade lagar”. Sedan måste de också skilja på de olika formerna av misshandel, likt man gör med aga i storbrittanien.
Sdan tror jag inte att kvinnor trackasserar sina män mindre än det omvända, snarare att det är mindre acceptabelt att medge. Det är svårt nog här i Sverige, och i många länder närmast omöjligt. Detta oavsett var gränserna för det lagliga går. Det är ju lika skadligt oavsett om det är ett brott eller bara elakhet.
@Mars
” Jag har svårt att se hur man ska kunna utveckla modeller för kvinnors våld emot män utgående från patriarkalt system, annat än att det är moraliskt rättfärdigat. Kan du?”
Nej. Det patriarkala systemet som de beskriver finns inte. Att män tar sig högre i samhället (genrellt) beror inte på att män håller varandra om ryggen, utan att män strävar mer mot det målet.
Eftersom ”patriarkatet” används för att utmåla ena könet som ont och andra som gott så kan det inte användas till något kreativt. Vi måste försöka se respektive kön för vad det faktiskt är, och varje människa för vad det faktiskt är.
@Dreadlock
Kanske var jag otydlig? Det är ett bärande ekonomiskt argument för politiker att försöka få ut kvinnorma i yrkeslivet. Det fungerar lönesänkande, vilket tilltalar den som ska anställa. Det i sin tur ger (förhoppningsvis) en högre produktion vilket höjer BNP.
Jag skulle hellre lyfta fram att den som arbetar har en egen inkomst, och därmed inte är lika beroende av en man/fru. Det är lättare att lämna en partner om man slipper oroa sig för mycket om ekonomin. Då är i vart fall inte det en fråga, oavsett vilka andra frågor som finns kvar.
Teo
3. Summary – June 2012:
286 Scholarly Investigations demonstrating that women
are as physically aggressive, or more aggressive,
than men in their relationships with their spouses or male partners.
The aggregate sample size in the reviewed studies exceeds 371 600.
Martin S. Fiebert
Kan va bra o visa länken till dem med.
http://www.csulb.edu/~mfiebert/assault.htm
Läste igenom några av dem för några år sedan, stod även då om de hot som ickefeminister utsattes för när de skulle studera sådant feminister inte vill att man ska studera.
@genus0:
Japp i stora studier så får man det resultatet. Numera har man dock börjat titta närmare på partnervåld och ser att det finns olika typer.
”Among some social scientists, it is no longer considered scientifically or ethically acceptable to speak of domestic violence without specifying the type of partner violence to which one refers (Johnson,2005a).”
Och detta gäller alltså både för de som tror att det är ensidigt (tror att allt partnervåld är grov kvinnofridskränkning) såväl som för de som tror att det är jämt fördelat (ser lika ut oberoende av kön).
(Läs om inte annat de tre första sidorna i min länk ovan)
@Mia.: Det e bara tragiskt att du försöker att förringa kvinnors våld på detta maniska sätt. Det du säger är att man inte kan lita på stora studier som faktiskt talar med båda partner, utan man kan endast lita på de data man får utifrån kvinnojourer.
Vi måste undersöka alla vs. din metod att man endast undersöker de kvinnor som säger sig vara utsatta. Klart du får ett annat utfall då.
*edit*
’asserting male privilige’, jadu, var ju inte så svårt o se från vilket läger dessa tankar kommer ifrån. De rabiata feministerna som styr o ställer i kvinnojourerna.
Teodor
Sen kan man ju prata om trakasserier utifrån sexuell makt/ridderlighet.
Jag vet två snubbar som blivit misshandlade av män där det bägge gångerna fanns en kvinna som ”beställde” misshandeln.
Det där kommer bort i statistiken . Jag kan sätta min högra lilltå att mycket av de slagsmål man ser på krogen kommer ur att någon flickvän känts sig orättvist behandlad och sen ringer sin kille som kommer dit och ska upprätta hennes heder(försäkra sig om att han får fortsätta ligga med henne).
Hade varit mycket intressant att forska om detta i en västerländsk kontext .
@Pether:
Och jag tycker det är tråkigt att du inte ser att detta är en ’jämställdistisk rapport’.
Majoriteten av de kvinnor som söker sig till kvinnojourer (80%) är utsatta för relationsterror. Samma siffror ungefär finner man hos män som ringer till ”Domestic abuse helpline for men”.
”While there is very little systematic research on women’s Coercive Controlling Violence, there are a few qualitative studies that clearly identify it in both same-sex (Renzetti, 1992) and heterosexual relationships (Hines, Brown, & Dunning, 2007; Migliaccio, 2002). For example, Hines et al. (2007) found that 95% of the men calling the Domestic Abuse Helpline for Men reported that their partners tried to control them. And the tactics used by these women included all of the tactics identified in the Power and Control Wheel (with “use of the system” substituted for “assertion of male privilege”).”
Det jag läser är att även män utsätts för relationsterror och att även de män som är utsatta för den typen av partnervåld söker hjälp (95% av de som ringer), men inte de som är ’inblandade i’ episodiskt våld i samma utstäckning alltså. Sen läser jag att man här anpassar ”the Power and Control Wheel” så att det även passar utsatta män och talar om det ”use of the system” (alltså female privilege) istället för ”assertion of male privilege”.
Japp tankarna kommer från kvinnojourrörelsen men att man alltså gör om dem för att passa även män som är utsatta. För den kunskap som finns behöver inte uppfinnas igen. Det är bara att anpassa den så att den går att applicera på alla som utsätts för partnervåld OCH göra fler studier på våld från kvinna mot man där man alltså tittar närmare på det våld som är mer typisk för kvinnliga förövare.
Men ser du inte det jag ser i rapporten så får vi nog bara helt enkelt agree to disagree.
@Mia.: De som söker sig till kvinnojourer är minst lika våldsbenägna dom de män de ’flyr’ ifrån. Jourerna drivs också av de mest rabiata manshatarna, och kan få vad som helst att komma ur kvinnorna, för deras egna ändamål. Rapporten är också väldigt svag när det kommer till att källkritiskt granska sina källor och påståenden. Jaha, ok, de kvinnor som slog och mördade sina pojkvänner/män gjorde det i självförsvar, för det va det de sa, då måste vi lita på dem.
Vad använder man som bevis för att kvinnor är mer utsatta för denna typ av våld? Just ja, kvinnojourerna.
Den e bara ren smörja.
@Pether:
”Jaha, ok, de kvinnor som slog och mördade sina pojkvänner/män gjorde det i självförsvar, för det va det de sa, då måste vi lita på dem.”
På den punkten håller jag med dig helt. Jag brukar bara tala om episodiskt partnervåld (Situational Couple Violence) och relationsterror (Coercive Controlling Violence). I rapporten tar man upp ytterligare två Violent Resistance och Separation-Instigated Violence. Den senare kan man se som en typ av episodiskt våld tycker jag om det inte förekommit kontroll och maktbeteende tidigare.
Violent Resistance kan jag dock inte se att man kan åberopa utan att man får hålla sig till det redan vedertagna ”självförsvar och inte mer våld än nöden kräver”. För vi kan ju mycket riktigt inte ha folk som går runt och tar lagen i egna händer s.a.s. En kvinna eller man kan ju inte döda sin partner bara för att de inte ser nån annan väg ut ur relationen. Och en kvinna eller man kan ju inte rättfärdiga grov misshandel/dråp för att de fått en örfil.
Däremot tror jag inte det är ’produktivt’ att gå omkring och hävda att grov fridskränkning inte förekommer lika lite som det är ’produktivt’ att gå omkring och hävda att t ex PA inte förekommer.
Ingen säger att fridskränkningar inte existerar, problemet e när man har rabiatfeministiska organisationer som enda källa för att bevisa att det endast är kvinnor som är drabbade av det. När alla andra studier om våld i relationer visar på en jämn fördelning. Just ja, det är ju speciiieeeellt våld det handlar om. Visst visst…
@Pether:
”…problemet e när man har rabiatfeministiska organisationer som enda källa för att bevisa att det endast är kvinnor som är drabbade av det.”
Japp det är ett problem men det gör man alltså inte i rapporten, tvärtom så skriver man om att män också drabbas och att alla kvinnor som har erfarenhet av partnervåld inte utsatts för relationsterror.
”Just ja, det är ju speciiieeeellt våld det handlar om. Visst visst…”
Ja det är det.
http://www.unt.se/leva/lever-med-fruns-trakasserier-1649877.aspx
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article12420906.ab
Pingback: Uppdrag Granskning i hetluften igen – Om pappor anklagade för övergrepp mot barn | Aktivarum