Eders Ödmjuke kan också räkna
Hur som helst, dan innan nyårsafton är det då en nyårskrönika på en av de skattefinansierade propagandakanalerna, och mot slutet av den kommer då följande som jag reagerar på:
Över 150 personer, varav många barn, dör när en skola i Pakistan attackeras av talibaner. Pakistan sörjer och Malala som nyss tagit emot Nobels fredspris för sitt jobb för flickors rättigheter till skola fördömer dådet.
Malala: Now it is time that we unite, and I call upon the international community, leaders in Pakistan, all political parties, everyone, that we should stand up together and fight against terrorism and we should make sure that every child gets safe and quality education.
Visst, jag vet att jag är en sur och gnällig gammal gubbe, men jag reagerar. Jag har mig veterligt aldrig hört Malala tala specifikt om ”flickors” rättigheter. I alla de klipp jag sett av henne har det, precis som i det ovan, handlat om ”alla barns” rättigheter.
Jag hade nästan tänkt använda det som en sammanfattning av det mediala året 2014. Men började så fundera lite. Vad var egentligen Nobelkommitténs motivering? Jag letade upp följande inslag där fredspristagarna tillkännagavs:
Nobel 2014 – Årets fredspris tilldelas Kailash Satyarthi och Malala Yousafzay för
deras kamp mot förtryck av barn och unga och för deras rätt till utbildning.
Visserligen nämner han Malalas kamp för flickor två gånger, men själva motiveringen är ”for their struggle against the suppression of children and young people and children’s right to eduction”. Det är så att säga inte specifikt någon kamp för ”flickor” det handlar om.
Jag tänkte ge genitalisterna på Gendertimer lite konkurrens, så jag ägnade mig åt lite egen genusräkning i inslaget där fredspristagarna tillkännages. Och delade in det i olika sektioner. I klippet ovan hoppade jag över de inledande fem minuterna (där man spekulerar i den svenska studion), men det är bara att backa tillbaka om man vill se dem också. Jag räknade förekomster av att man refererade till grupperna ”flickor/kvinnor”, ”pojkar/män” och ”barn/människor”, och sammanställde resultatet i en tabell nedan. Den uppmärksamme noterar att det finns en lucka mellan 08.30 och 11.10, det är helt enkelt för att tillkännagivandet först ges på engelska och sedan på norska, så jag utelämnade den norska för att undvika dubbelräkning (men jag räknade faktiskt på den norska biten också för att se om det var någon signifikant skillnad mellan engelska och norska versionen, och fick lite förvånad exakt samma resultat för bägge versionerna).
Jag har också räknat med pronomenreferenser, dvs. när de refererar till barn med ”de/dem” och liknande, men det är bara ett fåtal gånger. Det inverkar dock på slutbiten, där feministen Malin Mendel Westerberg som talar uteslutande om flickor använder sig av en hel del ”dom” och ”sig” (och faktiskt flera ”man” som refererar till flickor men de förekomsterna tror jag att jag missade att räkna).
Jag har däremot inte räknat med ”Kvinna till kvinna” som nämns ett par gånger, eftersom det är ett namn på en organisation. Inte heller har jag räknat med referenser till specifika personer, det är alltså t.ex. inte medräknat när utrikesminister Wallströms refererar några gånger till Malala som ”en flicka”.
| Tid | Flickor/kvinnor | Barn/människor | Pojkar/män | |
| Studio Intro | 00.00–05.15 | 2 | 1 | |
| Tillkännagivande av Nobelkommittén | 05.15–08.30 | 2 | 15 | |
| Frågor till Nobelkommittén | 11.10–16.45 | 2 | 21 | |
| Studio | 16.45–18.50 | 1 | 3 | |
| Intervju | 18.50-21.30 | 5 | 7 | 1 |
| Studio | 21.30–33.30 | 22 | 19 | 1 |
| Totalt | 00.00–33.30 | 34 | 65 | 3 |
Några observationer:
- Män/pojkar nämns tre gånger:
- Introt: tal om prisets gubbighet
- Intervju: jämförelse att ”jenter” går mindre i skolan än ”gutter”
- Studio: feminist börjar yra om ”patriarkatte”, vilket jag räknade in i ”pojkar/män”
- I själva tillännagivandet nämns ”flickor” bara 2 gånger, barn 15.
- I studion de avslutande 12 minuterna nämns flickor/kvinnor 22 gånger, mot barn/människor 19 och ”patriarkatet” 1
Tabellen talar ett tydligt språk. Och till skillnad från könsräkningen i gamla tecknade Kalle Anka-filmer så tror jag att min genusräkning faktiskt har något att säga oss.
©2014 Anders ”Dolf” Ericsson. Alla rättigheter förbehållna.
Jeg trendier tips om de verste mannshatende artiklene fra svensk presse og bloggverden og de verste sitatene fra svenske feminister. Jeg deltar i en diskusjon om denne teksten:
https://feministisktperspektiv.se/2014/12/16/den-manliga-skammens-feminism/
Mange tror ikke på at svensk feminisme kan ha noe slags medinnflytelse på at en mann kan tenke slik og mener det bare handler om hans egen ubalanserte psyke. Men, det er skrevet så mye mannshatende ting i Sverige at det mener jeg feminismen absolutt har.
Jeg trenger altså artikler fra svenske medier og sitater fra svenske feminister, sitater fra partiprogrammer, utredninger, bøker og lignende i den grad de viser ekstreme holdninger som kan bidra til dette. Jeg er også veldig interesert i ting om de personlige reaksjonene til guttene som ble tvunget til å se SCUM manifestet på skolen.
Intersektionalitet är att förstå att bara för att pojkarna i tredje världen har det dåligt betyder inte det att det inte skulle bli värre om de föddes till flickor. Jag vet att intersektionalitet är ett mångstavigt ord och att snubbhjärnor stänger av av ren affekt ibland, men det är inte svårt att lära sig.
@Magnus: Det är klart att skiten påverkar män.
Du bör hitta gott om länkar till olika artiklar i media i inlägg här på GD. En bra källa för twittercitat är Toklandet. Jag har aldrig sett något om hur unga reagerat på SCUM, men författaren Vladimir Oravsky har på Susanna Varis blogg gett en (lång med många snåriga sidoturer) redogörelse för när han såg SCUM-föreställningen: Gästinlägg: Oravsky på Scenkonstbiennalen del 1 – SCUM | Susanna's Crowbar.
Intressant räkning, Dolf. Det är viktigt att det här kommer fram. Det är t.ex alldeles uppenbart att kampanjer ”Because I am a girl” bygger på våra fördomar om att flickor är missgynnade överallt. För den som är intresserad av fakta kan nämnas t.ex. Unicefs statistik, som visar på anmärkningsvärt små skillnader mellan könen i denna fråga.
En annan sak är sedan att det finns samhällen där flickor faktiskt är missgynnade, och det är utgående från verkligheten i just de samhällena bilden av situationen globalt byggs upp. För i sanningens namn så är det ju så vi vill se världen. Vi vill se flickor som offer.
@ Magnus
Situationen i svenska medier är belyst på flera bloggar. Du kan t.ex titta på bloggen ekvalist (www.ekvalist.blogspot.se) och följa upp innehållet i den liksom de andra bloggarna som framgår från i bloggrollen.
@ Axel Edgren
Intersektionalitet är ett modeord som används av intellektuella medelmåttor som tror sig syssla med djupa tankar när de tar det där i deras ögon betydelsefulla ordet i sin mun utan att begripa att det uteslutande handlar om intellektuellt kvacksalveri Det märks bra vilken betydelse du tillmäter ordet. I andra tider har samma slags människor tillmätt andra ord och begrepp liknande betydelse, som t.ex. arier.
Rick, du säger väldigt mycket utan att riktigt förklara varför din motsvarighet till hjärna inte tolererar uttrycket.
Det hela är väldigt enkelt – en fattig vit man är ceteris paribus mer illa däran om han blir en kvinna och/eller rasifierad och/eller icke-cis ovanpå sin ekonomiska belägenhet. Det är inte raketkirurgi.
@ Axel Edgren
”Raketkirurgi”. Hittade du på det där själv? Låter lite som genusvetenskap, dvs. något helt improduktivt, en ren utgiftspost utan något värdefullt i utbyte.
Piff och Puff (på engelska Chip and Dale). Namnet är en ordvits. Chippendale är en brittisk designstil för möbler.
Googlar man på namnet Dale hittar man både kvinnor och män som heter Dale i förnamn.
Piff och Puff
På bilden kan man se att Dale är ljusare och har rosa nos. Maskulint?
@Axel Edgren: Källa på det?
@Edward Ulfertz: Fast kollar man på räddningspatrullen så har de ”manligt kodade” kläder o sätt att bete sig.
Malala har även varit noga med att inte kalla sig feminist. Måste sticka många i ögonen.
Magnus, bloggen Bashflak har två länksamlingar med namnet misandri som samlar de värsta manshatiska artiklarna i Sverige de senaste åren.
Tack, Rick, för omnämnandet!
@Rick: Tja, genusiter och genitalister får väl finna sig att man börjar använda deras egna verktyg i sammanhang som de förbiser. Envisas de med att räkna där det passar dem, så räknar jag där det passar mig. Det blir liksom omöjligt att låta bli när man ständigt får deras snedvridna ”ojämställdhet” nerkörd i halsen.
@Edward Ulfertz: Det där med ”Chippendale”. Sen verkar det inte helt självklart med vad de är. Det finns tydligen de som uppfattar Piff/Chip (lilla svarta nosen) som kvinnlig. Och rösterna till de två ekorrarna har tydligen till övervägande del gjorts av kvinnor. Men det finns scener som att de bägge svärmar för någon ekorrflicka, vilket då klargör (åtminstone i den tidsmässiga kontext där dessa scener skapades) att de bägge två är pojkar.
@Ekvalist: Jag lyckades bara hitta ett bloginlägg från en feminist som bestört konstaterade att Malala i en intervju undvek att besvara frågan om hon var feminism. Har du något exempel på att hon aktivt sagt att hon inte är feminist?
@Pether: ”Fast kollar man på räddningspatrullen så har de “manligt kodade” kläder o sätt att bete sig. ”
Och dom blir kära i Pärlan (Gadget) i Räddningspatrullen (Rescue Rangers), så om dom är tjejer så är dom inte hetero i alla fall. Jag skulle inte tro att dom var ”moderna” nog att skapa homo-/bisexuella karaktärer på den tiden. Därför ser jag det som troligt att dom är hanar.
@Axel Edgren: Om han blir en kvinna, hur då? Han skulle leva längre, få tak över huvudet om han var hemlös, bli utsläppt ur fängelset om han var kriminell, få extra bidrag till sitt företagande, få tillbaka sina barn, etc.
Det är ju det där som är det lustiga med just jämförelser mellan andra grupper som ses som diskriminerade; i princip alla sådana grupperingar tenderar att ha större representation inom de sämsta utfallen… men inte kvinnor? Det är ju nästan som om man förväxlat vilket kön som är diskriminerat.
Men visst är intersektionalitet ett framsteg. Om något hundratal år kan man räkna med att de som använder det kommit fram till upplysningen och insett att var och en i varje enskild situation lever med en intersektion av en myriad axlar som påverkar deras möjligheter i det ögonblicket och så har man uppfunnit individualismen på nytt. Skitbra. Kan vi hoppa fram dit med en gång?
@Olof Hansen:
Nästan?
”Han skulle leva längre”
Kvinnliga hemlösa lever längre än hemlösa män?
”bli utsläppt ur fängelset om han var kriminell”
Skyll på könsroller, inte feminism.
”få extra bidrag till sitt företagande”
I alla länder? Hur många hemlösa blir entreprenörer? Är jag i helvetet, har jag en mardröm eller övar du inför någon slags maskulism-parodisk sketch?
För övrigt finns ingen dikotomi mellan individualism eller identitetspolitik. Man slutar inte behandla folk som individer bara för att man beaktar att de pga sin genetik och hormoner har fått andra förutsättningar och har andra perspektiv på samhälle och sakfrågor. Men visst visst du kanske är en sån där Magisk Liberal som inte ens ”ser ras”. Hoppas inte du jobbar någonstans där du behöver kolla legg eller pass.
”Tusentals fler män än kvinnor och hemlösa och därför ska vi inte bry oss om att miljoner individer skuffas in i dumma roller som inte fungerar lika bra ihop och ofta är inkompatibla i moderna tider.”
@ Axel Edgren
Du har missförstått elementa. Kvinnliga hemlösa är inte hemlösa särskilt länge. Det ser samhället till. Därför lever de också längre.
Takk
Bra jobbat Dolf!
Hur är det med fördelningen av manliga respektive kvinnliga nyhetsuppläsare, programledare för morgon-tv och olika debattprogram? Det ”känns” som kvinnor dominerar numera, men jag har inte räknat eller sett några aktuella siffror.
@Mia.: Tack. :*
@John Nilsson: Jag brukar se kulturnyheterna 19.00 och rapport 19.30 varje dag, och har haft mina funderingar på att föra bok där över intervjuobjekt. Måste bara se hur jag skall lägga upp det. Så enkelt som att bara räkna kön är det ju inte. I vissa fall finns det ju en valfrihet i vad intervjuobjektet har för kön, i andra inte. Handlar inslaget om riksbankens räntejusteringar så kan man ju inte gärna byta ut riksbankschefen Stefan Ingves mot ett fruntimmer, eller handlar det om hur någon av damerna vinner i alpint, så är ju också fruntimret ett givet intervjuobjekt. Så jag måste differentiera eller har någon form av viktningssystem om jag ska räkna kön där.
Morgon-tv brukar jag nästan aldrig se, och debatt-program följer jag ganska sporadiskt (ifråga om debatt- eller nöjesprogram finns dessutom en övervägande risk för att jag skulle få en snedvridning i resultatet därför att urvalet korrelerar till mitt eget intresse).
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson),
Du har rätt i att det inte är helt enkelt att bedöma om ett tv-program är ”jämställt”, för vad ska man bedöma och räkna? Är det könet på den som intervjuas, den som intervjuar, den som har drabbats av något eller vunnit någon fördel? Är det valet av ämnen som uppmärksammas eller ignoreras? Det finns säkert ännu fler aspekter på detta.
Jag gjorde det enkelt för mig, och tänkte att könet på den eller de som presenterar ett program, på något sätt färgar av sig på det som behandlas. Jag vet inte, men när en tidigare tämligen manligt dominerad arena som sporten, numera presenteras och värderas av kvinnor – händer inte något med upplevelsen då? Och när en sådan huvudsakligen manligt dominerad arena som Nobelpriset och Nobelfesten (avseende antalet pristagare), ses genom fyra kvinnliga programledares ögon – förändrar inte det upplevelsen och perspektivet? Jag upplever att perspektivet har förskjutits ganska mycket från själva prisen och upptäckterna, till forskarnas hemsituation och familjer (vilket kanske är bra i någon mån?), men också till vad Nobelfestens gäster (läs kvinnor) har på sig och vilka juveler kungligheterna bär. Inte minst har fokuset på de fyra kvinnliga programledarna ökat, tycker jag, vilket känns minst angeläget av allt, enligt min mening.
I det ena andetaget hyllas kvinnlig separatism och separatism grundad på icke-vit rastillhörighet, men varje attraktiv sfär som domineras av (vita) män verkar synas vara hotfull och farlig, och den (naturliga?) ”manliga separatism” (som inte är programatisk eller ideologisk) som råder där, blir till ett problem som måste åtgärdas, om inte i sak så genom vilkas (glas-)ögon de ses (läs: de kvinnliga programledarna).
I vilket fall hör man sällan feminister/gynocentriker klaga över sånt här längre, och om det ”skulle ha slagit över lite till kvinnors fördel”, kan vi nog heller inte förvänta oss det, eller? Men visst är vi ändå ”fångna” bakom genusgasögonens våld i detta, och det är en bra fråga hur man kan ”ta av sig” dem, eftersom man lätt blir fången i motståndarens värdsbild och analys, vilket kanske inte direkt underlättar den egna befrielsen.
klart piff och puff är killar! sluta nu.
Hej alla och gott nytt ar. Jag kom pa mig själv med att ha fördomar (definierat som med verkligheten ej överensstämmande förutfattade meningar) om var fredspristagerska. Ytterligare en som rosas för MODET att sta upp för flickor och kvinnor, som om det vore mer kontroversiellt att engagera sig för flickor än för pojkar.
Men ju mer jag läser om henne, ju mer märker jag hur klok hon är. Hon irriteras över hur hon hela tiden tolkas som en aktivist för flickor; och hon erkänner till och med pojkars specifika problem. Hon säger inte ens en enda gang att flickor har det generellt värre!
Jag kommer inte att ga sa langt som att hävda att hon ocksa skulle fa priset om hon vore man (att ha rätt kön, ursprung, offerstatus, och alder hjälpte säkert). Men hon är i varje fall en imponerande och inspirerande personlighet med en passion för rättvisa och förmagan att tänka för sig själv utan stereotyper, trots att ha fallit offer för avskyvärt vald. Synd bara att just de personer som hyllar henne mest verkar ha missat just dessa kvalitéer…
Sorry lite OT, men det är nog alltid bra att nyansera vara diskussioner här ibland; de blir annars ofta lite ensidiga eftersom feminismen gör ett sa enastaende jobb att belysa de problem det ena könet har.
@Anders:
Jag såg en längre intervju med henne … kanske i Skavlan?
Jag tappade hakan av beundran … Hon är verkligen klok och så sansad.
Jag kan inte hjälpa att jämföra Malala med Rebecca Watson. Medan Malala sköts i huvudet, växte upp i relativ fattigdom, och levde i ett land där flickor fram tills för ett par decennier sedan i princip inte ens tilläts ga i skolan, och har fatt bilden av kvinnan som offer intutad bade av traditionella islamska värderingar OCH feministiskt präglad genusdiskurs och aktivism, växte Watson upp i en välbärgad familj, blev filmstjärna som barn, ser exceptionnelt bra ut, och kan leva resten av sitt liv i lyx och kändisskap. Trots detta är det Malala som VÄGRAR att ses som ett offer pga sitt kön, och Watson som tycker att det faktum att hon som barn kallades för ”bossy” förtjänar ett massivt initiativ där, för omväxlings skull, enbart ”he” skall hjälpa enbart ”she”.
Wow. Helt utan ironi: You go girl!
Bara för att man vägrar se sig själv som ett ”offer” gör det inte en starkare eller modigare. Det är inte en fråga om perspektiv eller filosofi utan metodik och semantik.
Däremot älskar ju högerfolk när man väljer bort ”offerrollen” eftersom då kan de låtsas som att alla är individer och om en individ har statistiskt större chans att behandlas sämre eller på ett sätt denne inte vill pga genetik eller så så är det bara slumpmässig otur som kan förklara det hela. Inget någon behöver ta tag i på något sätt. Definitivt inget som folk behöver starta rörelser över. Identitetspolitik är ju ondska, utom i fall då ”identiteten” personen har är ”Fiende till Identitetspolitik och Staten som Tänker Själv och har Gått Livets Hårda Skola” – den identiteten får man av någon anledning gärna gå upp i fullständigt.
Är hyllandet av bortväljandet av offerrollen nagot specifikt för högern? Det tycker jag inte alls; vänstern hyllar minst lika mycket – att beundra en flicka som fick nobelpris fast hon blev skjuten i huvudet är mänskligt snarare än politiskt. Fast de kanske gör det pa lite olika vis? Vad tror du? Manliga feminister, ofta vänster, är väl exempel pa folk som inte bara väljer bort, utan helt ignorerar offerrollen (knutet till sitt kön)?
Dessutom kämpar Malala för nagot vi alla haller med om: barns rätt till utbildning.
Kanske du kan förklara bättre varför, som du antyder, mitt inlägg kan tolkas som ett fran högersidan? Jag har alltid varit vänster, men aldern kanske börja ta ut sin rätt…
Det behöver inte nödvändigtvis vara höger att hylla någon som gått igenom något hemskt men väljer att hantera det genom att välja bort offerrollen (istället för att välja offerrollen som hanteringsmetod).
Att däremot se offerrollen som något begränsande eller icke-individualistiskt har idag en klar högerdragning, i och med att Sveriges liberaler och konservativa ägnat allt mer tid åt att kritisera identitetspolitik, antirasism och antisexism. Men det gjorde inte du.
”Manliga feminister, ofta vänster, är väl exempel pa folk som inte bara väljer bort, utan helt ignorerar offerrollen (knutet till sitt kön)”
Jag kallar inte mig själv feminist (det kan vilken man som helst och är därför ett rätt viktlöst epitet att ge sig själv).
Däremot ser ju feminister av alla kön oftast både kvinnorollen och mansrollen som begränsande faktorer som har ett för högt pris för andra och en själv.
Är det politiskt laddat att anse att offerrollen är begränsande? Jag trodde det var sunt förnuft.
För exempel: Samhället är mer benäget att se kvinnor som offer än män, och som mer främjningsvärda. Samtidigt vill vi naturligtvis kunna förlita oss fullt ut pa de personer som har makt över oss eller vara tillgangar. Trots all var välvilja är det svart att bygga upp detta förtroende för folk vi ser som offer och den bräcklighet denna syn medför.
Det följer, skulle jag pasta, att vi gärna främjar kvinnor där det inte är sa viktigt om de lever upp till harda förväntningar eller inte. Men när det gäller viktiga saker, som en chef för det mangmiljardföretag jag investerat i, föredrar vi den fysiska och psykiska stabilitet som vi lärt män att projicera.
Och sa ser det ut i verkligheten. Fler kvinnor än män antas till prestigefyllda poster i UD och McKinsey, men bara i UD nar kvinnorna toppen pa tjänstemannaskalan i större utsträckning, medan muslimska länder som Turkiet har fler kvinnor pa styrande positioner i näringslivet än Sverige (tror jag).
Däri, föreslar jag, ligger den största delen av den direkta diskriminering som utgör glastaket inom näringslivet (de som vi kallar lite löst strukturer är den större boven). Vi kan inte förena synen pa kvinnan som offer med synen pa kvinnan som tillförlitlig och kompetent.
Analysen kanske du inte haller med om fullt ut, men att offerrollen inte är inskränkande ter sig rätt absurt. Som offer för ett sexuellt övergrepp kan jag intyga att det inte hade hjälpt att höra fran alla möjliga hall att valdtäkt är värre än mord, att det förstör liv, och att jag maste leva mitt liv med konsekvenserna.
Slutligen undgar det mitt förstand hur fokus pa kvinnans offerroll skall hjälpa till att undergräva könsroller. Men jag har inte sett ljuset ännu, kanske.
@John Nilsson: Det skulle säkert vara givande att kolla på de som presenterar program och liknande. Men det blir ganska svårt att göra inom ramarna för en enskild persons ”hobbyverksamhet”. Det kräver att man ser i stort sett alla program under en längre tid för att få ett bra och rättvisande underlag. Just nyhetsprogram med intervjuobjekt är en bra källa, det har en naturlig begränsning som gör att en enskild person lätt kan följa det. Nyhetsprogram är inte heller arrangerade/planlagda i samma utsträckning som andra program, utan styrs i mycket högre grad av den omedelbara verkligheten. Det gör att effekter av policy (som könsrepresentation) kristalliseras ut och blir relativt lät att se. Tror jag.
@anonym: Varför är det ”klart”?
@Anders: Gott nytt år på dig med. Inget fel i att ha fördomar. Det är bara fel att envist hålla fast vid dem.
Och som sagt, vilket jag påpekade i inlägget, jag har aldrig sett eller hört Malala själv uttala sig specifikt om eller för flickor, utan tvärtom, det har alltid handlat om barn.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson): Men jösses Dolf hur länge har du sett Piff och Puff och har du bara sett dem en gång om året? Anonym har rätt och jag tror varken du eller Piff och Puff tjänar på att dra den sleven en gång till.
@Intenso: Jag kollade mest på Piff och Raff när jag var yngre ;p
Som sagt, jag har alltid betraktat dem som ”pojkar/män”. Nu för tiden läser jag inte Kalle Anka, eller ser tecknat, särskilt ofta. Det är mycket möjligt att det framgår ganska klart i många sammanhang vad de är, men jag har inga direkta minnen av att något som explicit som fastställer att de är pojkar. Så … inte nödvändigtvis helt självklart.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
…”Men det blir ganska svårt att göra inom ramarna för en enskild persons “hobbyverksamhet”. Det kräver att man ser i stort sett alla program under en längre tid för att få ett bra och rättvisande underlag.”
Jo, det är just det. I teorin skulle man kunna samarbeta om en sådan sak, men någon måste ändå leda det hela, och bara det är väl nog för att överstiga ”hobbyverksamhet” kanske.
”Just nyhetsprogram med intervjuobjekt är en bra källa, det har en naturlig begränsning som gör att en enskild person lätt kan följa det. Nyhetsprogram är inte heller arrangerade/planlagda i samma utsträckning som andra program, utan styrs i mycket högre grad av den omedelbara verkligheten. Det gör att effekter av policy (som könsrepresentation) kristalliseras ut och blir relativt lät att se. Tror jag.”
Själv tror jag kanske att policy slår igenom hårdare på just planlagda program, men att kanske mera omedvetna tendenser hos redaktionerna, kan komma till uttryck i mindre planlagda program som nyheter etc.
Kanske finns matnyttig statistik att hämta hos SVT och SR, eller rentav hos någon genus- eller medie-forskare, som ännu håller koll på sådant här? Men forskningen kanske har utfallit till kvinnors fördel, och således inget att klaga över.
Man kan i sammanhanget hänvisa till den genusförskola i Umeå som startades under hösten, där bara två av fjorton pedagoger är män, men där detta inte anses vara ett hinder för ”jämställdhet”:
”– Vi har sett till kompetensen i första hand. Vi tycker det är värdefullt att det också finns män här, men det är inte det som i första hand ger en jämställd förskola, säger Anna Olausson.
Förskolläraren Karla Larsson håller med.
– Tänker du att det ska vara 50-50 så gör du en skillnad på vad män och kvinnor har att erbjuda. Vi ska inte göra den skillnaden, säger hon.
Behövs det inte manliga förebilder i förskolan då?
– Det innebär att du gör skillnad på män och kvinnor, så nej, det tycker jag inte, säger Karla Larsson.”
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vasterbottensnytt/genus
Uppenbarligen gör feminister skillnad på genusförskolor och börsnoterade företags styrelser, när det gäller att räkna genitalier. Man använder exakt samma argument – kompetens – som anledning till att inte ta in det underrepresenterade könet, i detta fall män, som feminister har underkänt, när det handlar om varför så få kvinnor har plats i nämnda styrelser.
Hyckleriet ligger i öppen dager för den som inte tar på sig genusskygglapparna.
Den övergripande principen synes vara helt gynocentrisk. Det som gynnar kvinnor är det viktiga, snarare än att man vill uppnå någon slags jämställdhet. ”Jämställdhet” är bara ett delmål mot kvinnlig dominans och upprättandet (eller ska vi säga vidmakthållandet?) av ett gynokratiskt styrelseskick. Varför nöja sig med halva kakan, när hela kakan ligger inom räckhåll, liksom?
@John Nilsson: Jo, vi vet om inte annat hur det gick när kvoteringen av det underrepresenterade könet helt plötsligt resulterade i att killar kom in istället för tjejer på veterinärutbildningen.
@Dolf (a.k.a. Anders Ericsson):
Visst, det är ett annat belysande exempel.
Off topic,
En inte helt färsk och rätt lång artikel (som jag läst först nu), men som ändå känns aktuell, med anledningen av den så kallade ”decemberöverenskommelsen”. Ämnet är ”åsiktsfrihetsdemokrati” kontra ”värdegrunds demokrati” och den skrivande är Marika Formgren. Uppenbarligen har ”värdegrundsdemokratin” manifesterat och institutionalierat sig och ”segrat”, oberoende av vilka åsikter som finns representerade i väljarkåren och i riksdagen. Förlorarna är ”åsiktsfrihetsdemokratin” och alla de väljare som exkluderas från inflytande i landets lagstiftande organ, riksdagen:
http://magasinetneo.se/artiklar/demokrater-for-asiktsfrihet-och-demokrater-emot/
Se även:
http://www.samtiden.nu/2137/asiktsfrihetsdemokrater-vs-vardegrundsdemokrater/
Fortsatt off-topic:
Även Marika Formgren själv, verkar tycka att ovanstående artikel är värd att rekapitulera:
http://www.marikaformgren.se/#post67